Vi åkte direkt efter lunchfodringen till Biltema i Veddesta och inhandlade lite av varje som vi behöver i stallet (företaget).
Och, då sambon fyller 65 år om några dagar så fick den dyraste investeringen till företaget bli att betrakta som hans födelsedagspresent, också - då det troligen bara blir han som kommer att använda den. En motordriven gräsklippare!

Jag kommer att visa lite mera senare av vad vi köpte. För, min bluetooth i telefonen och datorn vill inte prata med varann. Så, jag får inte foton från telefonen till datorn.

Då vi kom hem så monterade vi de nyinköpta saltstenshållarna i de 4 rasthagarna, och så plockades gräsklipparen ihop, och provkördes.

Idag ska jag plantera blommor i de nya fina krukorna, och placera dom utanför stallet.
Foto på dessa kommer sen.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

​Lådorna som jag försökt få upp sedan starten i februari.

Det var de här vi var till IKEA och inhandlade idag.
8 stycken sommaräppelgröna skoskåp, som ska användas i stallet.
En till varje box.
För förvaring av ryktsaker mm.

Man lyfter lätt ut lådan ur insatsen och kan bära med den till hästen, och sedan sätter man tillbaka den igen.

Fint, tycker jag!

Likes

Comments

​Det är många år sedan jag fick en sån panikattack senast.
Man vänjer sej aldrig!

Vi tog en tur till City Gross och köpte spån, och väl där kom vi på att vi skulle ta en tur till IKEA för att handla till stallet.

Så, direkt efter lunchfodringen styrde vi mot IKEA i Barkarby.
På vägen dit höll jag på att "gå åt" i värmen i bilen.

Då vi kom fram till IKEA så välkomnade jag att komma inomhus. Men, ganska snabbt upptäckte jag att det var en labyrint, hela varuhuset (jag har svårt för dessa labyrinter) och att det inte fanns mycket till luftkonditionering.

När vi väl hittat det vi ville ha så kom problemet med att hitta en personal som kunde hjälpa oss att få våra saker.

Medan vi stod vid informationen och väntade så kände jag bara mer o mer att jag skulle svimma när som helst.
Och, jag svettades oceaner.

Till sist gjorde jag det som jag inte får göra i såna lägen: Jag flydde.
Sa till sambon att vi måste gå... kan gå tillbaka sen... Och, så gick jag.

Några krökar bort hittade vi en kille i personalen, och frågade honom om han kunde hjälpa oss. Och, det kunde han. Så, ett par minuter senare hade vi papper i handen att ta till kassan.
Sen fick vi leta en stund efter hissen ner till kassorna. Och, då vi kom dit ner så kändes det genast bättre. För, där fanns det luft! Och, det var svalare!

Och, där på hämtlagret hittade jag en skrivbordsstol, provsatt, och så fick den följa med hem - fast en annan, i kartong, som jag ikväll ska bygga ihop.

Väl borta vid kassorna var det jättelånga köer. Sambon fick blodtrycksfall och fick gå ut till kafeterian och köpa korv och läsk till sej, medan jag stod kvar, på ostadiga ben, i kassakön.
Blir ostadig på benen ofta, då jag står stilla och väntar eller liknande.

Då vi sedan betalat så fick vi gå till varuutlämningen och sitta ner och vänta en stund, tills det kom en person med våra varor på en vagn.

I det stora hela en mycket trevlig upplevelse att gå på IKEA. Fast, panikattacken var inte kul.

Nu ska vi strax till stallet och montera våra nya inköp där. 
Uppdatering följer... 😉

Likes

Comments

Jag blev för en liten tid sedan utmanad av @lottashullerombuller att svara på 4 frågor.

Här kommer mina svar:

HUR ÄR EN SANN VÄN FÖR DIG?

En sann vän är en person som är ärlig och som accepterar en även om man inte alltid är på topp.
En som finns där. Som uppmuntrar, stöttar eller bara är tyst och stöttande.
En som förstår att jag är en god vän även om jag är låg eller har ett skov.
Det är jättesvårt att med ord beskriva hur man är då man är en sann vän, faktiskt.

Jag har inte mött så många människor i mitt liv som blivit mina sanna vänner.
Det är i nöden man lättast räknar in sina vänner, säger ordspråket. Och, därigenom har jag sett några gånger att de sanna vännerna är lätträknade.

Jag miste en sann Vän i början av året, då hon förlorade kampen emot bröstcancer som spred sej.
Ann... min första nätvän... Hon var (och är) en S-Ann Vän.

Jag hoppas kunna räkna ett par nymötta vänner till skaran av Sanna Vänner snart.


HUR PÅVERKAR TEKNIK DIG?

Jadu... det var en bra fråga.
Man skulle väl egentligen vilja säga att teknik underlättar en hel del. Och, det gör den ju också.
Men, den gör mej ofta frustrerad och ledsen, också.
Som t.ex då sms inte kommer fram till telefonen, och den som skickat blir sur på mej (eller på sambon) för att denne inte får svar, eller då tjänst inte fungerar som man beställt per sms (som inte kom fram i tid).
Det hände senast häromdan att jag fick in 2 sms från en person som jag redan hunnit träffa (och då fått frågan om jag sett sms, vilket jag inte gjort). Då sms'en sen dök upp nån timme senare så kom de in i omvänd ordning från hur dom skickades (antar jag) och båda 2 hade exakt samma tidsstämpel, och såg ut att vara postade exakt samma minut.

Det första var ett surt sms där man uttryckte frustration över att jag inte svarat på frågan... som ställdes i det andra.

