Bella Skoog Nouw.com/bellss
Bella Skoog Nouw.com/bellss

Väst: Vet ej || Topp: Cubus || Kjol: Bershka || Väska: Don Donna || Skor: Ichi #nouwoutfit


Nu var det ett tag sedan vi hördes av sist! Ett helt dygn närmare bestämt, vilket inte alls är likt mig. Min planering var att uppdatera bloggen redan tidigt i morse, men den tanken sprack väldigt snabbt och abrupt. Efter onsdagens incident så hade jag nämligen ställt inte mindre än två alarm den här morgonen, men ni kan ju gissa vem som gott sov vidare. Slog upp ögonen gjorde jag först en minut innan lektionen började, känslan just då var ju inte den härligaste kan jag meddela. Så otroligt pinsamt då det var exakt samma lektion som jag i onsdags sov över.. jag kunde ju inte missa den idag igen menar jag. Så, det blev bokstavligen bara till att studsa upp ur sängen och rusa ut, och vid nio infann jag mig i skolan med en patetisk lögn om att jag varit iväg för blodprover. Ett sånt där tappert men misslyckat försök att rätta till det första intrycket.

Resten av dagen rullade åtminstone på desto bättre, skönt det! När jag kom hem så tog jag min mycket efterlängtade "morgon"dusch och dammsög här hemma. Annars har jag mest bara legat i soffan och varit trött, haha. Första veckan tillbaka i rutinerna är så jobbig tycker jag! Nu har i alla fall en härlig helg som väntar, och den kommer då verkligen välbehövligt.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Brist på inspiration till outfits? Trust me girl, vi har alla varit där och fortsätter att titt som tätt infinna oss i exakt samma situation. Det tycks inte spela någon roll hur välfylld garderoben är, så finns det liksom inget som passar att ta på sig. För att inte tala om att kombinera ihop en outfit till! I sin ovisshet står man där och funderar hur man tidigare hade inspiration till att matcha med exakt samma klädesplagg, och slutar till sist med det säkra kortet stuprörsjeans och en basic tröja.
Jag tror att alla känner igen sig i dilemmat och vilket (i-lands)problem det faktiskt är. I synnerhet för den som är modeintresserad eller på något sätt delar med sig utav intresset via sociala medier. När bristen på inspiration väljer att slå till vet man aldrig, och då gäller det att ha ett gäng vassa ess i rockärmen. Därför tänkte jag dela med mig utav mina bästa tips för att återfinna inspiration till outfits.

Gör en grundlig utredning utav garderoben
Ja, precis så. Fullkomligt djupdyk in i djungeln utav kläder, vänd upp och ner på diverse högar och kika igenom vilka plagg du faktiskt äger. Majoriteten utav oss besitter på en hel del ägodelar som man tidigare köpt men aldrig riktigt kommit sig för att använda. Kanske passar dom din stil perfekt nu? När man väl tar sig för att faktiskt kika igenom vad man har, så brukar idéerna poppa upp i samband med att man hittar bortglömda guldkorn. Gratis uppfräschning utav klädstilen ´+ inspiration till outfits? It's a perfect match!

Instagram
Att instagram dominerar inom sociala medier lär väl alla som någonsin ägt en modern mobiltelefon vara medvetna om. Instagram är en fantastisk mötesplats där man kan dela fotograferade händelser ur sitt liv samtidigt som man håller sig uppdaterad om sina bekantas upplevelser. Men, instagram är också den ledande portalen för influencers! Det finns många som faktiskt jobbar heltid med att visa upp sina outfits, med ett stort antal följare som dom inte fått oförtjänt. Nästan alla klädmärken och butiker har dessutom ett instagramkonto där dom delar snygga outfits med deras egna plagg. Ett hett tips är att kika under hastags så som #ootdmagazine, #currentlywearing och andra halvstora hashtags. Där brukar man sällan se irrelevant innehåll, samtidigt som toppinläggen är riktigt proffsiga. Dags att börja följa några nya inspirerande konton! Och varför inte börja med lilla mig på @bellaskoog ? ;-)

Säsongens trender
Att ögna igenom säsongens nya trender är något som ofta kan hjälpa mig att finna inspiration till outfits när idéerna lyser med sin frånvaro. Ny säsong innebär nya trender, och kanske får du plötsligt upp ögonen för att skinnbyxor går riktigt bra med en röd stickad tröja? Trender formas utav det populära, vilket vi på ett eller annat vis influeras av. Chansen är därför relativt stor att man börjar gilla ett kombination som man tidigare inte haft ögonen på. In och kika på klädjättarnas nyheter, eller bläddra igenom deras senaste katalog om du har en sådan!

