Allmänt

Att när man igår helt ovetande satt här och skrev inlägget och trodde att det varit sant allt som skett. Att allt mellan oss var glasklart och att det bara blev struligt senare för oss. När det istället kommer fram, om att allt var en lögn. Då stannar man upp, ser på sig själv och tänker "vad egentligen är man värd?" Man känner sig så äcklig, otillräcklig och helt misslyckad. Man önskar att allt bara varit en dröm, att det som man hade ihop bara var något som skedde och att inte äkta kärlek fanns med, men det gjorde det, iallafall för mig. Man gjorde allt för den andra personen. Man krigade, tjatade, blev ovänner med andra, kände sorg, ilska, glädje och i slutändan var allt bara en onödig grej man kämpat och älskat för, som inte var till någon nytta. Utan istället fick man skiten själv, en krets mot sig och en osäkrare självkänsla.
Att man fått lögner för sig, rakt upp i ansiktet. Att man senare får höra, vem du egentligen är och hur ditt liv egentligen ligger till och att det du sagt inte var en ända sanning. Vet inte ens längre om det du sa, att jag var söt fanns i dina ögon.. det ända jag vet, är vad du ville och ta ifrån mig.

Jag vet inte längre om det är för att du ljög eller varför du ville åt mig som gör ondast.

Jag vet allt. Det kommer alltid finnas inom mig, för jag trodde verkligen att du skulle vara min, för alltid. Men efter alla gånger, gång på gång, då gav jag upp och ger dig till någon annan. Men om du hittar någon annan, var sann. Stå upp för dig och bevisa vem du egentligen är och behandla aldrig en kvinna som du gjorde mot mig!

Rör mig aldrig mer. Se inte på mig och tala inte.
För nu vet jag inte längre om jag kan lite på någon mer.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Allmänt, INFORMATION

Tre månader sen jag senast skrev här. Tre månader av både glädje, sorg och oro.
Första tiden av året rullade på, hur bra som helst, jag hade första praktiken sen gymnasiet satte igång och allt kändes inte alltid som jag ville. Jag hade sett fram emot det, men det blir inte alltid som man tänkt sig, eller hur?
Ibland blir det bättre och ibland blir det sämre, men jag är så himla stolt över mig. Att jag kämpade mig igenom fem veckor där, att jag försökte och verkligen lärde mig och nu efter detta så vet jag mer än vad jag visste för tre månader sedan. Nu gäller det bara att ligga i, fortsätta och göra det bästa utav situationen.
Mitt i detta skedet, när jag hade mycket med mig för mig själv och att kämpa mig igenom praktiken hamnade min mormor på sjukhuset. Hon blev bättre och visade många viljestyrkor. Vi träffade henne och pratade om allt mellan himmel och jord och hon var glad, dock märkte jag och mamma att något var fel .. det gick inte många dagar förrän hon försvann från oss.
En ringsignal från min moster att mormor blivit sämre, att de måste åka in. Att hennes hjärta stannat, vatten i lungorna. De fick igång henne, men bara några minuter senare hade hon flugit till himlen. Återförenats med morfar, med djuren, med hennes familj...
Tiden i början kände jag inget nåt. Det var som att jag accepterade på en gång att hon var borta, att hon nu mår bra och inte lider mer. Hon fick träffa oss som det sista och det tror jag betydde allt för henne och det hon ville, för nu kunde hon vila i frid.
Tiden gick för begravningen. Jag var så jävla förstörd men samtidigt lugn för det var då, det var då jag förstod att livet går verkligen till så här, man föds, lever livet med att få kunskap, få kärlek, jobba, gå i skolan och allt där emellan, sen tar allt bara slut en dag. Det kanske inte blir idag, eller imorgon men inom en tid kommer det alltid ta slut.
Och jag är glad för tiden jag fick tillsammans med mormor. Även om det på senare tid inte blev ofta alls .. men jag vet, jag vet att hon var stolt över oss, allihopa! Det var därför hon tillslut kunde lämna oss, för hon visste att vi kunde klara oss själva och med tiden bli starka igen. För det är vi nu, vi är starka och klarar av detta, men hon finns alltid i våra tankar.

