Header

Ångesten verkar ha lagt sig igen, förmodligen har det att göra med att jag beslutat att inte vara med i vampyrlajvet med en egen karaktär. Jag kanske känner för att följa med som åskådare och spela en mindre roll men inte mer än så. Idag tog vi en liten sväng på stan, jag behövde nytt puder och en concealer att ha under ögonen. Skulle gå till Face för concealern för jag mindes inte vad den hette men nyansen var grön-någonting, jag tänkte att dom som jobbar där kunde hjälpa mig hitta den. Men eftersom jag inte hållit på med smink på så länge hade jag missat att Face inte finns kvar i Uppsala. Vet inte vad jag ska göra nu, man kan väl kanske köpa Faceprodukter online men jag är ju inte säker på vad jag ska ha. Vet någon en bra kräm- (inte flytande) concealer som täcker bra under ögonen? Pudret hittade jag naturligtvis inte heller, det hade utgått. Det var ett löst, transparent mineralpuder från Isa Dora som jag älskar. Varför ska saker utgå ur sortimentet när man hittat något man gillar!? Bara för att man ska köpa nytt innan det gamla är slut antar jag. Jag fick ett tips i alla fall om ett puder från Lumene som skulle vara det närmsta till pudret jag ville ha så jag köpte det och det verkar bra i alla fall. Det heter Lumene Sheer Finish Loose Powder Translucent. Sen gick vi till Myrorna för M skulle köpa kläder till lajvet, hittade den gräsligaste träfladdermusen jag sett där! Det verkar vara någon slags billig souvenir från typ Sydamerika. Jag tänkte att "vår" flock på lajvet kunde ha den som maskot, vi får se om den går att inkorporera på något vis.

Känns otroligt skönt att jag nu verkar kommit bort från den värsta ångesten och jag är fortfarande stolt över att jag tog mig iväg i lördags trots att jag dröp av ångest. Verkligen uppmuntrande att ångesten la sig på en rimlig nivå när jag väl tagit mig dit. Jag kommer givetvis fortsätta ta det lungt och inte stressa fram något, då lär det väl komma tillbaka med full kraft.

Likes

Comments

Jag har haft medelsvåra ångestproblem sedan söndags men inte så farligt. Sörjer dock att jag inte finner något större intresse i bloggen längre. (Kul för er att läsa om och om igen att jag inte riktigt vill blogga.) Det tog i alla fall på krafterna att trotsa ångesten i lördags och vara med på spelmötet. Har varit lite skakig och behövt mer sömn än dom senaste månaderna.

Jag har beslutat att jag inte ska vara med på Vampyrlajvet i alla fall. När jag tänkte på vad som krävdes av mig för att klara av att vara med så triggades massa ångest. Jag kanske följer med någon gång och står i bakgrunden för att lära mig men jag ska inte vara med med en riktig karaktär.

Känns jävligt tråkigt eftersom jag har så lite att göra. Nu så blir det inget lajv och bloggen känns inte kul längre. Måste hitta något att fylla dagarna med...

Likes

Comments

Igår var det Mutant spelträff och fy vilken utmaning det var att komma iväg. Vaknade fem på morgonen med värk och en klump i magen. Ångesten var inte nådig, jag låg och läste till nio innan jag gick upp. Trodde inte jag skulle klara spelträffen men ville så gärna gå. Så jag tvingade i mig frukost och försökte göra lugnande saker, såg om Downton Abbey och koncentrerade mig på att slappna av. Men fy fan. Satt bara och svettades och när vi gick ut för att vänta på Roger så rann det från ansiktet. Jag gick i förväg till busshållplatsen för att få lite luft och gå i min egen takt för att slippa känna att jag var tvungen att hålla någon annans tempo. Jag vart så förvånad när ångesten faktiskt började släppa ganska mycket. Jag svettades fortfarande ganska mycket fast dom flesta gick med tjocka tröjor eller jackor, jag hade en tunn ärmlös sommarklänning bara ändå rann det fortsatt om mig. Jag kände mig ändå ganska bekväm resten av dagen men intryckskänsligheten var stor. Irriterade mig på att folk inte kunde prata ihop sig utan bara pratade förbi varandra men jag blev inte så där enormt irriterad som jag kan bli på folk.

