Header

Zbliżamy się do końca ciąży, jutro mamy termin i muszę wam powiedzieć, że pamiętam jak bardzo na początku ciąży zazdrościłam wszystkim, którzy byli już tak blisko celu. Teraz przyszła kolej na mnie, ciąża jest już ''oficjalnie'' donoszona i myślę, że przyszedł czas na podsumowanie jej. Muszę zacząć od tego, że nie podoba mi się to czekanie, ten brak kontroli. Wiecie, ja to bym najchętniej zaplanowała sobie cały poród, ale niestety tak się nie da. Mały może zdecydować się przyjść na świat dziś jak i za dwa tygodnie (oby nie). Wiem, że są kobiety, które chcą urodzić po terminie - jedne potrzebują więcej czasu dla siebie samych, inne potrzebują czasu na przygotowania, a jeszcze inne panicznie boją się porodu. Ja nie należę do żadnej z tych grup, gdybym mogła pojechałabym na porodówkę już dzisiaj. Na pewno zastanawiacie się jak moje nastawienie do porodu wygląda na dzień dzisiejszy - muszę wam powiedzieć, że w dalszym ciągu jestem bardzo pozytywnie nastawiona do sytuacji. Co ma być to będzie, mały musi w jakiś sposób przyjść na świat, a nikt za mnie tego nie zrobi. Najlepszą opcją jest więc pozytywne nastawienie. Poród to nic przyjemnego, ale warto pamiętać, że robimy to z jakiegoś powodu. To pozytywny ból, ból dzięki któremu będziemy mogli spotkać nasze wyczekiwane maleństwo. (Tego się przynajmniej próbuję trzymać. Zobaczymy jak moje nastawienie będzie wyglądało na porodówce, ciekawe czy wciąż będę taka happy haha.) W każdym bądź razie mam nadzieję, że uda mi się urodzić naturalnie bez żadnych większych komplikacji. D będzie ze mną przez cały poród i dzięki temu czuję się bardziej bezpieczna.

// Vi närmar oss graviditetens slut, imorgon är det bf-dagen och jag måste bara säga att jag kommer ihåg hur avundsjuk jag var i början av min graviditet på alla tjejer som var så nära målet! Men nu är det min tur, graviditeten är ''fullgången'' och jag tror att det är dags för att summera den. Jag måste börja med att jag inte tycker om den där ''väntan'', bristen på kontroll. Ni vet, jag hade gärna velat planera hela min förlossning, men det går ju inte. Lillen kan bestämma sig att komma ut idag och lika gärna kan han komma ut om två veckor (hoppas inte det). Jag vet att det finns kvinnor som gärna går över tiden - en del behöver mer tid för sig själv, andra behöver förbereda sig bättre och sen finns det sådana som är otroligt rädda för förlossningen. Jag tillhör inte någon av de grupperna, jag hade gärna kunnat föda redan idag om det var möjligt. Ni undrar säkert hur min inställning till förlossningen ser ut och jag kan bara säga att jag fortfarande är väldigt positivt inställd, det som ska hända - kommer att hända, lillen måste ut på något sätt och ingen annan kan göra det istället för mig, så det bästa alternativet är att ha en positiv inställning. Jag vet att förlossningen är inget man vill göra, men det är bra att komma ihåg att vi gör det av en anledning, det är en positiv smärta, smärtan som kommer att leda oss till målet - vi kommer att få träffa våran efterlängtade bebis. (Det är det jag försöker hålla mig vid, men vi får se hur min inställning ser ut när vi väl är på bb, jag lär nog inte vara lika positiv som nu, men vi får se.) Men iallafall jag hoppas att jag kan föda vaginalt utan några stora komplikationer. D kommer att vara med mig under hela förlossningen och det känns så himla tryggt.

