Allt är så förvirrande just nu.. Jag vet inte längre vad jag ska göra? Alla situationer är så svåra i nu läget.. Det är liksom antingen eller.. Vill ha allt svart på vit, men frågan är hur det ska gå till?

Detta är den svåraste situationen jag har varit med om.. Och tycker det bara blir värre för varje dag som går. Bara det känns jobbigt.

Ovanpå allt så har man ont hela tiden och vet inte om jag ska åka in och kolla det eller om man bara helt enkelt ska avvakta och se vad som blir av det.. och samtidigt inte veta vad som kommer att hända eller vad som ska ske just nu..

Kämpar varje dag med att inte skriva även om jag vill det..
Kämpar med att inte skriva mina tankar om allt..
Kämpar med att inte gråta när jag tänker på alla minnen..
Kämpar med att inte bara ligga hemma hela tiden..
Kämpar med att kunna sova..
Kämpar med att bli stabil igen..
Kämpar med att inte vara sur eller ledsen..
Kämpar med att kunna ta det lugnt..
Kämpar med att kunna ta det som det kommer..
Kämpar med att inte vara ledsen även om den andra är det..

Är så rädd att så fort man skriver något eller något som man tänker på att man ska förvärra hela saken igen som man inte vill. Vill bara kunna skriva hela tiden och ringa nästa hela tiden som jag gjorde innan.. Men det är inte samma sak och inte på samma nivå just nu som det var innan.. Är rädd för att man helt plötsligt bara står där och ser ut som en idiot i slutändan och förlorat det ända man har kvar..

Det har gått så lång tid nu, och vet inte om jag har hoppet kvar att orka kämpa för något som man inte vet om att man kommer att vinna över..

Asså nä.. Alla tankar äter upp mig inifrån.. Kan inte allt detta bara få ett slut NU! 

Stänger av allt ett tag och hoppas på att det kommer bättre tider längre fram.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Har man varit på vårdcentralen och pratat med en läkare om allt.. Blev att man blev sjukskriven på 100% veckan ut och sen börjar man jobba halvtid..

Det är klart att jag måste få komma ut och få något annat att tänka på än att bara ligga hemma och grubbla på allt hela tiden..
Men frågan är om jag orkar? Med allt runtomkring, stressen och sömnproblemen på det? Tycker bara att det känns skit jobbigt att gå tillbaka till jobbet även om det inte ska vara det, men varför jag känner så vet jag inte? Vill inte gräva ner mig i en grop ännu djupare.. Men känns som jag har gjort det och har inget självförtroende i huvudtaget.. Bryter bara ihop genom att tänka på det. Känner mig inte ett dugg stabil men vad ska man göra?
Men jag får tyvärr bita ihop och ta det som det kommer och samtidigt kämpa på. Det ska nog gå bra detta! 💪🏻

Likes

Comments

Nu känns det ändå en liten lättnad ifrån mina axlar. Ska till vårdcentralen imorgon och prata med en läkare om eventuellt KBT. Känner verkligen att det behövs, att man kan prata med någon utomstående och det känns mycket lättare.
Samtidigt så har man bokat tid med kommunen om min ekonomi så jag går vidare med detta.

Det känns som jag har tagit det första trappsteget och har kommit en liten bit på vägen. Känns riktigt skönt! Jag ska försöka lyckas och komma upp till toppen igen, och kämpa på även om man vill ge upp!
Jag måste tyvärr ha tålamod och ta en dag i taget även om jag inte vill. Men det är för mitt egna bästa!

