Hemma. Inte hemma fast ändå hemma. Vet inte hur jag ska förklara det. Har inte ens varit här ett dygn och ändå känns det som att jag aldrig åkt härifrån. Allt bara liksom faller på plats och det är precis som vanligt. Typ som när man varit utomlands och kommer hem till vardagen igen. När jag kommer hit så kommer jag "hem" till en annan vardag.

Idag har vi kollat på Charlies sista fotbollsmatch för säsongen. Ätit sen lunch på en italiensk restaurang med Dorene, och sedan spenderade vi eftermiddagen längs Huntingtons gator. Strosade i små butiker och satt i bilen och pratade i en timme. Är så jetlaggad men ska ladda om och följa med på födelsedagsfest/middag. Hörs sen babes! Hoppas alla har en underbar lördag! 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det största misstaget du kan göra är att förvänta dig att andra tänker på samma sätt som du själv tänker. Eller att förvänta dig att andra ska förstå det du själv förstår.

Hej på er. Hoppas allt är bra med er. Jag mår bra. Förbryllad över hur det kan bli. Hur livet helt plötsligt blir på ett sätt man aldrig någonsin ens kunnat tänka sig. Idag har jag i alla fall åkt en massa tåg. Fått reda på att jag till min stora förvåning klarade tentan. Redovisat en kritisk textanalys. Badat. Tagit hand om mitt inre och mitt yttre.Tagit en kvällspromenad med vovvarna och njutit av årets första snö. Nu ska jag sova.

Likes

Comments

Jag lever. Knappt. Andas. Skrattar ibland. Äter då och då. Men det går bra. Lyckades ta mig upp, sätta mig på tåget och är till och med förberedd för seminariet. Solen lyser och jag har duckat två koppar kaffe. Pendeln är sen men jag bryr mig inte. Tänker typ på allt annat än pendeln.

Jag vet att allt kommer bli bra. Att allt kommer bli okej. Jag vet att det som är menat att vara kommer bli så.. så småningom. Att värre saker kan hända. Att detta inte är hela världen. Jag vet. Men jag behöver bara lite tid att ta mig samman- för ibland är livets utmaningar lite för hårda. That’s all.

Likes

Comments

" It’s like I'm in this metaphorical bubble of existence and can't figure out what the hell I’m doing or how to get out of it. Sometimes the world crumbles around me. I’ll be fine and then I won’t. Just like that. And I will cry..."

Likes

Comments

Kunde faktiskt inte tänka mig något bättre än att få umgås och bli omhändertagen av bästis idag. Efter insamlade vuxenpoäng på Ica-Maxi så fick jag sätta mig i soffan. Det är en sådan speciell känsla att sitta hemma hos någon som inte är hemma hos någons familj. Där satt jag i Josefines hem, medan hon donade i köket och bjöd på kvällsfika och te. U-N-D-E-R-B-A-R-T.

Vi gick också en promenad. En tunt lager av is hade bildats på vattenpölarna. Tunna moln strök sig över månen. Staden var lugn men ändå livad. Det kändes att härliga Oktober är över nu. Det är nu det riktiga mörket och den riktiga kylan kommer. En försmak av vintern. Vi gick i tystnad. Utbytte några enstaka ord. Kommenterade vad hunden gjorde. Jag tänkte på tystnaden medan vi gick. Den störde mig först. Jag nynnade på en låt för att fylla tystnaden. Tänkte på saker jag kunde säga. Sedan tittade jag på henne och såg att hon inte stördes av tystnaden alls. Hon precis som jag verkade iaktta molnens rörelser förbi månskenet. Hon ropade på hunden då och då. Tog ett och annat djupt andetag och typ, njöt av tystnaden. Så jag gjorde likadant. Njöt av tystnaden.

tills... partiledardebatten satte igång. Då började vi tjattra igen. Nu är det dags hörni. Om mindre än ett år är det val, och jag håller tummarna för Alliansen denna gång!

Likes

Comments