Jag har nog aldrig ätit så nyttigt som jag gör när jag dumpstrar. Något jag varit intresserad av i flera år - de första åren utan att jag visste vad det kallades och kommande år utan att jag vågade ta steget att testa. Nu är det några år sedan som jag gjorde det för första gången. Och eftersom många frågor här i bloggen handlar om dumpstring så tänkte jag ge mig på att skriva lite mer om det.

Så, låt se, var ska vi börja? Jag dumpstrar först och främst mat, och till viss del även prylar, men jag tänkte behandla mat i det här inlägget. Att dumpstra innebär i princip att man letar i containrar och soprum efter sådant som folk har slängt - i det här fallet mestadels butiker som slänger (fullt ätbar) mat. Det kan vara saker som har bäst före-datum samma dag eller dagen innan (vilket i princip innebär att de håller minst en vecka till för det mesta) eller att en förpackning är lite knögglig och därför inte går att sälja.

Ni som har läst mitt tidigare inlägg om juice kan kanske koppla samman att det är mycket dumpstrad frukt som körs genom min juicemaskin. Oftast så är det en enda frukt i näten/påsarna som har blivit dålig och därför så slänger man alltihop. Förståeligt i och för sig - jag kan tänka mig att det finns massa regler och restriktioner som butiker måste följa - men ändå ett stort slöseri med naturens resurser! Man kan även läsa ett inlägg om kalops som jag skrev för några år sedan om man vill se vad jag gör med maten jag hittar.

Så, vad finns det då för regler som kan "drabba" den som faktiskt letar upp och plockar hem den här bortkastade maten? Många, jag själv inräknat innan jag började, är rädda för att bli åtalade för diverse grova brott. Men det så länge man inte bryter upp lås, skräpar ned eller är otrevlig mot förbipasserande så brukar det faktiskt inte bli krångel över huvud taget! Självklart så underlättar det att åka förbi efter stängning - jag känner även till en del personer som har en deal med specifika butiker att få gå igenom "soporna", och då är det ju fritt fram efter överenskommelse!

Har du provat att dumpstra någon gång, vad tycker du om själva fenomenet?

Likes

Comments

Jag har alltid haft svårt att avsluta saker, däribland såväl långa som korta berättelser. Kanske är det min fantasi som sprutar ut alldeles för många och icke relaterade idéer, kanske har jag svårt att släppa taget om något. Eller så är jag bara lat.

Oavsett varför jag är dålig på att avsluta saker så vill jag träna på det, i alla fall när det kommer till berättandet. Och det är där korta berättelser kommer in. Minns ni mitt inlägg med skrivövningen att beskriva en känsla? Där satte jag en maxgräns på 100 ord åt mig själv. 100 ord kan tyckas som en överdrivet kort berättelse, men just här var de ju tänkta att ingå i något större, en roman eller i alla fall en novell. Följande korta berättelse är däremot tänkt att vara fristående och exakt 250 ord lång. Jag kallar den helt enkelt 250 ord. Berätta gärna vad ni tycker.

”Kanske skulle man ta och skicka ett vykort till dem?” frågade hon sig själv och skakade sedan på huvudet. Nej, det livet var över - varför plåga både sig själv och dem mer än nödvändigt? Med en suck lyfte hon en av de mogna apelsinerna från skålen på bordet och började skala den. Den söta doften av frukten fyllde luften när hon drog en bit skal efter en annan. Fingrarna blev alldeles kladdiga. Varför fanns det ingen vettig uppfinning som skalade frukten åt en?
Hon funderade en stund över denna fråga som egentligen var mycket irrelevant, med enbart syftet att sysselsätta tankarna. Det var ju inte som om hon någonsin skulle försöka sig på att uppfinna en apelsinskalare liksom. Tankarna gav henne snart huvudvärk.
Ytterligare en suck undslapp henne när hon med lätt rynkade ögonbryn stoppade en skiva apelsin i munnen. Uppfinningar, idéer, jul… Tankarna började snurra i hennes huvud likt apelsinsaften i hennes mun. Hon reste sig från bordet och gick bort till fönstret. Stora, fjäderlätta flingor dalade långsamt ned från himlen och lade sig som ett skyddande täcker över landskapet utanför. Man kunde nästan inte ens ana alla smutsiga byggnaders fula och oorganiserade kantighet. Tågspåret ringlade sig fram som en stor brun orm ut från staden. Långt där borta låg ett stationshus – sista stoppet innan vildmarken bredde ut sig.
”Garnnystan, det ser ut som ett garnnystan” tänkte hon fundersamt och stoppade den sista fruktbiten i munnen. Nej, nu var det väl dags att gå ut och hämta tidningen.