Jako, że w dzisiejszym wpisie skupiamy się na podsumowaniu ciąży, pomyślałam, że zacznę od moich pierwszych tygodni jako przyszła mama. Jak było? Nie mogę narzekać na samopoczucie, bo mimo tego, że miewałam poranne mdłości, byłam dość zmęczona, wrażliwa na zapachy oraz nie mogłam jeść wielu potraw to nie wymiotowałam praktycznie w ogóle. A według mnie wymioty to najgorszy ''efekt uboczny'' ciąży. Usch, Pamiętam, że miałam jeden taki ''wymiotowy'' dzień i szczerze mówiąc, myślałam, że umrę z wyczerpania. Po tym zaczęłam doceniać moje mdłości (wiem jak to brzmi). A po czasie nauczyłam się z nimi żyć. Każdego dnia przed wyjściem do pracy D robił mi takie mini- śniadanie - płatki z mlekiem, kanapka, jakiś koktajl - coś lekkiego. Dzięki temu moje mdłości nie były aż tak intensywne. Około 13 tygodnia ciąży zaczęłam czuć się lepiej, mdłości odeszły w zapomnienie, a ja czułam się znowu sobą.

// I och med att jag skulle fokusera mig på att summera min graviditet, så tänkte jag att vi kunde börja med de första veckorna som gravid. Hur vad det då? Jag kan definitivt inte klaga på mitt mående, för trots att jag mådde ganska illa på morgonen, var rätt trött, känslig mot olika lukter och inte kunde äta vissa maträtter, så kräktes jag nästan inte alls. Och enligt mig att kräkas är det värsta under graviditeten. Usch. Jag minns att det var en dag där jag mådde fruktansvärt dåligt, jag kräktes och trodde att jag skulle dö, så svag kände jag mig. Då började jag uppskata mitt illamående (hur det än låter), sen lärde jag mig att leva med det. Varje dag innan D gick till jobbet, så fixade han en mini-frukost till mig, flingor med mjölk, någon macka, frukt - något lätt. Tack vore det var inte mitt illamående så intensivt. Ungefär runt vecka 13 har jag börjat känna mig lite bättre, illamåendet försvann nästan helt och hållet och jag kände mig som mig själv igen.

Do 20 tygodnia ciąży czułam się bardzo zmęczona, mimo tego, że brzuszek był prawie niewidoczny, to bardzo bolał mnie kręgosłup. Gdzieś w tym okresie poczułam pierwsze ruchy maleństwa, pierwsze kopniaki - chociaż wtedy były to raczej lekkie muśnięcia, bulgotanie, nic widocznego gołym okiem. Pamiętam, że czułam się wtedy taka dumna, zmuszałam wszystkich żeby obserwowali mój brzuch. Wtedy wydawało mi się, że i brzuch i ruchy były bardzo widoczne. Pamiętam, że zaczęłam czuć to wszystko bardzo wcześnie, bo około 17 tc, myślę, że ma to związek z tym, że jestem szczupła oraz, że moje łożysko umiejscowione jest na tylnej ścianie macicy. Z tego co wiem, kobiety z łożyskiem w przedniej ścianie mają problem z odczuwanie ruchów dziecka tak wcześnie, łożysko działa wtedy jak poduszka amortyzująca ruchy dziecka. Matko, jak ja czekałam na te pierwsze ruchy, ciąża stała się nagle taka ''realna'', ruchy pomogły mi w jakiś sposób zrozumieć, że to prawda, że w moim brzuchu rozwija się mały człowiek. Jednak czasami wciąż trudno mi pojąć, że jestem w ciąży i że niedługo zostanę mamą - czasami myślę, że mam po prostu ogromny brzuch. Wszystko stanie się bardziej realistyczne jak mały przyjdzie na świat.


// Till vecka 20 kände jag mig ganska trött och trots att magen var nästan osynlig, så hade jag väldigt ont i ryggen. Någonstans där har jag också upplevt de första rörelserna, de första sparkarna - då var det kanske mer som bubblor i magen, eventuellt några försiktiga buffar, men absolut inte sparkar. Men då kände jag mig så himla stolt, så jag tvingade nästan alla att titta på min mage. Då tyckte jag att magen och rörelserna var väldigt synliga.. Jag minns att jag började känna allt det där väldigt tidigt, runt vecka 17, jag tror att det kan ha med det att göra, att jag är rätt smal och min moderkaka är placerad på baksidan av livmodern. Jag har hört att kvinnor med moderkakan i framväggen har mycket svårare att känns rörelser så tidigt, eftersom moderkakan fungerar som en kudde som gör att man inte kan känna rörelser på samma sätt som en den var i bakväggen. Men gud vad jag väntade på de där rörelserna, graviditeten blev så ''realistisk'' då, rörelserna har på något sätt hjälpt mig att förstå, att det är sant, att det är en liten människa som utvecklas i min mage. Men ja, ibland har jag fortfarande svårt att begripa att jag är gravid, att snart är jag en mamma - jag tror bara att jag är tjock. Allt kommer bli mer realistiskt när han är ute.

