Exakt nu för 24 år sedan, låg jag i min säng på avdelning 8, Uddevalla sjukhus, med en liten alldeles nyfödd liten tjejja på min arm... trött, sliten och överlycklig!

Jag minns det så tydligt!

Hon föddes 12:43, mitt på dagen... lite segt men väldigt okomplicerat. Inga större bedövningar, förutom den sedvanliga lustgasen och med Louie Armstrongs "what a wonderful world" skrålande som bakgrundsmusik från den lille radion i rummet.

En liten knubbis, med brottarrynka ovanför näsan... en av de 3 vackraste jag någonsin sett! 🙂❤

Min Maja Helena...

24 år!

Vart tar tiden vägen??

Idag har jag snickrat ihop en jubbing med skaldjursbakelser till kalaset imorgon, som hon samfirar med sin sambo som passar på att fylla 25, dagen efter henne!

Å min lille bäbis (på 24 år) och jag, har tillbringat kvällen med att förbereda o dekorera!

Tänk vad livet e konstigt ändå..

Man får dessa små varelser i sin vård... man vakar över dem som höken... det känns i småbarnsåldern, som de för alltid kommer sitta i ens knä.. eller knalla runt med sina små händer i ens egna hand..,
Å vips e de sambos!

Vuxna...

Fast i mina ögon kan de aldrig bli SÅ vuxna att de inte för alltid e mina småkottar!
Man slutar aldrig oroa sig eller "ta hand om"... och när de påstår sig vara vuxna NOG att ta hand om sig själva, då ler man bara inombords och viskar ett tyst... "jo tjena"! 😀

För det finns ALLTID tillfällen, då man som idag, tar hand om ruljangsen... fixar, donar o hjälper till med det man kan!

Så gjorde MIN mamma för mig, å så kommer jag alltid göra för mina "små"!

Förstår min mors ord, mer o mer för vart år som går...

"Du kan aldrig bli så vuxen att jag inte kommer behövas"!

Å med dessa små minnen och detta anfall av nostalgi, ligger jag 24 år senare i min säng igen... saknar det lilla lintottiga huvudet på min arm...men med en skön känsla i hjärtat...

"Ni kan ALDRIG bli så vuxna att ni inte behöver mig"...

(Å jag er)

Kärlek! ❤

//Karin

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Ensamtid...

Ju äldre jag blir, ju mer av den varan behöver jag.

Lusa runt hemma i fulkläder, kasta bh-eländet längst in i garderoben...strunta i allt vad smink o elände heter och bara få vara precis som man vill...

Jag har en vision i skallen om hur jag vill att min tillvaro ska se ut...

Det ska vara lugnt, inrutat, tryggt...lediga dagar ska vara oskrivna blad, mitt hem ska vara i ordning...det ska vara min ovärderliga borg...(allra helst i form av ett litet rött stugtorp på landet med en sjuhelsikes massa blommor, äppleträd, jordgubbar o allsköns bråte...

Jag ska kunna andas....bara koppla av...inte ha ett endaste ett orosmoln över mitt eländiga huvud!

Frukosten intar jag på farstutrappan, och i hagen springer det runt en hel hög gula och svarta labbar...en drös med katter finns med i scenariot åxå....å kanske en häst....beroende på HUR långt in i framtiden jag befinner mig och hur skonad jag är från ålderskrämpor... :)

Hönor? Jajjemänsan...egna ägg...te alla fantastiska mjuka kakor jag ska baka och bjuda vänner, ungar och bekanta på...

Det här e sommarscenariot...

På vintern sitter jag i en gammaldags öronlappsfåtölj, under tjock o mjuk filt...jag tar en virre i värmen från min öppna spis där björkveden sprakar mysigt och sprider sitt ljus o värme!

Vid mina ben ligger alla labbarna och katterna....och jag mår sååååå gött i själen!

Jag läser...(utan koncentrationssvårigheter) eller virkar fina juldukar som jag ger bort i julklapp till alla som vill...eller behöver...eller båda!

