Godmorgon!
Här ligger jag i uterummet, lyssnar på podd och dricker te. Har nyss ätit gröt och hämtat upp täcken och kuddar och tänkte ligga här och slumra.

Jag lyssnar på Egentid med Claudia och Manuel. Så bra podd och de talar så fint till varandra. Man hör en ömsesidig respekt, lekfullhet och retfullhet och ändå en ärlighet som jag blir så glad av att höra mellan par. Det är fint, något att sträva efter.


Njut dagen

Kram R

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Dessa tre, de är de viktigaste personerna i mitt liv. De som får mitt hjärta att slå och gör mitt mammahjärta helt och komplett.

De är min största styrka i livet, mina största stoltheter och även mina svaga punkter.
Elaka och hatiska människor utan koll har haft just den knappen att trycka på när inget annat funkat. Då är man desperat och har gått över en gräns som under inga som helst omständigheter är okej.

För ett kort tag påverkade det mig så att jag nästan tvivlade på mig själv och var så nära att ge upp. Men att må bra och ta hand om sig själv är ett ansvar man har mot sina barn, ingen skuld att bära, och därmed kunna vara den bästa föräldern. Inget man ska hängas för. Nu är det ju mycket lättare att döma en mamma än en pappa.

Pappor har rättigheter att träna när de vill oavsett om barnen är vakna, mammor ska helst göra det när barnen sover, pappor har rättighet att umgås med vänner utan problem medan en pappa ”passar sina barn” om mamman ska göra något och då är han superpappa. Anordnar en pappa ett kalas är han grymmaste pappa och gör en mamma det så är det precis som det ska vara. Skulle en mamma resa bort en vecka utan barn hade himmeln trillat ner medan en man ”kan behöva en paus”.
Detta är några få exempel som uttalats mellan mig och vänner som är både pappor och mammor, alla instämmer att det är såhär majoriteten ser på föräldrarollerna och upplever hur det är att vara pappa eller mamma.

Det första scenariot är något jag själv fått mycket kritik för förr. Nuförtiden kunde jag inte bry mig mindre. Ren fakta är att alla människor blir mer välmående av fysisk aktivitet. Därav är det inget jag tänker låta bli med under mina barnveckor. Det kommer inte bli i samma mängd och längd men jag tänker inte leva på helspänn varannan vecka för att ”andra tycker det”.

Det bästa för alla inblandade är att leva en ”normal vardag” även efter en skilsmässa. Det blir väldigt intensivt har jag märkt, att försöka kompensera för den andra veckan man inte har barnen under en vecka. Så kan livet inte se ut på sikt. Det är lite så jag försökt göra nu men inser att det stressar oss alla bara.

Det är så här livet kommer se ut och framåt. Och vi måste hitta en vardag som funkar för alla, en vanlig vardag med vänner, träning, läxor, tid tillsammans, övernattningar, nöjen tillsammans och var för sig. För att det är precis det som är en vardag. Likväl som barnen går på kalas och sover över kommer jag ha tillfällen då jag behöver barnvakt för att göra något jag vill. Och lika mycket som barnen behöver sina vänner har jag rättigheter att träffa mina. Nu blir det ju till störst del tillsammans med barnen under deras veckor men ändå.

I morgon har jag bjudit hit tjejgänget på eftermiddagsfika. Spontant sådär eftersom jag saknar ihjäl mig efter mina girls och vardagen efter sommarens intensiva och sköna häng tillsammans har tagit fart och tid finns det så mycket mindre av. Tyvärr var det en del som redan hade planer men några kommer och jag längtar massor massor.

Att se till barns bästa är aldrig någonsin att kasta skit runt sig och baktala människor i barns omgivning. Aldrig!

Störst av allt är kärleken. Kärleken till barnen, familjen och vännerna. Lycka är att få kramas med flera kärlekar under en och samma helg. Och att de alla tycker om att träffa barnen som är den stora delen av mig. Tycker det är så fint att barnen har så många vuxna i sin närhet som är goda för dem, som ser till deras bästa och som tycker om dem.