Drugi trymestr ciąży to najlepszy okres w całej ciąży. Żebyście tylko wiedzieli jak bardzo się cieszę, że razem z D zaufaliśmy naszej intuicji i zaczęliśmy z zakupami ''już'' wtedy. Na początku ciąży, około 6-7 tc, wtedy kiedy jeszce tak naprawdę nie wiedzieliśmy nic, musiałam powstrzymywać się przed zakupem czegoś dla maleństwa. Po pierwszym USG w 12-13 tygodniu pozwoliłam sobie kupić body z napisem ''I LOVE DAD'' - nie mogłam się powstrzymać. Po drugim USG w 19 tygodniu, kiedy dowiedzieliśmy się, że oczekujemy synka, zrobiłam listę i zaczęliśmy nasze zakupy - ciuszki, butelki, koce, śliniaki, smoczki itd. Niekończąca się lista. Zależało nam żeby były to dobre jakościowo rzeczy, z jednej strony, żeby nie trzeba było kupować ponownie, a z drugiej, żeby można było użyć je ewentualnie do dzidzi nr 2. Dużo przygotowań i przemyśleń. N I G D Y w życiu nie dałabym rady zająć się tym wszystkim pod koniec ciąży. Jednak mimo wszystko dostaliśmy komentarze, że za wcześnie, że rzeczy dla dziecka powinno się zacząć kupować w 7-8 miesiącu, bo nigdy nic nie wiadomo..

''bo nigdy nic nie wiadomo'' - co nic nie wiadomo? Nie rozumiem, jak ludzie mogą robić taką wielką rzecz z nieopowiadaniem o ciąży przez pierwsze 3-4 miesiące, nie kupowaniem rzeczy i nie robieniem niczego co miałoby coś wspólnego z ciążą. Ja spodziewam się dziecka, nie poronienia. Wszystko może się zdarzyć, ale równie dobrze może się to stać pod koniec ciąży lub podczas porodu, jednak nie jest to nic na co mamy wpływ. Często słyszy się, że jakaś ciotka klotka jest w ciąży, ale to tajemnica i nic nie należy mówić. Wiecie co, ja i D myśleliśmy w ten sam sposób ''Nic nie mówimy do trzeciego miesiąca'', wszyscy tak robią, ale dlaczego? Czy poronienie to coś czego trzeba się wstydzić? Oznacza to, że jesteśmy gorsi niż inni? Oznacza to, że popełniliśmy jakiś błąd? Nie. Dlaczego więc, ludzie mają takie nastawienie? Poronienie to coś strasznego, nie potrafię sobie nawet wyobrazić jakim bólem jest stracenie swojego nienarodzonego dziecka, ale moim zdaniem lepiej jest kiedy ma się kogoś z kim można porozmawiać, kogoś kto może nas wesprzeć, nie trzeba przez to wszystko samemu przechodzić. Poza tym sami wiecie, jak bardzo popularne w Polsce jest pytanie ludzi ''kiedy to wnuków się mamy spodziewać?'' ''A na was to nie pora?'' ''Nie myśleliście o dziecku jeszcze?''. Niektórzy ludzie nie znają granic i chyba najgorsze co może się przytrafić to dostanie właśnie takiego pytania zaraz po takiej tragedii. Także według mnie słuchajcie swojego serca, a nie ludzi. Róbcie to co intuicja wam podpowiada, macie ochotę zacząć z zakupami w 10 tc, niech nic was nie powstrzymuje.

