Vardag

Idag vill jag gratta min mamma på farsdag. Då hon varit båda rollerna i hela mitt liv. Utan henne hade jag stått här ensam, för jag skulle aldrig i hela mitt liv välja att bo hos min pappa. Tro inte nu att han slår mig eller något liknade. Saken är bara jag älskar han inte och ser inte honom som min pappa efter alla dessa år. Jag har alltid tyckt att det är tryggare hos min mamma, känt mig mer välkommen. Dels för hans nya familj och jag känner mig bara som ett problem när jag är i hans närhet. Han valde bort oss framför en ny familj. Han var helt enkelt bara en spermadonator.

SÅ grattis mamma <3

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Dikter & Tankar / min resa att bli frisk

Jag springer igenom skogen det fortaste jag kan

Hjärtat bultar och jag känner varje slag i bröstet

Jag vågar inte kolla bak jag bara springer och spriner

Jag här hans vrål och håret i nacken ställer sig upp

Han får inte ta mig, han får bara inte vinna

Jag snubblar över en rot och faller till marken

Jag fylls av panik och kryper nära träder

Jag orkar inte springa mer

Jag ser hur han kommer närmare

Jag kommer aldrig kunna springa ifrån han

Han kommer närmare och närmare

Jag blundar och tänker nu är det slutet

Jag hör hans andetag jag vågar inte öppna ögonen

Jag bara känner hans tänder nuddar min hy

Jag skriker till och sen blir allt svart

Likes

Comments

Dikter & Tankar / min resa att bli frisk

Tiden har gått fort sen kvällen hos mig

Timmarna flög förbi

Om du tvekar så håll i min hand så går vi tillsammas

Åh jag står vid din sida när dagen är grå

Du är den som får mitt hjärta att bulta
Du är den jag älskar mest

Du är den som får mig trygg i nattens mörker

Du är de första jag ser på morgen

Varje dag ler jag, för du är den jag vill ha

Du är det vackraste i livet

Jag älskar dig

Likes

Comments

Dikter & Tankar / min resa att bli frisk

Jag kan ta emot regnet på taket, det är ingen som stör mig

Jag kan fälla tårar då och då, bara låta dom rinna ner för kinden

Men att inte ha dig vid min sida gör mig galen

Det är då mina tårar faller

Alla ser till att jag är okej

Men det som smärtat mest är att förlora dig'

Så mycket jag vill säga, men får inte fram ett ord

Att inte ha dig nära är som knivar i bröstet

Det är svårt men jag försöker

Det är svårt att tvinga fram ett leende när tårarna bränner i ögonen

Kommer det någonsin bli bra

Smärtan går inte att hantera


Likes

Comments

Dikter & Tankar / min resa att bli frisk
Vart på samma plasts, jag har kämpat jag har slitit, men det duger inte. Dag in och dag ut. Jag har fastnat och vet inte hur jag ska ta mig loss. Allt mörker äter upp mig. Hur ska jag ta mig ur, kommer jag någonsin göra det? Hopplösheten äter upp bit för bit. Det är som någon stoppar mig ifrån att bra. Att någon håller i mig med klor intryckta i din själ och kropp.


Som det är knivar i bröstet, som hugger mig varje gång jag andas. Som någon klappar mig ryggen för att veta vart knivarna passar bäst. Hur ska man bli av med känslan, Man vill kämpa men ändå inte.

För man är helt slut mentalt, men man vill ändå kämpa. Kämpa sig fri från den demonen som har sina klor i sig. Det är som du inte styr din egen kropp utan att du står bredvid och kroppen kör sitt eget race. Man vill komma tillbaka till sin kropp men det är svårt. Man kämpar upp för alla backar upp och ner. Man får inte stanna.

För demonen ska inte få vinna, utan det är du som ska, ingen demon. Även om man känner sig svag så ska man inte gör det. Man är starkare än man tror, Du kämpar med detta, men för varje dag du klarar dig, blir du starke. För du kommer ett steg närmare och närmare till ditt friska liv



Likes

Comments

noveller

Du satt bredvid mig, jag sneglade på dig medan du satt och tittade ut över havet. Jag knöt handen lite mer runt din. Jag tänkte på hur mycket jag älskade dig. Att du var den rätta för mig. Du tittade på mig och log. Du skrattade till.

Åh vad jag älskar ditt skratt, jag älskar att höra ditt skratt. De gjorde mig varm i hela kroppen. Jag kunde inte att låta bli att le. Du var de vackraste i världen. Jag kunde inte fatta att du var min flickvän.

Jag flytta närmare dig och tittar dig djupt i ögonen. Jag fylls av glädje. Jag kan verkligen inte fatta att du är min. Jag tittar ner mot händerna och ler. Ringarna sitter så fint där på våra fingrar.

Vi reser oss upp och börjar gå mot bilen. Vi sätter oss i bilen. Vi svänger ut mot vägen. Men då händer de som inte får hända. En bil kör in i oss. Smällen ekade i den lilla byn vi var i. Bilen voltar och vi flyger iväg med bilen. Den snurrar om och om igen, tills vi kraschar in i berget.

Jag grips av panik, min nacke gör ont men ändå sneglar jag emot min flickvän. Men de skulle jag inte göra. För jag ser hur pinnen ifrån trädet åkt rakt igenom ansiktet.

Jag skriker till och sedan blir allt svart och jag minns inget. Inte ens att jag någonsin vaknar. Jag är död, min flickvän är död. Vi båda miste livet för någon full idiot bestämde sig för att köra onykter

Likes

Comments

Dikter & Tankar / min resa att bli frisk

Spring för livet om det är dig kärt

Att slå tillbaka det är det inte värt

Du älskar mig varför skadar du mig då?

