Contains affiliate links


Precis lika magiskt varje år! Det var regnigt hela dagen men så lagom tills att det började dra ihop sig för Håkan att kliva upp på scenen sprack det upp. Tur för mig som lämnade jackan hemma att slippa stå och frysa i regnponcho. Ullevi, folkfyllt och i solsken tar mig alltid med storm varje gång. Den där pirriga halvtimmen innan när man bara står och väntar och vet att SNART, snart börjar lyckoruset. Det är faktiskt precis som jag skrev på min instagram (där jag heter klaragustafson) att man fattar att det ska bli världens mest fantastiska kväll innan det ens börjat. Såpass mycket litar jag på Håkan och hans förmåga att leverera live.


Detta är alltså innan solen kom för att stanna. Jag och älsklings-jullis. Har på mig topp från Nelly (länk) och så min favoritskinnkjol (värt att tillägga att jag äger cirka sex stycken, så att vara favorit är ändå stort) från NA-KD (säljs tyvärr inte längre).



Och självklart blev det också en magisk kväll i år igen!!! SJUKT hur bra han är live, Håkan. Och sjukt hur hans texter och musik kan beröra så många och att dessa för stå samlade i en och samma arena. Omöjligt att vara där utan att bli tagen tror jag, och att det råkar vara en av mina absoluta favoritartister som står på scenen gör ju inte direkt saken sämre. Tack Håkan för allt!


Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments


Nu har jag semester i en hel vecka och det ska bli så skönt att jag inte vet var jag ska ta vägen. Inledde veckan med denna sena frukost ute på altanen och nu ska jag strax ut på en promenad. Har inte en enda tid att passa idag och ska verkligen NJUTA till fullo av det. Puss!


Likes

Comments

Det är så mycket tankar just nu. På framtiden som faktiskt börjar nu när sommaren är slut, på vad jag vill göra med den och vem jag vill vara. Allt kan gå fel, men min viktigaste lärdom i livet är att allt alltid löser sig. Det gör verkligen det, take my word for it.

Jag har funderat jättemycket över vikten av att ha sig själv. Inget annat i livet är ju definitivt. Din stora kärlek kan vakna upp en morgon och berätta att den inte älskar dig längre, din arbetsplats kan gå i konkurs, personer i din omgivning kan bli sjuka. Du själv kan bli sjuk. Det kan bli världskrig imorgon. Inget går verkligen att ta för givet. Allt annat kan tas ifrån en och därför är det extra viktigt att faktiskt känna att man har sig själv. Alla relationer och omständigheter är liksom bara bonusar. Snubblade över ett citat som jag skrev ned i mina mobilanteckningar, och sedan insåg storheten av för ett tag sedan. Be your own storm. Jag tycker det känns så viktigt och sant, och självklart? I den kontexten har alltid tänkt på mig själv som ett maktlöst litet startskott till träd som ibland står stadigt och låter rötterna växa nedåt också ibland låter minsta vindpust riva itu och trasa sönder precis allt. Men det är ju jag som är stormen? Min egen storm. Ibland kan jag inte låta bli att blåsa vilt och våldsamt, när omständigheterna är sådana att det är det enda möjliga. Men det allra finaste med att vara sin egen storm är att det liksom lägger kontrollen hos en själv. Jag älskar tanken att av att veta att jag kan välja om jag vill vara en virvelvind eller en stilla bris. Men framför allt gillar jag tanken av att kontroll. Att jag får bestämma. Att jag får göra val som för mig i den riktning jag vill.

Likes

Comments


Jag älskar den här platsen så mycket att jag nästan går sönder. Havet har alltid varit min källa till energi och till självinsikt, och att ha en plats att få åka till som ligger så nära det är värt allt. Det är någonting jag verkligen är redo att kämpa för att ha livet ut. Jag älskar den här platsen för att jag vuxit upp på den, men framför allt för att det ligger ett lugn här som jag inte hittar någon annanstans.


Jag går alltid samma runda uppe i skogen och avslutar här, på en utsiktsplats bara några meter utanför vår tomt men ändå avskilt. Där kan jag va ensam med den magiska utsikten jag annars ser från altanen. Bänken som bilden är tagen från har fått sett mig i alla skick. Helt förstörd och energilös men också stark och välmående. Där känner jag mig så mottaglig men samtidigt skyddad. Är det inte fantastiskt med sådana platser, som bara är något alldeles extra? Som ligger en så fruktansvärt nära hjärtat. Jag är så tacksam över att få ha en sådan så lätt tillgänglig.