Ta alltid vara på dem du har omkring dig, för man vet aldrig när sista dagen blir som du pratar med dem eller ser dem. Respektera dem, hjälp till, ta hänsyn, älska, visa alla känslor, bli arg, bli ledsen, bli lycklig för dem, men såra dem aldrig! För du vet aldrig hur den motsatta och andra personen känner, mår och ser på dig efteråt.

Jag försöker minnas i detalj vad som skett under förra månaden, jag får upp bilder, på det händelserikaste som gav mig hemska bilder, jag minns orden, jag minns grälen, jag minns..
Jag tänker aldrig prata om det, för det har skärrat mig. Att man får se en persons riktiga jag, det är jobbigt när en annars bara gått runt och fått haft en "lögn" med sig. Självklart hoppas man alltid att det varit sanning och att slutskedet bara var en ful händelse och smärta som kommer glömmas inom en tid. Kommer alltid ha det i tankarna hur det slutade men det kommer sakta försvinna, ju mer jag accepterar situationen.
Det ända jag kan berätta är att han och jag inte längre finns tillsammans mer. Vi fann skilda vägar och det var det bästa.

Tiden i skolan går och nu är vi redan i vecka 13. 10 veckor kvar i skolan, sen har första året på gymnasiet gått.
Tänkte mig aldrig att det skulle gå så här snabbt men det gjorde det, varenda dag har bara rusat förbi! Dock börjar det sakta in nu, många uppgifter att göra, även prov och redovisning i full gång och det blir bara mer och mer för var vecka.
Mer orkar jag inte om det kommer en ända uppgift till som ska vara gjord hemma. Då stannar jag upp helt enkelt, tänker igenom vad som är bäst för mig eller så lämnas uppgifterna in när jag själv är klar med dem och känner mig själv lugn i kroppen och hinner med. Hänsyn ska ta till oss elever, det är oss det handlar om och om vårt mående som ska finnas god om vi ska orka med och vilja fortsätta!
Skolan går annars toppen med betygen, jag får ut det jag vill och får kunskapen jag vill och behöver.

Mig själv då, hur mår jag?
I och med skolan så känns det lite sisådär. Jag har fått besökt kuratorn ett fåtal gånger men jag är på väg tillbaka till det positiva och glädjen. Jag har de jag vill ha omkring mig, gör det jag vill och hinner med, även om jag skulle vilja umgås mer med vänner, men den tiden kommer. De finns alltid hos mig i telefonen <3 jag är rätt så nöjd med livet just nu ändå och det kommer bara bli bättre ju mer jag kämpar och ju mer dagarna går.

Jag hoppas ni mår bra. Och att vi ses snart igen. För er saknar jag, mer än allt annat.

Likes

Comments

Allmänt, INFORMATION, Tillbaka blickar/månader/året

Ännu ett år har snart gått och det är snart borta. Oavsett om det aldrig känns som nytt år, utan bara en ny dag så är det ändå som att åren alltid är sämre eller bättre, att det bevisar på att det är nytt år.
Detta året har tyvärr inte varit det jag önskat mig. Vissa stunder har varit dem bästa som funnit, men samtidigt har jag bara önskat att dagarna skulle tagit slut innan de ens hunnit börja. Jag vill inte gå in på detalj då verkligen inte allt är värt att läggas ned på nätet utan detta är bara jag och om det är familj, vänner, släkt osv som det gäller. Men vissa saker som jag själv vill skriva om och tycker är okej, det skriver jag om.