Pinterest
Har du en riktigt snygg vit sweater som du inte vet hur du ska klä upp? In på Pinterest, knappa in white sweater outfit och klicka på sök. Och voíla, ett hav utav outfits med vita sweaters helt redo att bringa dig inspiration. Det jag älskar med Pinterest är att man kan basera sin sökning på ett specifikt plagg eller en specifik stil, och direkt nås utav tusentals olika idéer på outfits. Ett tips från coachen är att skapa en board på Pinterest där du sparar ner all inspiration till outfits som du kommer över. Perfekt att kika igenom sen när idéerna är få!

Våga testa något nytt
Jag upplever ofta att inspirationen tryter som mest när man bara kör på i samma gamla hjulspår. Visst har dom flesta riktlinjer som definierar deras egna klädstil och tycke, men därmed inte sagt att man strikt måste klä sig så. Även om klackar och trenchcoats är ditt starkaste drag, så var inte rädd för att snöra på ett par sneakers när bristen på inspiration råder. Eller varför inte köra på en keps för att bryta av mönstret? Ibland så gillar man inte resultatet, men ibland så blir det en riktig tiopoängare. Det finns inga regler inom mode, så våga testa på nya kombinationer.

Införskaffa ett nytt plagg
Redan ägda plagg i all ära, men ibland behöver vi ett nytt tillskott till garderoben. Att införskaffa ett nytt klädesplagg bygger upp för nya kombinationer, och han upp alla som visualiserar plagget i en outfit innan man köper det? En enstaka ny tröja kan direkt generera i inspiration till fem nya outfits, och vips så är inspomaskinen i full rull igen. Att göra om ett plagg man redan äger fungerar precis lika bra.

Bloggar, bloggar och återigen bloggar
Modebloggare finns i alla världens hörn och alla har dom en egen stil med egna influenser. Bohemiskt, chict, preppy, sportigt, listan kan göras lång. Att läsa bloggar och ta del utav deras outfits, wanties och kollage kan ge en rejäl inspiration till outfits.


Vad brukar ni ta till för knep när inspirationen tryter? Tell me!

Likes

Comments

Tröja: Zara kids || Byxor: Bikbok || Skärp: Gina tricot || Skor: Ichi #nouwoutfit

Ofta så går det inte precis så som man tänk sig, ibland går det rent ut sagt käpprätt åt helvete med den så kallade planeringen. Då gör man bäst i att stressa ner och göra det bästa utav situationen, hur motigt det än må kännas.
Plastblommor kan vara en utav dom mest genialiska uppfinningarna någonsin. Ser dekorativa ut, livar upp rummen och behöver inte skötas om. Ni vet, den där vattningen som aldrig händer.
Åren kring myndigheten är övergångsåldern där livet ser så enormt olika ut mellan individer. En jobbar, en pluggar, en reser. En käkar nudlar i en billig lägenheten medan en annan lever loppan på sina föräldrarnas ekonomiska bekostnad.
Att vara vuxen, ha en egen inkomst men ändå bo hemma utan att betala för sig är bortskämdhet i sitt esse, det slår barn som får allt dom pekar på alla dagar i veckan.
Drick varannan vatten är ett genialiskt budskap för att motverka bakfyllan. Varannan sprit är ett genialiskt budskap för en natt man sent lär glömma.
Mataffärer är inte anpassade för människor under 160 cm, och mathandlingen betingas ofta utav inslag inspirerade utav Spiderman-filmerna.
Vi människor tenderar att förstora upp saker och se på dom betydligt mer allvarligt än vad vi egentligen borde.
Det kommer en tid under skolperioden då miniräknaren blir mer obegriplig än själva matten.
Killar som bara hör av sig klockan två en fredags- och lördagsnätter hör hemma i soprummet, och sorteras i brännbart
Vi lider alla av komplex, men tänker man efter så har alla sina brister. Så varför ältar vi våra egna, egentligen? Lyft det positiva istället!
Långt ifrån alla har vuxit upp när dom når tjugoårsåldern. Tankarna man hade som barn gällande att mognad satt i åldern är så fel dom bara kan bli.
Det är helt rimligt att agera FBI-agent när man träffar en kille. Alternativt när exet träffar en tjej.
Det kommer alltid finnas folk som kritiserar dig och det du gör. Fuck them, dom har ju uppenbarligen inget att själva roa sig med då dom måste ödsla sin tid på att trycka ner andra.