Här hade jag även, förutom gränsen på 250 ord, fem substantiv jag var tvungen att inkludera i texten. Kan ni hitta dem? Jag tycker själv att de är rätt uppenbara, men det kan ju vara för att jag vet vilka de är. Brukar ni själva sätta restriktioner när ni skriver, för att utveckla ert skrivande?

Likes

Comments

Jaaa, äntligen har jag fått svar från Försäkringskassan! De beviljar min sjukersättning fram till dagens datum och jag kommer förhoppningsvis att få pengar redan i slutet på den här veckan. Så galet skönt 💕 Jag har ju varit mer än orolig för det, om man säger så... Såpass att det gått ut över min återhämtning och mitt tillfrisknande rejält. Speciellt nu i slutet när jag känt mig tvungen att börja jobba igen trots att läkaren fortfarande vill ha mig sjukskriven på minst 50%...

Men nu ser det i alla fall mer ljust ut på pengafronten. Då kanske jag kan börja fokusera ordentligt på att faktiskt bli bättre. Lite bökigt blir det ju med de jobben jag börjat på nu osv, men vi får se - kanske klarar jag att gå tillbaka till arbetslivet redan. Annars kraschar jag väl helt enkelt igen. Som sagt, vi får se vad läkaren säger.

Men hur som helst, grattis till mig osv! Ska bara se så att det faktiskt funkar som det ska nu och inte krånglar mer så får vi se vilken riktning jag tar livet sen. Helst av allt så skulle jag ju faktiskt jobba med det här - prata med er läsare, skriva manus och romaner och jobba på barnkalas vid sidan av. Men det ligger nog en bit fram i tiden.

Likes

Comments

Igår hittade jag några fler bilder av Raven och Hiku från Wildshenanigans, så dem måste jag ju bara dela med mig av. Vilken vacker tös jag har, tycker ni inte?! 😍 Första bilden här ovanför ser verkligen ut som att de försöker "stirra ned varandra" som typ boxare innan en match, haha. Så kanske det var lite också, lite "häcklande" från Ravens håll för att stackars kortbenta Hiku skulle ta betet och springa efter henne. Just i kull har den lilla snöbollen inte en chans, ännu... Men det kommer nog om några veckor tänker jag, då får Raven passa sig!

Egentligen är jag ganska irriterad på valpen just nu, för hon har tuggat på laddningssladden till min dator. På ett sätt så behöver jag faktiskt fastna mindre vid datorn, och det kanske vore bra om den inte gick att ladda på någon vecka, men å andra sidan så ligger jag galet efter i skrivarkursen och det är en av få saker som inte riktigt är alls smidigt att pyssla med i mobilen... Så det var tur i oturen att den fortfarande verkar gå att använda (efter moget övervägande med folk som är duktiga på el osv) även om jag måste ha lite mer uppsikt över sladden och inte lämna datorn med laddningen igång. Det är väl bättre ur miljösynpunkt också, så jag ska inte klaga, även om det är lite läskigt... Haha just nu är jag i alla fall glad att jag har en ganska stor portion tålamod att ta till, för det är inte lite hyss valpen hittar på nu när hon börjat komma till rätta mer!