// Andra trimester var nog den bästa perioden under hela graviditeten. Om ni bara visste hur glad jag är över att jag och D gick på magkänslan och började med all shopping ''redan'' då. I början av graviditeten, runt vecka 6-7, då vi inte visste någonting, behövde jag verkligen stoppa mig själv inför att handla något till bebisen. När vi gjorde vårt första ultraljud runt vecka 12-13 lät jag mig själv att köpa en body med texten '' I LOVE DAD'' - jag kunde inte låta bli. Sen efter andra ultraljudet i vecka 19, när vi fick reda på att vi väntar en son, gjorde jag en lista och då började vi handla - kläder, flaskor, filtar, oljor osv. Never-ending lista, sen ville vi också att det skulle vara bra saker, bra kvalité, så att man inte ska behöva köpa två gånger och sen att man kan använda de sakerna till bebis nr två sen. Så det var rätt mycket att förbereda och tänka igenom. A L D R I G att jag hade klarat av det nu när jag är höggravid. Men trots det så fick jag kommentarer om att vi var för tidiga ute, att man ska handla bebisgrejer i månad 7-8 , för man vet aldrig...

''för att man vet aldrig..'' - vadå? vadå man vet inte? Jag förstår verkligen inte varför folk gör en big deal av att inte berätta om graviditeten under de första 3-4 månaderna, att inte köpa några bebisgrejer och inte göra något överhuvudet taget. Jag väntar ett barn, inte ett missfall. Allt kan hända, men det kan lika gärna hända i slutet av graviditeten eller under förlossningen, det är tyvärr inget vi kan påverka. Man har ju ofta hört att någon är gravid men det är en hemlighet och man ska absolut inte berätta det för någon innan Och vet ni vad, jag och D tänkte precis likadant. ''Vi säger inget tills vi har passerat vecka 12'', alla gör såhär men varför? Är missfall något man behöver skämmas över? Betyder det att vi är sämre än alla andra? Betyder det att vi har gjort något fel? Nej. Varför har människor en sån inställning isåfall? Att få missfall är något hemskt, jag kan inte ens tänka mig hur ont det gör att förlora sitt ofödda barn, men det är nog bättre om man har någon att prata med, någon som kan stötta oss, man behöver inte gå igenom allt det där själv. I Polen är det väldigt vanligt att man frågar ''När kommer barnbarnen?'' ''När det är dags för er?'' ''Har ni inte tänk på att skaffa en liten?'' ''Är det inte dags nu?''. Vissa människor går verkligen över gränsen och det värsta är när man får en sån fråga direkt efter ett missfall. Så enligt mig borde man inte lyssna så mycket på vad andra har att säga, det bästa är att göra det som man känner för.

Trzeci trymestr ciąży to dość ciężki okres jak dla mnie. Pewnie znajdzie się dużo kobiet, które się absolutnie ze mną nie zgodzą, ale każdy przechodzi przez ciąże inaczej, więc to bardzo indywidualne. Dużo nieprzespanych nocy częściowo poprzez wycieczki do toalety co pół godziny, częściowo poprzez ból kręgosłupa i częściowo przez dzidziusia. Fikołki, kopniaki - najgorszą są te w żebra. Ale mimo wszystko uwielbiam to uczucie, bo jak wspomniałam wcześniej, czekałam na to tak długo. Dzięki temu, że czuję jego ruchy, wiem, że wszystko z nim dobrze. Też nie ma co się okłamywać, mój gigantyczny brzuch do duże obciążenie dla mojego ciała.. A wszyscy mówią, że będę miała małego dzidziusia, jeszcze zobaczycie.. haha, nie żartuje. Mam oczywiście nadzieję, że ze mają racje, w planach mam poród naturalny, więc życzę sobie dzidziusia max 3 g! Jeśli chodzi o zachciewajki to nie było ich za wiele na początku ciąży, jednak teraz jestem zakochana w soku tropikalnym, piję go litrami! Czasami żartuje sobie, że zamiast wody odejdzie mi sok tropikalny.. No cóż, zobaczymy czy mały też będzie fanem mojego ulubionego soku.