Likes

Comments

Står du också precis inför skolstart? Hösten innebär tillbaka till vardag och rutiner, och för dom flesta studerande så innebär det att återigen infinna sig i skolans lokaler. Att lämna sommarledigheten bakom sig känns för många både nervöst och jobbigt i början, men det finns en grupp som jag skulle säga har det lite extra jobbigt med just nerverna. Jag pratar såklart om att börja gymnasiet, en ganska stor omställning då man efter hela nio år i grundskolan flyttar framåt till en ny form utav skola, nya människor och ett nytt upplägg. För att bara nämna några få omställningar.

Jag kommer väl ihåg när det var dags för mig att börja gymnasiet. Det här var under tiden då placeringarna avlöste varandra, och jag hade precis flyttat till en helt ny stad. Jag kände varken någon i klassen eller i staden. jag hade aldrig tidigare ens sett skolbyggnaden, jag kunde inte kollektivtrafikens nät för fem öre och ärligt talat så var allt ganska så diffust. Om jag var nervös? Oh ja.
Jag började hela min gymnasietid med att hoppa på fel buss och åka ut mitt ute i ingenstans, i en stad där jag ännu inte hittade. Ingen höjdarstart på terminen, men lyckligtvis så kom jag fram till sist.

Väl där kändes allt betydligt bättre. Jag själv hade valt teknikprogrammet, och kom snabbt in i hur hela konceptet fungerade.
Hela grejen med att ha olika ämneslärare och salar hänger med ifrån högstadiet. så där är ingen skillnad ärligt talat. Svårt att hitta i början såklart, men man lär sig och dessutom så finns all förståelse i världen för att man måste irra runt lite i början.
Hela vår första vecka gick ut på att skapa en gemenskap i klassen, något jag vet att många gymnasieskolor gör det samma gällande! Jag vet att många är otroligt nervösa över det här med gemenskapen och att hamna utanför, att alla andra ska vara så himla mycket mognare och dylikt. Men faktum är att nästan alla bär på precis samma tankar, och det är lättare att få vänner i gymnasiet än i grundskolan enligt min mening. I gymnasiet så har alla valt samma program och har därmed med stor sannolikhet vissa intressen gemensamt. Dessutom är man så pass gammal att man kan bete sig moget, vilket underlättar något enormt i processen att bygga nya relationer. Även den som var ensam i grundskolan kan få fantastiska vänner under gymnasietiden, det lovar jag! Mitt tips är att våga visa framfötterna, hälsa och börja prata. Du har inget att förlora på det!

Själva pluggandet under gymnasiet är något som man i högstadiet får höra innebär mycket eget ansvar. Jag vet dock inte riktigt vad jag ska säga om det, faktiskt. Självklart är ansvaret betydligt större och här gick det lite från att alla antecknade vad läraren skrev på tavlan till att man antecknade om man ville. På gymnasiet kommer ingen att hänga över din axel och säga åt dig hur du ska plugga, för det är upp till dig. Dock är det väl uppstyrt med prov som ofta går under lektionstid och gott med lektioner att studera på. Jag som pluggar på Komvux där läget inte alls är likadant tycker därför att gymnasiet inte innebär alltför mycket ansvar. Men, det där är väl en åsiktsfråga. Hur som så tipsar jag varmt om att hänga med i lektionerna och att anteckna! Det ger så mycket mer än att bara lyssna lite ointresserat. I första ring så går det väl ändå eftersom kurserna bygger mycket på vad man läste i högstadiet, men det kommer att bli svårare ju mer man avancerar. Att sova sig igenom matte 1 bygger verkligen inte upp för att matte 2 ska fungera enkelt. Kurserna bygger kortfattat på varandra, och man vinner något enormt på att hänga med ifrån start.
I gymnasiet är det inte heller särskilt många läxor, till skillnad från i grundskolan. I gymnasiet är det mer upp till individen själv att plugga extra på svåra moment, förbereda sig inför prov och avklara rester.