  • Början av året var nog den värsta perioden i mitt liv! Det var då skolan tog över mitt liv och jag mådde både psykiskt OCH fysiskt dåligt (Läs HÄR). Jag kan erkänna det nu för hur mycket jag fick ta och hur resultatet utav mig blivit. Jag har blivit så mycket svagare, det märker jag genom om vi t.ex har ca tre läxor på en och samma vecka kan jag känna stressen inom mig och verkligen känna dem känslorna från tidigare året, men ju mer jag tar det lugnt, prioriterar och lägger upp hur och vilken läxa som ska in först så brukar allting alltid fixa sig! Bara jag sitter i lagom måtta och pluggar men även gör det jag ska i skolan så jag kanske ändå slipper ta hem uppgiften och göra hemma. Även om jag i början av gymnasiet började känna samma känslor igen tog jag initiativet och pratade med min mentor och allt blev mycket bättre! Jag vet att jag även behöver gå och prata med kurator om detta, hon vet om detta men att jag ändå på något sätt behöver bearbeta detta. Att jag kommer in i skolan igen, på rätt sätt - även om jag pluggar, pratar med klasskamrater och vänner så skulle jag ändå behöva den peppen och samtalet om att få mer mjukstart på att umgås mer med vänner och familj. För jag vet, jag vet att det är något efter det här som gjort att jag glidit ifrån dem mycket. Jag har inte orken, men samtidigt har glädjen och liksom lyckan att vara med glidit ifrån. - Jag menar inte att jag inte älskar dem eller inte tycker om att vara med dem, för det gör jag, jättemycket! Men det är liksom mitt initiativ att orka och vilja umgås. Förstår ni skillnaden?
  • Även en vän, min granne avled i cancer detta året .. Något som fått mina tankar att sätta fart, att jag liksom nu förstår att det kan drabba vem som helst, det spelar ingen roll om man är nyttig utav sig, vältränad eller överviktig. Det kan drabba alla!
  • Jag har lärt mig att åka slalom - något som var det roligaste jag provat på!!!
  • Sommarjobbat på ett äldreboende i tre veckor och fick min första lön!!!
    Jag är jättenöjd över min insats, även om jag kunnat varit mer med dem äldre och pratat med dem, men det är så svårt. De är ju precis som du och jag och vi pratar med varandra, men ändå är det svårt... dock ska jag blir bättre på det!! För om jag ska jobba med detta, med äldre, inom sjukvård, med barn, eller vad det nu kan tänkas bli måste jag kunna samtala, diskutera.. jag lär mig, så är det bara!
  • Jag slutade nian och blev även godkänd i alla ämnen, och jag är jättenöjd för mina resultat! Något som var tragiskt dock med min förra klass, så hade jag mina flesta vänner där, men oavsett om vi nu splittrats så har jag dem fortfarande kvar hos mig. För vad jag känner kan inget klå min nuvarande klass (!) ❤
  • Jag började gymnasiet och träffade, äntligen, för första gången världens bästa människa på denna jorden! ❤ Aldrig någonsin har jag känt ett sånt starkt band mellan en vänskap men inte heller tillit till en människa. Aldrig kunnat prata med henne som med någon annan - för om någon hörde oss skulle vi båda hamna på psyket, med omedelbar verkan hahahha. Älskar henne så det finns inte och jag hoppas att vi alltid kommer vara vänner, även om vi båda sitter dementa i en stol på boendet. Fy fan vad vi skulle kunna bli nya vänner varje dag och skoja med varandra. ❤ Vi stöttar varandra så jävla bra, ger varandra förslag, tips och bara är allmänt fantastiska. Så många gånger som jag bara velat lägga mig ned på marken, men innan det har hon hunnit dra mig uppåt. Alla gånger vi varit så sura/arga på människor att vi tillslut suttit och skrattat ..