Detta ska bli bra nu, det kan bara bli bättre! 👏🏻🙌🏻

~ Det kan vara tråkigt att jag har gått igenom en hel del, men jag bör också vara stolt över mig själv för att vara stark nog att klara av det.. ~


Likes

Comments

Jag kan inte sova även om jag fick ta lugnande pga ångest. Jag kan inte sova även om jag har tagit insomningstablett. Jag sover knappt inte längre. Sover jag så vaknar jag 24/7 hela tiden. Så får inte en hel nattsömn. Jag ligger i sängen hela dagarna när jag inte ska göra något. Mina katter är den enda anledningen till att jag går upp på morgonen annars hade jag bara legat kvar i sängen. Jag orkar inte städa längre. Jag kan knappt äta länge. Jag är knappt hungrig längre. Men måste äta.. Jag rasar i vikt var dag som går.. Jag har ingen ork i kroppen längre.. Jag röker hela tiden.. Har ont överallt, är yr, mår illa hela tiden. Jag är orolig över att folk ska döma mig. Jag är orolig att du ska bli arg eller besviken på mig. Jag är orolig över vad folk tycker om mig. Jag är orolig i min mage hela tiden. Jag är orolig hela tiden.. Det kommer alltid något nytt varje dag.. Mår sämre för varje dag som går.. Jag får inte den hjälp jag behöver.. Jag är nästan aldrig glad längre.. Är deprimerad hela tiden.. Jag är orolig att se dig med någon annan. Jag är orolig att du ska hitta någon annan.. Alla tankar blir bara värre hela tiden.. Allt blir bara värre vad man än gör och vad man än försöker göra..

Den tanken som är jobbigast är om du hittar någon annan eller börjar träffa någon annan.. Och att du sover hos en annan tjej. Den tanken jag ställer mig själv hela tiden är.. Vad gör han nu? Träffar han en tjej, sover han hos en tjej, har han gjort något med en annan tjej.. Blir ledsen varje gång jag tänker på det och kan inte hålla tillbaka mina tårar heller även om jag vill så gärna.. Men även om du har sagt att du inte kommer göra det osv.. Så finns alltid den tanken ändå kvar.. Jag kan tyvärr inte styra mina tankar även hur mycket jag än vill.. Är rädd för detta eftersom det känns fortfarande som att du är min och att jag inte vill dela med mig utav dig även om du inte är min längre.. Men det kommer svida i hela mig oerhört mycket om det här kommer att hända.. Då vet jag inte vart jag tar vägen.. 😭😭 Kommer känna mig riktigt sviken och sårad, även om jag har sårat dig. Men jag kommer ändå ta detta riktigt hårt.. Verkligen det som är det jobbigaste.. Jag vill inte vara med om det och vill inte komma dit även om det skulle komma..😭💔

Tankarna går och går. Vad vill jag? Vad vill du?
Jag tror att jag är säker på vad jag vill, men är inte riktigt säkert på vad du vill.. Bara att ha den tanken känns jobbigt. Jag vill fråga dig och komma fram till en lösning men samtidigt inte. Vill inte ha något tjafs, några dåliga reaktioner och otrevliga toner mot varandra. Vill ha samarbete. Men jag vet inte..
Känner jag att jag får detta bekräftat det positiva jag vill höra så kommer jag jobba fullt ut med mig själv för då slipper jag alla dessa oroande och jobbiga tankarna om allt, och allt detta kommer bli mycket bättre och lättare för mig eller för oss båda. Jag vet inte.. Men just nu känns allt så meningslöst, allt känns som en dröm och har absolut inget hopp alls över det. För det känns som att du inte vill och så.. Men man ska inte tänka så heller utan att jag får ta reda på det först istället. Det jag är mest rädd för. Sanningen.. Men jag vill bara ha det bekräftat för mig så jag slipper gå och oroa mig i onödan.. Men jag vill ha det positiva svaret av dig, men jag kan tyvärr inte vara säker på om du tänker ge mig det svaret jag vill höra.. Så jag kan nog inte hoppas på för mycket.. Utan man kan alltid önska och drömma det! 😔

Jag vill känna att det finns hopp igen och känna mig glad över något som går att rädda.
Men då ska det finnas två personer som får mötas på mitten, annars går det inte..
Jag vill kunna tänka positivt och att jag kan börja klättra upp från berget som jag trillade ner ifrån och samtidigt orka gå upp för min uppförsbacke som jag inte orkar gå upp för idag. Men då behövs din hjälp på vägen annars klarar jag nog inte det.. Tyvärr..

