Pilgrimsresor, magi alkemi , Prästinnans väg

Inom loppet av en vecka har jag blivit både RiddarDonna och Präst!

Och de fantastiska dagarna där emellan har jag väglett härliga pilgrimsvänner längs med de Heliga Mariornas fotspår i Provence och Camargue. Det är en maxad vecka även för en alkemist, prästinna, riddare och numera präst. Förra fredagen blev jag upptagen under en helig ceremoni i Johannes kyrka i en dynastisk riddarorden med anknytning till Aragonien. Denna storslagna dag avslutades lika storslaget som den börjat med festmiddag i Grand Hotells vinterträdgård. Som tidigare invigd riddare i de esoteriska traditionerna leder jag Riddarutbildning i Graaltraditionen men det var fint att upptas även i ett mer exoteriskt Riddarskap som verkligen visade att inre och yttre lära kan komplettera varandra.

I fredags blev jag Apostoliskt prästvigd i Eglise Gnostique genom en stark och helig ceremoni på stenpiren ut i havet ungefär där den heliga familjen tros ha stigit i land i Saintes Maries de la mer. Jag fick mina tidigare invigningar i den gnostiska kyrkan för många år sedan uppe i tornet på Montsegur. På samma graalberg som jag innan dess mottagit Sophias duva med den heliga graalen varefter jag grundade Sophiatemplet i hennes namn och ära. Saintes Maries de la mer och Montsegur är för mig några av de mest heliggörande invigningsplasterna på vår Moder Jord.

För mig som Översteprästinna i Sophiatemplet tjänande gudinnan och det heligt feminina sedan lång tid om inte evig, är det med förundran och glädje som jag nu lägger mitt hjärta i Faderns och hans riddares och Prästers omsorg och försorg. Jag ser verkligen fram emot att verka i tillsammans med andra som söker skapa en bättre värld genom ridderlighet, prästerskap och medmänsklighet och självklart Gudinnerlighet. Prästen och Prästinnan i mig är nu förenade i ett alkemiskt bröllop tjänande gudomen i sin fullhet och helhet i både inre och yttre lära.

Mellan dessa invigningar har jag som sagt under en veckas tid i Alkemiska Akademins arrangemang tillsammans med Tommy Westlund från Akademin väglett en grupp 20 underbara pilgrimer i Maria Magdalena och hennes heliga familjs fotspår i Provence och Camargue. Med på denna resa var till vår glädje många av Sophiatemplets prästinnor och även blivande prästinnor samt Graalriddare och blivande sådana, deltagare som vi gjort tidigare resor med, samt ett par nya ansikten. Det var därför en mycket kärleksfull och inspirerande grupp att resa med och många har väntat på att denna resa ska bli av i flera år... Akademin har arrangerat många resor till Frankrikes och Englands heliga platser med detta var den första till Provence. Själv har jag rest i regionen i många år med min familj och det känns verkligen som att komma hem varenda gång jag är här. Det var nästan lite nervöst att bjuda med folk till dessa platser ungefär som när man bjuder hem någon till sig och vill visa något som har betytt oerhört mycket för en. Min kommande roman påbörjades med första resan vägledd hit av Maria Magdalena för 11 år sedan och nu är den snart klar.

Under en vecka har vi färdats fram i våra silverne Mercedesspringare med Tommy, Erika och Diana som chaufförer.

Resan började med ett flygkaos där många av oss bokades om på olika flyg med oväder som officiell anledning som sedan kanske var strejk. När vi sedan fick höra att vi kanske inte kunde landa i Marseille trots all väntan på grund av att flygplatsen var utrymd med k-pist män kändes det lite tröstlöst men efter mången bön kom vi så i väg. Allt slutade med att de sista pilgrimerna genom väktarprästinnan Erikas försorg kom till hotellet i Saint maximin klockan 2 på natten. Som van pilgrimsresenär vid det här laget så vet jag att det alltid kommer en del prövningar som man måste ta sig igenom med tro, hopp, kärlek och mod.

Så vi kunde gemensamt starta upp vår morgon i Couvent Royals soliga klosterträdgård med samling och meditation och begrundande av Sophias likväl som vår egen inkarnation, efter en utsökt frukost i det vackra klostrets matsal.

Maria Magdalenas kyrka i Saint Maximin är ett tempel helgat de djupaste av de alkemiska mysterierna som rör transmutationen. I kryptan finns sedan länge Maria Magdalenas reliker och då även hennes dödskalle infattad i guld. Det övre kyrkorummet har idel skatter i ikonografin som uppenbarar Maria Magdalenas kunskap om döden och graalen och de flammande hjärtana och ett mycket vackert altare helgat det feminina och krönt i ovan av Sophias duva.

