Header

I mitt CV nämner jag att att tänka utanför ramarna är en av mina goda egenskaper. (Jag gillar det svenska uttrycket bättre än det engelska "thinking outside the box") Och de arbetsgivare som pratar om att dom gärna anställer folk med NPF nämner ofta just den egenskapen som önskvärd. Den här egenskapen är en av dom positiva symtomen man kan ha av ADHD. Men jag kan samtidigt också känna att ibland är jag FÖR långt utanför ramarna. Jag brukar säga att jag har inget problem med att tänka utanför ramarna, svårigheten ligger i att få folket innanför ramarna att förstå vad jag menar.

Forts. nedan​

Min hjärna blir lite irriterande när jag är överaktiv av ADHD. Jag associerar så fritt och snabbt att ett klipp eller något på nätet, i ett samtal eller i en bok kanske får mig att tänka på en sak och så nästa och nästa. Ofta leder det till att jag försjunker i mig själv och ämnet och ibland får det mig att må dåligt när tankarna springer iväg och skapar ångest. Ju längre in i detaljerna av något jag kommer desto mer statisk blir jag i kroppen och till slut kommer jag på mig att sitta helt spänd och stenhård i musklerna. Min hyperaktivitet vänds alltså inåt och skapar dom här okontrollerade tankebanorna, jag är inte hyperaktiv i kroppen och rörelser som alla tror man är av ADHD. Jag har hört okunniga människor säga "men kan du inte göra något med all energi"? Nej det kan jag inte, jag kan inte kontrollera den. Det faktum att jag kan tänka utanför ramarna gjorde mig till exempel en bra student av humaniora. Jag fick mycket beröm för det av fakulteten. Men jag blir tillslut överväldigad och därför kan jag varken studera eller jobba.

Likes

Comments

Vaknade skakig idag. Hade hjärtat "i halsen" och det surrade som det brukar i magen och låren. Hatar att vakna med ångest. Men jag gick upp och läste lite bloggar och det släppte efter ett tag. Gick ut och motionerade lite innan jag hade tid hos dietisten. Hon tyckte att jag skulle fortsätta försöka äta oftare och mer. Jag har gått ner 4 kilo senaste veckorna.

Visst är det bra att jag går ner men tycker att det går alldeles för fort. Fortsätter jag så här så kommer jag gå ner typ 60 kilo i år och det kommer vara alldeles för mycket. Jag såg på Outsiders om en kvinna som gått ner över 80 kilo på ett år och hon hade MYCKET lös hud. Jag vet inte hur landstingets regler ser ut när det gäller att operera bort lös hud av kosmetiska skäl. Man får ju operationen betald av landstinget om den lösa huden ger medicinska problem som att det skaver och blir infektioner. Men med lös hud som inte ger några andra problem än kosmetiska vet jag inte om man får operationen betald av landstinget. Jag har till exempel hört att efter gastric bypass får man inte brösten lyfta oavsett hur dom ser ut för det räknas som kosmetiskt.

Forts. nedan​

Mina bröst är visserligen så pass olika stora att det räknas som en missbildning och då har man rätt att få det korrigerat. Så om dom ser för jävliga ut efter viktnedgång kanske dom kan göra ett undantag eftersom jag ändå hade rätt att korrigera dom tidigare. Det är ju inte brösten jag är orolig för egentligen, det finns ju bh. Mest är det ju armar mage och lår jag är orolig för att få lös hud på, då är jag hellre lite överviktig än att det bara hänger överallt.

Jag hoppas att jag kan fortsätta gå ner i vikt i en vettigare fart i alla fall. Börjar jag gå upp i vikt igen till jag väger så mycket som förut måste jag börja fundera på en gastric bypass igen men just nu är jag glad att jag inte opererade mig. Det kommer nog bli mycket svårare framöver och jag förstår inte riktigt hur det kunde gå så här lätt att gå ner i vikt. Känns som jag gör något fel när jag går ner så här fort men alla prover ser fina ut.

Likes

Comments

Yay, idag fick jag äntligen böckerna jag väntat på! Jag läser just nu Stephen Kings "The Dark Tower" serie om sju böcker. Jag hade dom fyra första hemma och läste ut den fjärde lite fortare än jag trodde så dom sista tre jag köpte hann inte komma. Har läst en deckare av Läckberg under tiden. Skräplitteratur men den dög medans jag väntade. Jag rekommenderar verkligen Dark Tower böckerna för er som gillar äventyr och fantasy.