Jag vill inte stå här som en idiot som inte vet eller förstår något om vad som händer.. Eller vad som ska hända..

Jag vill kämpa, men vill inte göra det själv utan jag behöver dig som stöd. Du var den som hjälpte mig att kämpa varje dag innan, det var du som höll mig i liv. När du berättade om ditt beslut blev jag helt tom, krossade och riktigt ledsen. Alltihop brast och jag hade inget att brinna eller leva för längre.. Du var min livlina, du var min själ, du var hela mitt liv, du var min andra halva. Hela mitt liv bara gick i sönder efter detta, och jag visste inte vad jag skulle göra längre.. Allt blev helt svart och min själ flög iväg.. Och jag gav upp..
Du var den enda som drog i snöret medan jag höll på att trilla ner från berget och du höll mig uppe, tills du inte klarade att dra upp mig mer så jag trillade ner och du ville inte följa med i gropen..
Vi skulle hjälpa och stötta varandra men det blev så klart för mycket för dig med allt runtomkring med mig så du orkade inte osv.. Och det klandrar jag inte dig för. Jag stötte bort dig och gjorde väldigt fela/dåliga val och det var ett stort fel av mig.. Ett fel som jag VILL kunna rätta till. Men som kanske inte går.. 😔

Oavsett vad så är det jag som har dragit med dig i denna skiten som jag inte ville. Ville inte att det skulle gå så långt men tyvärr gjorde det de. Jag sårade dig och jag förlorade dig, någon som jag verkligen älska.
Gud vad jag hatar mig själv för detta, sumpat alla chanser som fanns som tyvärr nog inte finns längre.. Jag VILL verkligen fixa detta..

Min dröm är att vi båda går med på detta och att vi försöker hjälpas åt och att vi verkligen försöker jobba på allt tillsammans. Vi behöver inte bo med varandra och så om ingen vill. Men att vi ska kunna lita på varandra och lova varandra att vara trogna mot varandra och så tills allt har blivit mer stabilt igen mellan oss två. Med tanke på att vi två har så mycket att jobba på, inte bara med vår relation utan med oss själva också. Och jag vill gärna ha ditt stöd och vill gärna ha dig där. Jag känner att vi måste jobba på det tillsammans för det ska kunna bli mycket bättre och att vi ska kunna må mycket bättre igen. Att vi börjar bygga upp vår relation på nytt och till en mycket bättre relation. Det ända jag vill är att vi båda ska må bra och att vi inte ska må dåligt när vi är med varandra osv. Jag vill att vi ska kunna umgås med varandra igen, hitta på saker med varandra igen och ha roligt, prata med varandra utan att det blir några stelheter, tjafs, bråk och otrevliga toner mot varandra..
Jag vill att vi ska kunna skratta och skoja med varandra igen.. Jag vill att vi ska kunna sova med varandra och att du ska hålla om mig hela tiden och att jag vill ha dig här hos mig och säga att allt kommer bli bra igen och att vi ska fixa detta.. Jag bara vill att det ska bli vi två igen och att vi ska försöka jobba på oss tillsammans och kämpa med varandra så att det blir mycket bättre.. Jag vill bara att du ska komma och knacka på dörren och säga att du vill fortsätta och att vi ska börja om på nytt med allt.. Men jag vet inte om det är bara jag som känner så.. För jag känner mig verkligen villig att anstränga mig för detta.. Men det är bara tråkigt, ledsamt och sårande om det bara är jag som vill detta så.. Isåfall verkar denna drömmen ha blåst bort för länge sen då.. Men jag hoppats verkligen inte att det är så.. Jag vill att min dröm ska bli sann.. Jag vet inte om du vill detta med tanke på allt som har hänt mellan oss, och vet inte om jag kommer få reda på det heller.. Men oavsett vad är jag verkligen villig att kämpa och försöka, men bara om jag får ditt stöd med mig.. Blir bara ledsen över när jag tänker på alla saker man har gjort, allt man har gått igenom tillsammans och hur långt vi hade kommit. Alla framtidsplaner som vi planerade osv. Allt detta verkar vara borta.. Jag vill bara få en ärlig chans att rätta till detta som jag har gjort fel.. Hela min värld hade blivit komplet och hel igen. Och jag hade känt både styrka och glädje igen isåfall. Men jaa.. Tveksamt..😔 Även om alla runtomkring eller du inte vill det.. Så ja.. jag vet inte.. 😔 Och så samtidigt känns det som att jag inte finns där med/hos dig längre och inte betyder något för dig mer.. Jag kanske är ute och cyklar.. Vad vet jag.. 😪 Jag kanske borde vakna upp från min dröm.. Börjar drömma lite för mycket nu tycker jag.. *SUCK* Och måste sluta spekulera nu om allt.. Blir seriöst bara knäpp och börjar inbilla mig massa saker som kanske inte stämmer.. 😖