♥️

Likes

Comments

Dessa bilder säger mycket. Du får mig att skratta, det är rent av svårt att vara allvarlig med dig och du låter mig bestämma (eller låter mig tro att jag gör det)!

Hipp hipp hurra på din födelsedag!
Jag är så otroligt glad över att du kom in i mitt liv på ett lite roligt, märkligt och charmigt vis.
Du får mig att skratta från hjärtat, du får mig att skratta bort tårarna men låter mig även vara ledsen när det är det jag är och du är smart nog att låta mig tro att jag bestämmer, oftast.

Du har ställt upp för mig och inte gett upp på mig trots att jag envist och tjurigt kämpat mot dig. Och du har verkligen bevisat din lojalitet och ärlighet. Viktiga grejer!

Du, astronauten, svampplockaren, läkaren, eller vilken titel du tycker passar bäst just idag.
Du är fantastisk och jag är så glad av att ha dig i mitt liv.

Grattis på din dag!

Likes

Comments


Godkväll!
Jag mår minsann bättre än i morse. Ganska mycket bättre faktiskt. Men jag ropar inte hej ännu. Jag får se hur status är i morgon när jag vaknar och inte har alvedon i kroppen.

Kvinnor med dålig självkänsla, eller vad det nu handlar om, gör mig så ledsen. De som måste uttrycka onödiga, ofina och osanna ord om andra kvinnor för att deras egen självkänsla ska höjas på något märkligt vis. Eller i tron om att den kommer göra det. Aldrig någonsin är det till ens egen fördel att vara nedlåtande mot andra människor, det säger bara mer om en själv än om andra.
Och att uttrycka sig illa om någon man inte känner är om möjligt ännu värre. Skvallrande kvinnor som går igång på att skapa drama eller lägga sig i saker man inte har med att göra eller faktiskt har någon aning om. Man blir ju matt.
Och nej, det gäller ju inte bara kvinnor så klart. Män med samma beteende är lika ledsamt.

Kvinnorna jag har i mitt liv är powerkvinnor. Kvinnor som höjer varandra, som inte är avundsjuka och bittra mot varandra och som finns där i både med och motgång. Kvinnor som inte går igång av drama utan förstår vitsen med att stötta och stärka varandra i stället för att sticka varandra i ryggen och skvallra. Det är riktiga kvinnor i mina ögon. Kvinnor med äkta godhet i hjärtat.
Jag är så tacksam för alla fina kvinnor jag har i mitt liv och just idag, just nu, saknar jag er alla sådär så det värker lite i hjärtat.

♥️





Likes

Comments

Fredagsdrinken, te med honung minus ingefära eftersom jag inte orkat ta mig till affären.
Ingefära och citron brukar jag nästan alltid ha i mitt te.


Godkväll!

Fyra dygn med hög feber nu. Och en hemsk hosta. Blev tillsagd att söka vård idag men det är jag sämst på. Så en stund senare hade min vän ringt 1177 och rådfrågat och tydligen tyckte man att jag borde söka vård för att se om det beror på virus eller bakterieinfektion.


Men alltså, har man de bästa av de bästa i sin närhet eller?
Nu är ju jag lite som jag är med att söka vård och tänker att det går över. Men jag tror jag lovat att ta emot hjälp i morgon om det skulle vara så att det inte är det minsta bättre. Och det kommer det ju vara så inga problem.

Som jag önskar att detta kommit en vecka jag inte hade barnen. Så tråkigt för dem och så mycket pussar jag inte kunnat ge som jag ”går miste om”. Knäppt tänk kanske, men jag lever för deras närhet.
Och så ska jag ju inte sticka under stolen med att det har varit väldigt tufft att behöva bege sig upp och ut varje morgon för att köra till Lund och lämna barn när hela kroppen värkt något fruktansvärt. Energin är nere på noll.