Staden har fått sitt namn efter Saint Maximin som var med Maria Magdalena och hennes heliga familj när de kom till Provence enligt den gyllene legenden.

 Det sägs att Maria Magdalena ska ha dött i hans armar där kyrkan är byggd efter det att hon tillbringat 30 år i Saint Baume. Så vem var och är denne Maximin tror ni?

Lunch i Saint Maximin

Innan vi lämnade Maximin åt vi lunch på det lilla torget framför kyrkan som bjöd på en av de godaste pastarätter som jag smakat...

Vi färdades sedan på slingrande vägar upp mot Saint Baume genom läkande urskog och fantastiska vyer...

Saint Baume

Efter det vi checkat in på det i dag aktiva Domikanerklostret tog vi oss upp i bergsmassivet i små grupper på olika vägar... Jag tog täten i det jag alltid trott vara den långa men enklare Kungliga vägen som jag gått två gånger tidigare även med små barn) men som jag nu insåg är den som går direkt upp. Vägen leder genom en fantastisk urskog där trädens rötter förenat sig med stora stenar på ett förunderligt vis.

Det är här i Eremitaget som i dag rymmer Maria Magdalenas stora grottkapell som hon sägs ha tillbringat de sista 30 åren av sittliv i ensamhet, i meditation och kontemplation. Sju gånger om dagen kom änglar ned till grottan och tog henne till toppen av bergsmassivet där hon gavs nåden att höra sfärernas musik och manna till föda.

Maria Magdalenas grottkapell

Vi hade en finstämd samvaro tillsammans i den nedre grottan där Maria Magdalenas eau de vie döpte flera huvuden när vattnet droppade på hjässorna och andra fick stora uppenbarelser och genombrott i sina processer.

Jag preparerade nya elixir eftersom de jag gjorde sist här 2012 hade tagit slut så när som på en flaska som vi alla drack i andakt. Vi smörjde sedan oss själva med Maria Magdalenas smörjelsebalsam som spred sin väldoft i hela grottkapellet.

Att sedan Vespern utfördes av en tyst och sur munk ( har tidigare år lyssnat till en fantastisk vesper som vi spelar upp hemma varje kväll) kunde inte lägga sordin på heligheten.

På vägen ner bars jag av änglarna och hörde deras himmelska sång...


Hotellerie Sainte Baume

Vi anlände ner till klostret precis när signalen ljöd att pilgrimer och nunnor och munkar skulle komma till middag. Jag hade förberett alla på att det inte fanns vegetariskt och kanske middagen skulle bestå av någon potatis endast, men vi bjöds på en utsökt tomatsoppa till förrätt och fruktfat till dessert och därtill flödande vin och munter stämning.

Dagen i Saint Baume - det heliga balsamets plats, avslutades med fin kvällsandakt i det vackra Maria Magdalena kappellet med sin målningar utifrån läran om Kärlekens Kyrka och med Maria Magdalena som profetissa i Provence.

Arles och Saint Trophime

Innan avfärden till Arles besökte vi klostrets butik och många fina ting följde med var och en... Jag och Tommy höll föredrag om Den gyllene legenden och Tidsåldrarna kopplat till alkemins faser och bröllop sammanvävt med kristen mystik. Alla pilgrimer syntes ha mycket att begrunda därefter.

På vägen till Arles började det regna men slutade precis när vi kom fram. Efter lunch gav vi oss i kast med Fulcanellis alkemisk frontportal på Saint Trophimekyrkan döpt efter den mystiska Trophime som även han var med på båten med den heliga familjen. Så vem var han?

Vi arbetade här med både det gudomliga mörkret, det personliga mörkret och transformationen av den maskulina principen... Allt för att bereda plats för Arkadiens guldålder som komma skulle...

Les Saintes Maries de la mer

Enligt den Gyllene Legenden så var de tidiga Kristna förföljda i det Heliga Landet och kring 42 e Kr. steg Maria Magdalena åtföljd av sin syster Martha, sin broder Lazarus, Maria Salome och Maria Jacobi, Maximin, Trophime och Sidonius samt Marcella (Sankta Sara) ombord på en liten båt och korsade Medelhavet. De kom i land närheten av staden Marseille , då känt som Massilia. Den lilla hamnen där de kom i land kallades Rha men blev senare känd som Saintes-Maries-de-la-Mer (De Heliga Mariorna av havet). Tradition hävdar att båten med sina åtta passagerare säkert dockade, och att den hade varken åror,segel, eller styranordning. Den var ledd till det nya landet med försynens kraft...

