Idag är det exakt tre veckor sedan jag opererades. Jag tänkte göra en liten summering av hur jag mår och vad jag känner just nu. Jag tänkte försöka göra ett sånt här inlägg efter varje vecka som gått. Det för att enkelt kunna se min utveckling och även för att längre fram i tiden kunna blicka tillbaka på.

Den största skillnaden jag känner än så länge är att min hjärna kan hänga med mer nu. Innan operationen kunde jag knappt hänga med i en film men sånt känns lite lättare nu.Jag har fortfarande en heldel smärtor i nacken och huvudet. Nacksmärtan har än så länge bara blivit bättre för varje dag som gått sedan operationen. Smärtan är annorlunda mot vad den var innan jag opererades men det är svårt att förklara på vilket sätt. Jag klarar mig nu väldigt bra utan nackkrage men har den ändå på när jag är bland mycket folk. Det känns som en trygghet eftersom folk på gatorna ger mig större plats då. Min huvudsmärta består just nu av huvudvärk och domning av halva bakhuvudet. Huvudvärken har denna veckan varierat något enormt, ena stunden så har jag inte alls ont i huvudet och sen någon timma senare så har jag ont igen. Huvudvärken sitter precis som innan fram vid ögonen och pannan. Domningarna jag har i vänstra delen av bakhuvudet är p.g.a kirurgerna under operationen var tvungna att skära av en nerv. Det är en standardprocedur som dom helt enkelt var tvungna att göra på min vänstra sida. Det kommer göra att jag alltid kommer ha domningar där men Dr. Gilete säger att jag kommer vänja mig vid det. Jag tror även att lite av domningar jag har kan bero på att jag ligger ner så himla mycket just nu. Jag har väldigt svårt att lyfta armarna över huvudet vilket blir problem när jag ska sätta upp håret eller ta på mig en tröja. Detta har minskat sedan operationen men är som sagt fortfarande ett "problem".

Mina ärr läker fint och det i nacken har börjat tappa tråden, vilket är helt normalt och det ska ske av sig självt. Min syn har varierat väldigt. Den känns bra en dag och dålig en dag så nu har jag glasögon ungefär varannan dag beroende på hur det känns. Min ljudöverkänslighet är just nu riktigt jobbig men min tinnitus har minskat lite efter operationen.

Mina revbenssmärtor har under veckan blivit bättre. Innan så gjorde det ont att skratta, ta djupa andetag och böja mig åt min högra sida där dom två revbenen är borta. Nu känner jag inte så mycket av de utan bara det att jag är väldigt öm på såret och i fram där revbenen fattas.

Jag känner mig väldigt instabil när det gäller mina känslor. Ena sekunden så är jag glad och hoppfull medans jag andra sekunden är ledsen och orolig för om jag kommer att klara mig igenom det här. Jag har svårt att styra mina tankar och känslor och eftersom att jag inte sover mer än fem timmar per natt så finns det mycket tid att tänka. Jag har även börjat trappa ner på alla mina smärtstillande tabletter men har inte känt någon jätteskillnad i smärta, det borde betyda att jag gör det i lagom takt.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Idag har vi varit ute riktigt mycket. Vi har varvat soldäcket med några olika parker som vi har hittat här i närheten av hotellet. Hur skönt som helst. Jag känner att jag klarar mer och mer för varje dag som går. Nu är det inte jag som säger stopp längre utan Samuel säger till att det nog får räcka med promenad för dagen då det inte får bli allt för övermäktigt. Psykiskt har det varit jobbigt idag. Jag har svårt att styra om mina tankar och här nere finns det väldigt mycket tid att fundera. Jag tycker det ska bli ganska skönt att komma hem, jag är nervös för själva flygresan men det ska bli skönt med lite miljöombyte. Efter tolv dagar i samma sjukhussäng så var det extremt skönt att komma till hotellet och nu efter tio dagar på detta lilla hotellrummet så ska det bli skönt att äntligen få komma hem till min lägenhet.

Likes

Comments

Dagarna här i Barcelona är alla väldigt lika. Idag började vi (jag och min pojkvän) dagen med frukost ner i hotellets resturang. Efter det så satte vi oss i solen ett tag. Vi gick sedan på vår dagliga promenad som är ungefär två kilometer lång. Vi har gjort en liten runda som går igenom två olika parker. Det är perfekt då jag fortfarande måste lägga mig och vila efter en stund på benen. Imorses såg jag faktiskt fram emot vår lilla promenad, vi brukar ta med oss något att fika på och göra det så mysigt som det bara går helt enkelt. I eftermiddag har jag tagit mig en dusch och sovit en stund så nu ska jag nog vara tillräckligt utvilad för att gå ner i restaurangen och äta kvällsmat.

