Efter en buss från Iguazu anlände vi till Florianopolis, en strandstad med härlig surf-atmosfär. Tanken var först inte att vi skulle hit utan istället till Sao Paulo som är en väldigt stor stad i Brasilien men vi hade hört så himla bra om Florianapolis och det låg på ändå kusten upp mot Rio. Vi hade längtat så mycket till stranden i med vi inte haft strand sen Colombia... Dagen vi kom var det dåligt väder, såklart. Det hade varit strålande sol jättemånga veckor i rad och dagen vi kom vände det... vi bodde på ett hostel med utsikt över stranden i två nätter. En av kvällarna anordnade hostlet Brazilian barbecue. Det kom dit en kock och gjorde allting frångrunden. Vi betalde ungefär 65 kr och fick då ta hur mycket vi ville av egengjord pastasallad, potatissallad, grönsallad, vitlöksbröd, korv, fläsk och lamm. Detta skulle serveras klockan 8 men som alltid i Sydamerika så serverades det inte förrän 21.30... så hungriga var vi verkligen och gott var det! Denna kvällen blev det även lite dricka. I Brasilien är caipirinha den vanligaste och billigaste drinken att beställa. Detta för att romen cachaça kommer från Brasilien och denna blandar man med krossad lime, rörsocker och is för att få en caipirinha. Denna dag var det även St Patricks day så vi åkte in till stan som låg ca 10 minuter därifrån och ställde oss i den 1,5 timmes långa kön för att komma in på en bar som hade ett St Patricks Event. Slutade tillslut med att vi åkte hem igen...
Nästa dag träffade vi norskarna Anders och Eiric nere på stranden och flyttade sedan till deras hostel och bodde där resten av veckan. Vi bodde i ett rum med bara jag, Felicia och Marcus och egen dusch och badrum. Detta var väldigt skönt! Denna vecka bestod av sol, bad och fotboll på stranden de dagar det var sol, vi köpte drinkar av en drinkvagn som körde runt på stranden, SÅ goda drinkar!🍹Vi hängde på hostlet, spelade biljard, spelade kort, festade och hängde. Det var roligt för Marcus att kunna hänga med killarna hela veckan och slippa mig och Felicia lite! Vårt hostel hade massa surfingbrädor man kunde låna så vi gjorde detta en dag men det var väldigt svåra vågor jämfört med Costa Rica så vi kände oss verkligen som nybörjare igen 😂.

En av kvällarna gick jag och Marcus ut och åt i stan och tog sedan en Uber till ett shoppingcenter 40 minuter därifrån för att kolla på bio! Vi gick först lite i stan och Marcus köpte nya äkta Havainas, flip flop som kommer från Brasilien. Jag hittade också ett par men de fanns inte i min storlek... väl på köpcentret gick vi runt lite tills det var biodags, första bion på resan då de äntligen visade engelsk film utan att den är dubbad! Vi såg på Beaty and the Beast med popcorn och varsin läsk, den var väldigt fin och bra gjord! 🎞

En morgon gick vi upp tidigt för att bli hämtade av en shuttle som skulle ta oss till Beto Carrero World, en nöjespark någon timme ifrån Florianopolis. Vi såg verkligen fram emot lite barnsligheter. Efter en lite seg bussresa dit då vi var tvungna att byta shuttle två gånger för att sedan hoppa på en stor buss så var vi iallafall framme. Ingången såg verkligen ut som ett sagoslott med alla dess färger. Det första vi gjorde var att köpa popcorn, de bästa popcornen vi någonsin ätit🍿. Jag är inte alls glad i karuseller egentligen, berg- och dalbanor är det som funkar men jag är så himla nervös innan jag ska åka. Vi går först runt i en del av parken men den var mest för barn. Den första karusellen vi ser en bit bort är en som vi aldrig sett förut. Man sitter i en sorts kontainer med galler, åker upp högt och fram en bit och sedan släpps man rätt ner på en ramp som slutar med att man ligger ner i containern. Kön var väldigt kort och när vi väl satt där var jag livrädd. Jag fick knappt fram ngt skrik när vi släpptes och känslan i magen var hemsk... hatade verkligen den, medan Felicia och Marcus tyckte den var hur kul som helst... 😳. Där var även ett Zoo med olika djur. Ingen av oss är riktigt in to detta då det oftast är så små inhägnader. Tyvärr var det nästan bara ett av varje djur i inhägnaderna så ingen hade någon kompis... Resten av dagen åt vi mat, glass, åkte fler karuseller, kollade 4D bio, åt ännu mer popcorn och hade det väldigt roligt.

Dagen efter var det dags för flyg till Rio de Janeiro. Vi hittade flygbiljetter för 800 kr per person så vi slapp ta buss, så skönt! Vi checkade in på ett hostel i Copacabana och bodde där två nätter. Dagen efter vi anlände besökte vi stranden, kända Copacabana Beach som ligger precis framför alla höghus. Vi märkte direkt att det var en populär strand med mycket folk då vi redan innan övergångsstället blev mötta av olika män som ville att vi skulle gå till "deras" del av stranden för att hyra parasoll och solstolar av dem. Vi låg där några timmar och det var absolut en upplevelse men säljarna var där helt galet många av. Man kunde inte titta upp för då blev man frågad om man ville köpa allt från drinkar till bikinis. Efter två nätter tog vi vårt pick och pack till Ilha grande. En ö en timme ifrån Rio, trodde vi men det var visst fem timmar med transfer och långsam båt. Detta stället var verkligen vackert. På hela Ilha grande finns 124 olika stränder då många är väldigt små. Vi var där i tre dagar och bodde på ett fräscht hostel ca 3 minuter ifrån vattnet. Första dagen vandrade vi en halvtimme genom skog och sten till en strand, tyvärr gick solen i moln när vi kom. På vägen dit gick man förbi tre andra stränder men på eftermiddagen täcks nästan hela stränderna av vatten så där är bara små plättar man kan ligga på. Andra dagen bokade vi en båttripp med fem olika stopp. Motorbåten tog oss och några fler till en grön lagun där vi snorklade, för första gången på resan! 🐠. De andra ställena vi besökte var en blå lagun, två stränder och en bukt. På båten var det musik och vi hade tagit med oss egna öl dom låg i en lucka med is. Denna trippen var verkligen lyckad och vi hade för en gångs skull vädret med oss! Nästa dag tillbringade vi på en liten strand för att sedan åka tillbaka till Rio. Nu valde vi istället att bo i Ipanema. Detta är en strand/område som ligger bredvid Copacabana och sägs var något lugnare.