Likes

Comments

Follow my blog with Bloglovin

Behövde lägga in den här länken för att kunna fixa med Bloglovin' - så nu kan ni alla som använder det följa mig där! Supersmidigt ^^ Då får ni nämligen upp direkt när jag har skrivit ett nytt inlägg. Om ni inte är medlemmar här på Nouw förstås, för då är det mycket lättare att bara helt enkelt följa mig här.

För övrigt så har jag satt mig ned idag och fixat med kategorierna här på bloggen. Främst för att det ska bli lättare för er att hitta ifall ni är mer intresserade av vissa av de ämnen jag skriver om än andra, men även för att det ska bli lättare för mig. Jag har bestämt mig för att försöka hålla bloggen lite mer "balanserad" så att säga, och försöka att skriva lite fler inlägg i vissa kategorier som har blivit lite bortglömda. Och kom ihåg att tipsa mig om det är något speciellt ämne ni vill läsa mer om! Jag vet att jag fått lite förslag på inlägg som jag missat att skriva om, tyvärr är de flesta av förslagen ganska bundna till årstider eller annat som kanske inte passar in just precis nu, men jag har sparat alla era förslag.

Bild på Raven från en promenad för några dagar sedan. Idag har vi träffat min granne Maries två collies - de var himla läskiga till en början men hon vande sig snart och var jätteduktig på att hålla sig i närheten när de var med. Tyvärr blev det inga bilder, men jag ska se om jag kanske kan plocka fram riktiga kameran i veckan och ta snyggare bilder än de man kan ta med mobilen. Sen antar jag att vissa av er är trötta på inläggen om hund och valp, haha, men det får ni helt enkelt leva med ett tag. Det kommer annat, jag lovar! Till exempel på torsdag har jag bokat in en dumpsterdejt, sen blir det lite mer tatuerande, snart är det dags att börja pyssla inför Steampunklajvet "Den Ångdrivna Hästen III" och jag har till och med börjat kolla mer ordentligt på lite fotosessioner framöver. Så det blir förhoppningsvis en hel del nytt material här snart! ^^


Likes

Comments

Det här känner jag faktiskt är himla bra skrivet. Varför är man lat om man sover länge på morgonen men inte om man går och lägger sig tidigt? Jag själv är ju en typisk kvällsmänniska, och oftast fungerar jag inte alls på morgonen. Men däremot är jag väldigt aktiv och kreativ på kvällar och nätter. Ändå ses personer som mig generellt sett som "lata" till skillnad från de som sitter och nickar i soffan vid 21.30 och går upp innan 08 på morgonen. Fast man är ju faktiskt aktiv och produktiv lika många timmar på dygnet.

Vad tycker du, är folk med andra dygnsrytmer latare än folk med samma dygnsrytm som du själv? :)

Likes

Comments

Igår hade vi besök av Wildshenanigans Johanna, hennes karl Andreas och deras nytillskott Hiku hemma i stugan. Det är under såna besök som man inser att stugan nog kanske är lite väl liten ändå, haha. Men vi klämde in oss i mitt lilla kök, fyra människor (Sebastian var ju också med) och tre lekgalna hundar. Fikade lite och sen bestämde vi oss för att ta ut den galna leken utomhus istället. Och som valparna sprang! Jag litar ju inte helt på Lobo att vara lös så han fick ha koppel på sig. Skulle verkligen vilja ta tag i det där med att han håller sig närmre och kommer på inkallning, men förhoppningsvis blir det lättare att träna allt det när man har fått upp stängslet runt trädgården. Har ni några bra tips på bästa sättet att träna inkallning med en vuxen hund som har lärt sig fel från början?