Gymnasiet är en tid då mycket händer, trots att det bara varar i ynka tre år. Från att ha varit en nervös, försiktig 16-åring till att rusa ut stupfull från skolporten och skrika sig hes. Okej, nu drog jag alla över en kam, men ni fattar min poäng. Många går på sina första fester i gymnasiet, hamnar i nya kompisgäng, blir kära, flyttar hemifrån, skaffar jobb utöver skolan. Man växer sig på sig ganska mycket under gymnasiets gång och slutar som en ung vuxen, betydligt mer redo för livet. Det där låter fruktansvärt deep och inte heller särskilt trovärdigt i stunden då man ser studenterna passera på flaket, men så är det faktiskt. Gymnasietiden ger otroligt mycket utöver hela studerandet.

Summan av kardemumman, att man känner nervositet är inget konstigt. Inte alls! Dock kan man ta ett djupt andetag och släppa på nerverna, för gymnasiet är i dom allra flestas fall en bra och lärorik tid.

Likes

Comments

God jättesen morgon på er gänget! Min onsdag blev allt annat än som planerad och därför kikar jag in först nu. På agendan för dagen stod nämligen svenska ifrån kvart i ett till fyra, en eftermiddag i skolan med andra ord. Men någon skola blev det inte för min del, och det utav den mest oväntade anledningen.
Igår kväll insåg jag att mina sömnmediciner var slut, vilket ledde till att jag somnade ganska så sent. Men det var väl inget mer med det kände jag mest, tills dess att jag idag vaknar upp till en durrande mobil med flera missade meddelanden. Det var min mor som med andan i halsen uttryckte något i stil med att åh äntligen svarade du, jag var så orolig. Jag förstod ingenting tills jag insåg att klockan var HALV TVÅ!. Herregud säger jag bara. Att vakna klockan tio är för mig en rejäl sovmorgon, och såhär länge har jag aldrig sovit. Och jag som trodde att den missade medicinen inte gjorde något, tji fick jag.

Jag försökte att väcka mig själv med en liten cykelrunda, vilket helt klart fungerade under tiden jag var ute. Nu ligger jag dock här med mer eller mindre feberfrossa och försöker med lite lätt panik att lösa hur jag ska hämta ut medicinerna. Har ingen skjuts och att ta cykeln igen är jag ju sådär måttligt taggad på.

Likes

Comments

Två glada björnar mitt i den obligatoriska fikapausen

Våra urgoda glassar från ett ställe som bara har säsongsöppet här omkring! Både jag och syster körde i chokladens tema som ni ser.

Jag valde dock vit choklad överst, ett bra val baserat på syster suktande blick. Hennes cookie dough var dock himla god den med, den var jag nämligen snabb på att sno när Hanna blev mätt.

Resterande bilder ser ut såhär, typ. Tänk att mor lyckades få en duo i mindre intelligenta barn, imponerande!


God tisdagskväll på er gänget! Eftersom jag slutade tidigt idag och lilla familjen är ledig så bestämde vi oss för att spendera eftermiddagen tillsammans för att uträtta dom ärenden vi hade att bocka av. Jag skulle först fixa med lite böcker till skolan och hämta ut min laptop som nu är reparerad (weho!), och därefter begav vi oss vidare emot ett köpcentrum som ligger strax utanför staden. Mamma behövde ett par skor och jag ett par jeans, vilket vi faktiskt båda hittade. Mina jeans gick på ynka 99 kr, den ni! Nu måste jag bara hitta ett snyggt skärp till, då dom är lite stora i midjan. Men så fort det är fixat så lär ni få se dom mycket här på bloggen, för jag älskar dom verkligen.
Med det avklarat tog vi oss därefter en liten glasspaus som spårade totalt när jag och min syster spammade sönder våra instagram stories med helt irrelevanta videos. Det slutade med att vår mor gick, haha. Men hur kan man inte fota massor när ens syster glider runt i årets sötaste klädsel?