Första dagen började vi morgonen med ett måste när man är i Rio, Jesus-statyn. En uber upp för ett berg och sedan blev man uppkörd ända upp med en shuttle. Det var verkligen häftigt att se statyn men oj vad mycket folk! Där var till och med kö med barn som skulle döpas ute på en kant framför statyn. Vi tog foton, njöt av utsikten och helt plötsligt var utsikten borta av moln som drog in, ösregn! Vi tog skydd under tak och efter en stund sprack det upp igen. Det häftiga är också att den är byggd av Skanska och betongen är från Limhamn, detta var inte något jag visste. Den var verkligen mäktig!

Felicia hade hört om en Sunset trip av några vi träffade på resan och där var en broschyr på vårt hostel hur man fick tag i den här killen som gjorde det. Felicia skrev till honom på Facebook och två dagar senare var det dags. Klockan ringde 3 på natten då vi skulle möta han utanför ett hotell en bit bort klockan 4a. Den här killen är född och bosatt i Rio. För tre år sedan började han med denna turen som tar en med taxi uppför en favela. En favela betyder slumområde och det är där många av i Rio, nästan 1000 olika. Detta är ev av anledningarna till varför det är farligt i Rio, man vill inte hamna i fel område. Från början var dessa områden inte farliga utan det var här samban och funk-dansen föddes. När sedan gränserna öppnades mellan södra och norra Rio började knarklangare komma in i områdena och ta över dem. Här började knark och vapensmuggling. Polisen började sedan härja i områdena och göra allt för att försöka hitta var de gömde knarket men tillslut märkte det att det inte ledde någon vart utan bara till mer kriminalitet så 2007 släppte de all kontroll av knarket och koncentrerade sig bara på att förbjuda vapen. Så områdena styrs alltså av knarklangare men efter att polisen i många favelas iallafall har kontroll över vapnena har det blivit mycket säkrare att vistas där. Såklart finns det både bättre slum och sämre slum. Han berättade allt detta för oss. Innan 2007 hade det varit omöjligt att göra den turen han gjorde med oss. Vi satte oss iallafall först i en taxi med oss, en taxichaufför han alltid använde sig om som var uppvuxen och kände folk i denna favela vi skulle köra igenom. Alla små hus i slumområden ligger upp för bergen nästan på varandra som en hög mur. Vi körde en bra bit upp, fick sedan pannlampor och började vandra upp på en mur längs med husen. Vi vandrade sedan upp i skogen för ett berg. Efter 45 minuter med pauser emellan var vi uppe på ett av "Two Brothers"- bergets topp. Detta berg ligger på ena kanten av Ipanema-stranden så framför oss hade vi havet, stranden, lagunen som ligger mitt i staden, favelas, massa höghus och Jesus-statyn. Himlen var kolsvart med lysande stjärnor och hela stranden och staden lös upp av all belysning från hus, gator, strandpromenad och lagunen. Vi satte oss ute på kanten och bara satt där tills solen hade gått upp, detta var något av det häftigaste vi upplevt! 🌅. Istället för att åka taxi ner gick vi ner genom favelan, detta var den äldsta av alla i hela Rio. Ner bland smala trappor och smågator gick vi och vi klarade oss galant. Det kändes tryggt att gå med guiden i med att han gör detta 3-4 ggr i veckan och många vet vem han är.

Vi var tillbaka lagom till frukost och sedan begav vi oss till Ipanema-stranden.
Denna strand och område gillade vi verkligen. Där var affärer, mycket restauranger och stranden var mycket finare och lugnare. Vattnet var dock lika livligt som i Copacabana, jättemycket ström och höga vågor så det var alltid röd flagg. Efter att ha lagat lunch var det dags för mig och Marcus att checka in på HOTELL 🙏. Nu var det bara tre nätter kvar och vi ville lyxa lite den sista tiden. Felicia skulle stanna en natt till på hostel och sedan bo med oss två nätter på hotellet. Vi tog en uber till Royal Rio Palace och oj vad fint det var. Vi hade inte riktigt förväntat oss att det var så fint då det var ganska prisvärt. Vi fick ett rum med två stora dubbelsängar, takterassen var guld värd med en stor lounge-hörna, pool, musik och utsikt över staden och Copacabana-stranden. Frukostbuffén var magisk efter att ha ätit frukost på hostel i 2,5 månad, vi njöt verkligen! Jag och Marcus spenderade hela dagen vid poolen, gick ner och åt i hotellets restaurang och lade oss sedan på rummet med tv:n igång. Vi somnade gott denna natten. Nästa dag blev det mer poolhäng, Felicia kom, vi gick ut och åt lunch och tog sedan en lång nap på rummet. Sedan drack vi vin och öl för att sedan gå åka till ett streetparty. Detta var något som var väldigt vanligt i Rio. Felicia hade varit på ett dagen innan. Detta är helt enkelt exakt vad det låter som. Fullt med vagnar med drinkar och mat är utplacerade längs en gata och där står man och pratar, dricker och hör musik. Vissa gånger är där till och med dansgolv ute på gatan. Vi tog oss dit och det var väldigt stort med mycket folk. Vi blev ganska uttittade då där inte var supermycket turister men vi gick till en uteservering och beställde in två liter öl i en tapkrans-karaff. Efter ett tag såg vi Anders och Eiric inne på ett uteställe som låg bredvid så där avslutade vi med dem och det var ett roligt ställe med bra musik.
Nästa dag låg vi vid poolen hela dagen och gick sedan ut på kvällen för att hitta mat. Vi gick förbi ett ställe som inte såg något speciellt ut men Marcus kollade en extra gång och såg då en stor grill med kött på. I Rio hade de många rätter som man kunde dela antingen två eller tre på och här beställde vi in en sådan rätt med sirlion-stek, fläsk, korv, grillade grönsaker och pommes. De grillade allt på ett långt spett, oj vad gott det var! Något av det bästa vi ätit på hela resan. Denna kväll somnade vi gott vid 11 och nästa dag blev det solen och poolen fram tills tre då vi åkte till Santa Teresa, ett område 25 minuter från där vi var som ska vara väldigt fint men som där dock några gator ifrån ligger en ganska farlig favela. Vi åkte dit och hittade tillslut någonstans att äta som var hyfsat billigt, där var väldigt dyrt så vi gick fram och tillbaka på en gata med restauranger då vi inte heller vågade gå längre ner i med favelan. När vi var tvungna att åka därifrån var det fullt med folk längs gatorna utanför restaurangerna och drack öl medan solen höll på att gå ner, det såg väldigt najs ut och det var dessutom söndag. Väl tillbaka blev det en dusch sen var det dags för mig och Marcus att åka hem... redan har det gått 2,5 månad. Felicia åker tillbaka till Costa Rica ett tag och möter sedan upp sin mamma i New York.