Hur som helst, valparna lekte som galningar, även om Hiku är några veckor yngre än Raven och inte lika snabb ännu så är hon väldigt envis. Båda valparna var helt slut sen på kvällen. Även om Raven har en otrolig återhämtning och var pigg på mer lek sen på kvällen... 😜

Som en liten side note så insåg jag och Sebastian att vi faktiskt varit tillsammans i tre månader idag. Det känns som att det borde vara längre, men det blir det väl småningom 😊💕 Firar med att lämna honom hemma med hundarna och matlagningen, medan jag går ännu ett intropass hos en av mina brukare, haha. Lite ombytta roller mot vad jag egentligen vill, med tanke på att jag alltid har tycktatt det verkar himla roligt att vara hemmafru. Meeen jag får väl erkänna att just nu är Sebastian faktiskt bättre än mig på att laga mat så jag är inte så väldigt ledsen över att komma hem till det faktiskt. 😜

Bilderna i inlägget är från Wildshenanigans, och ni som inte har läst hennes blogg ännu borde verkligen ta er en titt! Bara klicka på länken här i inlägget. 😊

Likes

Comments

På senaste tiden har jag verkligen haft ett stort sug efter att komma iväg och dumpstra igen! Tyvärr så har dels mina ställen som jag haft antingen skaffat lås eller press och dels har jag lite dåligt med pengar att lägga på bensin för att bara köra runt och kolla ställen... Nu blir det dessutom lite extra bökigt med Raven, även om hon ju faktiskt skulle kunna följa med. Ganska bra socialisering för henne ^_^

Men hur som helst - snart måste jag verkligen lyckas komma ut och dumpstra lite. Jag vet egentligen inte riktigt vad det är som lockar - jag kommer snart förhoppningsvis att ha råd att köpa vilken mat jag vill osv, men samtidigt så ser jag överflödet av helt ätbara varor som bara slängs. Så det är nog mycket det som lockar - miljödelen av det hela. Blir så ledsen av allt slöseri. Dessutom tycker jag att det är himla mysigt med allt efterarbete. Att ta hand om allt det man hittat, att vara kreativ med varorna man hittar.

Hur går det för er läsare, har jag några här som fortfarande dumpstrar eller är det något ni velat prova? ^^

Likes

Comments

Nu efter några dagar tillsammans är det som att dessa två aldrig varit ifrån varandra någonsin. Lobo har börjat göra inviter till lek, Raven lägger sig på honom och sover, han sätter sig på henne (bokstavligt talat)... Ute är han dock mest fokuserad på att gå framåt och/eller spåra, så där är hennes lekförsök ännu fruktlösa. Men jag tror att det kommer bli bättre när vi får upp stängslet kring trädgården. När Lobo väl har utforskat hela det inhägnade området, vill säga 😜

Men visst är de söta tillsammans?! 😍💕

Likes

Comments

Eftersom det varit så himla mycket i mitt liv nu sedan strax innan jul så har jag inte riktigt hunnit med de sedvanliga reflektionerna över det gångna året. Det är i och för sig inte jätteviktigt för mig personligen att reflektera över året som varit just precis vid nyår, även om jag i vanliga fall brukar göra det just vid det "vanliga" nyåret plus vid mitt eget nya år. Alltså, min födelsedag ^_^ Men i år kanske det blir lite förskjutet. Åtminstone det här då, eftersom det redan gått över en vecka av det nya året 😜

Vi börjar med min ögonlaseroperation, även om den tekniskt sett gjordes redan 2015 så är det något jag verkligen, verkligen är galet glad att jag gjorde. Jag fick ju som vissa av er vet göra den med bruttolöneavdrag, vilket innebär att det blev aningens billigare eftersom man slipper momsen, plus att jag fick betala av den på fyra månader. Himla skönt! Även om det innebar att jag startade året med ganska skralt i kassan.