  • Även tiden på gymnasiet har varit så fantastiskt! Jag har träffat så många nya vänner och pratat mer med dem än mina förra klasskamrater. Jag känner mig verkligen trygg och att jag är en del utav klassen och en del att få kunna lära mig och bli undersköterska. Jag är där jag alltid velat vara, få bli sedd, hörd, men även att andra kan se vem jag egentligen är och inte bara den tysta och blyga..
    Ämnena går så himla bra och jag är så jävla nöjd för mina insatser jag gjort! Även resultaten jag fått, självklart har jag vissa gånger kunnat lägga ned mer tid på vissa inlämningar men jag känner huvudsaken att de blir inlämnade, jag förstår uppgiften osv.
  • Rest till Kreta, utomlands överhuvudtaget för första gången!! Flugit för första gången. Och jag minns att jag var så nervös för att flyga dit, men på resan hem ville jag bara flyga mer och mer, ville aldrig hem haha. Var så mäktigt!!
    Även att få se livet där nere, all livlighet, alla människor, höra språket, äta maten, se finaste stränderna och få bada i saltaste vattnet någonsin (enligt mig hahah), bara kunna gå i shorts och linne dagarna ut UTAN att frysa - för oavsett hög värme här i Sverige under sommartid så fryser jag haha. Fråga mig inte hur!
    Vi åkte även de smalaste och läskigaste vägarna uppför ett berg, "bara" för att komma till hotellet igen. Aldrig den vägen igen, så jävla rädda vi var haha.
    Vill verkligen tillbaka dit - familjen ska dit nästa år men jag, jag måste prioritera skolan jag. Jag vill gärna men jag kan inte! Jag måste tänka på vad som är viktigast, skolan eller resa. Och jag vet att skolan är viktigast för resor kan jag alltid göra senare i livet, även om det är mycket roligare och finare... men som sagt, prioritera! Jag vet vad jag vill och vad som kommer vara bäst för mig i slutändan! Jag klarar mig en vecka själv, jag kan laga mat, jag kan städa, hålla ordning, gå till skolan, plugga. Jag är stor nog att jag nu ska kunna det.
  • Har även varit på två Kent-konserter detta året pga nedläggning.
  • Det sista för denna gången...jag har även träffat finaste killen. Har dock varit mycket strul, inte mellan han och mig utan andra i min omgivning pga detta. Ett långt tag har vi alla känt aggression mot varann och en skada som vi skapat. Även ett ledset hjärta hos mig att jag inte känt någonting till någon människa förutom han. Men när man fått prata ut, diskuterat, skrikit, gråtit och äntligen fått ur sig allt har det gått framåt för allt man kämpat och den kampen man haft "att detta ska gå, ingenting kan stoppa oss". Att alltid ha de tanken i huvudet, varje dag för att jag velat och hoppats att det skulle ha gått och en dag bli accepterad och tillslut få den tillåtelsen var det bästa jag hört. Allting har lättat så mycket och jag känner mig redan nu positivare. Jag är nervös, för mycket men jag vet, att om allt blir som jag tänkt mig kommer det bli bra, för alla och inga ledsna miner eller ilska.
    Jag är så jävla tacksam. Att jag blivit tillåten, att de ändrat sig, tänkt och fått se. Att jag fått den stöttningen och peppen, det jag behövt!
    Men även att JAG, jag själv fortsatt kämpa och trott och hoppats att det tillslut skulle gå. Jag måste fan få skryta nu men jag är så jävla stolt, aldrig varit stoltare detta året. Det har varit sånt skitår men jag är glad, positiv och stolt i vilket fall! Det kan bara bli bättre, inte idag, inte imorgon men snart. Jag visste det.
  • Jag har även börjat med minipiller pga min mensvärk - haft så ont att jag knappt orkat ta mig upp ur sängen ibland, fått vara hemma från skolan en gång i månaden bara för mensvärk. Ibland kräkts, haft såna smärtor att jag fått käkat värktabletter för inget annat har hjälpt, varken värmekudde, ligga i olika positioner, motion osv...tillslut tog mamma och jag beslutet. Efter att jag börjat med det har jag märkt stor skillnad. Knappast smärtor och knappast mens. Något jag är så glad över!! Aldrig liksom innan mått så bra då,