Det känns som att tiden har gått väldigt fort men ändå att det var längesen vi landade i Costa Rica som var vårt första stopp. Detta var Marcus första långa resa och min och Felicias andra tillsammans. Allt har verkligen gått bättre än förväntat. Vi var alla väldigt nervösa innan vi åkte då vi inte visste mycket om Sydamerika men nu har vi verkligen, allihopa, fått upp ögonen för denna underbara världsdel! Här är så mycket vacker mixad natur och så mycket att se. Det bästa med resan är att vi har gjort otroligt mycket saker i varje land och upplevt mycket som man aldrig trodde man skulle få uppleva.

Nu sitter vi på planet efter en mellanlandning i Portugal och landar i Köpenhamn alldeles strax. Snart är man tillbaka till verkligheten igen och det är blandade känslor i min mage.

Nu väntas nya äventyr och utmaningar och något som jag vet är att resandet aldrig kommer att ta slut ✈️.

Tack till er som har följt oss längs vår väg genom Sydamerika 💋

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Bussen från Bolivia till gränsen till Argentina var inte rolig alls... man hade inga val på bussarna dit utan det fanns bara en standard. Det är inte den hemskaste buss jag någonsin åkt med men den var väldigt gammal och vägen dit var inte rolig. Klockan fyra släpptes vi av. Det var fullt med locals ute och drack då det var helg och vi insåg snabbt att vi blivit avsläppta vid en nattklubb. Här kände jag mig faktiskt lite obekväm men som tur var där fyra personer till som skulle till gränsen och de kunde spanska så de frågade några poliser vart vi skulle gå så vi gick med dem. Efter 10 minuters gång var vi framme vid gränsen, som inte öppnade förrän 6.... kallt var det också. Där satt vi på marken i två timmar och tillslut, 6.30, öppnades gränsen! Kösystem är något som vi i Sverige är väldigt noga med och sköter bra men så är det inte riktigt i alla länder. Det var så oerhört många som försökte trängas och gå före oss hela tiden... väldigt frustrerande men folk som vi hade stått med sedan fyra imorse sa emot dem hela tiden så tillslut var vi även förbi gränsen med en stämpel i passet. Efter tio minuters gång kom vi till en buss-station där vi skulle ta en ny buss till Salta. Trötta och svettiga frågade vi om buss till Salta, ingen kunde engelska så det var väldigt svårt att förstå men bussen som skulle gå om en halvtimme var full och nästa buss skulle inte gå förrän om tre timmar... så himla frustrerade var vi. Till råga på allt så svalde bankomaten Felicias kort när vi tog ut pengar, dessa timmarna var vi inte på vårt bästa humör... vi har haft bättre dagar om man säger så. Bussfärden till Salta var väldigt vacker med otrolig natur och höga berg som skiftade i färg. De två dagarna vi stannade i Salta bodde vi på ett fräscht hostel med pool, som vi dock inte utnyttjade, gick runt på marknad, stan, lagade mat. Vi gjorde helt enkelt inte allt för mycket här men det var en najs stad. Äntligen kände vi av värmen iallafall! Så härligt, det var ett tag sedan! Bussen till Buenos Aires var väldigt dyr och tog cirka 24 timmar så istället la vi till några hundralappar och flög på 1,5 timme. När vi tog en taxi från flygplatsen sa han att det var demonstrationer precis där vi bodde och att det var ett väldigt politiskt område i staden. Vi blev släppta några kvarter från vårt hostel. Massor med folk gick runt längs gatorna med flaggor, trummor och plakat och olika färger på kläderna. Detta pågick hela dagen och det var ganska häftigt att se när man inte hamnade mitt i en folkmassa som vi gjorde på vägen hem från där vi käkat lunch... men det löste sig bra! Milhouse Avenue var hostlet vi checkade in på, ett stort hostel med aktiviteter varje dag och olika party varje kväll. Ett riktigt bra hostel! Vi bodde där 4 nätter och dessa dagar så gick vi runt i den stora staden, kollade in lite olika områden, bland annat ett område där det skulle vara lite billiga restauranger. Här satte vi oss och tog varsin dricka på en uteservering, Marcus en öl och jag och Felicia varsitt glas vitt vin, första vinet på hela resan, som vi sett fram emot det! Vi satt där ett bra tag och pratade, träffade en man från Cuba vars fru var svensk och jobbade runt i olika länder på svenska ambassaden. Det ända han gjorde var att gå runt överallt och prata med folk. Han hade sett på oss att vi var svenskar och gick därför fram. De bodde på Gotland.
Efter glasen hade vi blivit tipsade av hostlet att äta chorripan på ett ställe i det området. Chorripan är exakt vad det låter som, grillad chorizo i bröd. Eller ja chorizon är väldigt köttig och kryddig och den kommer i en baguette där man sedan själv kan ta en sorts salsa med bl.a tomat och lök och även en sorts marinad som är gjord med olja, massor med kryddor och vitlök. Det var ett väldigt litet ställe med bara 4 stolar och en stor grill med korv och kött. Detta var riktigt gott! 🌭

På kvällarna blev det en del fest. Här i Argentina går man ut väldigt sent då klubbarna har öppet till 6-7 på morgonen... Först var man på hostlets bar till två och sedan åkte man hela hostlet med shuttle till ett område som heter Palermo där alla uteställen låg. Det var väldigt roligt att festa här! I Bolivia så träffade vi en norsk kille, Eiric, på rundvandringen i La Paz. Hans kompis, Anders, låg och sov på rummet. De tog sedan samma buss som oss till Uyuni, saltöknen och vi anlände väldigt tidigt på morgonen och satt på ett café tillsammans i flera timmar så vi hade tid att lära känna varandra. Vi insåg sen att vi ungefär hade samma rutt som dem och att de flög hem från Rio de jeneiro den 5 april och jag och Marcus den 2 april. Vi bestämde där efter att vi kunde försöka ses på alla ställen så de bokade också in sig på Milhouse, Marcus tyckte det var väldigt skönt att äntligen få hänga med ngn kille igen, och som dessutom man kan prata svenska med 👩🏼👩🏽🤦🏽‍♂️