Borta är stress, borta är komplicerade förhållanden och omöjliga krav...besvikelser har jag lagt i malpåsar och knutit ihop rejält...

Jobbar gör jag...för såååååå gammal e jag inte så pensionen kickat in....men jag går till jobbet utan oro, utan prestationskrav, utan nånting alls....jag jobbar! Punkt!

När jag känner att jag betett mig asocialt länge nog, hänger jag med ungarna..med goaste vännerna....går ut o käkar, går på bio...tar en öl på nån lokal O`learys...eller åker till Grekland och tar ut svöngarna lite mer :)

Det är VERKLIGEN såhär jag ser på en helt perfekt tillvaro....

Det blir mer o mer klockrent vad jag är för en typ, och trots att det tagit mig 52 år att börja ens nudda vid att förstå mig själv, så känner jag mig lite mer införstådd med "vem jag är" än jag någonsin gjort.

Jag är ganska tillfreds med mitt eget sällskap, eller med ungarna....få goda vänner, men i gengäld ÄR de goda vänner och inte ytligt bekanta som bara finns när livet e rosa bubbel!

Jag är en självständig varelse som har lite svårt att inruta mig i livet där någon annan åxå styr skutan...

Det e väl inget fel i det antar jag?

När man trallar in i ungdomen, startar sitt liv....träffar kärleken och startar upp en liten familj...DÄR är chansen för den där fantastiska trygga tvåsamheten....fixar man alla hinder i vägen och fortsätter tillsammans även när barnen vuxit upp...DÅ har man lyckats att växa ihop, va trygg tillsammans och förmodligen utvecklats tillsammans på ett sånt vis att man inte har några problem med att leva tillsammans...

Fixar man det INTE...och ger sig ut på nya äventyr...då tror iaf JAG att det kan bli rätt knöligt...

2 "färdiga" vuxna...som 2 färdigformade individer....båda med en laddad ryggsäck och många egna historier och erfarenheter....Inte helt lätt att skapa en NY "trygg" tvåsamhet...

Där finns barn från båda läger, där finns "ex" och minnen....där finns egenheter, vanor, övertygelser.....

I just DEN situationen har jag befunnit mig några ggr...å jag e urusel på att tackla det. Jag e en stillsam romantiker, och griniga ex som styr och ställer i mitt liv, e INTE ett välkommet inslag...

Jag upptäcker mer och mer att jag är "Färdig" i mitt utvecklande som person...Visst, man lär så länge man lever och så vidare...MEN....man har en grund, man har byggt upp sig själv...man har en personlighet, man har övertygelser på hur saker SKA vara....Å när man försöker få ihop det med en annan vuxen människa, med andra övertygelser och grund...

Häpp...det e asjobbigt!'

Så....i min inre vision...där mitt torp, mina hundar, hönor och jordgubbar upptar huvudrollen....där ser jag mig ofta "ensam"....bara jag....naturligtvis finns mina ungar och mina vänner i omgivningen av visionen...men i MITT imaginära vardagsliv....där hittar jag allt som oftast, bara...bara mig!

Å den visionen....den gör mig kav lugn!

Jag har många förändringar i mitt liv...men just den HÄR förändringen bör jag nog ta på fullaste allvar...

Jag SKA ha mitt torp...om jag så ska bygga det själv! :D

//Karin

Likes

Comments

... när man har en labrador! 🙂❤

Om en vecka fyller han 10 år, och jag känner ett vemod över hur snabbt dessvärre har slirat iväg!

Fortfarande pigg o alert, men tecknen finns där, att ungdomen e förbi!

Det hör ont i mitt mattehjärta! 😞❤

Häpp...

Inte måla fan på väggen... inte ta ut olycka i förskott!
IDAG finns han hos mig... mår bra och e sitt gamla jag i mångt o mycket!

Det hoppas jag får vara då i många år till! 🙂👍🏻💕

//Karin

Likes

Comments

.Svårt att käka...svårt att svälja...alltid en klump i halsen som ger kvävningskänslor och dödsångest...