Hoppas att ert år bjudit på massa upplevelser och att ni fått mått bra! Det är det ända jag vill, oavsett om det är nära och kära eller helt enkelt "anonyma" eller som jag inte känner. Alla är värda att må bra och ha ett liv.
Önskar er ett fint nytt år, ett nytt 2017. Det ska bli vårt, allas år. ❤

Likes

Comments

Allmänt, INFORMATION, Tillbaka blickar/månader/året

3 månader kvar sedan jag uppdaterade här. Jag har varit inne till och från. Saknat tiden här, haft ångesten att jag "måste" uppdatera men jag har inte kunnat. Jag har velat, men ändå inte.
Jag lovade er att jag slutat, men att jag kommer komma tillbaka och jag vet att jag inte ät tillbaka än. Jag är inte stabil inom mig pga skolan, att hinna med. Det skulle bli för stressigt! Jag ligger redan efter i skolan pga en dag i skolan .. men med denna ledigheten kommer jag att tillslut ligga rätt till, där vi ska vara, men det kommer ta timmar, det kommer ta dagar, men de ska jag fixa!
Imorgon blir redan första dagen, med matte och Vård&omsorgsarbete.

Två månader har nu gått i skolan och jag är så otroligt nöjd över mitt val. Så osäker som jag var i början och all ånger för den skolan jag valt, kunde bli så bra till slut.
Jag gav allting en chans OCH när jag fick höra att bästa @Nathaliesandberg kunde jag inte mer än att längta till skolan. Vi kände knappt varann, vi hade sagt hej till varann i skolan, skrivit till varann och besökt varandras bloggar - men ingenting mer.
Jag minns så väl första dagen. Den va stel, men vi fick ändå oss några skratt - och sen dess har allting gått perfekt mellan oss. Känns som vi känt varann i flera år, men det är endast ett (!!) år. ❤ Jag hoppas att det blir fler år med. För allting jag fått tagit del av med ditt liv, allt du hjälpt och stöttat mig med och bara funnits till så VET jag att vi kommer finnas för varandra, i år!!

Skolan rent generellt går jättebra, förutom att det är svårt med vissa ämnen och jag ligger efter. Men oavsett vad så är jag jättenöjd och jag skulle verkligen inte kunna byta linje överhuvudtaget! Jag trivs i min klass och jag känner mig verkligen välkommen dit, varje dag. Och om man jämför med högstadiet, nian, kändes det bara som en kamp att tillslut gå till skolan.
Här kan jag vara vem och hur jag vill och jag blir accepterad. Något jag aldrig skulle blivit i min förra klass - då blev jag stämplad som konstig, vad jag kände.

Hur jag mår?
Jag mår bra. Bättre än jag tidigare mått och jag är lycklig!!
Jag är så lycklig för allting som hänt och vad jag valt i livet, vilka jag har med mig och vad jag fått tagit del av!

Resan till Kreta. Som jag absolut kommer berätta mer om, någon gång.
Något som var en enorm upplevelse för mig, speciellt att flyga och ta del utav värmen. Det skönaste, finaste och godaste jag fått tagit del av.
Men även en tur till Göteborg med, en heldag på Liseberg. Vi ska åter tillbaka till Göteborg på torsdag, för massa shopping och god mat!

Alltså jag märker så väl att jag blivit till en mycket bättre människa på dessa tre månader. Jag är verkligen mer positiv och jag mår bra. Kanske för att jag kämpat för ett halv år sedan och mådde som sämst då, att jag kämpat mig framåt och bevisat för mig själv, att ingenting kan sänka mig ned, hur mycket de än försöker!!
Jag är stark och det är ni också!

Med pepp från andra människor omkring mig (ni vet mycket väl vilka ni är) och positiva händelser och leenden i livet kunde bara ändra på mitt jag. Även jag var tvungen att ändra på det negativa. Det har varit svårt för mig, men som sagt. Om man aldrig slutar gå, så vet man att man alltid kommer komma fram.

Ta hand om er MINA VÄNNER så lovar jag att vi ses i framtiden! ❤

Likes

Comments

INFORMATION

Det är som rubriken säger...