Vi hade sedan innan bestämt oss för att bo i området Palermo några dagar, för att ha nära till festen och restauranger. Så vi tog vårt pick och pack från Milhouse och tog metron dit. Väl där så insåg vi att vi hade det väldigt bra på Millhouse... hostlet vi kom till var bra men där var inget folk och området i säg var ganska tråkigt... men vi hade iallafall blivit tipsade om en restaurang där vi kunde äta vår första riktiga stek, för detta är ju ett måste när man väl är i Argentina! Vi kom till restaurangen som var ganska "fin" jämfört med andra vi har ätit på men med extremt bra priser för vad man får. Vi hade inte bokat något när vi kom så först sa dem att det inte var någon plats förrän om 45 minuter om nästa sällskap kom men som tur gjorde dem inte det så vi fick deras bord! Vi beställde in varsin 400-500 grams stek. Här beställer man köttet för sig och tillbehören för sig då många bara beställer in köttet utan tillbehör! Vi tog pommes och sallad till. Det var verkligen en god stek. Här är den argentinska steken sirlion-stek så där är en fettrand runtomkring som har mycket smak i sig.
Stek och öl räckte för Marcus denna kvällen så han tog en god natts sömn medan jag och Felicia satte oss uppe i "köket" som de hade skrivit att de hade men detta kök var alldeles värdelöst.. vi satte oss iallafall där med vin och spelade kort. Klockan gick och vi gick sedan till en bar, tog två drinkar för att sedan gå till nattklubben vid 3... och då var det fortfarande fullt med folk kvar på alla barer. Denna nattklubben var väldigt stor och häftig och vi träffade folk från Milhouse Hostlet där. Nästa dag tog vi vårt pick och pack igen och flyttade tillbaka till Millhouse. Dock till ett annat Millhouse som ligger några kvarter därifrån då det inte var plats på det andra. Vi ville inte bo i Palermo mer då vi bland annat insåg att man ändå var tvungen att ta taxi eller uber till den största nattklubben två dagar senare, sen gillade vi det andra området mer då det var mitt i hjärtat av Buenos Aires! Resterande dagar gick vi i stan, kollade i affärer, Marcus köpte nya skor, vi besökte ett känt bibliotek som var en ombyggd teater och vi åt, haha. Vi tog Uber till ett område som heter La Boca. Denna stadsdel med cirka 50.000 invånare är mest känt för sitt fotbollslag La Boca juniors. La Bocas gamla hamnkvarter är ett av Buenos Aires mest fotograferade turistmål. Gatorna som bara är några kvarter är berömda för sina färgglada hus och som tangons födelseplats. Här gick vi runt och kollade ett tag, kollade på när de dansade tango framför restaurangerna, tog en takeaway-öl och åt choripan. Det var väldigt turistigt med väldigt fint att se!

Man kände sig väldigt säker i Buenos Aires fast än det är en väldigt stor stad med 12,8 miljoner invånare i storstadsområdet. Vi hade absolut kunnat åka till Argentina igen och utforska ännu mer av landet. Där är otroligt mycket fin natur att se i södra Argentina och i många andra delar än vad vi såg med vi gillade verkligen vår vistelse i Buenos Aires och det var verkligen skönt att slå sig till ro ett tag utan bussresor!

Nästa stopp för oss var Iguazu falls. Vi tog en buss dit på 12 h och detta skulle förhoppningsvis vara vår sista buss... vi hade bokat ett hostel i Puerto Iguazu som är den lilla staden man utgår ifrån för att ta sig till vattenfallen. Nästa dag tog vi bussen dit. En tjej från Nederländerna som vi hade träffat på hostlet i Argentina checkade in på samma hostel som oss här så hon hängde på oss till fallen. Otur som vi tyvärr hade så hade det för 2 dagar sedan setts 8 pumor i området... så den nedersta stigen var avstängd och det är den ända som man ser vattenfallen underifrån... där går även en speedboat som tar en under två vattenfall... så tyvärr fick vi bara se fallen ovanifrån och något från sidan... men men, det var ändå väldigt häftigt! Vi bestämde oss för att åka dit dagen efter om den var öppen för då fick man 50% på inträdet men öppen var den såklart inte... det finns två sidor man kan se fallen ifrån, argentinska och brasilianska. Från den brasilianska sidan ser man alla fall från en point där man uppfattar hur stort allting är. Så dagen efter skulle vi till den brasilianska sidan men vaknar då upp med världens oväder och skyfall... så vi fick ställa in det.
Ajja, vi såg iallafall Iguazufallen och det var verkligen en upplevelse!! 💧

Next stop is Brazil!! 👋🏼🇧🇷

Likes

Comments

Väl framme efter buss och gränskontroll i huvudstaden La Paz i Bolivia checkade vi in på samma hostel som i Cusco. Vi hade hört ganska bra om det också. Efter mat och en natts sömn signade vi upp oss på en walking tour runt staden för att hinna se så mycket som möjligt. Här fick vi se och höra historier om El Penal de San Pedro, ett fängelse som ligger mitt i staden. Det anses vara det tuffaste fängelset i hela Sydamerika. Det är som ett eget litet samhälle där män och kvinnor gifter sig, barn föds och växer upp. Man måste köpa allting själv inklusive sin egen cell. Där sker 4-5 mord i månaden och där är 15 vakter som står utanför fängelset... inne på fängelset tillverkas såklart massvis med kokain och på 80-90 talet var fängelset den störst i kokaintillverkning. Vi har en svensk kille som heter Jonas Andersson som hamnade i fängelset på grund av kokain, gå in och läs om honom så förstår man mer. Resten av rundvandringen fick vi höra om La Paz historia, kvinnorna med stora kläder och hattar(cholitas), Pacha Mama, som de även pratade mycket om i Peru och detta är " mother of earth" som de ibland offrar för, bland annat lama-bebisar som dött av naturlig anledning. På en häxmarknad vi gick på hängde där massor med döda lamor och detta skulle ta bort onda andar.... lite weird. Guiden började berätta att när de skulle bygga hus där så var de tvungna att offra till Pacha Mama så de grävde grunden, slängde ner döda lama-bebisar, sprit och mat. Sedan behövde dem även något levande så då gick dem till ett område med hemlösa människor och lockade en av dem med mat och dricka till ställen de skulle bygga huset och sedan kastade dem ner den levande i grunden... alla bara tittade på varandra och var helt chockade när han sa det men sen sa han att detta var en gammal myt som man fick välja att tro på.