//Tredje trimester har varit en ganska jobbig period för mig. Det finns säkert många gravida där ute, som kan absolut inte hålla med mig, man alla går igenom graviditeten på olika sätt. Många sömnlösa nätter dels pga det där springandet på toa var 30 minuter, dels pga ryggsmärta och dels pga bebisen. Kullerbyttor, sparkar - det värsta är när man får en rejäl spark i revbenen. Men trots allt det där så gillar jag den känslan, för som jag sa tidigare, jag hade väntat på det så länge. Tack vare hans rörelser vet jag att han mår bra. Sen att det har varit jobbigt kan ju vara pga att min stora mage har varit en riktig utmaning för min kropp. Och alla säger att jag kommer få en liten bebis, vi får se haha! Nä, såklart så hoppas jag att de har rätt, jag planerar föda vaginalt, jag önskar mig en bebis på max 3 kg! När det gäller cravings så har jag inte haft så mycket i början av graviditeten, men nu är jag helt kär i tropisk juice! Dricker ca 2 liter om dagen haha! Undrar ifall bebisen också kommer att vara ett stort fan av tropisk juice?

Zaprojektuj swój blog - wybierz jeden z mnóstwa gotowych szablonów na Nouw lub utwórz własny, metodą „wskaż i kliknij” - kliknij tutaj!

Likes

Comments

W końcu zakończyliśmy nasz balkonowy projekt! Cudowne uczucie - letnie wieczory na balkonie - jak miło! Szkoda tylko, że balkon jest tak malutki, wyobraźcie sobie, że ja liczyłam na opalanko i naszego dzidziusia w wózku koło mnie na balkonie, haha marzenia.. No cóż, mam nadzieję, że będziemy mieli większy balkon w naszym następnym mieszkanku.

// Äntligen känner vi oss färdiga med balkongen! Det känns så skönt, tänk vad mysigt det kommer att vara att spendera alla varma sommarkvällar där! Synd bara att den är så liten, det är ganska roligt att jag räknade med att jag skulle sola och ha bebisen i barnvagnen samtidigt på balkongen - ja, ja man kan alltid drömma. Hoppas att vi har lite större balkong i nästa lägenhet. Men bättre det än inget!

Likes

Comments

Okej, czas na powrót i wzięcie się za bloga. Jeśli mam być szczera to w ostatnim czasie nie miałam W OGÓLE chęci na powrót. Niedawno rozpoczęliśmy trzeci trymestr ciąży i muszę wam powiedzieć, że moje ciało zaczyna odczuwać ciąże maksymalnie! Brzuch jest dość duży (według mnie), dzidzia ma czkawkę, kopie, robi fikołki i zdecydowanie utrudnia mi spanie w nocy. Słyszałam, że ma to być w jakiś sposób przygotowanie do macierzyństwa - nieprzespane noce. No nic, zawsze mogę spać w dzień, wtedy kiedy dzidziuś jest w miarę spokojny. Wczoraj wkroczyliśmy w 33 tydzień, szaleństwo! 7 tygodni do terminu i mimo tego, że dokucza mi ból kręgosłupa oraz zmęczenie to czuję znaczny przypływ energii jak tylko pomyślę, że tak mało czasu zostało. Nie boję się porodu, w ogóle, wręcz przeciwnie - jestem zmotywowana. Nie mogę się doczekać aż zobaczymy naszego dzidziusia, naszego wyczekiwanego syna. Nawet nie wyobrażacie sobie co dzieje się w mojej głowie, milion myśli - Jak będzie wyglądał nasz syn? Jakie imię wybierzemy? Jak karmi się dziecko? Codzienność bez brzucha? Jakimi będziemy rodzicami?

Wiem, że poradzimy sobie z rolą rodziców bez problemu, D będzie wspaniałym ojcem. Gdybyście tylko wiedzieli jak opiekował się mną i jak bardzo troskliwy był przez całą tą ciążową podróż. Doceniam to z całego serca, naprawdę. Kiedy ma się takiego narzeczonego bardzo łatwo jest pomyśleć, że wszyscy są tacy - że każdy chłopak z zaciekawieniem towarzyszy swojej dziewczynie na każdą wizytę do lekarza, że z uśmiechem na twarzy kupuje ciuszki dla przyszłego dziecka, dyskutuję poród, ogląda programy o ciąży oraz wykazuję tyle zainteresowania. Ale niestety nie wszyscy są tacy, dlatego jestem przeszczęsliwa, że mam szczęście mieć takiego narzeczonego. To ja noszę nasze dziecko, ale nie możemy zapomnieć, że to MY będziemy rodzicami. Cieszę się, że przechodzimy przez to wszystko razem, że wspieramy się nawzajem i przygotowujemy się razem do roli mamy & taty.