Ångesten brukade aldrig gå över för att jag tvingade mig att göra saker som känns svåra så det är ett väldigt gott tecken! Kort och gott en bra dag trots ångesten men utmattande. Hade mycket svårt att slappna av och varva ner på kvällen. Somnade typ fyra på morgonen och sov sedan tretton timmar. Ångest i dag också, får vara försiktig med vad jag läser på datorn och vad jag tittar på.

En rolig sak som hände igår var att vi pratade om en person dom flesta i gruppen känner till som är lite kontroversiell i sitt beteende. Leo sa "han som har blivit förtidspensionerad för att han är för socialt inkompentent" så jag sa genast att det är jag också för jag tyckte inte att det kändes rättvist. Jag rättade mig genast och sa att det är ju inte för att jag är socialt inkompetent men det är av psykiatriska skäl. Stackarn skämdes men jag skrattade och sa att det är ingen fara, jag ville inte att hon skulle må dåligt över det. Ibland säger man ogenomtänkta saker och hon är väldigt ung också.

Likes

Comments

Ångesten från igår höll sig inte kvar som tur är. Jag fick sova och idag har jag mått bra. Har spenderat dagen med att läsa om och bilda mig när det gäller tjockhatet som finns i samhället. Ju mer jag läser ju mer fruktansvärt är det... Jag inser mer och mer hur samhällets syn på våra kroppar har påverkat mig och hur jag har internaliserat detta tjockhat utan att jag märkt det. Svarade bland annat på ett forum där en man skrivit ett långt inlägg där han ondgjorde sig över att hans flickvän höll på att bli tjock. Ska publicera mitt svar här sedan.

Nu håller jag på att koka potatis och har lax i ugnen. Ska strax äta med avokado och romsås, så gott! Längtar till lördag när det är Mutant spelmöte. Dock rädd att ångesten ska hindra mig.

Likes

Comments

Min mamma var och hälsade på igår, vi tog ut Kaos i selen och satt ute i lusthuset och fikade. Mamma hade med sig egenplockade blåbär, vaniljkesella och digestivekex som vi varvade i glas och åt, jättegott! Pratade om semestern dom tog till Island och vad som hänt i familjen, det var så trevligt! Mitt i allt kände jag någon konstig yrsel som jag inte kände igen och när jag gick in var jag fortfarande yr. Jag började rensa ur garderoberna som behövts hur länge som helst men snabbt var ångesten ett faktum. Magen började knipa och värka och jag kunde inte slappna av på hela kvällen. Somnade någon gång på morgonen och sov till kanske 15. Ångest i dag också. Följde ändå med och fikade med M, mamma Inger, Linnéa och Emil för att fira M och Ingers födelsedagar och sen på en övningskörningsrunda. Hoppas att ångesten ger med sig tills vi ska spela Mutant på lördag i alla fall.

Likes

Comments

Igår hade vi flockmöte för Vampyrlajvet: "Vampire the Masquerade" Vår "flock" ska vara en tidningsredaktion. (Vampyrer lever i mindre flockar, tillhör särskilda klaner och generationer. Det är ganska komplicerat och jag fattar inte allt än) Flocken är Patrik, Leonie, Roger, Ylva, Jimmy, jag och M. Det kommer finnas fler flockar förutom vår i lajvet. Jag har ju inte gjort någon karaktär än förutom att jag vill stå för horoskopen men jag har lite idéer. Om jag ska stå för horoskopen kan jag ju gå omkring och vara allmänt störig och spå i händer och teblad. Ha långa sjalar och klirrande halsband och bete mig som Professor Trelawny från Harry Potter. Vi har kollat efter rekvisita på Partykungen, Martin behöver särskilt teatersmink och svarta fjädrar. Hans klan har alltid vissa aspekter av djur och han har valt kaja. Så han behöver svarta fjädrar som han kan ha i håret och sminka någon slags näbb. Jag tycker han ska sminka näsan svart som en näbb, han kan ju ändå inte ha en lösnäbb framför munnen för då hörs det inte när han pratar, men han är skeptisk.

