Livet har börjat rulla på igen men denna gång är jag mer uppmärksam och mer medveten om mina tankar och val jag gör. Jag måste fortfarande vara på min vakt, få till bra rutiner kring rörelse och framförallt mat och återhämtning samt minimera stressen i livet. Helgen var påfrestande både fysiskt och psykiskt märker jag nu i efterhand då jag jobbade nattskift plus slarv med maten. Detta märks nu och jag känner mig ur balans. I detta läge är det viltigt för mig att väga stanna upp, fokusera på mina mål och påminna mig själv om att ta hand om mig själv.
Jag behöver nog mest en god natts sömn.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Livet har minst sagt förändrats sedan förra veckan och det är verkligen som natt och dag. Innan "olyckan" förra tisdagen så var jag som ett skenande tåg som bromsarna var bortom räddning på. Tempot på livet var på tok för högt och var på väg i en riktning som luktade KATASTROF all världens väg... Till slut hände det som hände och det verkar ha varit en vändpunkt för mig och jag fick upp ögonen. Jag har börjat ta mina antidepressiva igen och de får mig ännu en gång att vakna till från min mardrömska dvala. Jag kan nu se saker på helt andra sätt, förstå, tänka klarare och mer logiskt, är positivare, har mer ork i vardagen, kan skämta och skratta, känna smaker och dofter - hjärnan känns inte som sirap eller går på hägvarv konstant längre. Jag är så tacksam för att maten jag äter har så mycket smak igen att jag nästintill gråter, haha. Har sakta men säkert börjat styra upp lite rutiner och vanor kring mat och träning igen och det känns bra. Men jag måste fortfarande vara på min vakt och verkligen vara ärlig mot mig själv.
Men nu vill jag verkligen ta hand om mig som jag förtjänar och är redo för en tuff förändring. ❤

Var på samtal idag och det kändes okej. Hade hoppats på mer men det var bara en liten uppföljning. Behöver verkligen någon form av trygg samtalskontakt jag kan luta mig tillbaka på ett tag framöver. Lite guidning för en gång skull då jag är för trött för att klara mig själv hela tiden. Tacksamt nog har jag människor runt om mig som på ett eller annat sätt tar hand om mig. Tack för att ni finns. ❤

Likes

Comments

Solen lyser. En lätt brist svalkar. Fåglarna kvittrar. Fjrärilar flyger förbi mig där jag sitter i det sköna gräset på baksidan av huset. Huvudet blir bara klarare och klarare och energin har återvänt sakta men säkert. Kroppen känns dock annorlunda. Starkare. Energifylld. Utvilad. Kroppen svarar och arbetar mer annorlunda jämfört med tidigare. Det känns bra. Mitt humör lyfts även det.
Tänk vilka enorma kontraster livet består utav. Från i tisdags var jag på absoluta botten och gjorde ett av mina livs mest desperata handlingar. Tills idag när solen lyser, jag känner frihet och plockar smultron i trädgården samtidigt som jag nynnar på senaste hitlåten. Känns så overkligt. Men ändå oerhört glad att jag kommit så oskadd ur det hela.
Förhoppningsvis är jag mer redo att förändra mina tankar denna gång och fortsätta må bra.

Likes

Comments

Det har minst sagt varit en av de mest traumatiska veckorna i mitt liv som jag inte vet hur den kommer att påverka mig i Framtiden eller hur jag ska gå vidare. Jag vet nu bara att jag behöver och kommer att få hjälp. Förhoppningsvis är den precis vad jag behöver.

Likes

Comments

Jag vill försvinna. Inte finnas mer. Inte vara jag. Mitt enda glädjeämne som fick mig att gå upp på mornana har tagits ifrån mig och jag är inte välkommen till gymmet längre. Hetsade massvis igår och haft hjärtklappning och panikångestattacker hela. Jävla. Natten. Inte sovit en blund. Jag känner mig bara enormt misslyckad och äcklig. Jag vet inte vad jag ska hitta på längre och ingen tanke känns bra. Jag misslyckas till och med att äta och sova, två av våra naturligaste saker i människans natur. Jag hatar mig själv och min trasiga, uppfuckade kropp. För att jag aldrig är rätt eller lyckas med nånting hur mycket jag än vill eller försöker. Snälla, jag orkar inte mer...