Två bilder från våran promenad idag.

Likes

Comments

Idag var jag på mitt antagligen sista återbesök på Teknon Hospital här i Barcelona. Dr. Gilete tyckte att "allt" såg bra ut och min hållning var redan mycket bättre. Väldigt skönt att höra. Det är ju ungefär det enda jag tänkt på sen jag var där på förra besöket, hahah. På något sätt så känns det sorgligt att jag inte kommer komma tillbaka till sjukhuset och att jag inte kommer träffa Dr. Gilete igen. Samtidigt så är det ju positivt att allt flyter på precis så som det ska. Hur säger man liksom tack till de personer som antagligen har gett mig möjligheten att få livet tillbaka?! just nu väldigt mycket känslor att tackla men jag är så, så tacksam för den hjälpen som jag har fått. ♡♡♡

En bild på mig och Dr. Gilete från dagens återbesök.

Likes

Comments

I det här inlägget tänkte jag sammanfatta dom tolv dagarna som jag spenderade på sjukhuset efter min operation. Även fast det bara har gått någon vecka sen jag låg inne på sjukhuset så känns det lite luddigt men jag ska göra mitt bästa för att komma ihåg så bra som möjligt.

27/10 alltså två dagar efter min operation så mådde jag helt okej. Jag minns att jag var förvånad över att jag inte hade mer ont och sa något i stil med att jag bara hade en fjärdedel så ont som jag hade räknat med. Mina två systrar och mamma kom förbi på morgonen och sa hejdå innan de tog flyget hem till Sverige. Det fanns en extrasäng i mitt rum på sjukhuset så där sov pappa, han stannade hela min sjukhustid. Jag hade innan operationen fått veta att det skulle vara fem "really bad days" och framåt kvällen så började jag känna att dom var påväg. Jag försökte äta lite potatismos och sås som kom in på rummet men det fick jag snabbt ångra att jag hade gjort. Jag tog vid den här tiden väldigt mycket smärtstillande och kroppen började säga ifrån då jag mådde riktigt illa och spydde flera gånger. Det var en läskig känsla då jag hela tiden kände att jag behövde spy men jag kunde liksom knappt vända mig åt sidan pågrund av smärtan i nacken. Jag var rädd för att kvävas. Jag hade på natten för lågt syrevärde så jag fick en syrgasslang i min näsa som gjorde att jag fick panik, både av ljudet och av känslan. Denna natten var den värsta i mitt liv. Jag hade sån panik och sånna smärtor så det kändes som att jag svävade mellan liv och död. Jag hade aldrig kunnat förbereda mig för att det skulle göra så ont som det faktiskt gjorde.

28/10 Denna dag var också riktigt tuff. Jag mådde illa hela tiden och jag tvingade pappa att säga till dom som jobbade på avdelningen att det absolut inte fick komma in någon mat på mitt rum. Jag ville absolut inte känna lukten av mat, bara tanken av det fick mig att vilja spy. Jag hade fått en svullnad på vänster sida av halsen som enligt Dr. Gilete var blod som hade samlats. Jag försökte att sitta upp i sängen lite mer för att den skulle kunna försvinna. Jag slutade att använda "extra" smärtstillande men fick då såklart ännu mer ont. Jag sov ingenting och kräktes mig igenom natten. Jag hade innan operationen trott att jag skulle vara så "borta" på tabletter så att jag skulle sova mig igenom mycket av tiden. Så var det inte utan jag fick kämpa mig igenom varenda minut dom första dagarna och utan sömn så blev dom väldigt långa.

29/10 Jag mådde lite bättre. Jag kunde öppna ögonen utan att känna att huvudet skulle sprängas. Denna dagen började jag äta lite men absolut inte sjukhusmaten utan istället lite äpple, chips och choklad. Jag började prata med personalen och förstå lite hur schemat på sjukhuset såg ut. Det var många kontroller och många olika personer som kom och tittade till mig varje dag. Det gick knappt en timme utan att någon hade varit inne på mitt rum med antingen medicin, mat, kontroll av: blodtryck, temperatur eller syrevärde. Denna natt sov jag ungefär en timme, första gången sedan operationen.