Måste förresten dela med mig utav dagens roligaste händelse som skedde inne på Ica där jag bor. Då alla behövde handla så stannade vi till där, och plötsligt ser jag en kille jag tidigare träffade tillsammans med hans tjej. Long story short så träffades vi under hela hösten, tills dess att jag råkade backa in i ett hånglande par på krogen som visade sig vara han och tjejen. Han blockade mig direkt på sociala medier men har hört av sig när dom haft korta pauser.. vem gör ens så? Ska poängteras att jag inte gillar honom längre och inte hade någon aning om att det fanns fler. This girl ain't got time for fuckboys,.
I alla fall, tillbaka till nuet. Oh shit-blicken när han såg mig var den bästa på länge, varpå dom verkligen skyndar in i affären. Gissar ju nämligen på att tjejen inte känner till mig, och inte heller hur han beter sig bakom folks rygg. Butiken är ganska liten och jag har aldrig sett två människor ta sådana konstiga vägar, fram och tillbaka likt yra höns. För att inte tala om alla gånger man vände sig om och insåg att snubben stod och stirrade med en sån där lätt panikslagen känsla, halvt gömd bakom diverse hyllor. Haha alltså åh, att man kan ha så roligt åt hur patetiskt människor beter sig. Trots deras försök att undvika oss så slutar det ändå med att vi möter varandra i gången, och min mor som också känner honom hejar glatt. Till svar får hon ett skakigt hej tillbaka, och mamma frågar hur han mår. En vanlig konversation liksom, och han är den som brukar stanna och prata.
Men mamma får inget svar, istället så mer eller mindre joggar han iväg med kundvagnen och svänger snabbt runt ett krök. Alltså jag var tvungen att gå undan och skratta. Att vissa killar kan bete sig hur macho som helst i stunden, klanka ner på tjejers beteende och utseende och sno deras kontokort (ja det hände faktiskt), men när det hela väl ställs på sin spets så flyr dom likt rädda små möss. Ett gott skratt fick jag mig åtminstone.

Likes

Comments

Tjo på er gänget! Jag valde att låta bloggen vila under morgonens hast och istället blogga efter skolan. I och med att jag har hälften utav kurserna på flex så är mitt schema helt fantastiskt, och idag slutade jag redan vid tio i tolv. Innan jag återigen drar iväg på eftermiddagens bestyr så tänkte jag ge bloggen lite kärlek, idag i form utav en riktigt rolig lista som jag kommer över på Julias grymma blogg. Rubriken beskriver syftet klockrent, och om jag vore x så skulle jag vara...

Dryck
Sprite zero, skulle jag säga. Bubblig, ibland lite väl mycket, med ett syrligt inslag från citrusen. Zero representerar min humor.

Djur
Helt klart en dvärghamster, i synnerhet min senaste som jag ägde för några år sedan. Liten, kramgo, full av energi, gillar bara torr mat och lyckligt ovetandes om sin avsaknad utav intelligens.

Grönsak
En picklegurka. För att jag bara blev hälften så lång som diverse individer inom mitt släkte.

Möbel
Alltså förstår ni hur länge jag har funderat på den här? Det är nästan pinsamt. Jag har absolut ingen aning faktiskt.

Insekt
Jag vill säga en fjäril men måste nog ändå hålla mig till fakta och säga mygga här. Liten, spinkig, irriterande, irrar mest runt och tycker om blod. Och ja, (not so) fun fact så har jag en thing för blod. Älskar blodprov.

Färg
Rosa. En blandning mellan det neutrala vita och det utmärkande röda. Vitt står för den blyghet jag besitter, och rött står för min personlighet som letar sig till ytan när man lärt känna mig.

Godis
Men gud vad svårt, jag som inte ens tycker om godis. Men en twix kanske, för att man får två i ett. Sprudlande, glad och energisk blandat med tjurig. Och en ganska klar gräns där emellan.