Jag vill prioritera det viktigaste just nu och det är inte det här, utan min familj. De betyder mest men jag har inte insett det på senaste, att det är de som vill och ger mig är det finaste som finns. Det är de som gjort mig till den människan jag är, de har lärt mig saker om livet, givit mig mat, kärlek, hjälpt mig i och med sorgliga och jobbiga saker och känt den stoltheten för och till mig. De har alltid funnits hos mig, bara det att jag inte tillräckligt sett och visat det.
De har funnits, men i jobbiga stunder har jag inte velat visa och berätta när jag mått dåligt - för att inte tynga ner dem och att de ska behöva känna liknande smärta, men det kanske är som du sa; "Vi finns här för att du ska må bra och prata av dig när du mår dåligt"

Jag vet att en eller några speciell/a inte kommer tro eller känna detta som jag nyss skrivit, men jag har inte förstått att utan er är jag inte hel. Ja nu kommer tårarna med ...

Jag vill bara säga det att på senaste har jag förstått vad som är viktigast. Det är inte renast hus, det är inte att komma in på gymnasiet, det är inte att skriva på bloggen, utan det är min familj och hur jag själv känner och mår.
Jag älskar min mamma. Jag älskar min pappa. Min bror och mina systrar. Och det är dem jag vill lära känna mer och det gör jag inte här genom skärmen, även fast att de gjort det med mig då de vet hur jag mår och känt .. och det som skrivits, om dem, inte ett skit är sant, för ..*tårar rinner* för mina föräldrar är så himla mycket bättre, de är så himla bjudande på sig, pinsamma (haha) och världens bästa föräldrar! Och jag önskar. Jag önskar att det ända jag kan göra är att spola tillbaka och inse, inse att "är det jag skriver rätt? Är de värda det?" Nej inte ett dugg. Men jag behövde en spark i magen för att förstå, för att förstå att det är fel för jag vet det, jag vet det nu.
Och att få gråta av sig, som jag inte gjort på hue länge som helst för det som varit inom mig var det skönaste som fanns, men något som jag inte fått på länge heller, det är en rejäl kram. Den läkte en del av mitt hjärta och kommer finnas här, för efter det och pratet, det gjorde mig positivare inom mig. Jag är inte hel, för inom mig känner jag mig ledsen, men en del läkte i mitt hjärta och den finns här hos mig nu. ❤ Men jag ska alltid komma ihåg, att när jag känner mig deppig, ja då går jag till dem, för de finns här för att jag ska få hjälp och bli den positiva tjejen igen. Den tjejen som alla vill ha omkring sig, den som jag själv vill vara.

Jag kanske kommer tillbaka inom en framtid, men just nu avstår jag. Jag vill vara med min familj, innan tiden är försent. Senare ska jag fortsätta mitt liv i skolan, med vård och omsorgsprogrammet, för jag är så mycket mer taggad på att gå där nu än innan. Jag ska satsa allt, allt jag kan, för min skull, för mina föräldrars skull. Detta är något jag vill och något jag ska kämpa för. Även om jag inte lyckas imorgon, eller veckan efteråt kommer jag det, någon gång. Jag kommer stå där med mina slutbetyg på studenten och vara lyckligast.

Men er vänner. Jag kommer alltid finnas hos er och besöka er! Alltid skriva till er som är närmast hos mig, och kika in massa hos er andra. För ni är positiva, ni är en tredjedel av mina hjältar.. ❤

Likes

Comments

Början på natten var ingen hitt alls... vaknade av världens åskoväder. Samtidigt var det för mig en härlig upplevelse, att se blixtrar och höra dundren. Coolt.

Denna dagen for vi iväg till Ystad, kanske 40-60 minuters bilfärd. På väg dit upptäckte vi Skånes vackra landskap, samt all natur, åkermark och färger som virvlade omkring.
Alla odlingar som finns där nere (!) HerreJesus. Tycker verkligen om Skåne. Skulle själv kunna tänka mig att flytta dit ner!