W domu u nas dzieje się dużo. Jesteśmy już gotowi z balkonem i w związku z tym, rozpoczęliśmy nowy projekt - kącik dla dziecka. Mieszkamy w mieszkaniu 2 pokojowym, co też oznacza, że dzidziuś będzie spał z nami w sypialni. Wydaję mi się, że nawet gdybyśmy mieli większe mieszkanie, to mielibyśmy łóżeczko w sypialni, bezpieczniej tak jakoś. W każdym bądź razie, przemeblowaliśmy w salonie i dzięki temu udało nam się wyczarować kącik dla dziecka - ale o tym w innym wpisie.

//

Okej, nu känner jag att det är dags att komma tillbaka och börja blogga igen. Om jag ska vara ärlig så hade jag INGEN som helst lust att göra det under den senaste tiden. Vi har gått in i graviditetens tredje och sista trimester och jag måste säga att jag känner mig ganska gravid just nu. Magen är rätt stor, bebisen hickar, sparkar, gör kullerbyttor och låter mig inte att sova på nätterna. Jag har hört att det ska vara någon slags förberedelse inför bebisens ankomst med vakna nätter. Ja, jag får passa på att sova under dagen när han är relativt lugn. Igår gick vi in i vecka 33, förstår ni det? Det är alltså bara 7 veckor kvar till bf dagen. Trots att jag känner mig ganska trött och har ont i ryggen, så får jag lite extra energi när jag tänker att det inte alls så mycket kvar. Jag är inte alls rädd för förlossningen, mer peppad skulle jag säga. Jag längtar tills vi får se våran bebis, våran efterlängtade skatt. Det finns så många tankar som snurrar i huvudet - Hur kommer han att se ut? Vilket namn bestämmer vi oss för? Hur ammar man? Hur kommer det att kännas att inte ha någon bebis i magen längre? Hur kommer vi att vara som föräldrar?

Jag vet att vi kommer att klara av föräldrarollen galant, David kommer att vara en underbar pappa. Om ni bara visste hur underbar och stöttande han har varit under den här resan. Jag uppskattar honom så himla mycket, verkligen. När man har en sån pojkvän, så är det så lätt att tänka att alla är såna - att alla killar bryr sig så mycket, att alla följer med på varenda barnmorskebesök, är med och köper bebiskläder, diskuterar förlossningen, kollar på videoklipp om graviditeten och visar så mycket intresse. Men det är inte alla som gör så och jag är så tacksam att jag är så lyckligt lottad. Det är jag som bär på bebisen, men man får inte glömma att det är VI som ska bli föräldrar och det känns så bra att vi är tillsammans i det här, att vi stöttar varandra och förbereder oss tillsammans inför att bli mamma och pappa.

Här hemma händer det väldigt mycket just nu, vi har blivit färdiga med balkongen och har precis påbörjat ett nytt projekt - bebishörna. Vi bor i en tvåa och det betyder att bebisen sover med oss i vårt sovrum. Jag tror att även om vi hade haft en större lägenhet så hade bebisen haft sin spjälsäng hos oss, det känns tryggare att ha honom nära. Men iallafall nu har vi möblerat om i vardagsrummet och tack vare det fick vi plats med en liten bebishörna - men mer om det i nästa inlägg!

Likes

Comments

Jedne z moich faworytów w tym miesiącu były moja nowe torebki. Beżowa jest z H&M i szczerze mówiąc jestem w niej totalnie zakochana. Czarna została zakupiona w Pull&Bear, to bardzo mała torebka, ale z drugiej strony perfekcyjna na jakieś wyjścia, gdzie nie potrzeba zabrać ze sobą więcej niż telefon/portfel.
//Några av mina favoritsaker den här månader har varit mina nya väskor. Den beiga kommer från H&M och jag är helt förälskad i den! Den svarta köpte jag på Pull&Bear, den är väldigt liten, men perfekt för en kväll där man inte behöver ta med sig något mer än mobiltelefon och en plånbok.