Maträtt
Självklart min favoriträtt focaccia! Torr som får stå för min humor, väldigt cheesy.. vette sjutton vad skinkan ska stå för dock?

Tecknad karaktär
Doris. För att hon lägger märke till detaljer med ofta kan gå miste och helhetsbilden.

Klädesplagg
Ett par jeans. Det tenderar ibland att gå hål på mig, men det går alltid att lappa ihop. Och snälla misstolka inte det där haha.

Stad
New York! Älskar fart och fläkt och skulle helst av allt vara vaken dygnet runt.

Film
I rymden finns inga känslor. Huvudpersonen där har Aspergers, och även om hans är betydligt mer grav än min så kan jag relatera till mycket.

Emoji
Nu har jag inte tillgång till mobilen, men helt klart den glada emojin som håller händerna utåt. Älskar den, så mysig!

Låt
iSpy. För att jag är en tjej och nätstalking utav killar är en medfödd talang.

Likes

Comments

Mmmm vad kul det var med skola idag! Två lektioner som i princip bara bestod av att man skulle säga hej. Okej, jag ska inte klaga, för det var himla skönt med en sådan enorm mjukstart. Däremot så känns det ju lite ovärt att pallra sig in till skolan enbart för en sådan småsak. Men men, nu har jag både hälsat och säkrat mig från en direkt avskrivning i kurserna! Fantastisk uppslutning var det förresten, första dagen till ära. På första kursen ankom inte ens hälften utav eleverna och på nästa var vi hela (håll i hatten nu) fyra personer. Folk satt utanför med fundersamma blickar och funderade på hur fel dom hade gått på en skala ett till lost typ.
Emellan mina två lektioner hade jag i alla fall en mindre härlig håltimme på 70 minuter i och med att första lektionen bara varade i några minuter. Den spenderades dock i solen, vilket inte var helt fel! Även om jag var bra trött efter över en timme i solen. Andra och sista lektionen drog ut på över en timme, även om vi inte jobbade ett dyft där heller. Läraren hade tryckt fel planering, delade ut cirkus ett träd var i pappersform åt oss och spårade även iväg på småprat som svampar. Inte helt oväntat dock, den läraren är så himla skön.

När jag kom hem så satte jag i alla fall direkt igång med en video till min kanal, nämligen min Q&A! Här besvarar jag frågorna som trillat in, och jag hoppas ni gillar videon. Glöm inte att prenumerera på min kanal, och självklart att gilla och kommentera mina videos!

Likes

Comments


En liten throwback till föregående vecka som avslutade på topp med tolv grader och regn. Bättre sommarväder får man leta efter! Jag måste ju dock erkänna att det genast känns något lättare att möta den här veckan med sina kursstarter nu när vädret i alla fall tycks ha gett upp. Känslorna är minst sagt blandade inför den här terminen! Nervositet sett till det faktum att jag bara har gått en ynka (!!) hel termin sedan jag slutade grundskolan. Placeringar och sjukhusinläggningar har helt förstört allt vad skola heter för min del, och det inbringar såklart rädsla att jag inte ska palla med att studera. Samtidigt så gick sommarterminen toppen, jag har mestadels roliga kurser framför mig och hälften utav dom läser jag via flexibla studier vilket jag tycker känns riktigt bra. Dessutom, så är det inte långt kvar nu! Jag tror mig bli helt färdig till jul eller under våren.

Klockan kvart i ett drar i alla fall allvaret igång igen, men jag hoppas på en lugn start. Förra kursstarten så bestod dom första lektionerna utav "hej, du är här, hejdå" typ. Sådan där riktigt krävande lektioner där det gäller att tänka till, haha. Efter skolan ska jag förresten försöka hinna med att spela in Q&A-videon, så stay tuned!

Hur ser det ut för eran del? Är ni lediga, börjar ni plugga eller väntas jobb?

Likes

Comments

Jag har funderat lite fram och tillbaka huruvida jag faktiskt skulle dra upp den här åsikten på bloggen eller inte, då ämnet inte riktigt är något som jag vill ska klassificera min blogg. Dock är det något som jag har märkt av ganska mycket inom sociala medier och jag tycker att det bara växer sig allt större, vilket jag ärligt talat inte alls tycker om. Inte för att det egentligen påverkar mig personligen, utan för att jag vet vilken skada det kan göra för andra.