Är man från USA måste man betala nästan 2000 kr bara för att komma in i Bolivia, endast människor från USA. Vi har inte förstått varför Bolivia inte gillar människor från USA men efter denna guidturen förstod vi. En boliviansk president med ursprung från USA styrde landet under några antal år och efterhand blev han mindre och mindre omtyckt, tog alla Bolivias skattepengar och drog tillbaka till USA. Tänk så mycket pengar som försvann som kunde gå till sjukvård, skolor etc. Har har aldrig kommit tillbaka sedan dess men de hoppades att han skulle komma tillbaka för då skulle de hänga honom på torget...
Efter detta gick vi till en sorts frukt och grönsaks-marknad, här kunde man köpa nypressade juicer, avokadomackor, fruktsallad med mera. Det var riktigt smaskigt 🥑🍇.

Nästa dag tog vi buss till Uyuni, staden man utgår ifrån för att besöka salar de Uyuni, saltöken. Vi blev upphämtade av en jeep med fyra andra i och började färden ut mot öknen. Första stoppet innan saltöken var ett stort område med ödelagda gamla rostiga tåg. Vägen ut här var fylld med skräp, påsar, ben från döda djur med mera, tyvärr är det såhär på rätt många ställen i världen där inte allt riktigt går runt. Väl framme vid tågen hade vi en stund på oss att gå runt, utforska och ta foton. Det blev ganska häftiga foton. Tyvärr hade Felicia sådan otur att på bussresan till Uyuni blev hon magsjuk men kämpen själv följde ändå med på bilresan hela denna dagen. Nästa stopp var på en lokal marknad där de sålde allt möjligt från stickade tjocktröjor till nyckelringar. Efter 20 minuter där hoppade vi in i jeepen igen och började färden ut mot öknen. Vägarna var inte bra, speciellt inte för Felicia... där var en ganska nyasfalterad lång landsväg en bra bit men sedan var resten grus med hålor... vi bara körde och körde ut mot ingenting kändes det som, helt ödemark. Efter ett tag började vi se det blanka. Det häftiga med att vi var där nu när det är regnperiod är att det speglar sig då det ligger ett tunt lager vatten över hela saltöken. Salar de Uyuni är lika stort som hela Skåne, helt galet! Väl framme så var vi väldigt imponerade, två stop på vägen mot lunchstället som var byggt och inrett med salt. Vi hade kollat upp några häftiga bilder på Instagram som folk hade tagit här och vi försökte oss på några olika. Det häftiga är dels att det kan bli en så pass klar spegelbild av himlen och personen att man inte ser vilket håll som är rätt men även att man kan ta foton i olika perspektiv i med att allt ser likadant ut utan bakgrund. Efter lunch och fotande, även njutande, lätt man glömmer det ibland... åkte vi tillbaka och gjorde tre stopp till. Första stoppet så stannade vi där det knappt fanns några bilar eller människor omkring oss och där reflektionen var magisk. Det var så himla ljust och klart. Guiden instruerade mig och Marcus för att ta lite olika häftiga bilder, även några försök med en leksaks-dinosaurie 📷. Sista stoppet var vid en minnessten där det stod 15 olika namn och nationaliteter och en text på spanska. Vår guide var spansk och jag försökte få fram av honom vad som hade hänt och det jag förstod var att två bilar med guider och människor i hade kört i 50 km/h, när det inte var regnperiod utan bara salt, och krockat in i varandra, alla 15 dog... hemskt. Saltöken är något av det häftigaste naturfenomen jag någonsin upplevt, helt galet häftigt!

Vi hade hört ganska negativt om Bolivia i med dess fattigdom och bestämde oss därför att bara stanna där tre dagar. Jag är glad att vi inte stannade längre då vi kände att det räckte men jag upplevde heller inte denna hemsk fattigdom som vi hade hört om så det var skönt!

Här kommer ett gäng med bilder 💎

Likes

Comments

Efter tre timmars flyg anlände vi till vår nästa destination, Peru! Lima är huvudstaden och här spenderade vi två dagar. Det lilla vi hann se av Lima var fint och ganska mysigt. Alla hjärtans-dag "firade" vi med öl uppe på en balkong med lite utsikt över havet, mat på ett ställe för ungefär 20 kr som en kille på vårt hostel från Australien visade oss och handlande av snacks till bussfärden dagen efter, vi, jag Felicia och Marcus, visar ändå så mycket kärlek till varandra varje dag så vi behöver inte en speciell dag till det 😉. Dagen efter tidigt på morgonen hade vi bokat en buss till Huachichuna, tydligen en lyxig buss med 160 graders stolar, tv-skärmar på stolarna med engelsk-talande filmer(här är allt annars alltid dubbat), servering osv. Efter några timmar var vi framme. Huachichuna är en by som ligger runt en liten oas omringad av sanddyner. Här bor bara cirka 100 människor men varje år kommer ca 10.000 turister för att åka jeep och göra sandboarding, precis vad vi också gjorde. Att åka jeep i öknen upp och ner för sanddynerna var så himla roligt och ibland körde han rätt upp för en sanddyna och man såg bara himmel sen gick det rätt ner, det kittlades så mycket i magen. Sandboarding är då exakt vad det låter som, man tar sig från toppen till botten på en sanddyna med hjälp av en snowboard... vårt första stopp var backen ner ganska snäll. Jag och Felicia åkte först varsin gång liggandes på mage på brädan medan Marcus och australiensaren stod upp, det gick bra för dem men ganska svårt. Jag och Felicia testade sedan också stå upp en gång, det gick sådär för oss men vi tog oss iallafall ner, dock trillade jag baklänges precis i slutet av backen och fick bakhuvudet rätt ner i sanden och då är inte sand så mjuk längre... 🙄 men jag klarade mig! Efter denna backen åkte vi till 3 stycken till som var mycket mycket högre och längre, Fyför vad nervösa vi var, eller iallafall jag... på någon backe kom vi säkerligen nästan upp i 50 km/h. Det gick galet fort men var så himla roligt och adrenalinet pumpade efteråt! 🏂