Jag är lite orolig över bloggen. Det känns inte lika roligt längre därför blir det ofta inga inlägg. Så bloggen kanske tar en paus på någon månad till att börja med. Jag säger till i så fall.

Likes

Comments

För att börja med mitt mående så är depressionen och ångesten fortsatt bättre. Har fortfarande lite förväntansångest angående om min ADHD medicin kommer sluta fungera... Men jag försöker att inte tänka på det. Det är fortfarande inte mycket jag tycker känns roligt men jag är fortfarande pigg på rollspelskampanjerna.

Apropå rollspel så har det dykt upp en ny möjlighet utöver Shadowrun och Mutant År Noll. Under många år här i Uppsala så har det spelats ett levande rollspel, eller lajv, på Norrlands nation. Lajvet heter Vampire; the Masquerade och handlar om en värld där det finns vampyrer tillsammans med den övriga mänskligheten. Norrlands nation är ett perfekt ställe att ha det lajvet på då det är en fin gammal byggnad i gotisk stil. Att faktiskt lajva och inte rollspela runt ett bord kommer bli något nytt för mig och jag är inte säker på att jag kommer klara av det. Skillnaden är att rollspelar vi runt ett bord så bryter man ofta karaktär och jag kan fråga om reglerna och be om råd på ett sätt jag inte skulle göra som min karaktär. Ett lajv är mer som en teater där man går om kring och talar som sin karaktär hela tiden och interagerar med folk utifrån karaktärens personlighet och förutsättningar.

Men det finns utrymme för att jag skulle kunna vara en person som står i en butik eller en bar och serverar drinkar och så. Då interagerar jag inte så avancerat med andras karaktärer och jag kan hålla mig i bakgrunden och se hur det går till. Vi ska träffas på söndag och göra karaktärer och då ska vi fråga om det finns någon bakgrundskaraktär jag kan börja med att spela. Tills dess ska jag läsa på om världen.

Likes

Comments

Tidigarebad jag er läsare berätta om fördomar ni råkat ut för i respons till er psykiska ohälsa eller diagnoser och om ni blivit illa behandlade på grund av detta. Till exempel personer som uttryckt sig olämpligt eller nedvärderande, myndigheter som diskriminerat er, närstående som visat särskilt oförstående beteende och brustit i respekt. Eller vad som helst som varit ett olämpligt beteende mot er visavi er psykiska ohälsa eller era diagnoser. Syftet var att ta upp era erfarenheter i ett inlägg och diskutera dom och här är alltså resultatet! Jag har delat upp era svar i två inlägg. Det första handlade om era erfarenheter av oförstående och olämpligt beteende från vården, det inlägget kan ni hitta HÄR. I det här inlägget tar jag upp era erfarenheter från övriga samhället och speciellt närstående. Det är mycket stark läsning och jag är tacksam över hur öppna ni varit i era bidrag! Först kommer era erfarenheter i kursiv stil, jag kommenterar det ni skrivit längst ner.

Den inre kampen:

Jag får ofta höra från personer i min omgivning att jag typ knappt får säga att jag är trött eller stressad, det verkar inte okej då jag inte jobbar?? Kan då höra få "testa du att jobba i 10 timmar så får du se vad trött och stressad är".. Jag har jobbat förut och jag kan säga som så att det jag upplever är VÄRRE än att jobba i 10 timmar... Och att få den kommentaren är sååååå störande.... Verkligen inte okej..

Det är alltid någon som kommenterar om ens medicinering... Människor förstår fortfarande inte att det är i princip som att dem tar smärtstillande. Jag brukar säga att jag behöver denna som smärtlindring för min själ!

Sara Ben's:

Jag har AS. Den är inte grov så jag har inte mött så stora motsättningar eller fördomar från folk då jag varit bra på att smälta in bland NT. Jag fick dock min diagnos nyligen, så har liksom mött mycket fördomar än kring diagnosen då jag alltid har räknat som NT. (NT = Neurotypiska)

Maria:

Av pappa som sagt massa saker men bland annat när jag sa att jag hade självmordstankar så sa han att äsch sådana tankar kan man vädra ut.