Alla minnen med varandra finns alltid kvar vart jag än går. Vilken musik jag än lyssnar på, vad jag än gör, när jag är ute med andra, festar, när jag gymmar, allt man ser påminns jag om dig, när jag ska gå och lägga mig, för du är inte där och håller om mig. Varje gång jag ser ringen bryter jag ihop totalt.. Det var det bästa som hade hänt i mitt liv och att det just var med dig också av alla människor som finns. ALLT påminns jag av! ALLA minnen vi hade tillsammans och DU finns med överallt. Går inte en enda sekund som jag inte tänker på dig.. Detta är skit jobbigt.. 😭
Så kom mina dumma val som du inte klarade av och inte orkade med längre och som gjorde att du fick gå.. Som jag ångrar mer än allt annat idag.

Nu har jag förlorat dig och det känns bara helt skit inom mig, att jag kastade bort den underbaraste och bästa människan i mitt liv som mest brydde sig om mig och som jag mest brydde mig om och älskar. Du fanns där och brydde dig när ingen annan fanns där. Du kunde se på mig när något var fel eller när jag var ledsen när ingen annan kunde det. Du frågade alltid vad det var.. Men jag nekade det hela tiden för dig även om jag ville öppna mig för dig och berätta, samtidigt var det svårt för mig, så det var inget personligt mot dig.. Jag litade på dig och jag hoppades att du litade på mig också. Men nu har jag ingen kvar som bryr sig på samma sätt som du gjorde. Jag har inte heller någon kvar som jag kan litar på, på samma sätt som jag litade på dig. Du försökte hjälpa mig på alla sätt som fanns och du fanns där och stöttade mig när ingen annan gjorde det. Du hjälpte mig upp varje gång jag trillade ner. Du försökte hjälpa mig att kämpa även om det var svårt. Du var anledningen till varför jag kämpade varje dag. Du gav mig lycka i livet, även om jag inte visade det för dig. Du gjorde mig glad. Du gjorde så jag kunde skratta och ha roligt. Varje gång jag såg dig så blev jag glad även om det inte syntes. Du fick min dag att bli bra. Det räckte bara med att jag såg dig och att du fanns vid min sida så lös jag alltid upp. Från en trasig lampa till en hel lampa bara pga dig, bara för att du fanns här! Du var den jag brydde mig om, riktigt mycket, även om jag inte visade det så bra. Så gjorde jag det verkligen jätte mycket. Du fanns alltid där för mig! Du var den äktaste jag hade. Du var min BÄSTAVÄN, du var hela mitt liv. Du var mitt allt, mitt liv och min livskamrat som nu inte finns längre.. Och nu har jag ingen kvar som jag kan prata med på samma sätt.. Nu känns det som jag inte har någon kvar längre, även om jag har det.. Det känns som att jag är helt ensam och övergiven. Men jag skulle ha tagit emot hjälpen och stöttningen av dig redan då som jag inte gjorde och som jag ångrar mer än allt annat idag.. Jag lyssnade inte på dig. Jag började lyssna på dig när allt hade gått för långt.. Vill bara kunna spola tillbaka tiden några månader och lyssna på dig igen och att jag skulle ha lyssnat och tagit tag i allt redan då och sökt hjälp.. Men nu är det försent och jag svek dig.