Handlade också på vägen när jag hämtade ut paketet med böckerna. Fick bli min motion för dagen. Nu när jag på allvar känner mig motiverad att gå ner i vikt saknar jag verkligen att ha en våg! Funderar på att köpa en. Vet någon var man kan beställa hem en billig våg? Bigarråer är i säsong nu i medelhavet och Hemköp har jättegoda från Turkiet som jag brukar köpa och ha som mellanmål. Dom är så söta och goda! Kanske ska baka en paj på dom någon dag? Någon som vet ett bra recept på körsbärspaj? (Det är ju bigarråer men har samma konsistens som körsbär så ett recept på körsbärspaj borde funka. Har aldrig hört talas om bigarråpaj?)

Har varit fri från ångest många dagar nu, jag var rädd att jag skulle få ångest som en reaktion på att jag åkte bort över midsommar men jag mår helt ok! Jag gjorde i och för sig en så jävla dum grej igår. Började gråta så häftigt att jag nästan skrek och M bara tröstade och förlät mig i princip på på en gång... Jag förtjänar honom inte.❤

Det var varmt idag och är fortfarande varmt fast klockan nästan är nio. Så jag sitter i blåsten från våran AC med teven i bakgrunden. Jag har kollat färdigt på senaste säsongen av Orange is the new black och saknade serien så mycket när den var slut så jag har börjat se om alla avsnitt från början. Inte lika kul som nya avsnitt men fortfarande riktigt bra! Den håller att se om.

(Den åttonde boken "Wind through the keyhole är inte en del av originalserien på sju böcker utan är ett tillägg King skrev långt efter han avslutade serien)

Likes

Comments

Kolla gärna in den intervjun med Jenny Nordhall och Anna-Rosa Perris som föreläser om barn med autismspektrumtillstånd (AST) Där tar dom bland annat upp något som jag har hört att många föräldrar och barn brottas med när barnet har AST. Det är att skolan eller fritids säger att "det går så bra för barnet när hon är här, vi har inga problem" och hävdar att barnet inte alls är i behov av särskilt stöd. Medan föräldrarna tar emot ett fullkomligt förstört barn hemma efter skolan. Samt hur flickor med AST hamnar i skuggan av pojkar med dessa tillstånd. Ni kan se det HÄR via svt.play.

Likes

Comments

Lite sent att skriva om midsommar kanske men jag kom på att jag inte skrivit något om det. Mamma kom i alla fall och hämtade oss och skjutsade oss till västerås. Vi åkte till syrran och satt ett tag på hennes altan, drack gott rödvin och väntade på att syrran hennes man och barnen skulle komma hem från midsommarstången. Fick reda på att plastbrorsan Daniel ska bli pappa! Han hade träffat en tjej när han var och hälsade på sin mamma. Hon råkade bli lite gravid i brådrasket så Daniel, ansvarsfull och redig som han är lämnade jobbet och bostadsrätten i Västerås och flyttade till henne i Grums. Sandy heter hon och har en sexårig pojke sen tidigare så nu har han en liten instant family på gång! Dom tittar på hus men det är lite svårt för jobbet han har fått där nere är bara tillsvidare så det blir lite svårt med lån. Men hon har en lägenhet så det är inte direkt så dom är hemlösa. Kul nyhet i alla fall, men jag blev lite chockad, haha!

Vi åt jättegod middag. Sill, potatis och någon slags gräddfil till förrätt. Grillad tonfisk och rostad potatis med kapris, senapssås och vitlökssås och småbladssallad med vitkål, groddar och blåbär i vinägrette. Glass och ugnsbakad frukt med choklad till efterrätt. Och så gott att dricka till så klart. Syrrans man är ölkännare så det finns alltid roliga ölsorter hos dom man kan prova. Mammas man bjöd på en Tallisker som det var något speciellt med men jag kommer inte ihåg vad, om den var lagrad på något speciellt sätt tror jag. Den var god i alla fall, lite rökig söt kolaaktig smak.

Jag hade med mig mina nya pennor som jag fick i födelsedagspresent för barnen hade sagt att dom ville måla tillsammans med mig. Dom är så mysiga! 😍Lily och jag målade hästar och Vilmer målade i Harry Potter målarboken han fick av mig i julklapp. Men det blev snabbt sent och dags för dom att gå och lägga sig.