"Vänner" som bara slutat höra av sig och tagit bort en som vän på FB utan förklaring.

Grannar som suttit på uteplatsen och pratat om mig så jag hör det och säger att jag är en jävligt udda granne som blir hämtad av polis ibland.

Jenny:

Jag har diagnosen Aspergers syndrom (numera Autismspektrumtillstånd),självskadebeteende, återkommande/kronisk depression och ångest.Jag har mått psykiskt dåligt i över 12 år.
Vissa av mina anhöriga har tyckt att det inte är så allvarligt och viftat bort mina problem. Jag har fått höra att jag "ska väl inte bo på avdelningen", trots att jag verkligen känt att jag behövt vara inlagd ett tag till.
Ett problem jag har nu under sommaren är att mina närstående tycker att det ska vara som vanligt, men jag orkar inte lika mycket längre och måste därför säga nej oftare.

Jag tycker överlag att väldigt få har tagit mitt dåliga mående på allvar. Det är väldigt få som verkligen har förstått hur det är och som framförallt har gett av sin tid och sitt tålamod för att sätta sig in i hur det verkligen är för mig.
Jag behöver tid, jag behöver tålamod, jag behöver bli tagen på allvar och jag behöver engagemang!

A:

Har varit med om en del också. T ex har jag fått höra: "Är det nån idé att fråga hur du mår?" istället för "Hur mår du?" Det som jag nog upplevt som jobbigast var under en period då jag mådde riktigt dåligt men ändå jobbade. Min chef berättade för mig att att kollegor tyckte det var så jobbigt med mig för att jag var "så negativ", men hon ville naturligtvis inte säga vilka och hon tog upp det flera ggr. Mådde ännu sämre av att veta att mina kollegor snackade skit bakom min rygg när de VISSTE att jag var deprimerad!!! Det gjorde så ont att jag verkligen inte visste vad jag skulle ta mig till. Ville ju inte"vara negativ", men hela tillvaron var mörk och kände mig så ensam och ännu mer när jag fick höra det här av chefen.

Kampen mot bipolär:

Något jag ofta får höra är, det är att starka människor biter ihop till skillnad ifrån dig Lovisa! Ord som jag får nästintill höra på varje släktkalas. Själv tycker jag är stark som kämpar mig tillbaka, står upp för mig själv, står utmed all denna okunskapen för stödet hemifrån finns inte där.

Att människor underhåller information ifrån mig, väljer att inte säga saker för dem tror att jag ska bryta ihop av det. Vet att dem menar väl, för jag suger åt mig av allt när jag är deprimerad. Det människor inte fattar är att när jag är frisk, fri ifrån depressionerna så funkar jag som vilken frisk människa som helst.Att människor börjar behandla mig som jag vore ett barn och inte förstod något, ser mig hela tiden med dessa psykiska sjuka ögon,avskyr detta så mycket.

När jag tar mig modet att öppna upp mig och får höra. - Tänk på barnen som flyr ifrån kriget, dem som har cancer och sitter du här,bryter ihop över en skitsak. Du har ett drömliv till skillnad ifrån dem, det är bara tag sig i kragen och börja tänka positivt. Eller när jag får höra dessa ord. - Hur kan du må så dåligt när du har en helt underbar pojkvän, vänner och ser ut som du gör. Du har inget att vara ledsen för. Skulden, skammen blir bara högre i sådan tillfällen när man får höra dessa peppande ord.

(Forts. Kampen mot bipolär:)

-Du ser inte ut att må så dåligt, du som alltid ser så fräsch ut.Att människor inte fattar att det är insidan det handlar om.

Alla dessa goda råd som människor vill ge, speciellt dessa som säger att dem varit deprimerade. - När jag var deprimerad så sprang jag,tränade så blev jag bra. Det är bara att ryka upp sig som jag gjorde och börja söka jobb.

När någon frågar hur man mår? Man öppnar upp sig och får höra. Så ska du inte tänka, sluta vara så negativ. Gör saker du mår bra av, va positiv så kommer allt bli bra.