Nästa dag blev det nattbuss till Cusco, här blev det plötsligt väldigt kallt, mellan 6-15 grader. Cusco är beläget på 3500 m över havet, därav kylan. Vi hade blivit varnade att denna höjden påverkar en och att man kunde bli väldigt sjuk. Vi blev aldrig sjuka någon av oss men man påverkades mycket av höjden, man kände sig yr, man kände att hjärtat pumpade extra mycket och trapporna och backen upp till vårt hostel..... herregud vad man blev andfådd och trött bara efter några steg. Hostlet vi checkade in på heter Wildrover, ett ganska stort hostel med egen bar och restaurang med väldigt god och vällagad mat. Första kvällen blev det varsin burgare🍔

Nästa dag hade vi bokat vår Machu Picchu tripp! Djungletrack hette den. Först åkte vi minibuss i några timmar upp i bergen, vägen upp var väldigt häftig då man körde längst med berget fram och tillbaka upp,där var det dags för Mountain-bike! Vi fick på oss skydd, hjälm och handskar. Uppe på toppen var det väldigt dimmigt, regnigt och kallt eftersom vi var 4500 M i molnen☁️. Det var asfalterat och nedförsbacke 90 % av vägen och vi började vår cykelfärd. Det var verkligen jättehäftigt. Att rulla ner på en väg som kringlar sig höger och vänster längs med berget. Till en början kände man sig som en tävlingscyklist med solglasögon som immade igen och hela ansiktet blev blött av dimman. Vi cyklade genom vattenbrus som gjorde att man blev dyngsur...men roligt var det! Ju längre ner man kom desto klarare och varnade blev det och när man sedan såg utsikten från berget blev turen ännu bättre! Efter ungefär 1,5 timmes cykling var vi nere. Väl nere låg solen på ordentligt och vädret var jättehärligt. Vi blev körda till en liten by där vi skulle tillbringa vår första natt. I vår grupp var vi ungefär 13 personer, två fepn Chile och resten från antingen Tyskland eller Nederländerna som är de vanligaste nationaliteterna att träffa när man reser genom Sydamerika. Denna dag kunde man även göra rafting men de på vårt hostel i Cusco som vi bokade vår tripp med sa att i med det är regnperiod så är vattenytan så pass hög att nivån på raftingen är för hög om man aldrig gjort det förr. Så vi hoppade den och begav oss istället ut i den lilla byn med de två chilenarna och två från Nederländerna. Vi köpte oss vars två öl och gick sedan och satte oss på en bro och pratade i några timmar. Efter en natts sömn och frukost var det dags för hike. Vi gick i ungefär 10 timmar med stopp på vägen. Denna hike var riktigt bra då utsikten hela tiden var magisk. Inka-leden som är den gamla gången fick vi även gå 2 km på. Den leden är en av världens mest kända leder. Att bara gå den kända Inka-leden kostar cirka 7000 kr och måste bokad ungefär sex månader innan. Vår 3 nätter och fyra dagars tur med mat, övernattning och möjlighet till aktiviter kostar istället 2600 kr. Vi tyckte det var mer värt men absolut, om man älskar att hikea och vill gå på en av världens mest kända gångar så är det förståligt! Ett av stoppen vi gjorde på vägen var vid ett litet hus, här fick vi smaka nygjord passionsfrukt-juice, iskaffe och blev visade olika sorters odlingar. Potatis är tydligen en jättestor grej i Peru att odla och de har ca 30 olika sorters, vissa såg inte alls ut som potatis ens. Helt plötsligt kommer en annan guide ut med något rykande litet djur på en pinne. Detta är en Qui, sorgligt nog ett marsvin... detta är väldigt vanligt att äta i Peru. När han kommer ut med den säger Felicia " Oh nä hoppas inte det var den jag såg sprang runt inne i deras hus innan"... men visst var det de, inne i huset sprang det runt 3-4 st marsvin som så småningom skulle bli mat... efter fler timmars gång och lunch var vi framme vid "cabelcars" som skulle ta oss över floden till andra sidan. Jag gör situationstecken då det mer var en trälåda man satt i 30 sekunder över floden men det var rätt roligt. Hikean avslutades vid ett område med hotsprings(varma källor) och där tillbringade vi 2,5 h. Det var riktigt härligt med de höga bergen i bakgrunden. Denna kvällen var det sedan middag och lite party. Dagen efter var det dags för zipline. Jag var så himla nervös. Jag blir ju alltid nervös för minsta lilla så detta var extremt. Vi åkte dit och fick på oss vår sele med remmar och hakar, fick en snabb instruktion och vandrade sedan upp en bit på ett berg, vi var redan högt uppe innan vi började gå. Zipline är när man hänger med en sele på en tjock vire och sedan i full fart åker över på andra sidan. Dessa ziplines var över den stora floden. Jag var som sagt så nervös och tillslut var det min tur, jag gjorde det före Marcus och Felicia då jag bara ville ha det gjort. Jag satte mig och åkte iväg, det var så roligt och häftig utsikt. Vi åkte fyra stycken olika lines och den första koncentrerade man sig mer på att titta på guiden som stod på andra sidan då man själv skulle bromsa med sin handske på linan när han visade ett tecken. De andra njöt man mer. Den fjärde sista fick man välja om man ville göra superman(som att flyga) eller spiderman(hänga upp och ner)... vi alla tre gjorde superman så då kopplades vi om och låg med underkroppen ner, detta var roligast och man upplevde mer av utsikten. Efter dessa var det en bro man skulle gå över, man blev fastkopplad i en vire ovanför huvudet sen gick man ut på dessa smala plankor. Bron var så ostadig och i med man gick många människor på den så vickade den åt sidorna. Denna bron gillade jag verkligen inte, tyckte det var hemskt men man hade inget annat val än att ta sig över... 🙄 Efter ziplinen var det 3 timmars hike på en järnväg där tåget till Machu Picchu gick. Vi kom tillslut till ett samhälle som ligger precis under Machu Picchu och där strosade vi runt några timmar, åt middag och lade oss hyfsat tid då vi dagen efter var tvungna att gå därifrån senast 4 på morgonen till grinden till Machu Picchu som öppnade 5. När vi kom ut var det kolsvart och spö-regnade men det var bara att gå... ☔️ Efter 1700 trappsteg, pustande, svett och nästan tårar var vi äntligen uppe på vårt mål. Himlen öppnade sig ännu mer när vi hade 1,5 timmes guidad tour och det var otroligt kallt...alla kläder vi hade på oss var verkligen genomblöta. Efter touren gick vi ut från själva Machu Picchu och satte oss under tak på ett café utomhus med te och varm choklad, allt för att värma oss ☕️. När vi trodde det var uppehåll i några minuter så dröjde det inte länge innan regnet kom igen. Vi köpte oss varsin regn-poncho och bestämde oss för att gå in igen, vi hittade en bänk som var under tak mer utsikt över Machu Picchu och där satt vi i flera timmar och pratade och hoppades på att vädret skulle bli bättre. Under dessa dagar umgicks vi mycket med paret från Chile, Pedro och Valentina och Patrick från Nederländerna. Pedro kunde ganska mycket engelska medan Valentina nästan inget alls men hon ville väldigt gärna lära sig och kommunikationen löste sig alltid. Nedanför där vi satt var själva utgången från Machu Picchu och vi märkte att folk kollade mycket på oss, vinkade och tog foton. Efter ett tag blev det väldigt komiskt, när nästan 10 människor tagit foton och vinkat och vi hade så roligt åt det. Vi insåg väl efter ett tag att vi såg väldigt roliga ut där vi satt på rad med ponchos i olika färger. Tillslut såg vi lite hopp då det slutade regna och molnen tyna bort. Vi gick upp till två platser som är kända att ta foton på Machu Picchu från, vi tog våra foton och gick sedan runt i staden. Machu Picchu är en av två städer som spanjorerna aldrig lyckades hitta och förstöra och därför står den fortfarande kvar. Efter många timmars väntande och njutande vandrade vi trapporna ner till det lilla samhället och gick och åt middag. På kvällen tog vi tåg och buss tillbaka till hostlet i Cusco.