Vi hade i alla fall superroligt, jag älskar att skratta med min familj, jag syrran och mamma har så flummig humor. Kvällen tog slut alldeles för snabbt och vi tog en taxi till hotellet där vi fick en liten överraskning. Syrran jobbar ju på det hotellet så vi fick hennes rabatterade pris som vi brukar få för ett standardrum. Men när vi öppnade dörren så var det ett rejält stort rum med stor ny teve på väggen, jätteskön säng och till och med en liten kapselmaskin för kaffe och te. Jag trodde aldrig jag skulle kunna sova för jag sover aldrig bra första natten på ett nytt ställe. Men vi tittade på en film sedan la vi oss och läste och jag somnade faktiskt! Sov säkert mer än sex timmar sen var det dags för hotellfrukost! Finns det något bättre än hotellfrukost! Bacon och äggröra, nybakat bröd, croissanter och olika grönsaker, pålägg, pannkakor med sylt och grädde. kaffe och juicer och svenska dagbladet.😊

Sen åkte vi en sväng till hem till syrran men dom hade inte sovit så bra så jag, M, Mamma och Micke åkte hem till dom och åt god lunch. Fick recept på en linsröra som mamma serverade till salciccan vi åt med färskpotatis och tzatziki. Mycket god mat i helgen alltså! Salcicca är min favoritkorv! Jag fick till och med en present, en mandolin så att jag kan göra "krispig sommarsallad" lättare. (Det är en kålbaserad sallad som jag brukar äta till allt på sommaren.) Annars brukar jag hyvla kålen med osthyveln. Efter lunchen fick vi skjuts hem till Uppsala och kissarna!

Jag är så otroligt tacksam att ångesten höll sig borta så jag kunde fira midsommar och njuta av god mat och dryck tillsammans med min familj!

Likes

Comments

*NPF: Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som till exempel Aspergers, ADHD och Tourettes.

*Grooming: En vuxen som närmar sig en minderårig för att utnyttja i sexuellt syfte.

Unga med NPF tillbringar mer tid på nätet än andra ungdomar. Många gånger är dom socialt isolerade IRL och har hittat en bekantskapskrets på nätet. En ny undersökning från organisationen Attention som döpts till "Nätkoll" har visat att dessa unga är mer utsatta på nätet.

En förklaring kan vara att unga med NPF brister i konsekvenstänk på grund av impulsivitet, att dom inte är bra på källkritik, "inte kan läsa mellan raderna" och därför drabbas av näthat, hot, mobbing och sexuella närmanden på nätet.

Resultatet från undersökningen "Nätkoll" har lett till insikten att föräldrar behöver mer kunskap och Attention kommer ta fram material för elever i skolan så väl som material till föräldrar.

Undersökningen visade också att flera unga med NPF inte visste om dom blivit utsatta för mobbning eller kränkningar på nätet. Det kan finnas svårigheter för dessa ungdomar att förstå vad som räknas som ett övergrepp eller en kränkning. Det här ökar risken för till exempel grooming och att grooming inte rapporteras av barnen till föräldrarna. En orsak till att dom unga inte vet om dom blivit utsatta kan också vara att man är så van vid till exempel hot och mobbning att man tror det är normalt, vilket givetvis är fruktansvärt! Källa

Attention har också inom projektet Nätkoll gjort tre filmer som man kan titta på för att få mer insikt i vad unga med NPF kan utsättas för på nätet. Här nedan hittar ni filmerna. Dom går också att återfinnas på Youtube, klicka HÄR så finner ni dom tre filmerna överst i listan.

Likes

Comments

Nu har turen kommit till Sofia att bli intervjuad i min intervju serie om psykisk ohälsa! 😃 Sofia har en blogg här på Nouw som ni kan läsa HÄR! Vill du som läser bli intervjuad om psykisk ohälsa? Information om hur du går till väga finns i slutet av intervjun.

Vad har du för sjukdomar/diagnoser?

- Jag lider av panikångest och depression. Man kan nog uppfatta mig som en väldigt glad tjej. Men i min ensamhet när ingen ser så gråter jag väldigt mycket, vilket sker i stort sätt varje dag. Sedan har jag även 2 andra diagnoser, lindrig autism och en lindrig utvecklingsförsening.