Likes

Comments


Blus från Zara, kjol H&M, jeansjackan är ett vintagefynd.

Pre Håkan. Jag åkte tidigare in till Göteborg för att uträtta lite ärenden, t.ex. byta studentpresenter som jag skjutit upp. Ser ni att jag målat naglarna? Jag gör verkligen aldrig det, är alldeles för bekväm och framför allt lider jag av tvångstankar som ger mig PANIK så fort minsta lilla flisa färd lossnar. Men jag övar. Tycker det är så himla fint och man blir liksom glad av att se sina händer!

I mina hörlurar just nu:

13 - Håkan Hellström

Alex och Sigges podcast All time favourite. Jag inte somna ensam utan deras röster i bakgrunden vilket resulterat i att jag spenderat säkert 60 timmar med dem den här sommaren. Lyssnar bakåt i arkivet på gamla avsnitt jag redan hört men kan även tycka de är roliga att lyssna på när jag är ute på språng och vill ha något i bakgrunden.

Josefin och Vanja En podcast jag återupptäckt det senaste. Alltså WOW vad jag inspireras av dessa kvinnor. Helt fantastiska. Har gjort mig sjukligt peppad på livet och att jobba mer med mig själv.


Likes

Comments


Bilder från några kvällar sedan, besatt av mina tofsörhängen. Ingen outfit känns komplett utan dem längre.


Leeeedig igen. Mina sista sammanhängande dagar på flera veckor, bestämde mig för att åka ut och hälsa på mina föräldrar på kusten så mamma var snäll och hämtade mig imorse. Planerna för dessa två dagar är verkligen bara att ta det lugnt, sola och bada massor i havet. Kom fram till att jag faktiskt inte sovit en enda natt här ute på hela sommaren. Hur sjukt är inte det??? Jag som brukade bo här hela somrarna.

Jag vill verkligen försöka komma igång med bloggen igen. Känns som jag jinxar det lite när jag skriver så men denna gången vill jag verkligen och känner att jag har möjligheterna nu när jag inte är bunden till något på samma sätt som när jag gick i skolan. Speciellt framåt hösten när jag förhoppningsvis kommer börja ett helt nytt liv. Hoppas ni vill hänga på

Likes

Comments


Jag kan inte förstå att vi redan är i juli. Wow vad mycket jag varit med på kort tid. Juni var mitt livs mest intensiva men också roliga månad och jag skulle vilja uppleva allt igen. Inleddes med summerbursthelg, följt av student, bal och avslutningsvis två helt sjuka veckor i Grekland. Allt detta förtjänar dock egna inlägg! Efter att jag landande på svensk mark den första juli har jobb varit i princip det enda på mitt schema. Varje ledig stund är guld och jag försöker ta vara på dem så mycket som möjligt. Nu i fredags, middag hos fantastiska Klara som bjöd på typ världens godaste mat. Chark, mozzarella, pestopasta... ja, i princip allt jag älskar. Jag och Holst frossade i oliver i vanlig ordning. Guds gåva till mänskligheten.


Färska blommor for the hostess, en liten leo kjol, min älskade jeansjacka och ett par klackisar. Hur somrigt och fint???

Likes

Comments


Ibland så känns det nästan som jag går och väntar på det. Ibland ligger det och kliar under huden så länge att jag nästan vill dra det ur mig. En veckas lång förberedelse i form av varnande knivhugg i magen och ett humör som kan fallera på en millisekund. Ibland är det så närvarande att det nästan känns som det lagt sig utanpå mig, redo att ta över min kropp så fort jag tillåter det.

Några gånger i månaden så får jag återfall. Ibland klarar jag mig med något enstaka, ibland behöver jag båda händerna för att räkna dem. Ibland varar de i flera dagar. De kommer allt mer sällan nu dock, jag gillar inte att sätta ut vändpunkter men det hände något efter nyår. När jag vaknade den första januari så lovade jag mig själv. Inte ett till jävla år av att det här. Fast än den riktiga omställningen skedde redan vid samma tidpunkt förra året, så bestämde jag att det här är året som jag blir fri på riktigt.