I övrigt så var 2016 det året som jag började jobba som Disneyprinsessa hos Planet Rondo, vilket är ett av de roligaste jobben jag haft! Tyvärr så har jag inte kunnat jobba heltid med det eftersom vi inte haft nog med uppdrag (de flesta vill ju ha barnkalas på helgerna) och så vidare. Men det är oavsett en väldigt bra extrainkomst som är väldigt, väldigt utvecklande. Bland annat så har jag fått mycket större tålamod av det, haha.

Som med alla år så har det inte bara varit en dans på rosor under året. Jag och min dåvarande pojkvän gjorde slut. Just då kändes det som det sista jag behövde - nästan mitt i flytten till mitt nya hem på landet, samtidigt som jag skulle byta jobb. Men å andra sidan blev det verkligen en ordentlig nystart för mig, som visat sig vara himla bra för både mig och honom så här i efterhand. Jag vill tro att vi båda lärde oss en hel del av varandra, men att vi nog lärde oss ännu mer ensamma efter att ha varit tillsammans. Hela upplevelsen har fått mig att tro ännu mer på att det finns någon form av mening med det hela - livet och så vidare.

Jag har lyckats umgås relativt mycket med vänner också det här året, trots flytt ut på landet, det nya jobbet på Hemglass över sommaren och så vidare. Det är dock något jag vill bli ännu bättre på. Men det jag hunnit med i kompisväg har ändå också det varit väldigt utvecklande - jag har lärt mig vilka vänner som finns där oavsett vad, vilka jag kan ha kvar i min krets men kanske inte kan lita helt och hållet på och vilka som inte tillför något. Jag har också fått rensa bort några få som man helt enkelt inte passade ihop med. Folk som jag mår bättre utan att ha i mitt liv, och jag hoppas att de mår bättre utan mig.

Under sommaren fick Lobo en hundgård, jag skaffade vaktlar och odlade en hel massa och fixade mer mysigt i stugan (med hjälp av himla fina grannar). Utöver det så hände tyvärr inte så jättemycket i livet. Jag jobbade alldeles för hårt och mycket, även om jag bara jobbade runt 110% sammanlagt med de båda jobben så blev det lite väl mycket med allt jag faktiskt ville göra hemma också. Därför minns jag faktiskt inte så jättemycket av sommaren egentligen.

Jag vet dock att det var då jag faktiskt träffade Sebastian på riktigt. Vi har sett varandra här och där tidigare, främst på Medeltidsveckan, men nu följde han med Linnea till Grönan där jag och min bror också råkade befinna oss för att lyssna på nåt av de här irländska banden (Dropkick?). Jag minns hur grinig jag var. Inte för att jag inte tyckte om honom, utan precis tvärtom. Där var jag och försökte sörja mitt och mitt ex förhållande (han och jag hade vår första dejt på Grönan) och så kommer Linnea och drar med sig en kille som är skitsnygg, trevlig och dessutom singel. För att inte tala om ger galet mysiga, långa kramar. Så ja, jag var grinig.

Vi hoppar framåt i tiden till Medeltidsveckan 2016. Jag kan inte säga att det varit min bästa Vecka hittills, men samtidigt så kanske det faktiskt var det. Den var i alla fall utvecklande och trevlig. Sen pussades jag och Sebastian för första gången där, även om jag inte var helt med på det (fast han frågade och jag kunde inte riktigt säga nej, long story 😜) och det var ju faktiskt himla bra. Det slutade med att han erbjöd sig att vara med och arrangera den tredje upplagan av Den Ångdrivna Hästen , vilket i sin tur ledde till att jag faktiskt erkände för mig själv att jag nog gillade honom väldigt mycket.

Hösten smög sig på, och med den min sjukskrivning. Jag körde på väldigt länge utan att erkänna för mig själv att något var fel, men till slut, när jag i ren stress råkade backa ned glassbilen i ett dike, insåg jag att jag måste ändra på något. Att jag gick runt med konstant stress precis under ytan. Utöver det så hade jag börjat stressäta igen och mådde helt enkelt inte alls bra, bland annat rev jag sönder mina armar totalt under en panikattack... Så jag gick till läkaren och blev diagnostiserad med utbrändhet, eller utmattningsdepression som man också kallar det.