Vilka symptom/svårigheter har du?

- Just mina funktionshinder lindrig autism och lindrig utvecklingsförsening är något som inte märks så mycket längre. Så just dem diagnoserna vet jag inte riktigt vad jag ska svara på då det inte är något som märks så tydligt längre. Det är ju diagnoser jag alltid kommer ha, men just dem diagnoserna har iallafall blivit bättre. Men när det gäller panikångesten och depressionen så är svårigheterna att jag väldigt lätt kan få panikångest attacker. Det är exempelvis en viss plats som jag har väldigt svårt för o besöka. Svårigheterna när det gäller depressionen är att jag väldigt ofta inte orkar göra så mycket. Jag blir utmattad väldigt fort och vill många gånger bara vara för mig själv. Jag kan ha svårt o komma igång när det gäller o städa mitt rum och jag kan även bli lättirriterad väldigt lätt, vilket väldigt ofta kan gå ut över min mamma, vilket jag i efterhand får väldigt dåligt samvete över. Så svårigheterna är väl isåfall att jag kan ha svårt o komma igång med o få saker gjort, att jag blir lättirriterad, och att jag även ibland isolerar mig, stänger in mig på mitt rum osv.

Vad är din erfarenhet av den psykiatriska vården?

- Jag har verkligen inga bra erfarenheter när det gäller den psykiatriska vården. Jag var på bedömningsmottagningen i början på detta året och då kändes det mer som dem försökte dumförklara mig pga mina funktionshinder. Istället för o hjälpa mig med dem psykiska problemen som jag har så kändes det mer för mig som om att dem dumförklara mig. Sedan gick jag hos en kurator på UMO men den kuratorn var jag inte så värst nöjd med då jag kände att hon mest försökte stressa mig till o börja må bättre vilket istället gav mig motsatt effekt, jag började alltså istället må sämre. Så jag avslutade min kontakt där. Men däremot så har jag en annan kurator som är riktigt bra, och hon ska även hjälpa mig så jag kan få komma i kontakt med en psykolog. För en kurator räcker inte i mitt fall. Det är alldeles för lite hjälp vilket även min kurator förstår. För en kurator har inte alltid dem verktygen som krävs. Dem kan oftast bara lyssna och stötta en. Så den kuratorn är jag iallafall riktigt nöjd med och jag märker att hon verkligen gör allt för att jag ska kunna få kontakt med en psykolog. Men annars just när det gäller den psykiatriska vården så har jag inga bra erfarenheter.

Lever du i ett förhållande?

-Nej, det gör jag inte!

Ger dina sjukdomar/diagnoser några svårigheter när det gäller relationer, inte bara förhållanden utan med föräldrar, vänner, syskon osv?

-Ja, det skulle jag nog vilja påstå ibland iallafall. Pappa träffar jag dock inte så jätte ofta, brukar bara bli en gång i månaden eftersom att vi bor en bra bit ifrån varandra. Men som jag skrev längre upp så blir jag lättirriterad väldigt lätt, och då går det oftast ut över mamma. Det kan även gå ut över min ena lillasyster som är 15 år. Jag och min lillasyster träffas inte så ofta då hon bor hos pappa. Men när vi träffas så kan det väldigt lätt bli så att saker och ting kan gå ut över henne då jag kan bli väldigt lättirriterad. Mina vänner funkar det bättre med, dem har det aldrig hänt att jag blivit lättirriterad på iallafall. Men däremot så kan jag väldigt ofta känna mig väldigt tråkig eftersom att jag inte orkar umgås lika mycket som jag orkade förr, pga att jag mår psykiskt dåligt. Vill ofta vara för mig själv. Men försöker umgås med dem så ofta som möjligt, för jag tycker det kan vara jobbigt o säga nej varje gång och jag vill inte riskera o förlora dem, så ibland kan det även bli så att jag gör saker som jag vet att jag egentligen inte orkar, för o försöka vara en så bra vän som möjligt.

Vad skulle du vilja att andra människor visste om din situation eller visste allmänt om psykisk ohälsa?

