Tredje gången idag som någon trott att jag varit gravid de senaste veckorna. Vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta ha ha ha... Idag var det en gruppträningsinstruktör på gymmet som trodde det. Det blev lite awkward när hon förstod att så inte var fallet och jag hann gå iväg lite i chock. Hade ett av de bästa passen på länge och så kom den frågan IGEN. Det var jag inte med på precis... Efter en stund gick jag fram till henne och förklarade att jag bara gått upp väldigt mycket i vikt väldigt fort. Hon vet ju hur jag såg ut förut med -20 kg på kroppen så hon sa ett par fina ord till mig. Att hon hejade på mig och det var kul att se mig. Värmde i hjärtat och kändes mycket bättre.
Men ja... Om det vore så väl som en liten bulle i magen.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Försöker ta en stund i taget. Jobbarvafje dag med mig själv. Inte att hitta tillbaka till det jag gjorde förit, utan till en ny balans, till något jag mår bra utav. Det är lättare sagt än gjort när en har normaliserat obalans så länge. Jag vet inte vad jag mår bra utav längre. Men jag har börjat längta till ett annat liv, något nytt. Börjat få lusten tillbaka att umgås med vänner igen men har inte så många i min närhet kvar. Vill åka på äventyr och hitta på annat i livet. Utveckla mig själv då jag stått stilla så länge. Än är jag kanske inte redo och känner mig mycket vilsen, men viljan till förändring är starkare än någonsin. De senaste dagarna har jag vara låtit mig vara. Gjort vad jag känt för och se vart jag hamnar. Varit väldigt tyst och instängd i mig själv. Jag tillåter mig att ha tålamod. Orkar inte försöka göra så mycket just nu utan bara avvakta och se vad som händer lite.

Likes

Comments

Nya tag med maten och det känns riktigt bra. Mår bättre och den värsta ångesten har börjat släppa. Men är fortfarande på min vakt då jag vet hur fort jag kan falla på nytt. Ska snart till gymmet för lätt styrka och lite spinning.
Jag vill känna mig stark och glad igen. Vet inte riktigt vad jag behöver för att bli bra igen.

Kampanjburgaren från Max som jag käkade med familjen för några dagar sen - rekommenderas starkt! 🍔😋👌

Likes

Comments

Sov oroligt ännu en natt och vaknade tröttare än när jag lade mig. Åt en frukost som slutade i hets. Sov lite till och gick sen till gymmet för att köra lite crosstrainer. Hållt mig borta från styrketräningen i ungefär två veckor nu men känt att det kliat i musklerna en del. Så idag vågade jag mig på att belasta musklerna igen mycket försiktigt. Körde bara några få övningar, mest för överkroppen då det kändes bäst, och med bara några få set per övning. Och det räckte. Blev otroligt trött av bara det och gick hem sen men det var ändå tillfredsställande att känna lite belastning igen. Nöjd!
Gick hem och grät mig till sömns igen. Gråter seriöst varje dag nu för tiden. Känt mig så tom inombords att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Bara gråta och sova. Blev en ny minihets sen innan jag grät ytterligare för mamma, lol.
Vet inte om det var tupplurarna eller maten som gjorde det men fick mer energi sen och hade en rätt bra känsla i kroppen på spinningspasset. Första gången på länge. Kanske finns det hopp om att komma tillbaka snart igen! Vill, vill, VILL verkligen få ordning på livet och hitta tillbaka till mig själv igen!

Likes

Comments

✨ Bli mig själv och må bra inifrån och ut igen
✨ Gå ner i vikt, bli hälsosammare, ta hand om mig själv och min kropp
✨ Älska mig själv och livet igen
✨ Älska min träning igen
✨ Skratta varje dag - ha kul på vägen!
✨ Umgås mer med vänner igen
✨ Fota, rita och skriva mer
✨ Flytta
✨ Lära mig franska och spela piano
✨ Bli rik
✨ Bli kär
✨ Studera/hitta nytt jobb

Likes

Comments

Hej vänner! Jag funderar på att ta upp bloggandet igen mer frekvent. Allting känns mer eller mindre kaos. Jag trivs ännu mindre i min kropp än tidigare och är som en valross. Jag har inte tränat styrketräning på 1,5 vecka nu då det stressat upp kroppen ytterligare. Nu vill jag fokusera på kosten och träningen ligger därför lite på is. Det kliar verkligen i musklerna emellanåt men vill inte börja för tidigt. Jag vill se att jag har skapat en bra rutin kring maten först och främst. Så igår började jag om (igen) och dagen gick väldigt bra med maten. Dock hade jag extrem ångest hela morgonen men släppte framåt kvällen. Jobbade vilket gjorde det lättare att fokusera på någonting annat. Har därför bestämt att gå upp från 10 h/v till 20 h/v för att komma hemifrån mer och få in lite mer cash.