I själva Ystad gick vi omkring för att se oss om i staden.
Vi gick in i affärer, smaskade på mat och roade oss helt enkelt.
Minns också att vi besökte stranden något senare 
😊

Likes

Comments

Allmänt

Ännu en dag är gjord på jobbet och det har gått framåt. Visst gjorde jag i princip samma saker som igår, men ändå mer än tidigare. Och jag vågade ta lite mer initiativ att prata, utveckla mitt språk, förstå och diskutera. Både om nuet och då.
Lite småskratt för saker som sagts och hänt, men jag har också hållit inne det som inte får komma ut!

Känns spänt att vara där, men jag känner att med en person i närheten kan jag slappna av och bli mitt jag igen. Där känner jag mig trygg! Lär ta tid att trivas 100%, men det kommer jag göra någon gång, med tiden. 
Får börja lite smått och gå uppåt. 

Nu ska jag lägga mig. Vid 06:30 ringer klockan...
Veckans inlägg blir ej så granna, om det inte händer något SPECIELLT.

Likes

Comments

Allmänt

Första dagen av femton är nu avklarad på jobbet! Och jag tycker att det gått bra, var dock väldigt drygt och långsamt då jag inte får göra som de som jobbar där, men samtidigt är jag ju glad över det 😊 kommer nog få ett par rätt så okej tre veckor. Fått rutiner, saker att göra under dagarna och mina jobbiga tankar finns inte till när jag är där! Det gillar jag jättemycket.
Börjat lära känna en toppenmänniska som jobbar där, visst, hon är ett par år äldre än mig, men hon är mogen och precis i min smak! Hoppas att vi finner varandra något 😊 lite stelt och så, men.. hallå, första dagen och ett ställe som jag inte alls känner igen mig på. Det blir bättre! Det fick de också reda på, mina arbetskamrater, så de bör ju förstå mig..

Jobbigt var det också att jobba. Var uppemot 30+ ... och att sitta inne på ett vårdhem, jag gjorde inte mycket, men det var tillräckligt mycket för att jag skulle svettas..

Jobbdagen slutade med ett återfall med huvudvärk, men jag tog direkt en tablett och vilade ut en stund .. senare blev det lite småpyssel. Och ett dopp i poolen med Dennis 😍 såååå gött!!!

Hur mår ni?
Ska försöka ta tag i kommentarerna, snart ..

Likes

Comments

Allmänt

Var två veckor sedan vi var i Skåne och jag har inte lagt ner någon energi alls att berätta vad vi gjort där nere, endast första dagen och vad vi köpte därifrån. Men nu när jag jobbar passar jag på...

Andra dagen vi var där åkte vi till ett bilmuseum där det fanns hur många olika bilar som helst i olika modeller från årtalen som gått. Kul att se, men det var kanske inte något i min smak att göra.

Efter det åkte vi ut till ett Café och gick sedan i skogen, upp mot ett berg i naturreservat. Det var VARMT, kämpigt, men samtidigt kul att vi alla kämpade oss upp mot toppen. Sen att se utsikten (som jag dumt av inte tog kort på ???)

Om vi tog oss en tur till stranden senare, kan tänka mig det.

Likes

Comments

Allmänt

Om tio timmar har jag börjat på mitt jobb som jag ska jobba på i tre veckor. Jag ser fram emot det så jävla mycket, att självklart få jobba och tjäna pengar, men också att komma hemifrån och göra något på dagarna, få rutinerna igen och glömma bort tiden i några timmar. Jag känner av nervositet-känslan i magen, men jag tror att den kommer vara värre imorgonbitti när jag kliver in där.
Men jag ska allt finna mig en plats där också och få de bästa tre veckorna någonsin! 😄

Dagen idag har inte erbjudit så pass. Var iväg till en strand och badade (badade dock inte, något som jag ångrar hädanefter men, men). Det kommer fler gånger..
Städat lite smått... 

​Har er dag varit bra?

Likes

Comments