Dessa kom alltså till mej ca 1 timme efter att sändare och jag talats vid personligen (och jag fick då inga sura miner över uteblivet svar), de kom med tidsstämpel som sa att de postats samma minut. Och... reaktionen på uteblivet svar damp ner före frågan.

I sådana tillfällen kan tekniken verkligen påverka mej väldigt negativt!

I början av 2000-talet var det många som tyckte att jag var konstig som chattade (skrev PM) med folk, eller då jag videobloggade (vloggade, som jag kallade det).
Jag försökte förklara hur naturligt och normalt det var... och jämförde med hur folk nog reagerat lika då telefonen kom... men, jag blev nog närmast idiotförklarad och betraktad som underlig och konstig.
Numera är folk nog underliga och konstiga om dom inte har facebook och chattar med folk hela tiden.
Och, hur många videobloggare finns det inte nu? 😉

Jag tycker f.ö att det är helt fantastiskt att vi numera kan sitta i lilla Sverige och se genom en webcamera live i realtid vad som händer på nån liten plats på andra sidan jorden, och att vi kan videochatta med varann osv.
Och, vad häftigt det är att vi kan sitta och titta på TV i en liten telefon... då det för bara typ 55-60 år sedan endast fanns 1 TV-kanal, i svartvitt och nästan inga TV-program att titta på.
Då jag var barn så var det en STOR grej då det var tecknat på TV, och en ännu STÖRRE grej då det var långfilm.
Och, ofta var långfilmerna barnförbjudna. (idag har barnen fri tillgång till precis ALLT via nätet och TV - och det är inte alltid så bra, kan man tycka).

I det stora hela så gillar jag teknik!!! (i högstadiet i plugget var jag 1 av 2 tjejer som hade teknik som tillvalsämne)


VAD VILL DU GÖRA I FRAMTIDEN?

Jag vill leva.
Vara frisk.
Jag vill leva tillsammans med min sambo.

Jag vill gärna kunna springa igen. Kunna sitta på huk. Ta mej upp om jag ramlar. Sitta "skräddarben", rida på min häst. Kort sagt... få ordning på mina ben, och få svar på varför dom blir sämre hela tiden.

Det skulle vara trevligt om jag fick driva ett företag som går med vinst och som jag trivs med.

Jag skulle också vilja kunna åka bort lite längre än bara över en dag, och se lite mera och träffa vänner man aldrig träffar.


VAD ÄR DITT MÅL MED DIN BLOGG?

Då jag startade (och kodade) min första blogg, i februari 1997, så var målet med den att berätta om hur det var att leva inlåst 7 trappor upp, totalt ignorerad av vården, och med 15-18 panikattacker per dag... sedan jag gått in i väggen i augusti 1989.

Men, ganska snabbt fick jag kontakt med andra människor via Aftonbladets chat Entrén, och tappade fokus på att skriva ner min story i bloggform.
Och, sen hamnade jag - därigenom - i direktsänd TV som Sveriges första länk mellan tittarna och programmet i direktsändning via nätet.
Det var riktigt roligt. Jag var en av Sveriges största bloggare! (vi var inte så många...på den tiden...)

Sedan dess har det blivit över 50 olika bloggar. Och, målet med dom är nog samma... att nå ut med mina ord.
Leder det till något större så är det välkommet, förståss.

Jag utmanar i min tur:
@photobypierre , @lovisedal , @ensanna
Jag hoppas ni vill anta utmaningen, och i er tur utmana några bloggare. 😊


Likes

Comments

Idag var det Pay & Jump på anläggningen intill Stall Savannah.
Medan vi lunchfodrade så kom först ambulanshelikoptern och gick ner nära deras ridbana (såg det ut som).
Samtidigt körde ambulans med blåljus in på gården där vi var.
Pappan till en av tjejerna som vi känner lotsade ambulansen rätt, och jag trodde i min fasa att det var hans dotter som skadats. Han stannade till med sin bil och sa till oss att det inte var dottern.
Senare fick vi höra att kvinnan som fallit av slutat andas o hennes hjärta hade stannat.
Det hade funnits folk på plats som kunde HLR och höll henne vid liv manuellt till dess ambulanshelikoptern kom, med hjärtstartare.

Nyss fick jag veta vilka änglarna var som räddade kvinnan från att dö.
Det var hästägare från gården där vi bor.
Stevie och Maysans båda mattar och den yngres pojkvän.

Tack till er alla tre för att ni tog så god hand om kvinnan, och sen körde hem hennes häst.
Ni är Änglar!!! 0=o)

Likes

Comments

I Stall Savannah har nu årets 4 första svalungar börjat att flyga.
Så snart ligger mamman på nya ägg.

Likes

Comments

Det är faktiskt sant.
Inte allting är mitt fel.
Om man bara är lite mer vänligt inställd till mej så inser man nog det.
Men, jag gör så gott jag kan...trots att jag vet att jag aldrig kommer att lyckas slippa få skit för allt.

Likes

Comments

Jag borde vara van nu. Men, varje gång känns.
Speciellt om jag lyckats glömma och har börjat tro på nåt annat.

Så här ser det ut inom mej.

​Kanske kan jag nån dag hitta nån utväg...

Likes

Comments

​Många påbörjade alster, såsom ett par mössor, sockor, tröja, kofta, filtar... smycken...
Dagböcker... som dessvärre inte skrivs i värst mycket, då inspirationen tryter...

Många saker som skulle säljas, men som nu ska skänkas bort... (startar troligen nåt på fb för det)

Huset ska städas...
Trädgården likaså...

...energin låter vänta på sej...

Men, då jag sov i morse så drömde jag att jag kunde springa... korta steg... men jag sprang.
(det kan jag inte i verkliga livet)

Likes

Comments


Better Blogging Nouw