Varför har jag blivit sån? Jag är en "Ryck upp dig för helvete"-människa!

Jag har blivit en fullfjädrad hypokondriker....minsta kli i röven, så har jag antingen The Big C....eller ALS....

"Ser inte ansiktet lite snett ut idag"...."Låter jag inte lite strupcancer-hes"..."Sura uppstötningar och rapar värda en general...magsäckscancer, bråck nånstans, eller helt enkelt för lite dopamin"..."Hostar...inget kommer upp...torr i munnen...trött i tungan"...what the fuck...jag e döende!

Jag är sjukt TRÖTT...mest på mig själv, men även på alla omständigheter som lett mig hit...till den här lilla ynkliga människa som tillbringar sina dagar med att slåss mot demoner av olika storlek och kaliber!

Jag ÄR stark...

Jag HAR insikt....å jag förstår att min spounge mellan öronen spelar mig spratt....Men never the less...det ÄR tufft!!

Hursomhelst...jag jobbar påt....e sjukskriven rätt länge nu och tänker använda min nya erfarenhet till nåt bra,,,,jobba mig själv tillbaka till en lugn själ och en tyst hjärna!

Jag VET varför jag mår som jag gör...å det handlar inte bara om en eller ett par happenings....det e många bäckar små!

Men har turen att ha en bra läkare, en fantastisk kurator och 3 sjukt fina barn ..I shall Return! :)

Med detta sagt....

Jag har bloggtorka åxå, så bare with me!

E innerligt trött på att bara skriva negativ skit, ..så innan jag skriver igen, vill jag hitta nåt roligare att klottra ner än mitt evinnerliga gnäll½

Ha det!

//Karin

Likes

Comments

Lika låg jag kände mig igår, lika soft har jag känt mig idag!

Sonen kom fram på eftermiddan och vi hade en jättemysig kväll ihop! Gick en skogspromenad med Herr Hund, handlade lite och fixade ett gäng räkpajer...

Bara en allmänt lugn dag i ett av de bästa sällskap jag vet! 🙂💕

Nu har han åkt hem... å jag o zacken glor på tv. Helt ensam hemma, och ibland är det helt underbart!

Pilla lite med vad man vill, bara vara...

Funderar lite på den här ångesten jag dragits med ett bra tag nu... hur den påverkat mig både fysiskt o psykiskt... idag har den hållit sig ganska lugn. Men den underliga effekten att ha svårt att äta hänger i... aptiten e dålig över lag och jag känner knappt varken sug eller hunger...

Däremot går jag inte ner nämnvärt... vilket ju åxå e jävligt udda! 😂😂

Jaja... det blir väl bra när den här resan kommit till ände! När jag hittar mitt boende och kan börja fokusera helhjärtat på resten av livet! Spelar liksom ingen roll HUR länge jag gått hemma! Jag KAN inte koppla av "inne i huvet"...

Jag har enormt mycket att vara tacksam över och glad för... ska tänka BARA på det från o med bums, istället för att krydda på besvikelse och ilsk-känslorna!
Shit happens... å livet blir inte alltid som man vill... å med det sagt vill jag även säga , att det kanske väntar nåt fantastiskt i framtiden!

Jag är hursomhelst VÄLDIGT redo för lugn o ro... låta själen få tagga ner o läka...

Å det var det! 🙂🌺

// Karin

Likes

Comments

Allt e faktiskt inte svart eller vitt...

Det e 50 shades of Grey åxå!

Å där nånstans... i gråzonen... där e jag just nu!

Separerad och sambo.. på samma gång... ilsk, ledsen och så in i bomben trött!

Ett "ex" som säger sig "ångra" och "älska" i samma utandning..

Det finns ingen otrohet, inga svek av den kalibern... dock ett obetänksamt agerande och lögner av alls färger o former..

Jag behöver så innerligt, få gå vidare med mitt liv!