Jag pratar såklart om den ack så omnämnda offerkoftan, något som tycks fånga människors intresse likt en magnet. Självklart så finns det människor som har det svårare, och jag motsätter mig inte att man är öppen med det. Tvärtom, så kan det vara positivt för både individen själv och dom runt omkring. Men det gäller att hålla det på en lagom nivå, vilket tyvärr långt ifrån alla gör.
Psykisk ohälsa har vuxit sig till en folksjukdom med många drabbade, och även om vi pratar sjukdomar så skiljer dom sig från dom fysiska. Just psykisk ohälsa sitter i huvudet, det kan likställas med ett virus som drabbar personen direkt. Det är inte kroppstemperaturen som skjuter i taket eller ett ben som blir brutet, utan den psykiska ohälsan går direkt på personligheten, tankarna och känslorna. Man blir skör, påtaglig och psykisk drabbad. Därmed också betydligt mer tillgänglig för triggers och kritik.

Många som bloggar om psykisk ohälsa har andra drabbade i sin läsarskara, vilket inte alls är konstigt sett till den selektiva perceptionen. Vi människor relaterar helt enkelt och finner intresse i det vi har likheter i. När jag hade min ätstörning så var jag ett klockrent exempel på detta, hela mitt instagramkonto var dedikerat till min sjukdom jag jag följde enbart andra drabbade. Idag förstår jag inte hur jag kunde finna ett sånt intresse i att.. klaga över hur olidligt allt var och att läsa hur jäkligt andra hade det? Dock vet jag ju att, jo, jag fann det otroligt intressant.
Dessa typer av profiler inom sociala medier blir allt fler och dom tenderar också att växa sig väldigt stora. Det behöver inte handla om att bloggen bjuder på magiska bilder eller fantastiska reseupplevelser - människor dras till att läsa om elände. Nu pratar jag bloggar där vart och vartannat inlägg är klagosånger över hur eländigt allting är, en rejäl dos tyck-synd-om-mig samt att personen ofta måste poängtera ut hur stark denna är på grund av att den är sjuk. Anorektiker som pressar fram ryggraden för att se sjukare ut på sina sociala medier och självskadande individer som pryder sitt instagramfeed med närbilder på ärren.

Först och främst, vem hjälper det här egentligen? Personen bakom bloggen lär ju knappast bli friskare av att låta sin sjukdom ha en alldeles egen blogg där den fritt får spatsera med sina påbud. Livet lär knappast bli bättre för att du dagligen klagar på det och må så vara att du anser dig starkast på jorden, men vad ska dina läsare göra med informationen? Jag må låta hård nu, men tänk efter. Vem gynnas egentligen utav innehållet? Bloggaren i fråga håller en stenhårt grepp om sin sjukdom och läsarna är med största sannolikhet intresserade för att det göder deras egna problem. Sorgligt men sant, så tar man gärna del av sådant som triggar en om psyktet är väldigt påverkat utav sjukdomen.

Man får mycket läsare av att utnämna sig till offret, men är det verkligen ens positivt? Bloggaren bygger upp en identitet som den sjuka personen, och det är ju den identiteten som man vill komma ifrån. Att bli frisk från psyksik ohälsa handlar om att motarbeta den och ta avstånd från den. Inte att omfamna den dagligen på sociala medier. Det går inte att bli frisk om man vägrar släppa taget.

Nu vill jag inte att ni ska missförstå mig helt. Det finns personer som använder sin blogg likt en öppen dagbok, och om livet är präglat utav psykisk ohälsa så kommer det givetvis att spela in. Jag anser det enbart modigt att man vågar vara öppen om det! Dock är det skillnad på att skriva att uppmärksamma ett framsteg kontra att blotta sig i triggande bilder. Det är skillnad på att benämna en dag som en sämre sådan kontra att skriva en roman om hur fruktansvärt synd det är om en och hur eländigt ens liv är. Det är skillnad på att vara stolt och på att höja sig själv till skyarna på ett vis som skriker hybris.