- Jag skulle vilja att andra skulle kunna förstå mig bättre. Jag vet att det finns många som förstår mig och som förstår varför jag mår som jag mår. Men jag har även tyvärr varit med om o få mina problem förminskade vilket jag tycker är så otroligt fel. För man ska ALDRIG förminska någon annans problem. Det gör ingenting bättre, snarare så gör det allting sämre. Så jag skulle väl vilja att vissa skulle kunna förstå mig bättre, så man kan känna att man får bättre stöd. För just nu känns det mer som det är jag som överdriver vilket jag egentligen innerst inne vet att jag inte gör. För att jag mår dåligt är inte så konstigt. Men eftersom att jag tycker det känns som alla inte förstår så blir det väldigt lätt så att jag istället är tyst om mina problem, att jag går och håller det mesta för mig själv pga att jag inte orkar lägga någon energi på o prata om det då det ändå inte känns som alla förstår, vilket bara gör det ännu värre för mig. För allting tär verkligen så fruktansvärt mycket på mig och jag vill kunna känna att jag kan prata om mina problem.

Så, det jag skulle vilja att andra människor visste om min situation är nog mer att jag vill att vissa ska kunna förstå mig bättre. Sen även att folk förstår att bara för att jag väldigt ofta kan skratta och väldigt ofta kan ha ett leende på läpparna så betyder inte det helt plötsligt att jag mår bra. För man kan se hur glad ut som helst på utsidan medan man på insidan egentligen känner sig helt förstörd, vilket det även väldigt ofta är för mig. För jag kan väldigt ofta se glad ut på utsidan medan jag på insidan känner mig helt förstörd.

Sen allmänt så skulle jag vilja att folk visste vad en psykisk ohälsa innebär. Väldigt många har väldigt lite kunskap när det gäller sånt här. Att folk exempelvis kunde veta att bara för att man skrattar och ler så betyder det inte att det egentligen är så. För som jag skrev så kan man se hur glad ut som helst på utsidan medan man på insidan känner sig helt förstörd. Sedan finns det ju även många som tror att det bara är o rycka upp sig. Men det är inte så lätt, för en psykisk ohälsa försvinner inte av sig själv. Det är något som krävs mycket tid och något som man får kämpa riktigt mycket med.

Tack för din medverkan!

Du som läser, skulle du vilja bli intervjuad om Psykisk Ohälsa eller känner du någon som du tror skulle vilja vara med? Intervjuerna är även öppna för den som är anhörig, släkt eller vän. Man behöver INTE ha en blogg för att bli intervjuad. Vill du medverka i en intervju eller känner någon som vill så mejla mig på anntjernstrom@gmail.com

Vill du läsa fler intervjuer om Psykisk Ohälsa så finns dom HÄR eller under kategorin "Intervjuer".

Likes

Comments

​Vaknat utan ångest och nu bär det iväg till familjen Hurra! Funderat lite på hur jag ska göra med Facebook eftersom jag måste vara extra försiktig med mina personuppgifter, Kanske kan jag heta något helt annat än mitt namn? 

Eftersom Stalkers-Mia hade en "karriär" på Facebook innan där hon hade många olika profiler, använde andras namn och bild, lade ut folks bild och telefonnummer under folks namn. Hon gick också in i folks grupper bara för att förstöra och radera vissa dokument som folk jobbat hårt för. Jag har förresten kommit i kontakt med en kvinna som känner henne personligen och också blivit utsatt. Hon har skrivit ett inlägg om det som ni kan läsa HÄR om ni vill. 

Jag tycker det är intressant att hon skriver att vi ska sluta spärra henne för att hon bara byter IP då. Det visar ju att hon blir arg när hon måste byta IP nummer hela tiden vilket är rätt åt henne. Hon ska fan må dåligt så som hon håller på! Att hon också erbjuder pengar för att lämna oss ifred visar ju att det tar hårt på henne att bli pratad om och anmäld på det här viset. Undrar om hon fattar ironin? Att det hon gör och har gjort mot andra som hon blivit dömd för har slagit tillbaka på henne själv! Nu är det hon som inte får vara ifred! Det är exakt det jag vill åstadkomma! Jag har sagt åt henne att om hon slutar stjäla bloggar och trakassera kommer hon inte höra ett knyst från mig. Det förslaget var hon inte så förtjust i.

Hennes senaste blogg på bloggplatsen har blivit nedstängd på grund av hennes stölder men genast kom det upp en ny. Kontakta mig privat så kan ni få den nya adressen om ni vill hålla koll. Bloggplatsen är i alla fall snabb på att radera hennes bloggar vid stöld. Jag har skrivit ett långt mejl till Nouw och länkat till alla hennes stulna inlägg och till originalen. Inte fått något svar än, jag vet inte varför dom inte gör något. Alla andra bloggportaler hon bloggat på har raderat hennes bloggar efter klagomål. Om Nouw inte gör något åt henne funderar jag på att byta bloggportal.