30/10 Denna dag så gick jag för första gången upp ur sängen. Bara någon meter till en stol som stod i rummet men ändå. Det gick väl inte sådär jättebra utan fick lite smått panik då det kändes som att jag inte hade kontroll på situationen. Jag var så extremt rädd för att ramla och kände mig som en porslinsdocka som kunde gå sönder när som helst. Pappa köpte en selfie-pinne till mig så att jag kunde hålla upp min mobil och kolla på lite youtube klipp och sådär. Såret i nacken hade börjat blöda lite men det var "normalt" och ingen större fara.

Dagarna efter den 30/10 var lite lättare och jag började se ljuset i de hela. För varje dag som gick så mådde jag pyttelite bättre och jag kunde hela tiden göra lite mer själv. Jag började verkligen på noll efter operationen så varenda sak som jag har gjort har varit en utmaning. Jag är så glad att dom tolv sjukhusdagarna är över för det var riktigt, riktigt tufft. Jag är även glad att min fina pappa klarade av att vara med mig, för nej jag var absolut ingen rolig människa dom första dagarna. Jag hade nog aldrig kunnat förbereda mig på det jag gått igenom men samtidigt är jag glad och stolt att jag klarade det. I slutändan så tror och hoppas jag att jag kommer kunna se tillbaka på den här tiden och säga att det helt klart var värt det.

Två bilder som är tagna på sjukhuset. Den översta är nog från första gången som jag satt upp och åt utan ryggstöd. Den andra bilden är när jag kryssar av på en lista som min söta pappa hade gjort till mig. Det var en lista för hur många dagar det var kvar tills Samuel kom ner till Spanien och mig, hahah ♡♡♡.

Likes

Comments

Ikväll när jag tittade på hälsa appen i mobilen så stod det att jag hade gått tre kilometer. Helt galet, det hade jag absolut inte kunnat tro för en vecka sedan. Jag är nog lite blind för den utveckling som jag gör och har gjort varje dag sedan operationen. Jag tänker att ingenting är tillräckligt och vill kunna klara mig helt själv redan nu men förstår ju innerst inne att det inte är möjligt. Jag försöker glädjas åt dom små förbättringarna men det är svårt.

Imorses gick vi som vanligt upp och åt hotellfrukost och det känns nog pyttelite lättare för varje dag som går. Sedan bestämde vi oss för att gå på en liten promenad. Vi hade kollat upp att det skulle finnas en park ganska nära vårt hotell så vi började med att gå dit. Vi satt en stund, eller Samuel satt och jag låg ner hahah. Efter en tag där så hade jag inte så mycket smärtor i nacken som jag hade förväntat mig så vi gick vidare till ytterligare en park som låg lite längre bort. Där satt vi en stund och kollade på massa söta hundar som sprang runt och busade. Sen gick vi tillbaka till hotellet och jag var glad över att ha klarat av att vara ute så länge.

Ikväll så hade vi tänkt gå ner och äta i restaurangen som finns här på hotellet men den var tyvärr stängd. Vi beställde istället upp mat till rummet och det gick ju bra det med. Efter det har vi bara tagit det lugnt, kollat på min favoritfilm och vilat. Jag hade trott att tiden här i Barcelona skulle kännas som en evighet men sen jag fick komma ut från sjuhuset och Samuel kom hit så har det gått väldigt bra. Man skapar sig rutiner som gör att dagarna går ganska fort. Jag känner mig lite rädd för att komma hem till Sverige och våran lägenhet. Det var ju liksom där jag mådde som sämst. Jag vill inte ens tänka på hur många timmar jag har spenderat i min säng det senaste halvåret. Även om jag vet att jag är på rätt sida av det hela så känns det ändå skönt att vi har lite mer än en vecka kvar i Barcelona....♡

Likes

Comments

Idag är det sjutton dagar sedan jag opererades och just nu ser mitt ärr ut såhär. Det läker så som det ska vilket känns väldigt skönt. Igår när jag var på återbesök hos Dr. Gilete så sa han att jag inte längre behöver ha den omläggningen över såret som jag tidigare har haft. Det känns som en frihet och hur skönt som helst då det gjorde riktigt ont att ta bort klistret som hela tiden fastnade i håret. Eftersom att de har tagit ut två revben så har jag ytterligare ett ärr bak på ryggen. De är ett mycket mindre och kommer knappt synas i framtiden. Även det läker fint.