Allt har blivit mitt fel och jag får stå mitt kast. Jag orkar egentligen inte kämpa för något som jag eventuellt kanske vet är omöjligt att få tillbaka.. Men vill bara ha raka svar på allt.. Och vill ändå kämpa för detta.. Men jag har verkligen kastat stenen i glashuset.

Jag förstår att det blev jobbigt för dig med tanke på hur jag mådde. Du mådde inte heller bra pga av dina grejor som du var tvungen att ta tag i och allt detta med mitt psykiska jag och min sura och otrevliga attityd hela tiden mot dig som du inte förtjänade ett dugg, men tyvärr fick du ta det även om du inte förtjänade det, tack vare för mitt psykiska jag inte mådde bra.. Och det var verkligen inte meningen att det skulle gå ut över just dig. 😭💔 Mår så dåligt över det. Och alla våra tråkiga bråk vi hade.. Som jag ångrar så jävla mycket! Tillslut blev det som att en bomb släpptes och allt blev bara för mycket för oss båda, så ingen av oss mådde bra utav detta. Detta blev slutet som jag valde egentligen själv utan att jag visste om det pga att jag inte lyssnade på dig från allra första början..
Anade att denna dagen skulle komma förr eller senare men jag gjorde inget åt det och struntade i det.. FAAN! Ångrade mitt val mer än allt annat. Helvete också! Fan att det gick så här långt. Har riktigt dåligt samvete och mår skit dåligt över detta..

Varje gång jag träffar dig blir jag riktigt glad varje gång, men visar tyvärr aldrig det. Jag tycker det är jobbigt att både titta på dig och prata med dig och får ont i magen varje gång jag ser dig. Alla minnen kommer tillbaka som vi har skappat tillsammans. Allt vi har skrattat åt, allt vi har gjort tillsammans, alla våra roadtrips, när vi förlovade oss, när Andy hade sin fest, när vi skaffade katterna. ALLT! Jag gråter och skriker inom mig, för jag saknar dig som fan och att jag vet vad jag har gått miste om, jag har förlorat en sån fin kille som dig. Det gör bara ännu mer ont. Men det jag blir glad över är att du har börjat fokusera på dig själv och att du har försökt att gå vidare.. Medan jag står på samma ställe och gråter och kan inte komma någonstans utan dig. Jag känner mig så orklös och tom, att jag inte vet vad jag ska göra. Vi kämpade tillsammans med allt, vi hade en framtid som vi hade planerat, men den finns inte längre.. 
Jag saknar dig och saknar det vi hade tillsammans.
Jag älskar dig och kommer alltid att göra det. Du var den bästa utav dom alla! Du känns fortfarande som min även om du inte är det längre.. Jag valde att stötta bort dig även om jag inte ville det och har nu tyvärr förlorat dig, och hela vår framtid tillsammans..😭💔💔

Jag vill känna mig glad igen, jag vill inte vara ledsen eller gråta mer, jag vill inte vara deppig längre, jag vill känna mig älskad igen och jag vill ha dig här hos mig även om det är omöjligt.. Allt känns så jobbigt just nu och det har snart gått en månad och det blir bara värre för varje dag som går.. När ska detta ta slut? 😭