Nu tycker jag att jag skrivit mycket om Stalkers-Mia så nu ska jag inte skriva om henne på ett tag. Jag vet att hon får en sjuk kick av att man skriver om henne men samtidigt känner jag att det måste varnas för henne. Vad tycker ni att jag ska göra? Skriva om henne för att varna eller ignorera? (Stalkers-Mia du behöver inte skriva under massa falska namn och föreslå att jag ska sluta, jag vet alltid att det är du.)

Likes

Comments

Nu ska ni få höra! Jag har skaffat Facebook, Haha! Typ den sista 30+ åringen i världen med internet som skaffar Facebook. Men det första som hände var att jag blev irriterad för jag fattade inget av vad dom ville att jag skulle göra. ADHD+FB= Ingen bra kombo. Det dök upp en chatt till höger med bilden på en av dom första jag skickade vänförfrågan på, en tjej jag bara känner från bloggen. Men det står inget meddelande. Är det meningen att jag ska skriva något där? Är det jag som ska skriva först eftersom det var jag som skickade vänförfrågan?

Anledningen till att jag vill ha Facebook är inte så mycket att hålla kontakten med folk där för det gör jag på andra sätt. Utan jag har hört att det finns grupper där som handlar om psykisk ohälsa och grupper där man kan dela sin blogg och sina inlägg. Vill ni hitta mig på FB? Skicka ett privat meddelande eller mejla anntjernstrom@gmail.com Jag vill inte skriva ut det här eftersom "en viss person" alltid försöker få tag på mig på olika sätt och gissa mina kontaktuppgifter. Det är iofs ganska omöjligt eftersom jag har ett dubbelnamn och bara kallar mig för det ena namnet.

"En viss person" har förresten fått sin blogg raderad från Bloggplatsen!

Hur gör jag för att ge någon min facebook adress? Kopierar jag texten från adressfältet eller? För det går nog inte att bara säga vad jag heter där för det är det massor som gör. Sen finns det ju ett val när man publicerar där man kan välja att dela på FB Hur får jag mitt inlägg att dyka upp på FB​ om jag klickar i det valet?

Är det någon som kan hjälpa mig hitta dessa grupper? Eller tipsa om specifika grupper som passar det jag letar efter: Om psykisk ohälsa eller dela sin blogg och sina inlägg. Hur Facebookar man liksom? 😝


Likes

Comments

Hade det jobbigt med ångest i måndags och igår men idag är jag nästan ångestfri, sitter och tittar på Orange is the new Black! Det är en så bra serie och nu har jag snart tittat slut på senaste säsongen :( Den är ju så bra så man kan ju inte låta bli att bingetitta! Men jag har sparat det senaste avsnittet av Game of Thrones och Outcast så jag har något att titta på när OITNB är slut. Har ni sett Outcast på HBO? Den är inte så där jättebra nu i början, men jag tycker den verkar lovande och jag tror den kommer bli bättre!

Jag hoppas så otroligt mycket att min ångest håller sig borta på midsommarhelgen! Jag har nämligen planerat att åka och hälsa på min familj i Västerås. Vi ska vara hos min syster och fira och äta gott! Syrran har bokat ett rum på hotellet där hon jobbar så vi sover över en natt och åker hem på lördag. Det bli jag och M, syrran med respektive och mina syskonbarn, mamma och hennes man som jag vet, kanske fler. Skulle vara kul att träffa plastbrorsan D, det var jättelänge sen! Mamma och hennes man har erbjudit sig att skjutsa oss dit och hem för att underlätta mitt dåliga mående och så att jag slipper åka buss med min värmekänslighet. Jag åker i alla fall aldrig långfärdsbuss vid storhelger för jag vet hur smockfullt och varmt det kan vara. Dessutom kan jag inte riskera att tvingas stå för mina ben kommer helt enkelt inte bära mig så långt.

Så ångest be GONE! Jag har fått ställa in sist jag skulle hälsa på och när min mamma ville komma hit istället då så klarade jag inte det heller. Så nu vill jag fan må bra!

Likes

Comments

1 345114 Next