Likes

Comments

Det är ett heltidsjobb. Att jobba med mina tankar och känslor kräver just nu nästintill ständig medvetenhet för att inte falla tillbaka i gamla tankespår och ovanor. Det känns lättare och lättare och bättre och bättre även om jag har en lång väg kvar. Men jag vet att jag gör framsteg och jag vet att jag är på väg. Jag måste bara ha tillit och tålamod samt ta hand om mig själv under tiden. Jag vet att alla mina drömmar finns där ute, redo att besannas så fort jag är redo. Jag vet att det är en process som kommer att gå mycket upp och ner innan jag hittar rätt. Men det känns bra att äntligen ha stannat upp, har tillgång till all tid jag har nu för att kunna göra detta viktiga heltidsjobb. ❤

Likes

Comments

Ännu en vecka har gått. Den har fört med sig en massa reflektion och insikter i mitt liv och jag kommer längre och längre på min väg även om jag har lång bit kvar innan allting är bra. Jag har dessvärre ännu en gång krävt alldeles för mycket av mig själv och satt oerhörd press och stress på både kropp och själ. Därför slutade denna helg i fullständigt kaos och hetsätit i princip allt jag kommit över. Men jag kommer tillbaks till rätt fokus lättare och lättare och hittar mer och mer saker i livet som verkligen betyder något och som ger mig glädje. Det är mycket svajigt och flera gånger faller jag fortfarande. Jag försöker acceptera och inte motarbeta mitt inre längre, lära mig go with the flow och ha tillit till processen. Det är när jag försöker tänka ut för mycket, fixa saker som egentligen inte är upp till mig att fixa samt pusha på alldeles för fort och för våldsamt som det blir fel.

Men det blir bättre och jag måste fortsätta tro och ha tillit till det.

Likes

Comments

Kroppen blir lätt stressad, oftast utan att jag riktigt märker det förrän det gått för långt och kaos bryter ut. Har därför tagit en välbehövlig paus från styrketräningen, mycket pga att det varit en enorm stress för både kropp och själ så länge nu att jag bara behövde ett break. Det har varit oerhört skönt ärligt talat. Jag behöver denna paus för att hitta en bättre känsla kring min träning och varför jag gör den. Det har varit så lätt att den har spårat för mig och blivit fylld med prestation och krav att jag glömmer bort det viktigaste, nämligen känslan. Jag har nu äntligen börjat hitta tillbaka till varför jag vill träna. Min träning ska få mig att känna mig starkare, att jag verkligen tar hand om kropp och själ, träningen ska ge energi och ork till allt jag vill i livet. Jag vill kunna klara av att lyfta tunga grejer, springa långt och snabbt, känna mig fri och stark, bygga upp en stark kropp som ska hålla hela livet, ge massa positiva känslor som fokus, välmående och glädje. Jag har äntligen förstått att kroppen är skör och blir lätt stressad/trött och jag får försöka lära mig hur jag vill att mitt liv ska fungera på nytt. Hur bra kan kropp och knopp egentligen må utan all press och stress? Jag ska få hjälp utav en PT på gymmet med övningar och kontakt och det ser jag oerhört mycket fram emot! Hon verkar verkligen kunnig!

Jag har så mycket tankearbete att ta itu med som jag inte varit redo för förrän nu. Allt är en process som får ta den tid det tar och jag har redan kommit långt. Det känns fantastiskt att vara på väg, att börja se ljus i mörkret jag har levt i så så så länge nu. Det är fortfarande tufft och svajigt. Jag har fortfarande gamla vanor och tankebanor jag behöver rensa ut ur mitt liv och ersätta med nya härliga. Det ser jag verkligen fram emot! Det är läskigt att börja släppa fram alla känslor jag har lagt locket på men det är ju de som guidar en genom livet. Hur ska vi annars veta om vi är på väg dit vi vill? Det är mycket jag behöver lära mig hantera, att det inte är farligt att känna och att våga vara medveten om dem samt hantera dem på sätt som gynnar mig och min utveckling.