En äldre bekant brister ut detta. - Läste i en tidning att en psykisk sjuk människa som hade dödat någon. Finns risken att det kan slå över för dig?

En vän till mig säger -Hon är ett psykfall och är helt dum i huvudet. Fattar fan inte varför människor med psykiska sjukdomar får skaffa barn.

Hon är ett psykfall, ja som dig och säger det i en negativ klang. Härligt att man blir sedd i det facket och inget annat.

Värsta av allt var när jag söker hjälp och möter en överläkare inom vården som säger såhär. - Du som är så söt Lovisa. Kolla dig i spegeln och le. Du har inget att vara ledsen över. Att en läkare inom vården säger något sådant är skrämmande. Som tur är jobbar han inte kvar men just detta bemötandet, att man går efter det yttre kan göra mig så frustrerad när man inte blir tagen på allvar. Att man inte förstår att det handlar om själen är skrämmande, utan bara gå på det yttre. Många gånger har jag tänkt på detta, hur måste man se ut för bli tagen på allvar?

Nina:

Funderar på varför det är så stor okunskap just med psykisk ohälsa.

Jag har fått till mig flera gånger att "det är bara att skärpa sig o tänka på annat". Om det vore så enkelt hade ingen av oss lidit av psykisk ohälsa!

Att någon ser en o säger hur mår du men aldrig väntar på svaret eftersom det kan bli jobbigt för den som frågar.

ToBeMe:

Av vänner/familj... Det man inte ser... Det som kan ta år att få bukt med... Det skapar irritation, trötthet och avsky. Många har gått och kommit tillbaka... Andra lärde man sig att sluta berätta saker för. Man ska ha synliga sjukdomar och dessutom kortvariga...Annars är det inte okej en dag...

Ett offer kan du va en stund... Sen blir du gnällig, dramatisk eller överdriven...

Spunk:

Det är familj och vänners "goda råd" om hur man ska må bättre som emellanåt har varit vidrigt. Eftersom de själva inte har varit sjuka har deras "råd" emellanåt varit idiotiska rent ut sagt.

Dessutom har närmaste familjen varit oförstående så det har gjort ont emellanåt. De har tyckt att jag har varit lat och inkompetent eftersom jag inte har klarat av vardagliga saker pga min psykiska ohälsa. Sådana där vanliga saker som att diska och städa eller ja.. göra saker. De förstår ju inte att man är så sjuk att man inte klarar av något och då har det skurit sig rejält.

Dessutom har folk i min närhet varit extremt misstänksamma mot mina antidepressiva läkemedel, även dem som har fungerat. Jobbigt att hela tiden behöva förklara att man inte fungerar som människa utan dem och få noll förståelsetillbaka. Evigt kämpande med att ens behöva förklara hur dåligt man mår.

Jag:

Ja,folk tror man sover 10+ timmar per natt” fast man inte jobbar”för att man är lat. Kommentarer som ”å vad skönt att få gå hemma” är vanliga. Jag brukar kontra med ”Å vad skönt att ha ett jobb att gå till”. Eller så säger jag att du får gärna byta med mig. Men man kan inte förklara för vissa. Det är som om dom inte vill förstå. Om dom faktiskt skulle ha lite mera insikt skulle det väl störa deras världsbild för mycket. Jag har fått kommentaren när jag var tvungen att gå och lägga mig på eftermiddagen: ”Nu har du gjort exakt samma sak som vi gjort idag så nu får du förklara varför du måste gå och lägga dig?”Jag började störtgråta och hulkade fram att jag inte kunde förklara. Personen som ställde den frågan godtog i alla fall att jag mådde dåligt då och envisades inte med frågan. Jag vill också flika in att den personen nu visar stor förståelse och är stöttande.

Att folk inte förstår vad man behöver i fråga om ork verkar vanligt när jag läser era kommentarer. När jag kollapsade i ett nervsammanbrott första gången kom mamma och hämtade mig hem till sig. Hon gjorde mycket rätt och tog mig bland annat till psykakuten.Men sedan ville hon till varje pris aktivera mig och tyckte det var dåligt att jag bara låg i sängen. Så hon drog mig med sig ut när jag behövde få så lite intryck och så mycket vila som möjligt.Nu har hon mycket bättre insikt och är ett fantastiskt stöd.