Jag börjar redan planera i huvudet för allt jag vill göra när jag är frisk igen. Alltså det där med att ligga stilla och inte göra något är inte något jag mår bra av, det kryper i kroppen och jag blir rastlös inombords. Men helt ärligt har den känslan inte kommit förrän senaste dygnet. De andra dagarna har jag inte haft tanke på att göra annat än sova.

Nu är det fredagsmys här. Barnen busar, eller småbråkar faktiskt, och jag försöker hålla styr på dem härifrån soffan. Alla är vi trötta efter veckan.

När Colin somnat ska vi tjejer mysa och kolla tv och antagligen somna väldigt tidigt.

Kram R

Likes

Comments


För två månader sedan stod jag här.
Då jag bestämde mig för att jag även skulle släppa det sista, hoppet. Det är det absolut svåraste att släppa taget om. Hjärtat var så ömt och trasigt och hoppet var det som höll mig igång.

Jag har fått uppleva hur allt kan förändras över en natt. Hur mycket som kan förändras på en vecka, en månad och ett halvår.
Jag har så många gånger sagt och fått höra att det inte alltid blir som man tänkt sig men det blir bra ändå, till och med bättre. Det blir ju så bra som man gör det.

Jag skrev just den dagen om ett läkande hjärta. Ärren från då kommer för alltid finnas kvar, antagligen för att det för mig var så äkta, men de ljusnar mer och mer och det är en tid sedan de slutade göra ont.

Jag har funderat så mycket på just brustna hjärtan i dagarna. Fasar för när mina barn kommer hem med brustet hjärta, för jag vet att när man är mitt i det finns det ingen medicin. Inget som hjälper förutom tid att läka. Och jag kommer inte kunna göra mer än att finnas där vid deras sida. Torka tårar och krama om dem.

Tiden läker alla sår, så sant som det är sagt. Vissa sår läker helt, andra blir till ärr som påminner oss om det som en gång varit. Vissa ärr vill jag behålla, vill inte de ska försvinna helt. För att det trots smärta inneburit något fint och magiskt som jag inte vill glömma.

Varför blir jag mer djup när jag är dålig?

Kram R

Likes

Comments


Hej där!
Jag ligger nerbäddad med hög feber, värk i kroppen och en vidrig hosta. Det där stadiet med att tycka synd om sig själv har jag passerat och nu tycker jag mest jag är dryg. Jag längtar till jobbet och det sociala och jag längtar efter att få vara aktiv. Det är egentligen vad jag hade behövt lite extra denna veckan.

I stället ligger jag nerbäddad och huvudet snurrar på högvarv. Jag har sovit bort större delarna av dagen och försökt samla så mycket energi jag kunnat tills det varit dags att hämta barnen. Att behöva bege sig ut i tidiga morgonen med en temp närmare 40 har inte varit helt härligt.

Jag har tagit en liten minipaus från de sociala medierna med. Ja för att leva i dem i vanliga fall så har det varit en paus när det gått två dagar. Inte bara kroppen har behövt återhämta sig utan även mitt inre som fick sig en törn. Det kändes värre än jag trodde faktiskt. Men är det något jag blivit ganska bra på så är det att resa mig efter fall.

Från det till något annat. Det är så tråkigt att inte kunna dela mer här än jag gör men det finns vissa bitar jag bollat fram och tillbaka med en tid nu och som jag faktiskt tror att jag kommer börja skriva om om det fortsätter. Det är ju ändå mitt liv och det som sker påverkar det i alla högsta grad.

Det är lite som när jag öppnade mig om övergreppet jag Blev utsatt för (finns att läsa HÄR). Att jag hållt tyst om det i alla år har inte gynnat mig och det är inget jag ska skämmas över. Det är något man måste kunna prata om och inse att man inte har gjort något för att förtjäna. Det var en sådan befrielse när jag till slut skrev om det.

Och som jag nämnt flertalet gånger så sker det mindre trevliga saker bakom kulisserna som tär och det påverkar såklart människor i ens närhet. Det är saker som inte är okej på något vis och det gynnar ingen. Men åter igen är jag så otroligt glad och tacksam för de personerna jag har i mitt liv, som inser hur saker ligger till utan att jag behöver yppa några ord alls och som förstår resultatet i detta beteende. Tyvärr påverkar det de som minst av allt förtjänar det.