Sitter och gråter samtidigt som jag skriver detta. Jag vill känna mig glad igen och det var jag när jag var med dig även om det inte märktes för jag mådde dåligt över allt annat runtomkring, men jag mådde betydligt mycket bättre när du fanns vid min sida hela tiden, än vad jag mår nu idag.. Det ända jag vill är att börja om från början och att du ska komma tillbaka och kämpa med mig även om det kommer bli svårt och jobbigt den första tiden.. Att vi ska kämpa tillsammans.. Att vi ska klara det.. Men förstår om det inte går och jag är så himla ledsen över det.. Jag har sumpat mina chanser som jag fick utav dig. Jag sårade och svek dig rejält och ångrar det som fan. Men kan nog inte göra så mycket mer tyvärr mer än att hoppas att den dagen kommer, att hålla tummarna och önska att det kommer hända.. Vill inget mer än annat än just detta nu.. Men jag ska egentligen inte hoppas på för mycket.. Får försöka att se på det positiva sättet ändå även om det blir svårt..😭😭💔

Vill bara ha en kram av någon som säger att allt kommer bli bra och att allt kommer att lösa sig tillslut. 😭💔

Jag vill bara somna och vakna upp av att någon väcker mig och säger att allt kommer bli bra igen..😭💔

~Sina egna handlingar straffa en själv islutändan~

Mina handlingar har verkligen straffat mig själv, och jag har fått mitt slag tillbaka. Detta är beviset på att jag har fått tillbaka mitt slag fast hårdare nu när man har förlorat den som var hela ens liv och sin bästavän. 

~Man ska behandla alla andra som man själv vill bli behandlad.~

​Jag har verkligen inte behandlat den människan som jag älskar med respekt och då är det klart att jag inte får respekt tillbaka.. Jävligt fel av mig att göra något så illa mot den man älskar mest på denna jord och dessutom var det hela ens liv och skulle vara min livskamrat. Det gör så ont inom mig för jag ångrar allt så otroligt mycket. Har riktiga skuldkänslor över detta hela tiden. Detta var inget jag ville göra egentligen.. Men blev bara så när jag fick blackouts och panik.. Så jag får helt enkelt skylla mig själv att det har blivit så här.. Jag får ta mitt kast och får lida för det som jag redan gör. Det är det jag verkligen förtjänar.. 

😭😭😭

Jag är ledsen varje dag och samtidigt frågar jag mig själv:

”Hur kunde jag göra detta mot den jag älskar”

Jag ångrar allt, exakt allt och kan inte laga något som har gått sönder nu. Har sårat, svikit, varit otrevlig, arg, irriterad osv, på någon som inte förtjänar det.. Nu är det försent att laga något som redan är förstört och i sönder.. Jag kunde ha börjat tänka mycket tidigare.. Annars hade jag kanske inte stått här idag som jag gör.. Varför är man alltid efterklok när allt är försent?