På vägen mellan Arles och Saintes Maries trädde vi in genom Arkadiens nyckelösa dörr och såg först de vita hästarna, därefter de svarta tjurarna och till sist rosa flamingos. Färgerna som tillsammans med det det gyllene ljuset i kvällningen lät oss färdas genom alkemins fyra färgfaser. Uppsluppna och glad intog vi vår boning i staden där vi skulle stanna under tre heliga dagar.

Dagarna i Saintes Maries var soliga, nådfulla, goda, spännande och roliga. Precis som livet ska vara i paradiset!

Sankta Sara

Vi började vår soliga morgon vid kyrkan tillägnad de heliga Mariorna och liksom hela staden Tro, hopp och kärlek! Vi vandrade genom kyrkan till dess guldkorn och avslutade med bön i kryptan hos Sankta Sara. Tidigare år har hon gjort ett outplånligt intryck på mig men nu femte gången jag var i staden och 20 möten senare var det som hon visade mig att det var något annat jag skulle fokusera på denna gång... Efter lunch stod det klart vad det var. Många deltagare hade emellertid både innerliga och helt förtärande möten med henne så jag vet vilken kraft hon besitter än.

Maria Salome och Maria Jacobi - det hemliga och mest heliga kapellet

Efter lunch ringde jag vår väglederska Martine som jag mailat med flera gånger innan. Hon mötte upp oss utanför kyrkan och var något sen (vilket hon efteråt berättade var för att hon bad till den heliga ande om att få tillgång till språket att kunna förmedla det stora mysteriet på engelska som vi sedan skulle bli en del av). Omedelbart kände jag och många med mig ett oerhört släktskap med denna innerliga nyckelprästinna.

Hon förde sedan upp oss på kyrkans tak där hon sedan låste upp det mest heliga och nådfullt vackra övre kapellet med sina målningar av Maria Jacobi och Maria Salome och med det heliga relikskrinet som jag annars bara fått ta del av när jag blickat upp i kyrkans höga tak där nere.

Ord kan inte förmedla det vi var med om men vi var både rörda och heliggjorda i samvaron med Martine och Mariorna som med kärlek och mod stod vid korset, kom till graven och färdades till det nya landet med Maria Magdalena. Hon förmedlade också pilgrimens väg för oss nu när vi som pilgrimer fått ta del av det mest heliga här. Martine talade verkligen andens allenarådande språk och även mycket tydlig engelska denna dag.

Nästan hela pilgrimsgruppen med Martine utom Peter som fotar och Barbro och Joan som saknas här.

Efter en så heliggörande dag gick det inte att toppa detta i helighet utan inför kvällens Filipposmässa som Tommy gjort för detta tillfälle tog vi fasta på frihet, firande, sång och glädje...

När vi nästan alla kommit ut på piren och ställt ordning altare mm så insåg vi att om man har ont i benen så gick det inte att ta sig upp på piren från havet utan vi fick lägga om planerna i all hast. Därav mitt tänkande finger framför ansiktet på bilden.

Hela ceremonin flyttades då till den lilla stranden längst ut i vinkeln på piren och det blev så klart så mycket bättre! Filippos kraftbringande ord och Templets hymner tillsammans med brödet utgjort som mörk choklad gjorde det till en sprudlande ceremoni där jag som brukar ha full koll var helt upplöst i anden och full i skratt. Tommy höll strukturen och det blev ett roligt möte mellan det prästerliga och det prästinnerliga där alla liksom hos de tidiga kristna var med och delade ut sakramenten på varandra. Vilket kärleksfullt och ordnat kaos det blev där så vackra gåvor bjöds från var och en. Jag tror jag har erfarit hur lärjungarna hade det med Maria Magdalena under de första mässorna... Liv, lust och ljus!

Filipposmässa på piren...

Agapemåltid på Thalacap

Vi avslutade vår makalösa dag med att fira vår agapemåltid på Spahotellet Thalacap alldeles ovanför där vi tidigare gjort mässan. Barbro som härligt nog alltid lyckas väva in alla omkring henne hörde av sällskapet bredvid oss att de sett oss alla därute och med glädje undrade vilka vi var...