Jag har några dagar bakom mig fulla av tankar, känslor, ledsamhet och trötthet. Trött på att bitterheten aldrig tycks ta slut, hatet tonas ner och fokus läggs på rätt saker. Men jag fortsätter med det jag gjort hittills. Hålla tyst och hoppas på att jag fortsätter välja rätt människor som får ta plats i mitt liv. Den typen av människor som förstår att drama inte är något gott, som förstår att hat inte bringar någon lycka och som förstår värdet i att jobba på sig själv i stället för att kritisera andra.
Jag är lyckligt lottad som är omgiven av många sådana människor. Och för det är jag så tacksam.

Inte blir man mindre känslig av hög feber heller...

Kram R



Likes

Comments


Usch!
Bästa bästa dagen, då jag står och stampar ivrigt för att komma iväg från jobbet och hämta hem barnen.

Jag har känt mig hängig idag. Ont i kroppen och ont i hjärtat. Och så kommer jag hem och får hög feber, så ont att det smärtat när Colin kramar mig, hosta och ännu mer känslig och därmed ondare i hjärtat.
Ja ni hör ju, stackars mig!

Tankarna har varit överallt idag, känslorna lite samma och så slår en stor känsla mig. Känslan av mitt eget värde. Det blir luddigt detta så jag lämnar det där just nu.

Enorm glädje idag med. När jag fick den varmaste av de varma kramarna på jobbet, när jag fick de goaste kramarna av barnen och när jag efter ett möte kände mig nöjd med mina egna prestationer och vad jag åstadkommit detta året.
Självkänslan har fått sina smällar men i grunden är den stark och jag klarar mig fint. Ibland gör det lite ont bara.

Så nu ska jag försöka få tjejernas uppmärksamhet innan de ska i säng. Savannah sitter och stickar med mormor och Celine pratar med bästisen i telefon.

Hoppas just du fått en fin start på veckan och är pigg, frisk och lycklig. Viktiga grejer.

Kram R

Likes

Comments


Hej i sluttampen av veckan!

Jag vaknade med sol i sinnet idag. En dag med dans för tjejerna, träning, fix inför barnvecka och tid med mig själv på agendan.
Jag hann njuta ett tag innan bitterheten från någon bet mig i baken. Det finns nog inget mer ledsamt än bittra människor. Men hur som helst så är det nog de bittra som mår sämst. Och det måste ju stjäla enormt med energi.

Hur som helst. Kvällen blev fin och jag fick åter igen bevis på vad som är äkta och inte.

Tyvärr går jag och lägger mig lite ledsen idag. Inte på grund av sviterna av andras bitterhet, det lämnar jag där bakom mig där det hör hemma. Men lite ledsen över andra saker. Över känslor, osäkerhet och rädsla. Och över saknad faktiskt. Märkliga grejer man inte alltid förstår sig på.

Hur som helst, i morgon är en ny dag och ny vecka. Barnvecka och det är glädje så det stänker om det.

Så trött att ögonen går i kors, så säger jag godnatt.

Kram R

Likes

Comments


Vilken härlig och aktiv lördag jag haft idag.
Började på gymmet ganska tidigt. Tog mig sedan till Revinge hinderbana med Jocke och så avslutade vi i Skrylle med löpning.
Men alltså, hinderbanan kan inte vara byggd för någon med längden 163 cm. Som jag fick hoppa, klättra och kämpa och i vissa fall få hjälp upp. Mina knän är uppskrapade och jag har blåmärken överallt. Har haft väldigt roligt hur som helst, så det var det värt.

Nu har jag duschat och sitter och målar naglarna röda innan jag ska göra mig klar för kvällen. Lera, smuts, svett och faktisk några tårar under dagen och klackar, rosé, glitter och förhoppningsvis skratt i kväll. Känns som en fulländad dag.

Kram R

Likes

Comments