💔💔💔

Varför stöter jag alltid bort personer jag bryr mig om och älskar.. Jag lyckas med allt. Lyckas med att förstöra allt hela tiden.. Detta är inget jag ville, men det har blivit så pga mina handlingar som jag ångrar hur mycket som helst. Jag har såna skuldkänslor hela tiden, och jag kommer aldrig förlåta mig för detta.. Aldrig. Anledningen till alla dessa händelser som har varit är det faktiskt pga mig för jag inte sökte hjälp från allra första början och började må sämre och sämre för varje dag som gick hela tiden. Tills slut visste jag inte vart jag skulle ta vägen.. Jag tog ut min ilska på dig som stod mig närmast och som jag älskade. Jag tog dåliga beslut som blev värre och började eskalera så det blev att du inte orkade med det längre.. Och jag förstår det också. Du hade stått ut länge med mig och jag förstår inte varför? Jag förstår inte varför du ville förlova dig med mig? Jag förstår inte varför du stod kvar så länge? Med tanke på hur många chanser jag fick. Jag förstår inte varför du älskar mig..? Jag ångrar jätte mycket det som hände början på månaden, men samtidigt inte. Ska man tänka positivt så hade jag inte tagit detta beslutet så hade jag aldrig fått hjälp eller sökt hjälp. Även om jag har väntat länge på hjälpen så får jag äntligen det på måndag. Så hoppas att det börjar gå framåt nu. Men det var också fel gjort av mig, men hela min bägare rann över och du släppte repet som höll uppe mig från att trilla ner från berget för du orkade inte med att dra upp mig längre. Du klarade inte av mig och detta längre. Jag förstår det.. Du gjorde det som blev rätt för dig.. Även om det är/blev jobbigt för mig.. Med tanke på att jag får/måste försöka klara detta själv samtidigt som jag egentligen vill ha ditt stöd och dig vid min sida.. Men jag ångrar inte någonting utav dom bra grejorna som har hänt mellan oss och dom grejorna vi har gjort med varandra. Men det jag ångrar mest av allt är att jag har gjort så här mot dig. Något jag aldrig kommer förlåt mig själv för. Aldrig. Jag skäms över mig själv och vad jag har gjort mot dig. Detta har verkligen inte varit något vuxetbeteende av mig. Detta är inte jag.. Jag förstår inte vart mitt gamla jag är någonstans?Jag var inte sån här innan när vi träffades dom första gångerna.. Jag var alltid positiv, glad, skrattade och hade roligt hela tiden, jag mådde aldrig dåligt. Jag var en glad tjej då!! Vart har den personen tagit vägen? KOM TILLBAKA!! Jag hoppas att det gamla jag kommer tillbaka! Jag ska försöka kämpa fram den gamla Malin igen! Och pga att jag inte är samma person idag som jag var för några år sen, så står jag här och mår riktigt dåligt, jag har stött bort den jag ville ha i resten av mitt liv.. Jag kommer inte kunna vilja ha någon annan. Kommer inte se dom på samma sätt som jag ser dig på. Du var den bästa och underbaraste människan som jag har träffat. Du var den rätta för mig och mannen i mitt liv.. Du är den jag vill ha.. Men jag får säkert drömma vidare på detta tyvärr.. 😭 Men jag får skylla mig själv och jag får ångra detta resten av mitt liv. Så nu är det dags att lida för mina egna handlingar..

Vad fan har jag gjort egentligen?

Jag mår riktigt dåligt utan dig. Känner mig riktigt tom. Det är precis som att min sista pusselbit till ett bra liv är borta och att jag inte kan få tillbaka den. Det känns som att jag aldrig kommer komma någonstans, att jag bara står still. Oavsett hur mycket jag än kommer kämpa så kommer det ändå inte bli samma sak. Det kommer alltid vara något som saknas.. Dig. 

Jag stöter bort folk som bryr sig om mig, och du är en av dom som jag inte ville stötta bort från allra första början. Men jag förstår inte varför jag gör det? Tydligen gör jag så när jag mår skit dåligt, och detta är inget jag vill utan det bara händer utan att jag tänker på det. Det är egentligen nu jag inte ska stötta bort folk, för det är nu som jag behöver dom som mest för att kunna må bra, och jobba med mig själv.. Men nä, jag fortsätter bara.. Jag slutar svara, jag hör inte av mig längre. Jag stänger in mig i en egen bubbla som jag inte kommer ifrån, och hoppas att allt ska lösa sig själv.. Så idiotiskt tänkt!! 

SKÄRP DIG NU! ANDAS, TA DIG SAMMAN!

 Konstigt att man knappt har någon kvar när man stöter bort alla som finns här. Vad gör jag? Jag gör bara det sämre för mig själv.. Jag har knappt ingen kvar och snart står jag helt själv med allt. Jag måste förstå att människor tröttnar på detta och mitt beteende. Jag förlorar personer hit och dit och det är även en jätte viktig person i mitt liv som jag verkligen har stött bort helt! Det sista jag verkligen inte ville!! Detta gör mig till en sån dålig person, en iskall person som inte har några känslor.. Ingenting! Men nu blev det tyvärr så, och jag får lida för det själv och ingqen annan. 

Nu får jag börja tänka om och tänka rätt!