Två morgnar i rad har jag vaknat nu och känt så där som varje morgon kändes då. Mitt täcke har varit bly och min kropp har varit bältad i madrassen. Jag har känt att nu är jag där igen, i det stadiet där det inte spelar någon roll vad min hjärna säger. Jag kan inte resa mig, jag har inte den makten över mina muskler. Två morgnar i rad har jag rest mig. Jag har gått in i badrummet och fattat en sminkborste, lagt ned den lika fort och tvingats börja om. Torkat tårarna med skakiga händer och mött min spegelbilds ögon. De har varit det enda i den där spegelbilden som inte känts skakigt. De har varit beslutsamma och jag har sagt till mig själv att jag klarar det. Och jag har klarar det. Två kvällar har jag somnat med vetskapen om att jag klarat det.

Men så idag, tredje morgonen så kände jag det direkt. Idag klarar jag det ännu en gång, men idag bryter det loss. Idag har tankarna seglat iväg, idag har jag fått stannat upp mitt i steg för att det svartnat framför ögonen och idag har varje utförd handling varit ett maratonlopp. Idag har jag ansträngt mig för att komma på sysslor som skulle kunna skjuta upp det som väntar. Sysslor som jag kan utföra på egen hand med mig själv som enda person att anpassa mig till, men hela dagen har jag vetat att det är idag det händer. Idag ska min kropp dräneras på energi och idag ska all vätska inuti mig få rinna ut via mina tårkanaler. Idag ska jag trasas isär, stycke efter stycke tills det att andningen är i schack igen och jag ligger som ett litet barn i mina egna armar och tänker att jag klarade det. Tills det att jag är utmattad, men lättad. Att det händer allt mer sällan är det finaste tecknet jag mottagit på länge. Det betyder att jag gör rätt, att jag kommit så jävla långt. Längre än jag någonsin vågade hoppas på för några år sedan. Det begränsar mig inte längre. Jag är under min egen kontroll och jag kan må bra.

Likes

Comments


Du säger att det gör ont och jag står som en idiot, med smulor av mascara längs ögats undre vattenlinje, och ser på dig med vagt särade läppar. Jag är mitt i ett andetag. I ett skratt. Sväljer luften istället för att blåsa ut den. Formar startskott till ord men aldrig kommer längre. Du är inte en person som har ont. Du är en person som spottar och svär och knappt vågar titta åt mitt håll när det är andra i rummet. Talande ögonkast under kompakta, kolsvarta ögonfransar. Du har det största egot jag känner till, efter mitt eget. Det är därför du tycker om mig. Du har sagt det men det skulle du inte behövt göra, jag skulle förstått ändå. Du var aldrig på riktigt. Det var iallafall inte meningen att du skulle vara det men blir någonting någonsin som det är menat att bli? Jag ville himla med ögonen åt någon och inte så mycket mer. Jag ville inte älska och jag ville inte såra. Jag ville framför allt inte såra, men när du slår bort mina händer från dina kinder så är det så tydligt att det är allt jag kan. Rörelser så explosiva som bara dina kan vara, de vibrerar in i benstommen. Man kan nästan se hur det pulserar inuti ådrorna, de som ligger så nära, som går att följa med pekfingret i kolsvart mörker. Du har ont och jag vill säga till dig att jag också har det men jag kan inte. Jag hittar inte orden och något dör i dina ögon. Ur dig rinner ett ljud av att du borde vetat bättre. Jag vill rädda dig. Ta hand om dig, tvätta rent dina sår och plåstra om dem men tiden står still. Jag kan inte röra mig. Jag står förstelnad i ett avtagande leende och undrar när tiden ska börja röra på sig igen. Jag vill klösa mina egna kinder blodiga. Jag vill vara bra för dig. Imorgon ska jag säga det tänker jag men det syns i ditt axelparti att du tröttnat på att försöka och jag förstår dig. Alla tycker om dig och jag stryker längs väggarna.

Likes

Comments


Alltså WOW är allt jag har att säga om Drakes konsert!!! Jag har vart på ganska många konserter, men detta är definitivt en av mina allra bästa någonsin. Kan ha att göra med att detta är en av mina mest älskade artister men ärligt talat, han gav allt och var så öppen och SKÖN på scenen. Samt jätteduktig så klart, och alltid lika kul när man kan låtarna att vara omgiven av andra som också kan det. Child's play som verkligen är min och Marias låt var verkligen fantastisk live, så mycket lyckorus i den stunden. Och man är ju tyvärr inte så lite kär i Drake heller hehe. Han är snygg och så men framför allt verkar han ha ett så himla gott hjärta? Alla bara men snälla du känner inte honom och korrekt, men jag tror verkligen att han är typ världens finaste och mest jordnära person. En bra kille helt enkelt, haha. Vill uppleva den här kvällen igen!

Likes

Comments