SaraBen: jag tycker det är fantastiskt att du blivit bevarad fördomar,jag ville ta med din kommentar för att visa kontrasten mot vad andra upplevt.

Man blir inte trodd helt enkelt. ”Det jag upplever är värre än att jobba 10 timmar”. När man faktiskt har erfarenhet av att arbeta och vad händer när man säger så? Folk tror att man ljuger rent utsagt! ”Börja söka jobb”. Varför tror ni att vi är bidragssnyltare allihop? Visst, jag kan inte garantera att någon inte ljugit sig till ersättning för psykisk ohälsa. Men det är extremt ovanligt. Det måste det vara. Har dom någon aning om vad som krävs för att man ska få sjukpenning och ersättning för psykisk ohälsa? Hur jävla sjuk man måste vara? Vara hemma en vecka för influensa, inga problem. Men för ångest...? Vara ledig månader för operation och rehabilitering, inga problem. Men för en djupdepression...?

Skepticismen mot medicinen tycker jag är märklig. Ingen skulle ifrågasätta att en diabetiker tar insulin. Jag fick höra att jag förändrats efter att jag började ta Venlafaxin och det antyddes att det inte var till det bättre. Det som hade hänt var att jag betedde mig annorlunda för att jag för första gången sedan tidiga tonår hade fått en lättnad från depressionen. Jag var för första gången som vuxenbefriad från den värsta depressiviteten och därför upplevde närstående mig som förändrad. Dom var van att jag var tillbakadragen och introvert, vilket jag är när jag mår dåligt,och hade svårt att hantera att jag plötsligt blev extrovert, vilket jag är när jag mår bra. Faktum är att SSRI (den nya generationen antidepressiva) RÄDDAR LIV! Det är bevisat i alla möjliga undersökningar. Likaså med medicin mot bipolaritet och antipsykotika med mera. Jämför man före och efter sådana mediciner uppfanns så HAR SJÄLVMORDEN MINSKAT DRASTISKT! Det är så otroligt fult att ifrågasätta någons medicinering när den faktiskt gör att man kan leva mer ”normalt” och faktiskt överleva. Jag upplever att det finns något slags egenvärde i att inte ta medicin. Dom som hävdar att dom tagit sig ur psykisk ohälsa utan mediciner höjs till skyarna medans vi ses som svaga. I många fall där dessa personer hävdat att dom blivit friska med ändrad kost, vitaminer och motion är dom inte ens diagnosticerade av läkare! Dom har haft en naturlig svacka, ändrat livsstil och mått bättre, sedan kallar dom det psykisk sjukdom! Vissa behöver psykiatrisk medicinering för att överleva och då är man inte svagare än en cancersjuk som tar cellgifter!

Ryck upp dig” ”Ta dig i kragen” ”Skärp dig” ”Tänk på annat” ”Bit ihop” Vad vill ni som ifrågasätter vår ohälsa egentligen med dessa kommentarer? Som det står ovan: ”vore det så lätt hade ingen lidit av psykisk ohälsa”. Tror ni verkligen att folk mår dåligt med flit och ligger hemma och gottar sig i allt skit!? ”Sluta vara negativ” ”Tänk positivt” ”Såna tankar kan man vädra ut” ”Du ska väl inte bo på avdelningen?" Fattar ni vad som händer inom oss när vi får höra sådana kommentarer? Skam, skuld och självhat känner vi när vi inte klarar av dessa enkla lösningar som ni föreslår. ”Hur kan du må så dåligt när du har en helt underbar pojkvän, vänner och ser ut som du gör.” ” Du som är så söt” Är man vacker har man allt verkar det som? Det är bara fula människor som mår dåligt! (Visar hur samhället är sjukt vridet i sin syn på utseende men det blir ett helt annat inlägg) Fick höra liknande kommentarer innan jag gick upp i vikt men inte sedan jag blev överviktig. Mer ok att må dåligt när man är tjock tydligen...