Jag MÅSTE börja tänka. Inte bara på mig själv, utan på alla runtomkring också som bryr sig! 

💔❤️💔 

~~Jag hoppas att jag inte motarbetar denna situationen nu och gör allt värre för mig mellan dig och mig. Men behövde skriva av mig och skriva av mina tankar.. Pekar inte ut någon.. Vill inte att du ska reagera negativt.. Förlåt! 😭​​​~~

~Jag är inte ute efter uppmärksamhet eller att någon ska tycka synd om mig. Men känner att jag var tvungen att skriva av mina tankar och funderingar över allt, istället för att ligga och grubbla på det.~


Likes

Comments

Just nu är allting bara.. bläää..
Inte sovit på över ett dygn, är inte ens trött. Så mycket som bara snurrar i huvudet hela tiden, och snart vet man inte vart man ska ta vägen..
Har ingen ork i kroppen längre och orkar inte ta tag i saker och ting.
Jag är ledsen hela tiden och snart har jag nog inga tårar kvar att fälla längre..

Jag vill inte att mina katter ska följa efter mig vart jag än går. Dom ligger och tittar på mig när jag är ute och röker. Är jag för länge någon annanstans så kommer dom alltid och lägger sig och bara tittar på en. Duschar jag så går dom och skriker tills jag öppnar. Röker jag så skriker dom. Jag vill inte att mina katter ska ha denna oron i kroppen över att jag mår som jag gör..

Asså nä. Jävla skit.


Låt mig bara gå i ide ett tag och att jag kan vakna upp igen när allt har blivit bättre.

Likes

Comments

Har man rymt upp lite och rensat bland kläder och skit. Så det blev från kaos i klädkammaren till nästa kaos i hallen.. Usch!
Snart kommer Julia förbi på en cigg så det blir att hon hjälper mig ner med allt.

Sen blir det väl att lägga sig och kolla på film eller serie och hoppas på bättre tider.. 😥

Likes

Comments

Sitter man på en bänk och funderar vad man har gjort med sitt liv? Det är en bra fråga.. En fråga som jag inte själv kan svara på och ingen annan heller. Jag har sumpat mina chanser överallt och alla andra kan gå vidare medans jag står på samma plats och på samma tid men kommer ingenstans. Sitter bara och ser så jävla dum ut.. men vafan

Jag gör val som jag inte vill göra, men oavsett vad jag än gör så kommer jag förlora någon.
Allt är så mörkt och kallt och det känns som att man aldrig kommer få se solen och uppleva någon glädje igen.
Kämpar för varje dag som går. Kommer ett steg närmre hela tiden men jag faller tillbaka igen och kan knappt ta mig upp längre.
Frågan är hur länge man ska orka och hålla på så här hela tiden?

Jag vet om att jag måste kämpa vidare. Men kan tyvärr inte göra det själv. Men det är så det för bli.

Vart är mitt gamla liv? Då detta inte var några problem..

Likes

Comments

Oavsett vad man än säger eller gör så blir det bara fel.
Allt är så förvirrande så man inte vet vad man ska göra. Jag ska vara helt ärlig.. jag vet inte vad jag ska göra längre..
Jag sjunker ännu längre ner på botten varje dag som än går. Situationen börjar bli jobbigare och jobbigare för varje dag.

Jag är så trött på att vara ledsen hela tiden.
Är så trött på att vara trött hela tiden att jag sover princip bort mina dagar.
Jag är så trött på att förlora personer som man bryr sig om.
Jag är trött på att må dåligt varje dag.
Jag är trött på att ta medicin varje dag för att må bättre.
Jag är trött på allt ansvar runt omkring.
Jag är trött att vänta på hjälp.
Jag är trött på allt.

Asså nä.. När ska allt skit runtomkring ta slut?
Känns som man inte har någon kvar.. oavsett vilket beslut jag än tar så kommer jag förlora någon.. Blir knäpp på detta..



Likes

Comments

Nouw Magazine

Better Blogging Nouw