Självklart så ska man vara stolt! Stolt över sig själv, och stolt över sina framsteg. Du har all rätt att vara stolt över att du är du! Men att höja sig själv till skyarna över att man avföljde ett triggande konto är väl ändå att ta i? Att skriva en roman om hur stark man är som faktiskt åt middag, när måltiden i sig är på tok för liten?
Jag tänker ta två individer som jag faktiskt känner som exempel, men givetvis utan att benämna identitet. Båda hade ett alkoholmissbruk. Den förstnämnda skröt sönder om att nu hade han varit nykter ett (litet) tag, så duktig att han givetvis kunde unna sig ett glas eller två under den där tillställningen. Hur många tror ni blev imponerade? Ingen.
Den andra insåg sina problem, tog tag i det och gick all in. Det måste ha varit fruktansvärt tufft. Men personen skröt inte runt, personen unnade sig inte lite utav sin drog som belöning. Den här personen la all kraft på att faktiskt lämna det destruktiva och bygga upp ett riktigt liv. Personen lyckades och jag kan inte ens se att hen varit en missbrukare, det är en sådan fantastisk människa på alla sätt och vis. Det förflutna är just historia, och personen lever ett värdigt liv. DET är imponerande.

Vad jag försöker få sagt är att ja, självklart ska du vara stolt över framgång. Självklart ska du kunna vara öppen med din psykiska ohälsa om det hjälper dig. Men för allt i världen, dra inte på dig offerkoftan!
Det är synd om dig som drabbats, men du kan inte måla upp dig själv som ett offer. Möjligtvis för en utlösande faktor, men inte för diagnosen i sig. Det är sitt problem, din svårighet och din uppgift att jobba med. Precis som att det är helt upp till dig att vila dig frisk vid förkylning eller köra på för full rulle och riskera svåra komplikationer. Allt må kännas eländigt, men den enda som kan vända på det hela är du själv. Och ja, det är enormt svårt, men det går. Jag är så trött på människor som daltar runt med sina sjukdomar och samtidigt målar upp sig själva som offer.

Jag själv lider av depression, ångest och PTSD. Jag har en medfödd Aspergersdiagnos. Jag har tidigare lidit utav självskadebeteende, OCD, anorexi och varit suicidal.
Var jag ett offer? Nej.
Jag målade upp mig själv som världens mest förtryckta människa under min anorexi, men faktum är att jag aldrig var ett offer. Offer för sjukdomen möjligtvis, men inte ett offer i allmänhet eftersom jag själv besatt alla mandat i världen för att bli frisk.

Idag lider jag fortfarande utav psykisk ohälsa. Och vet ni? Det suger. Men inte sjutton är jag ett offer. Jag är en person som blivit sjuk och måste jobba mig ifrån det. Det är fruktansvärt eländigt att ligga raklång i soffan och känna sig apatisk, men det finns inget som hindrar mig från att gå ut. Umgås. Ta upp ett intresse. Vad som än glädjer mig. Det är mitt ansvar och jag väljer själv om jag tar det eller inte.
Under våren låg jag apatisk hemma och mådde sämre än någonsin. Jag tog inte för mig utav livet, klarade inte av att plugga, tappade alla mina intressen och tappade helt gnistan. Idag är jag inte frisk, men jag har avklarat en sommartermin med bra betyg och står förväntansfull inför en hösttermin. Jag tar mig ut varje dag för att jag vet att det gör mig gott. Jag tar mediciner för att dom krävs för att jag ska kunna ta mig framåt. Idag kan jag faktiskt skratta, på riktigt.
Och det ska jag inte hyllas för. Det ska jag inte ha en massa beröm för. Nej, för jag tar bara mitt ansvar.

Berömma mig kan man få göra när jag står där helt frisk och har bytt ut all psykisk ohälsa mot ett värdigt liv. När jag kämpat mig från start till mål, även om vägen inte varit spikrak. Då kan man få ge mig ett litet bra jobbat. Men inte mer än så. För det är ingen betydande livsmerit eller evig stämpel. Där och då kommer jag ha blivit frisk från en sjukdom. Och därefter, så går ju faktiskt livet vidare.

Likes

Comments

Instagram :@bellaskoog