Därför är just FOKUS i livet enormt viktigt. Fokus på vilka känslor vi egentligen fyller våra liv med. Det går lättare och lättare att hitta tillbaka till en bra känsla men det är ett arbete som kräver konstant uppmärksamhet än så länge. Förhoppningsvis går det av bara farten med tiden. Jag får ha tålamod och tillit till min resa, för nu vet jag ändå att jag är på väg, så länge jag bibehåller mitt fokus, trots kaos och snedsteg.


Fundera gärna på vilka känslor du vill ha i ditt liv och bli medveten om vilka du fokuserar på just nu, om du trivs med din tillvaro eller om det är något du vill förändra!

Likes

Comments

Jag jobbar dagligen med detta. Det är ännu en insikt som gång på gång slår mig. Mina enorma, energikrävande krav jag har på mig själv. Att jag ska klara av en massa saker som jag satt upp för mig själv för länge sedan men som sitter kvar i ryggmärgen nu och otroligt svåra att ändra på. Kraven är liksom bara där utan att jag oftast tänker på varför. Varför jag ska vara så strikt kring mat, pressa mig helt slut i träningen, inte tillåta mig vila eller njutning, inte ta hand om eller vara snäll mot mig själv... Jag är på väg mot förändring - den håller redan på att ske - men jag faller allt för ofta och allt för lätt i gamla spår och ovanor än så länge. Speciellt när jag känner mig trött och stressad.Det är som att det blir kortslutning i hjärnan och jag tappar fokus från mina mål och drömmar. Tar till de gamla ovanorna och hamnar i samma gamla ångestfälla oftast med hetsätning, sömnlöshet och, hjärtklappning och kompensation. Saker jag hatar av hela mött hjärta. Har gett upp tidigare i detta skede så så så många gånger förut då smärtan av förändring och rädsla för att vara kvar i denna cirkel varit alldeles för stor att hantera. Svälten och autopiloten har varit den lättaste och kortsiktiga lösningen för att orka. Men som sagt är det bara kortsiktigt. Sedan tar krafterna slut och varken kropp eller knopp orkar med det livet mer. För det är inget liv att leva dag ut och dag in utan känslor, mål eller drömmar.
Denna gång kan jag bara inte ge upp halvvägs. Jag har kommit för långt för det och jag vill vill vill så gärna känna på livets frihet igen! Och faktiskt blir varje snedsteg lite, lite lättare att hantera för varje gång och jag lär mig något litet som jag försöker ta med mig. Men det är tufft. Oerhört tufft och ofta vet jag inte vägen ur detta och tappar tron på mig själv då jag gör samma misstag hela tiden. Hur svårt kan det vara att må bra liksom?! Vet vad jag behöver göra dessutom. Tur att jag har personer runt mig som stöttar och står ut när jag kaosar gång på gång. Det är en väldigt utdragen och tålamodskrävande process och jag antar att den får ta sin tid. En sån här förändring sker inte över en natt. Jag måste plocka fram min starka envishet och fokusera på rätt saker. Varje dag. Skapa nya vanor. Hållbara, må bra-vanor. Sedan kommer livet att lossna precis som jag vill och är menad för.

Likes

Comments

Kropp och knopp är ännu en gång galet uppstressade. Men denna gång förstår jag det. Alla symptom och händelser. Att sömnen är knas, musklerna spända, krånglig mage, mättnad och hunger liksaså, energinivå, blodsocker och humör svajar och jag är inte mig själv alls. Därför har jag nu äntligen vågat på eget iniativ lägga all tuff träning på hyllan ett tag. Dels för att kroppen inte klarar mer stress, dels att träningen varken känns rolig eller upplyftande eller något som jag behöver just nu. Jag har pressat kroppen lite för mycket igen. Och det är okej. Jag behöver bara en paus för att kunna komma tillbaka starkare. Få ordning på hormonnivåerna och balansen i kroppen. Jag får ha tålamod, ta hand om mig själv och allting löser sig.

Likes

Comments


Better Blogging Nouw