Jobbigt nog så mådde jag som värst just när Halloween och Samhain, mina favorithögtider, stod för dörren. Det krävdes väldigt, väldigt mycket planering, slöande, inplanerad egentid och liknande för att orka med det, men det var det värt. Första festen jag gick på var Syntax Errors fest. Jag gick dit med med ett gäng vänner som "Pagan witches" och vår grupp vann pris för "Bästa utklädnad"!

Helgen efter var jag himla osäker på om jag skulle gå på Nocturnals Halloweenbal, men eftersom jag ville umgås med Sebastian så bestämde jag mig för att det var värt det. Och det var det faktiskt också, jag hade himla trevligt och gick nog ganska plus minus noll i energi där. Sen är det alltid kul med den festen för det är så himla många galet snygga utklädnader där! Man blir väldigt inspirerad, även om jag just då inte riktigt kunde ta till mig den kreativiteten.

Så kommer vi till det beslutet som jag gått i flera år och sugit på - valpköp! Som sagt är det något jag velat göra så länge sedan jag minns. Planerna blev mer och mer seriösa efter att jag flyttade hemifrån, men det tog ändå nästan 8 år innan jag faktiskt gjorde slag i saken. När jag för ett och ett halvt år sedan var nere hos Vargskuggans i Karlstad var ju planen att skaffa en tamaskanvalp, men livet ville annorlunda. Då blev jag helt förälskad i Lobo, och han är fortfarande den bästa och finaste hund jag träffat 💕 Men nu blev det alltså bestämt att han skulle få en kompis. Både för att jag väntat på en valp så länge, livet verkade putta mig i den riktningen och jag har känt länge att Lobo nog skulle må bra av sällskapet. Så min uppfödare hjälpte mig att hitta Raven från Finland.

Första snön kom, Lobo hittade en halv älg som han blev himla stolt över och jag åkte på både min första och andra road trip med Sebastian. Under den första panikåkte vi mest ned till hans mamma och bytte till vinterdäck på hans bil, under den andra tog vi det mer lugnt och åkte med två av hans vänner ned till skeppet Emily Raven. Där sov vi en natt, sedan lämnade vi de två vännerna, körde till Växjö och hälsade på Devine där jag påbörjade min nys tatuering och sen åkte vi åter och hälsade på Sebastians mamma och sov kvar där. Och så hämta upp vännerna och hela vägen tillbaka till Stockholm, med ett litet stopp vid Sebastians segelbåt på vägen.

Nu under vintern har vi firat Max 18-årsdag, åkt till Visby på Medeltida Jul och firat jul hos Sebastians mamma. Vad som kanske inte har framkommit i bloggen är att efter varje äventyr har jag varit totalt död, ibland flera dagar efteråt. Bara orkat sitta och stirra på datorskärmen och tvingat mig ut på promenader med Lobo. Utan honom och Sebastian så hade jag nog haft väldigt mycket svårare att komma ur utbrändheten. Även om jag måste erkänna för mig själv att jag faktiskt inte är helt frisk ännu. Så även om jag har fått utstå en hel del människor som inte förstår eller som tror att jag "simulerar" utbrändhet så är huvudsaken att jag vet vad jag orkar och inte orkar. Det här är något jag skulle kunna spinna vidare i evigheter på, men det får bli ett kommande inlägg. Jag är hur som helst glad att de flesta i min omgivning faktiskt har bemött det hela med förståelse och hjälpsamhet. Extra tack till mamma som stöttat mig himla mycket också 💕

Så har vi kommit fram till slutet av det här inlägget. Det blev himla långt, men om du har läst hela vägen hit så vill jag bara säga TACK! Det är ni

Likes

Comments


Better Blogging Nouw