Samoopalacz z ST.TROPEZ, mój bezapelacyjny faworyt, coś od czego jestem uzależniona. Teraz kiedy opalanie w naturalny sposób jest niemal niemożliwe, można sobie dopomóc takim produktem. Bardzo naturalny efekt, żadnych plam! Aktualnie testuje inny samoopalacz marki Cocoa Braun, ale nie wydaję mi się, że coś może przebić St.tropez!
//Brun utan sol från ST.TROPEZ, något jag är helt beroende av. Nu när det inte går att sola på ett ''naturligt'' sätt får man fuska lite med self tan. Väldigt naturlig effekt och inga fläckar! Jag håller på att testa en billigare variant från Cocoa Braun, men jag tror inte att något kan slå den här produkten!

Coś dla ciężarnych, olejek przeciwko rozstępom. Używam od dnia kiedy dowiedziałam się, że jestem w ciąży i polecam! Żadnych rozstępów jak na razie.
//Något för gravida, en olja mot bristningar. Jag har använt den sen dagen jag fick reda på att jag var gravid och den är superbra! Inga bristningar hittills.

Moje bezprzewodowe słuchawki z Sudio Sweden ! Stylowe, a przede wszystkim bardzo praktyczne. Nie trzeba trzymać telefonu kiedy z kimś rozmawiamy lub słuchamy muzyki. Zdecydowanie mój ulubieniec. Nie zapomnijcie użyć kodu ''KLAUDIA.CH15'', dzięki któremu dostajecie całe 15 % na zakupy w Sudio Sweden !
//Mina nya trådlösa hörlurar från Sudio Sweden ! Väldigt fina och framförallt väldigt praktiska. Man behöver inte hålla i mobilen när man pratar med någon i telefon eller när man lyssnar på musik. Definitivt en av mina favoriter! Glöm inte att använda koden ''KLAUDIA.CH15'' som ger er hela 15 % rabatt på hela sortimentet Sudio Sweden !

Zestaw z Rituals, balsam, mgiełka do ciała oraz olejek do kąpieli, coś niezawodnego! Zapach niesamowity, a skóra po użyciu nie do opisania. Trochę jak takie domowe spa!
//Rituals set med body lotion, body mist och duscholja är absoluta favoriter. Luktar så himla gott och känns så bra mot huden. Kan verkligen rekommendera, känns lite som ett hemmaspa!

Likes

Comments

Mimo tego, że mieszkamy już w naszym mieszkaniu ponad pół roku, to nie zabraliśmy się jeszcze za przygotowanie balkonu. Przeprowadziliśmy się tutaj pod koniec sierpnia i bez sensu byłoby zabieranie się za balkon przed zimą. Zdecydowaliśmy, że zaczekamy do wiosny i jako, że mamy już wiosnę kalendarzową i nie spodziewamy się żadnych opadów śniegu, to zebrałam kilka inspirujących fot, które w jakiś sposób mam nadzieję, pomogą nam w aranżacji balkonu. Nie mam za dużego pola manewru, balkon ma jedynie 1x2m, także nie liczymy na żadną ogromną sofę czy też wygodne fotele, nasz cel to malutki, skromny stolik, kilka krzeseł oraz trochę zieleni. Obiecuję podzielić się z wami efektami.

Trots att vi redan har bott i våran lägenhet över ett halvt år, så har vi inte gjort någonting med balkongen. Vi flyttade hit i slutet av augusti och det kändes helt onödigt att lägga energi på att göra iordning balkongen innan vintern. Vi valde att vänta till våren och nu är den här, så jag har samlat lite inspirationsbilder som kan säkert på något sätt hjälpa oss att inreda balkongen. Vi har inte så mycket space, balkongen är bara 1x2m, så ja, vi får inte direkt plats med någon stor soffa eller sköna fåtöljer, men målet är att ha ett litet bord och ett par stolar, några krukväxter & örter. Jag lovar att lägga upp lite före och efter bilder på balkongen när vi är färdiga.

Likes

Comments