Du säger att du gör det, men varför visar du inte det då?

Du får mig att känna mig ensam och bortglömd

Jag lever med våra minnen

Våra skratt

Våra gråt

Fylls med sår ingen kan se

Försöker glömma men de är ingen ide

Min själ brister mer och mer

Jag vet inte hur jag ska mig ut

De är som någon håller i mig och jag försöker kämpa mig ur gräppet

Som du klappar mig i ryggen för att veta var kniven passar bäst

Varje andetag är som att ha knivar bröstet

Hur tar jag mig ur detta?




Likes

Comments

Dikter & Tankar / min resa att bli frisk
Du ser mig inte

Du såg mig inte

Du såg bara rakt igenom mig

Jag var som ett andetag ifrån dig

Borta efter en sekund

-----------------------------------------------------------------------------------

De finaste jag vet

Att få ha dig på mitt bröst

Känna din päls och höra dig kurra

Du är min katt och mitt liv

De är för dig jag lever

-----------------------------------------------------------------------------------

Jag saknar dig

Jag gillar dig inte

Jag hatar att jag saknar dig

Efter allt som hänt tål jag dig inte

Men kan inte hjälpa att jag saknar det fina i dig

-----------------------------------------------------------------------------------

Måste allting bli som förut

Alla är fiender ingen är vän

Så är det öga för öga, tand för tand

-----------------------------------------------------------------------------------

Jag är så trasig
Jag hittar inte mig själv

Jag vet inte hur jag ska bli hel

-----------------------------------------------------------------------------------

När ingen annan bryr sig

Varför ska jag göra det




Likes

Comments

noveller
De var någon sommar sen jag besökte gruvan. Men jag minns de än som det hade hänt idag. De började en vanlig sommar dag. De var en av de varmare dagarna, jag och min flickvän bestämde oss för att åka till en av gruvorna. De fanns några stycken på denna ö. Men såklart ville hon åka till den som alla sa var hemsökt. Jag tvekade lite, ville hellre åka till en som inte var de. Men eftersom jag inte ville att hon skulle tycka de var tråkigt så sa jag att vi kunde åka till den. Så vi tog en taxi till gruvområdet, vi gick ut och in där man skulle köpa biljetter.


Vi skulle gå med en guide inne gruvan så vi inte skulle gå vilse. För något jag inte ville var det att gå vilse när nere i gruvan. De blev våran tur och vi gick ner. Jag la märke till han som skulle leda oss knacka tre gånger på gruvan innan vi gick in. Jag frågade varför han svara snabbt så gruvfrun inte skulle bli arg att vi inte förvarnade henne att vi kom in hennes gruva. Jag tänkte inget mer på det och gick in i gruvan.

Vi åkte sakta ner med hissen, de började bli kyligt i gruvan och jag var glad att jag tog med mig en tröja. När vi var cirka 1000 meter under jorden så stannade vi. De var kolsvart och man kunde inte se någonting. Som tur var hade vi med oss starka ficklampor.

Men när vi väl tände upp dom tyckte jag att jag såg en liten flicka, sittandes vid en stor sten. Jag blinkar några gånger och hon är borta. Jag tänkte att det var ljuset som spelade mig ett spratt. Att jag inbillade mig bara. Det kunde inte vara en flicka nere i en gruva 1000 meter under marken. Men jag kunde inte släppa tanken på det jag sätt. Jag går fram till min flickvän och hon skrattar. Hon säger även att de bara var en inbillat mig.

Jag litar på det hon säger och går vidare. Men jag kände mig illa till mods. De känns som någon tittar på mig och följer varje steg jag tar. Även om jag var säker på att det var bara vi tre inne i gruvan så kände jag att det var en till här inne.

Guiden stannar upp och säger, här slogs en liten flicka ihjäl för att hon var en oäkting. Jag ryste till, men plötsligt grips jag av panik. Där framme på stigen står hon igen. Ett litet barn i smutsig klänning som varit vit ifrån början. Hennes smutsiga blonda hår hänger ner för kinderna och skymmer ansiktet.

Jag grips av panik och skriker till

''ser ni inte ni henne''.

Min flickvän och guiden tittar på mig som jag vore galen. Men bakom ser jag flickan hon ler ett tandlöst leende, Jag bönar guiden att vi ska gå tillbaka och gå upp till de normala igen.

Min flickvän suckar, men jag är panik slagen. Tror hon såg det för hennes ansikte ändrades fort när hon såg in i mina ögon hur rädd jag var. Vi började sakta gå upp. När vi klev in i hissen. Så ser jag henne där igen.

Hon står där och bara tittar på mig med sina svarta ögon och viskar ''

låt mig följa med, låt mig följa med dig upp. De är så ensamt här nere. Gruvfrun är inge snäll emot mig. Hon vill inte ha oäktingar i sin grott''

Jag skakar på huvudet och allt som hörs är hur flickan skriker. Jag flämtar till. Men jag frågar guiden om någon har sett flickan som blev mördad här. Han nickar till och svarar

'' Har man än gång sett henne kommer hon tillbaka, hon kommer stå vid din dörr för att få komma in, men för allt i världen släpp inte in henne. Hon tillhör black eye childern nu. Men hon kan bara ta sig till en om hon har något som tillhör dog.''

Säger han och skrattar, jag är livrädd tänk om hon kommer tillbaka, för jag upptäckte att mitt armband var borta. Så nu går jag på nålar varje natt ifall hon skulle komma tillbaka. Än har jag inte sätt henne, men jag vet att hon finns där ute och väntar på rätt tillfälle

Likes

Comments