Efter en god natts sömn begav vi oss ut i stan. Då Patrick hade varit i Cusco några dagar innan Machu Picchu gav han oss en liten rundvandring. En väldigt mysig stad med många restauranger, torg och små affärer. Alpacka är lama och detta är det gott om i Peru. Något som är väldigt vanligt är försäljning av tröjor, halsdukar, scarfs, vantar, strumpor med mera som är gjort av alpacka, eller ja i vissa fall inte då det är fejk. Vi gick runt i några affärer, handlade lite, tog en efterlängtad och välbehövlig massage, gick tillbaka till hostlet och gjorde vid oss för att sedan äta där. På kvällen blev det beerpong-turnering som Marcus och Patrick ställde upp i som lag "Zlatan" och vann! Sedan blev det party och utgång med hela hostlet!

Nästa tur två dagar senare gick till Amazonas! 🐊 efter 12 timmars buss och en båttur genom den stora floden var vi framme vid vårt boende. Ett ganska stort område med trähus i olika storlekar, pool, samlingshus mitt i djungeln. Patrick hängde även med oss på denna tripp så vi fyra bodde i ett rum tillsammans. Rummet var gjort av trä och ena väggen var öppen med enbart ett stort myggnät som täckte det, och utanför där såg man bara djungel, väldigt häftigt! Första dagen samlades vi alla i samlingsrummet,där vi även skulle ha alla våra måltider, och fick lite information. Vi delades in i två grupper och fick en rundvandring i djungeln runt området vi bodde. Efter ett tag stoppade guiden oss och bad oss backa lite, han stoppade ner en pinne i ett hål i marken och helt plötsligt kom där upp några håriga svarta ben... tillslut kom hela upp, en tarantella.... Fyför vad obehaglig den var. Alla började fotografera men jag reagerade helt konstigt med att stå helt still.... fick nog lite halvpanik då jag kände att om jag tar upp min kamera nu och sätter ögat mot så kommer tarantellan helt plötsligt vara försvunnen ur sikte och vara på mig...haha man ska väl inte tänka så men den tanken flög i mitt huvud och precis när jag tog mod till att ta upp kameran hade den krupit ner i sitt hål igen... 🙄 men som tur tog Felicia bild och senare på kvällen såg vid en tarantella som lever på träd och där fick jag mig ett foto! Efter rundturen åkte vi båt till Monkey Island där vi skulle få de apor. Tyvärr så var vi i Amazonas vid lite fel tidpunkt på äter då det är regnsäsong och djuren håller sig mer borta så inte en ända apa på Monkey Island... det ända vi blev var leriga om våra, som tur, lånade gummistövlar. Efter sen lunch och häng vid biljardbordet hade mörkret börjat falla och det var dags för krokodiljakt på floden, eller ja kajmans, en mindre variant av krokodil som de hade där. Vi gav oss ut med båt och ficklampor. Guiden längst fram hade en skarp ficklampa som han än så länge bara fick lysa med. Han lös in mot vassen och kanten av floden och tillslut såg vi en, liten bebis som var ungefär 1/2 meter lång, guiden lyckades ta upp den från vattnet så att vi fick se den på nära håll och känna på det mjuka skinnet. En fick vi iallafall se, och det var vi glada för! 🐊
Nästa dag gick vi upp klockan fyra för att äta frukost halv fem och sedan bege oss ut med båt till en annan del av djungeln. Dock så ösregnade det så vi fick vänta 2 timmar tills det hade lagt sig lite. Vi åkte ut med båten och gick sedan 2 km i vatten och lera som var så djup att den gick över vaderna... plus ösregn på det haha, men vi hade som tur köpt med oss regnponchos iallafall! Väl framme stod vi under tak ett tag för att sedan åka ut med båt genom djungel ut i en stor sjö omringad av djungel. Här fick vi se coola fåglar, uttrar, fjärilar och apor! 🐒
På kvällen var det middag, fick alltid 3 rätter till både lunch och middag och maten var helt ok. Efter detta var det dags för nattrunda i djungeln kring området, detta var sådär då där var tusentals mygg och man såg knappt var man gick... men vi såg några små giftiga spindlar, gräshoppor, svampar.... ja det var det.. 😉