"Psykfall som det kan slå över för och som inte borde få skaffa barn." Här tänker jag genast på piloten som flög ett plan fullt med folk in i en bergvägg. Han skulle tydligen vara "deprimerad". En depression orsakar inte massmord! Det finns absolut INGA fakta som stödjer det! Samt den där nyheten om att Putin skulle ha Aspergers. Att hans grymma omänskliga beteenden skulle bero på autism! Är det ens lagligt att påstå något sådant? Är det inte förtal eller hets mot folkgrupp?

Jag får oerhört fula tanka av allt ni berättar... Önskar all världens psykiska sjukdomar på dom som behandlat er så. Inte egentligen givetvis. Men tänk om man kunde få dom att vandra i ens skor bara en dag?

Stort tack till alla mina läsare som bidragit med sina upplevelser! Ni ger mig så mycket erfarenheter, kunskap och inspiration. Utan er skulle inte bloggen finnas och jag skulle må så mycket sämre utan den respons och vänskap jag får av er! TACK! ❤

Likes

Comments

Kom precis hem från tandläkaren så är halvt bedövad i mun och läppar. För över ett år sedan så märkte jag att en tand verkat gått sönder för plötsligt hade jag ett större mellanrum mellan två tänder. Jag fick inga besvär av det i alla fall så jag sökte inte för det. Men på spelmötet i lördags började det plötslig göra ont. Sedan dess har jag haft ont, mest på kvällarna, och det har ilat jättemycket när jag druckit eller ätit kallt. Filen har liksom fått stå framme i skålen en halvtimme på morgonen för att inte vara så kall. (Med plastfolie på för annars nosar filälskarkissen rätt på den och äter upp den, haha.) I alla fall så är det hål i tanden ända in till pulpan och nerven så nu har jag en temporär fix med fyllnadsmaterial i tanden. 800:- gick det på. (Egentligen 1100:- men jag har inte vart hos tandläkaren på två år så jag hade 2 x 150:- i allmänna tandvårdsbidraget att utnyttja.) Jag behöver en rotfyllning och det kommer gå på 4-5000:-. Jag behöver ju dock inte betala så mycket. För det första finns det ju nu ett högkostnadsskydd genom försäkringskassan. På all kostnad över 3000:- betalar försäkringskassan 50% och det blir mer rabatt ju högre kostnad tills det till slut är gratis precis som högkostnadsskyddet för övrig sjukvård.

Jag har förmodligen också rätt till ytterligare stöd på grund av min psykiska ohälsa. Har man en sjukdom som gör att man är i behov av mer tandvård än normalt så kan man till exempel få tandvård till samma kostnad som övrig vård. Det är det stödet jag borde vara berättigad till. Jag har varit så bortskämd med bra tänder så jag har inte skaffat det tidigare. Då går dessutom tandvården på högkostnadsskyddet från den övriga vården så har man frikort på det blir tandläkarbesöken också gratis. Dom största anledningarna till att jag skulle få det stödet är att jag äter mycket mediciner som gör mig torr i munnen (vilket ökar risken för karies) och att jag ibland mår så psykiskt dåligt att jag inte klarar av att sköta min munhygien. Tandläkaren sa att jag borde göra rotfyllningen innan jul så innan dess ska jag se till att jag får det stödet. Det är allmänläkaren som bestämmer om jag ska få stödet och min allmänläkare är jättebra. Hon har god insikt i min psykiska ohälsa så jag är säker på att hon kommer vara förstående. Jag rekommenderar att ni går in under tandvårdshjälpen på 1177 och läser om ni kan ha rätt till ekonomiskt stöd med tandvårdskostnader. Ni kommer till rätt ställe om ni klickar på bilden. Läs på, det finns mycket pengar att spara!