Jag ÄR ledsen för hur det blev...

Men efter sista årets happenings... inte förvånad!

Hädanefter... mitt hem är min Borg, å jag ger aldrig mer upp något som är mitt för någon annan!

Gonatt enna :)

//Karin

Likes

Comments

Haft en mysig dag!

Spenderat den med mina 2 töser, och den har innehållit precis allt som de där dagarna alltid gör!

Gnabb, småtjafs, hur många Goa skratt som helst, tv, promenader, go mat... en å annan diskussion, envishet, hjärtlighet, kramar...

Den avrundades med grillkväll... mängders av god mat... och både en o tre Mythos, som tamähfaen e det godaste öl som finns! 😀🇬🇷

Jag e blessed med 3 fantastiska barn...å det går inte en enda dag utan att jag kan sträcka på mig o va gruvligt stolt över människorna de blivit! Jag har liksom "gjort" dem... å e det nåt jag lyckats med i detta förgängliga jordeliv, så är det dom!

Man ska, enligt expertis, tacka för det man har... inte gnälla över petitesser man INTE har...

Så, TACK så inåt bomben, för de där pysarna... som alltid får mitt liv att funka trots motgångar, hjärtesorger och andra hårda törnar! De är värda precis allt... och de representerar exakt 100% av det jag behöver i mitt liv! 🙂💕🙏

#richard
#linnéa
#helena

NI äger mitt hjärta! ❤

Cirkus 20 år sedan... å sen dess har de blivit 20 år ÄNNU mer "close to My heart"! 🙂🌸

//Karin

Likes

Comments

Ibland blir jag så trött på mitt eget bloggande!
Jag tycker det e enformigt, gnisslande... å ett evigt jävla gnäll!
Jag vet sällan vad jag ska skriva... trycker bara på "nytt inlägg"... låter fingrarna valsa över tangenterna!

Eller nja....

För det mesta e jag för jävla lat för att ens hämta lappen, å sitter här med glajjerna på nästippen, o pekfingerhammrar mig genom proceduren på mobilen!

Sån e jag....

Som för övrigt e den dummaste kommentar jag vet!

Oftast använd av människor som VET de gör nåt dumt, nåt fel... men som ändå ursäktar ett rätt ruttet beteende!

Sån e jag!

Hela min tillvaro har blivit tillintetgjord av en "sån e jag"!

Åt helvete med dessa fega, urskuldande och omanliga kommentarer!

Jag ÄR bättre.... snart! Inte idag... men snart!

Jag vill verkligen inte vara "sån"! Jag vill vara mycket bättre!

Häpp... har anmält mig som icke-sjukskriven från och med 31/7.... heltid igen... demensboende... massa utåtagerande gamlingar som inte har en aning om varför vi river i deras kläder, proppar dem fulla i mat o piller... eller varför det e sååååå viktigt att få kroppjävulen tvagad... såna e dom...

Jag går dit... gör mitt jobb... känner oro, stress, ångest... illamående över vården våra grundstenar får när deras eget förstånd brustit ...

För SÅN e jag!

Ingen vidare bloggdag idag!

Nattnatt!

//Karin

Likes

Comments

... å det känns ju "sådär"....

... å mulet e det åxå!

Jaja... allting har ett slut, å man kan ju inte planera NÄSTA resa om man inte åker hem emellanåt!

Hursomhelst har det varit en drömsemester med många höjdpunkter! Plockat apelsiner i en apelsinodling... besökt världens 9:de vackraste badstrand, Elafonissi ... klättrat 240 knaggliga stentrappsteg i 40 plusgrader upp i den heliga grottan "Agia Sofia"... badat, badat o badat... svalkat mig med Mythos och Strawberry Daquirie ... shoppat både ny fin läderväska och massa fina smycken...

Det har varit en perfekt semester som jag behövde innerligt!

I september åker vi tillbaka!

Jag känner en våldsam förälskelse i Kreta, å så e det med det! 😀👍🏻❤

//Karin

Likes

Comments