De senaste månaderna har dock känts som att leva i en mörk bubbla. Det är som att jag inte riktigt kan se, känna, smaka, lukta eller höra ordentligt. Alla sinnen är avtrubbade och känner mig stum inombords. Vill inget hellre än vakna upp och bli mig själv igen! Någon mer som känner igen sig? Svårt att förklara men får liksom inget grepp om nuet och lever mer eller mindre på autopilot...

Ps. Skulle ni förresten vara intresserade av att läsa om något speciellt i bloggen?

Likes

Comments

Hej på er! Tiden har gått och vågen stannat på ungefär 20 kg plus sen i somras. Jag har med tiden lärt mig att släppa mer och mer på tvång och masten som slitit så på både kropp och själ. Jag har hittat ett nytt fokus och mår bättre. Jag lägger träningen på hyllan tills vidare och siktar enbart på att få kroppen i balans och må bra här och nu. Jag ska klara detta, för jag vet hur mycket jag vill.

Likes

Comments

Jag kan knappt räkna eller minnas alla gånger jag fallit de senaste åren, men gång på gång på något sätt orka resa mig. När jag ser tillbaka är det ganska otroligt att jag och kroppen orkat fortsätta. Men varje gång jag rest mig har jag ändå inte riktigt nåt fram eftersom jag hållt kvar vid många gamla hjärnspöken och vanor. Och gör man ingen förändring så får man inget nytt resultat (duh...). I den situationen jag befinner mig i nu och jag inte varit på år. Att jag låtit kroppen växa men samtidigt brutit svälten i hjärnan och jag kan därför tänka klarare än på länge. Jag har återfått ett nytt fokus kring kost och träning och mår äntöigen bättre igen. Jag börjar hitta tillbaka till mitt riktiga jag, men har mycket att jobba på! Är fortfarande väldigt trött i både kropp och själ av allt jag gått igenom och jag behöver ha tålamod, ta min tid att stanna upp, känna efter och välja den väg jag finner roligast just nu. Mitt mål är verkligen att ta tillvara på den tid jag har här på jorden och göra det bästa utav det. Det finns ingen mening med att följa måsten och tvång för att må eländigt i slutändan - jag vill skapa någonting nytt, någonting bättre! Jag förtjänar att må bra! Jag är inombords rädd på att jag ska misslyckas igen och hamna tillbaka i helvetet, men det gäller att fokusera på det som ger mig glädje i stunden. <3 Ett steg i taget - jag är ändå på väg.

Likes

Comments

Tack alla som trots mitt uppehåll fortfarande kikar in på min blogg och lämnar omtanke till mig - det betyder enormt och värmer verkligen mitt hjärta! ❤

Och trots att kroppen är som den är, att jag ibland undrar varför jag fortfarande lever, varför allt kaos fortsätter , varför kroppen strejkar så och hur jag ska orka - så kan jag faktiskt hitta saker jag är oändligt tacksam för! Detta tror jag är en viktig del i mitt tillfrisknande och fortsatta liv; att hitta ljuspunkter även om allting är målat mer eller mindre svart. Jag har allt oftare vågat stanna upp, bara andas, rabbla tacksamhet eller glädjas åt småsaker. Speciellt de stunder när stressen lagt sig, pulsen är nere och jag går inte runt som i en dimma och jag är mig själv - då är det fantastiskt att kunna se naturens färger, höra vindens sus i tråden, smakerna av maten, skrattet med vänner, samarbetet med kroppen och andas i luften i mina lungor. Bara sådana självklara saker kan jag bli löjligt glad utav.

Kroppen är dock det svåraste att acceptera, men vägrar ge upp tanken att allt detta kommer göra något gott med sig bara jag slutar kämpa emot och ge det TID. T.ex. så verkar jag ha hamnat i puberteten igen haha! Vid 23 års ålder så växer jag mer än på bara bredden - jag har minsann vuxit en cm på längden också! Är verkligen som en tonåring på nytt med sena kvällar, svårt att sluta sova på morgonen, äter som en häst, mer kroppsfett, hormoner all over the place - ja, jag är nästan säker på att jag har växtvärk i knäna! Helt otroligt och fascinerande! Det är som att min kropp tillbaka utvecklades 2 år sen, blev som ett barns och samma mentalitet. Kroppen är banne mej helt fenomenal på att överleva så gott den kan!

Likes

Comments


Better Blogging Nouw