Vi brukar bo här med familjen annars för det ligger så fint och har ett riktigt spabad och pool men det är alltid fullbokat, dyrt för sin standard och kan inte ta emot gruppbokningar. Vi bodde istället mycket trevligt mitt i staden mellan kyrkan och stranden.

Upp på hästen igen...

En dag under vår pilgrimsresa var ägnad åt vars och ens egna val...

Själv valde jag mycket motvilligt att sitta upp på hästen igen som preparation till aftonens gnostiska prästvigning ! År av rädsla och allergier för hästar från tidigare existensers trauman skingrades som dimslöjor i vinden så fort jag kom upp på hästryggen. Min riddare hade åter sin springare och sitt kraftdjur och jag kunde inte vänta en sekund ens på att rida iväg. Att jag fick en snäll men lite busig häst gjorde det till en perfect match. ICO stannade hela tiden kort upp för att mumsa blommor och jag lät honom hållas och när han red ner i vattnet blev han som galen vilket oroade en aning men jag fick reda på att han älskade vatten och brukade hoppa ner i poolen och bada. Efter det hade jag tagit denna häst till mitt hjärta och riddaren i mig gladdes stort!

Efter två timmars ridning på stranden var det underskönt att kasta sig i havet vid piren där Mariorna steg i land och kvällen kröntes av min gnostiska prästvigning även den på långt ut på piren i la Mer. Biskopen fångade de heliga ögonblicken på bild.

Prästinnan blir Apostoliskt prästvigd i Eglise Gnostique...

Eller som min man leende sade när han såg bilderna: mother of dragons och präst! 

Rörd, glad och mycket tacksam efter min Invigning där pleromans evighet uppenbarade sitt ljus, såg jag solen gå ner bakom den fortifierade kyrkans tak där vi dagen innan hade trätt in i dess heliga övre kapell.

Sista solnedgången innan morgonens vidare färd till Marseille...

Att lämna det lilla fridfulla och underbara Arkadien i Saintes Maries var något av en chock för en del när vi körde in i stora hamnstaden Marseilles myller. Våra chaufförer sattes på eldprov när de fick cirkulera många gånger i de små gränderna innan springarna var på plats i det stora garaget vid gamla hamnen. De klarade sitt prov galant! När man står inför att möta en svart madonna kommer alltid en viss rening inför det. Vi checkade in på hotell Saint Louise med sina fina rum som vette mot ett litet torg där lunchen intogs.

Därefter promenerade vi allihop längs med hamnen upp till friden vid Saint Victorklostret och dess heliga kyrka helgad av alkemister och Riddarordnar under lång tid.

Under det att mässan pågick med vackra hymner i kyrkan ovan höll vi meditation hos Svarta Madonnan i den stora kryptan nedan. Den Svarta Madonnan - Notre dame de confessions starka kraft transformerade alls tror jag på djupet och vi satt tillsammans i en helt andäktig tystnad. Kryptan som är ljus och stor som en hel kyrka under jord och som utforskades med lust och mod av alla.

Svarta Madonnan & Texten om att Lasarus är begravd här och Maria Magdalenas återuppståndelse

Vi vandrade sedan genom Marseille åter till Saint Louis där vi intog vår sista gemensamma middag. Vi hade blivit avbokade från vår sedan länge bokade restaurang så jag var glad att de kunde ta emot oss alla med kort varsel. I stojet från höga röster och biltutor och Marseilleandens härliga men smått kaotiska kraft drog vi tarot kort och åt god middag, Jag fångade också möten mellan både inre och yttre vackra själar som på bilden ovan. 

Vi bestämde oss då för att avluta kvällen och resan upp på mitt rum eftersom jag av försynen (och kanske även den snälla hotellpersonalen som jag talat med att antal gånger angående alla boknigar mm) tilldelats ett palats tempelrum där vi alla fick rum.

Vi släckte lyset och tände alla ljus som införskaffats på alla de heliga platserna vi färdats till i gemenskap och med stor innerlighet och hjärtlighet delade vi med oss av vårt hjärtas tankar och gåvor. Det blev en sannerligen andaktsfull, kärleksfull och rörande avslutning på vår resa som de levande graalarna längs med hjärtats väg!

Tack alla kära som var med och bjöd på era hjärtan och helgade både platserna och människona omkring!



Sista dagen var som så ofta tänkt till utforskande och nya kyrkor men den bjöd på Katedralens madonnor och läkande och utvilande poolbad...

Fridens och glädjens vingar till er alla pilgrimsvandrare på vår Moder jord!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments