I söndags var alla tre i vårt lilla hushåll lediga så då passade vi på att åka ut i sydöstra London och titta på ett luciatåg. Efter midsommar, så är lucia min favorit bland svenska högtider och firande. Jag är den personen som sitter längst bak och torkar tårar till "Så mörk är natten". Tycker hela tillställningen är så rofylld, så många av texterna är så vackra och det är så fint med ljus över allt. Det är aldrig mer jul för mig än det är under lucia, därför var det så kul att få se ett även här i England.


Extra roligt var att luciatåget gästades av Miriam Bryant, det var bara runt 150 personer i lokalen så blev väldigt intimt och fint. Jag har hört Miriam live tidigare på Håkan på Ullevi bland annat och hon är verkligen så duktig. Rös över hela kroppen när hon sjöng.


Så här mysiga var jag och Maria. Vi höll till i ett gammalt kapell, jättemysigt med SÅ KALLT. Tappade känsel i hela underkroppen, det var nästan varmare när man kom ut igen haha. Andra advent bjöd faktiskt på snö även här i London, inte för att den fick stanna speciellt många timmar, men ändå. 

Efteråt åkte Maria och jobbade och jag och Felicia fortsatte mot Covent Garden och satte oss på en liten italienare som såg mysig ut. Vill så gärna åka till Covent Garden en gång till innan julen är över, det är så himla mysigt i de krokarna. Lovar att fota då!


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments


Jag och Maria tog en promenad ned längs Portobello Road, vår granngata. Vi har spenderat nästan skamligt lite tid åt att utforska den med tanke på hur nära vi bor och att den faktiskt dagligen lockar tusentals turister. Det var tio grader varmt i London idag och ingen känsla av december alls, men gatorna är dekorerade och vi satte oss på den skandinaviska cafékedjan Fabrique och beställde varsin saffransbulle, allt för lite julkänsla.

Jag känner mig så himla febrig, mina bihålor värker något fruktansvärt så jag stannar inne ikväll. Jag har börjat kolla om Bron. Världens bästa serie genom tiderna, jag och Maria kom in på den idag under vår fika och kom överens om att plöja alla tre säsonger lagom till nummer fyra kommer ut i januari. Jag är nästan löjligt taggad på detta lilla mission. Om någon som läser detta mot förmodan missat denna så måste ni titta, finns på svt play för er som bor i Sverige.

Likes

Comments





Så glad idag när Miguel släppte nytt!!! Älskar honom, easy en av mina favoritartister all time, plöjde detta album under dagens två timmars runda i hyde park. Slutar aldrig farscineras över hur stor den parkjäveln faktiskt är, går vilse varje gång och tänker att jag snart är ute på andra sidan innan jag ens nått mitten. Perfekt för en dag som denna dock, har vart så himla slitigt och mycket med jobb och socialt den här veckan så behövde fylla på med lite syre och egentid. I sydöstra hörnet av hyde park så står just nu Winter Wonderland, ett jättelikt nöjesfält där temat är jul och endast jul. Dit ska jag troligtvis imorgon kväll om allt går enligt plan. Kram!

Likes

Comments


Hej gänget. Att bilden ovan är den enda jag har från igår säger väl en hel del om min natt. Jag jobbade stängning på restaurangen, direkt efter hoppade jag och mina stängningskollegor in i min chefs bil. Han släppte av oss i Shoreditch där det vankades födelsedagsfirande. Det allra bästa med mitt jobb är att jag träffat så mycket roligt folk genom det. Jag fick liksom kliva rakt in i en bekantskapskrets vilket känns så himla kul. En stor skillnad mellan kulturen här jämfört med Sverige eller kanske Skandinavien generellt är att alla är så himla öppna. Man delar sitt privatliv med alla på ett sätt jag inte är van vid, och blev ganska överväldigad av i början. I Sverige är vi mycket mer reserverade, rädda för att fråga... minding our own business helt enkelt. Här är det precis tvärtom, allt ska diskuteras och delas med alla och jag håller väl på att sakta men säkert justera mig efter det.

Idag har jag bott i London i två månader. Det är faktiskt helt sjukt, trodde aldrig att det gick att komprimera så mycket toppar och dalar, nya intryck, personlig utveckling, förändring och omställning i två ynka månader. Om en vecka går vi in i december, min månad! Det finns så mycket att se fram emot i årets december. Jag är så taggad på life. Hur nice att få känna så?

Likes

Comments


Suddiga bilder från en lika suddig kväll, lite mer glam än min onsdag. Sitter på ett kaffe med en kollega just nu, snackar skit och dricker kaffe. Vi har jobbat lunchskift och om en timme ger vi oss på kvällspasset. Gud ge mig STYRKA


Likes

Comments


En fråga jag får så ofta från alla håll i princip, hur går det egentligen att leva, jobba och uppehålla relationer i ett land där allt sker på ett språk som inte är ens eget? Bra, vill jag svara. Jag tycker faktiskt att det går bra. Jag har aldrig haft några svårigheter för engelskan. Jag har haft fallenhet för språket, höga betyg i ämnet i skolan och dessutom gått ett internationellt gymnasium vilket tvingat mig att hålla engelskan aktiv. Det är dock något helt annat att kunna det inuti sitt eget huvud och att hålla tal på nationella proven för en läraren än det är att använda den i vardagen.

Jag har inte oroat mig alls för att jag inte ska kunna ta mig fram, det kan jag utan problem. På mitt första jobb hade nästan ingen engelskan som modersmål. Där kände jag nästan att jag pratade språket bäst, haha, det var dock en bra uppvärmning inför vad som komma skulle. Där jag är nu pratar nämligen alla mina kollegor naitive english... alla med olika dialekter och hastigheter. Det var en enda röra i början och jag har fortfarande några jag hela tiden måste be repetera det som de säger till mig. Men oftast går det bra. Jag börjar verkligen komma in i det på riktigt nu, när jag lämnar jobbet på kvällen kommer jag ofta på mig själv med att prata engelska med mig själv i huvudet.

Den riktiga utmaningen är den vardagliga engelskan. Jag har kunnat sätta klockrena svar på varenda arbetsintervju jag varit på, svara på och diskutera kring konkreta frågor är inga problem. Den riktiga utmaningen ligger i när en kollega slänger ur sig något ledigt, snabbt och sarkastisk. Steg ett översätt, steg två processa, steg tre reagera. Det är inte alltid helt enkelt, men oj vad jag ser skillnad på nu och första veckan. Och även om de såklart sätter spärrar i vissa situationer och relationer så måste jag ge mig själv en eloge. Jag kämpar på. Jag klarar intervjuer, jag klarar möten, jag har upprättat vänskaper över ett annat språk, fått folk att tycka om mig trots att jag känner att hela jag inte riktigt kan komma fram. Jag har gått på dejter och jag har sagt ifrån på ett språk som inte är mitt. Jag river språkbarriärerna så gott jag kan.

Likes

Comments


Att en ledig måndag, en sjukdag, kan få rundas av med en promenad upp längs ett julskyltat Regent Street. Där kylan fortfarande är blygsam, innerstadspulsen genomsyrar varje fotsteg och det glittrar gigantiska änglar ovanför huvudena på mig och på tusentals andra människor. Det allra bästa med att bo här är att ha en vardag som man tycker så himla mycket om. Att jag uppskattar de allra minsta sakerna. Att jag är så tacksam, för allt. För allt jag har här, för allt jag hade och fortfarande har hemma i Sverige också. Det bästa med storstaden är att den ger mig fotfäste. Att den lär mig att jag kan göra precis vad jag vill, att man måste ta risker, chansa, men också vara extremt rädd om det man har. Att ingenting är så stort som det ibland känns. Storstaden har gett mig perspektiv, och distans. Det är så viktigt att ha de två.

Likes

Comments


Största myten någonsin, tror jag kan räkna dagarna det regnat här sedan jag flyttade hit på fingrarna helt ärligt. Mycket värre i Sverige. Jag gillar ju dock regn, det är verkligen mitt väder. Får liksom energi av regn på något vis. I lördags var jag och Felicia var lediga båda två, myste runt under samma paraply inne i Soho. Jag har skrivit det förut men herregud vad mysigt det är med julbelysningen, framför allt den på Regent Street är så fin så ni fattar inte!!! Ska fotas snarast!!!


Som en vääääldigt sen lunch åt jag en pasta vongole, tror det är min absoluta favoritpastarätt. Delad etta med en riktigt bra pesto kanske.


Likes

Comments


Renoveringen i vår byggnad gå sakta men säkert (betoning på sakta dock hehe) framåt, men titta vilket drömmigt golv de hackade fram i veckan. Älskar, hoppas planen är att putsa upp och behålla det.


STIL!!!! Hehe. En nyduschad, utmattad, sjuk och extremt sliten tjej på g till tvättstugan och sedan närmsta matbutik. Jag vaknade så sjukt bakis idag, usch vad hemskt det är alltså. Jag blir bakis så lätt, känner av minsta snutt alkohol dagen efter men fyfan vad illa jag mådde imorse i flera timmar. Det är tur man har kul i stunden iallafall haha.

What keeps me alive är att jag är ledig imorgon också. Dagen efter en stor utgång blir ju alltid så himla konstig. Det enda jag gjort idag är liksom att legat orörlig i sängen, stått säkert en timme i duschen och skrubbat bort inträdesstämplar utan resultat och ätit världens härligaste bakismiddag med Felicia. Hon gav mig fria händer på Tesco och jag la ned typ allt som kändes gott i korgen. Det bästa med oss två är att vi har samma smak när det kommer till mat, haha. Puss!

Likes

Comments




Det här har varit en turbulent vecka
. Nu när helg och tre dagars ledighet ligger äntligen är här så kan jag konstatera det och erkänna det för mig själv på ett annat sätt än jag kunde när jag var mitt uppe i det. Livet har helt enkelt inte varit på min sida den här veckan och jag har känt mig nedslagen i situationer jag egentligen borde stå rakryggad i. Det är inte konstigt egentligen, det här är fortfarande nytt. Jag har lämnat mitt hemland och alla tryggheter, och jag har gjort det så bra. Jag klarar mig. Men i slutet av dagen är London är gator med samma hårda, kalla asfalt som finns där hemma. London är grå himmel, duggregn och rå kyla. London är så himla tungt att bära ibland. Jag älskar ju den här staden och att även om att vara kär i en stad är en så fantastisk och glittrande kärlek, så är det så jobbigt när den sviker. När man faller om den inte tar emot. Tunnelbanan känns så jävla skitig när ens bröstkorg är fylld av bly. Kassarna i tunn, prasslande plast, sån som nästan inte går att hitta i Sverige, väger åttio kilo när varje muskel förlorad sin funktion.

Jag lär mig något nytt här varje dag. Om livet, om människor, om staden och viktigast av allt om mig själv. Jag är så glad att jag varit modig nog att genomföra den här flytten och jag är så tacksam för livet som jag lever just nu. Det berikar mig något fruktansvärt. Jag växer varje dag. Jag växer till någon som är stark nog att bära de här kvällarna då London känns som en enda stor, smutsig betonglabyrint där ingen väg leder någonstans. Framför allt så vet jag att det här är något temporärt. Att jag lever ett så jävla härligt liv, att det här är så rätt för mig, att jag vill det här och inget annat. Det vore konstigt om det inte kom med bakslag ibland.

Likes

Comments