Likes

Comments

Vi hade ett spelmöte för Mutant År Noll igår som var lika roligt som vanligt, en ny spelare, Mary, kom och var med. Hon såg bekant ut men jag är inte säker om vi träffats förut. Några läsare var intresserade av frisyren jag planerade att ha på "påfågelfesten" som vi inte gick på förut så här nedanför beskriver jag i detalj hur man gör frisyren. Bli inte avskräckt av textmassorna jag har min vana trogen bara försökt vara så detaljerad som möjligt. (Går alltid till överdrift för jag har svårt att avgöra hur man ger andra tillräcklig och relevant information för att få dom att förstå vad man menar.) Läs igenom så ser ni att det är en ganska enkel frisyr. Men först har jag en fråga angående mina spelmöten: Är ni intresserade av att läsa vad vi gör och vad som händer i spelet och vilka karaktärer vi spelar? Jag har ju gjort sådana beskrivningar tidigare till exempel här. Jag skriver gärna om ni vill läsa men det blir långa ansträngande inlägg att skriva och jag vill kanske inte skriva om ingen vill läsa. Det händer ofta roliga, knäppa saker i spelet och det blir i praktiken en liten fantasy/sci-fi berättelse. Så, kommentera om ni vill läsa mina spelberättelser, jag skriver dom som sagt gärna!

Här är beskrivningen på frisyren som jag döpt till 4 flätor i 1, Hippiestyle.

Du kommer göra fyra treflätor som kombineras till en trefläta. Du behöver fem mindre snoddar, en större snodd och en kam. Valfritt: Hårolja (jag använder Nashi Argan) och en prydnad som till exempel en fjäder eller ett vackert band.

Borsta / kamma håret. Dela upp tinninghåret och pannhåret i totalt fyra delar. Se till att varje del innehåller lika mycket hår. Allt hår från hårfästet som löper från tinningen över pannan och till den andra tinningen ska vara uppdelad i dom fyra delarna. Använd en kam för att fördela håret i dom fyra delarna. Sätt en snodd i resten av håret för att hålla det ur vägen. Fördela hårolja i dom fyra delarna (valfritt). Gör treflätor av dom fyra delarna. Se till att dom tre delar som utgör varje fläta är lika tjocka och så nära lika långa som möjligt. När du börjar fläta, spänn flätorna bakåt. Numrera flätorna från vänster till höger från 1 till 4.

Flätorna ska mötas 5-10 cm nedanför toppen på hjässan. Fläta dom fyra flätorna minst fem centimeter förbi den punkten innan du säkrar dom med var sin snodd.Ta en snodd, sträck flätorna och vid mötespunkten nedanför toppen på hjässan slå ihop dom i en snodd; tinningflätorna överst så att dom ligger ovanpå pannflätorna. Se till att du sträcker flätorna så att dom sitter tight mot skallen. Hårdare än du vill att flätorna ska sitta när du är klar.

Nu kan du ta fram flätorna i snodden framför ansiktet. Jag brukar tycka det är enklare än att hålla på bakom huvudet. Ta dom fyra flätorna och fläta upp dom tills du kommer till snodden men var försiktig så att du fortfarande har dom tre delarna av varje fläta separerade. Nu har du fyra uppdelade flätor. Nu tar du hela fläta nummer 1 och för samman med den tredjedel av fläta 2 som är längst till vänster så att den innehåller fyra delar. Sätt snoddar om du behöver. Ta sen fläta 4 och för samman den med den tredjedel av fläta 3 som är längst till höger så den innehåller fyra delar. Nu innehåller fläta 2 och 3 två delar var. För ihop dom så dom innehåller fyra delar.

Nu har du tre delar. Ta bort eventuella temporära snoddar. Fläta tillsammans dom tre delarna hela vägen ner, inte för hårt! Ta bort snodden som håller ihop dom fyra original flätorna. Fäst något fint som en fjäder eller en rosett av ett vackert band (presentsnöre funkar förvånansvärt bra) om du vill. Klart!

Om du tycker det här låter hemskt invecklat så är det inte det. Jag har bara försökt förklara så detaljerat som möjligt. Läs igenom några gånger så ni ser helheten. Det är egentligen ganska "straight forward".Fyra flätor delas upp och flätas ihop till en trefläta. Prova frisyren någon dag innan så du får in tekniken. Lycka till!

Likes

Comments