Likes

Comments

Jag tänkte i det här inlägget sammanfatta mitt första dygn på sjukhuset.

Jag opererades den 25/10 på eftermiddagen. På förmiddagen gick jag tillsammans med mamma, pappa och mina två systrar till sjukhuset. Jag skrev på endel papper och sedan fick vi ett rum att vara i tills dess att jag skulle åka iväg för operation. Dr. Gilete kom och pratade och vi ställde våra "sista" frågor. Jag tog även en dusch och bytte om till sjukhuskläder. Där och då var jag inte så nervös om jag minns rätt. Det kändes konstigt att dagen som jag hade tänkt på så länge var där och att jag skulle opereras kändes väldigt overkligt. Efter någon timme fick jag säga hejdå till familjen och blev sedan ivägkörd till operationsavdelningen. Där fick jag ligga själv ganska länge innan Dr. Gilete och Dr. Oliver kom och sa att dom höll på att förbereda inför operationen. Jag fick sedan lugnande medel in i kroppen och efter det minns jag ingenting.

Vid elvatiden den 26/10 vaknade jag upp med lite smått panik. Jag försökte prata och säga att jag hade ont men fick inte fram ett ord. Jag hade innan operationen fått läsa igenom massa papper med olika risker som fanns och jag minns att jag hade läst någonting om att man kunde tappa talet. Där och då trodde jag att operationen hade gått snett och att jag aldrig mer skulle kunna prata. I själva verket så var det för att jag hade kvar den stora intuberingsslangen men innan jag hade förstått det så hade jag hunnit få både panik och börja gråta. Efter någon timma eller två kom Dr. Gilete förbi och berättade att allt hade gått som det skulle. Jag minns även att han sa: your spine was really bad. På något sätt var det skönt att höra för då förstod jag ju då att operationen verkligen var nödvändig. Jag somnade om någon timme innan min familj fick komma och hälsa på. Jag fick extremt mycket smärtstillande i början, både morfin direkt in genom en slang plus att jag fick en apparat med tabletter och en knapp för extra smärtstillande som jag kunde trycka på var tjugonde minut ungefär. Jag tryckte såfort jag kunde bara för att jag var så rädd att få mer ont. Det gjorde ju såklart att jag var väldigt "borta" och jag minns att jag tyckte att mamma stod precis utanför mitt lilla bås så jag låg där och vinkade och undrade varför hon inte vinkade tillbaka, hahah. Jag blev senare under eftermiddagen flyttad till det rummet som jag bodde i tolv dagar, där tillbringade jag kvällen med familjen.

Likes

Comments

Idag vaknade jag med en extrem huvudvärk men trots det så blev dagen ganska bra. Jag och Samuel (min pojkvän) gick upp vid nio tiden för att äta hotellfrukost, en utmaning att sitta upp ”så länge” varje gång. Sen gick vi ut och satte oss på soldäcket som finns här på hotellet vilket var väldigt skönt. Det är 15-20 grader här i Barcelona just nu, precis lagom för mig. Vid ett skulle jag på återbesök hos Dr. Gilete på Teknon hospital och jag var väldigt nervös, inte för själva återbesöket utan för promenaden dit och tillbaka hahah. Det gick faktiskt riktigt bra och jag tvingade på Samuel min kudde så att jag kunde lägga mig och vila precis utanför sjukhuset innan vi gick in.

Återbesöket gick bra och Dr. Gilete svarade på alla frågor som hade kommit upp sen vi var där sist. Det känns så bra att prata med kirurgerna här då dom verkligen har svar på precis allt och är så insatta i ens fall. Jag skulle öva på min hållning då jag tydligen var alldeles för framåtlutat i nuläget. Jag känner mig hur rak som helst men det är väl bara för att jag hade så extremt dålig hållning innan operationen. Nu ska jag försöka tänka på hållningen och så får vi hoppas att just det ser bättre ut till nästa återbesök.

I eftermiddag har vi bara legat inne på hotellrummet och jag har FaceTimeat med familjen. Ikväll så beställer vi mat till rummet och kollar på någon film för nu är jag helt slut. Juste jag fick världens gulligaste film skickad till mig igår. Det var massa hälsningar från vänner och familj hemma i Sverige, jag blev jätteglad och kommer kunna leva på det länge. Hoppas ni får en fin kväll, kram ♡

Likes

Comments