Jag hade ganska svårt att sova första natten då grodorna och alla små djur utanför vårt rum hade sånt himla liv, det var helt galet! Dessutom så vaknade jag på kvällen av att Patrick förde liv och far runt i rummet och när jag kollar på hans säng så är där en kackerlacka på ungefär 15 cm... efter det var det nästan omöjligt att sova... men gick bättre andra natten! 😴

Vi insåg när vi pratade med några amerikaner att vi hade betalt helt för mycket för vår tripp jämfört med dem och de hade en natt mer än oss... vi bokade från vårt hostel i Cusco för att det verkade seriöst och bra och det var där vi även bokade Machu Picchu. Vi hade betalt för 2 nätter 3 dagar men skulle behöva lämna från djungeln klockan 7 på morgonen och vara tillbaka i staden vid Amazonas 8 för att sedan vänta tills vår buss gick tillbaka till Cusco klockan 9 på kvällen.... så detta var bara 2 dagar. Vi pratade med våra guider och de ville hjälpa oss och göra allt för att vi skulle vara nöjda så de ordnade att vi fick stanna till 4 dagen efter med fiske, lunch och zipline! Egentligen skulle vi tidigt på morgonen åka till en vägg som skulle vara full med papegojor men då det regnade var det inte lönt men dagen blev bra ändå. Vi gav oss ut med båt och metade med köttbitar och den ända som fick fisk var Felicia!! En ganska stor en också som de sedan tillagade till oss dom extra till lunch, den var god men med mycket små ben. Efter lunch var det ziplining över djungeln och vandring på en bro, jag gillar som sagt inte det här med att gå dessa broar men denna var inte lika läskig som den i Machu Picchu. Det blev en lyckad tripp och sedan gav vi oss tillbaka till staden, jag och Marcus åt pizza då han inte hade ätit allt för mycket de senaste dagarna, sedan blev det nattbuss tillbaka till Cusco, ännu en fräsch och lyxig buss! Tillbaka på Wildrover blev det häng i stan, mat på hostlet och party på kvällen. Maten i Peru har varit väldigt bra och uppläggen på restaurangerna har varit smarta och billiga då de har dessa turist-menyer mellan 20-30 kr och då får man välja förrätt, exempel soppa eller avokadosallad, varmrätt av olika slag, ibland även dricka och efterrätt.
Nästa dag var det dags att ta nattbuss till Bolivia!

Av det vi såg av Peru gillade vi det verkligen! Härlig atmosfär, god mat och utgångslandet till två riktigt bra tours 👍🏻

Likes

Comments

Bussen från Nicaragua tillbaka till Costa Ricas huvudstad San Juan var väldigt fräsch och smidig. När vi väl efter 8 timmars resande var framme tog vi en natt på ett hostel istället för att sova på flygplatsen, skönt! Dagen efter flög vi från San Juan till Bogota för att sedan på kvällen ta flyget till vårt första stopp i Colombia, Cartagena! Äntligen framme efter 2 dagars resande. Här checkade vi in på ett hostel som heter Getsamani som låg i ett område med mycket backpackers och nattliv.

Nästa dag utforskade vi gamla stan som låg ca 5 minuter ifrån där vi bodde. Här hittade man allt, restauranger, shopping, barer, caféer, gallerier med mera. Staden var oerhört vacker, smågator med byggnader av alla dess färger, strukatur, parker, små äfferer, bagerier och mycket mer. Man märkte att detta var en av de rikare delarna i Cartagena. Efter lunch, glass och strosande i över 34 grader ville vi sätta oss på ett torg och ta en öl. Detta är något som det råder brist om i alla länder vi än så länge besökt, uteserveringar. När vi ska gå ner på ett torg sitter där en lapp uppe att det pågår en filminspelning. Det är öppet och man får gå in så vi gick mot torget. Där var mycket folk och vi tänkte att vi äntligen kommit till en uteservering men insåg efter ett tag att dessa folk ingick i filminspelningen. Vi tänkte att det säkerligen var någon ovetande colombiansk film men så ser vi helt plötsligt en kille som liknar en producent med en tröja där står "Narcos säsong 3". Narcos är en serie som vi alla har sett hemma som handlar om den stora knarkkungen Pablo Escobars liv i Colombia. Många av våra vänner och säkerligen många andra i Sverige kopplar Colombia direkt till Pablo Escobar. Vi har alla sett två säsonger och vet att en tredje ska komma. Vi tänker alla att det inte kan vara så att vi har hamnat mitt i en inspelning av serien, men jo så var fallet insåg vi när vi plötsligt ser agent Peña, en polisagent från serien. Vi stod kvar på torget ett tag när de spelade in en scen med skjutningar och jagande. Tänk att vi hamnade precis där, första dagen i Colombia! Efter detta satte vi oss tillslut på en balkong på Hard Rock Café och tog en öl. Nästa dag bestod av strosande i stan och på kvällen blev det öl på hostlet för att sedan gå ut och se hur nattlivet var. Vi gick till ett annat hostel som också hade bar och träffade där några tjejer som vi sedan gick ut med, det är ganska skönt att vara ett större gäng första gången man ska gå ut. Vi hade hört att uteställena och barerna i gamla stan skulle ha rooftops så vi ville testa det. Tyvärr så kostade det att gå in på alla ställena och drickan var väldigt dyr om man jämför med vad man kunde få det för. En öl kostade nästan som hemma, 50 kr där, och på hostlet kostade en öl 9 kr så det var väldigt stor skillnad. Vi gick in ändå och hade en helt okej kväll. Alla klubbar spelar mycket salsa och reggaeton musik, det är kul ibland men kan man inte dansa salsa kan man känna sig lite dum. 💃🏽🕺🏻

På lördagen var det dags att ta oss till ön Isla Barù som ligger vid Cartagena 🏝Här hade vi bokat tre nätter på stranden Playa Blanca. Vi kom ner på stranden och herregud vilket turkost vatten! Vi gick längs hela stranden med våra väskor och kom tillslut fram till boendet byggt på palmer och trä, beläget verkligen mitt på stranden framför vattnet. Vårt rum låg en trätrappa upp, genom en liten öppning med palmblad hängande från taket in i ett litet rum med två sängar och en fläkt, så idylliskt. Playa Blanca är en välbesökt strand där många colombianer och andra nationaliteter gör endags-utflykter. Det ända man kan göra på ön är att sola, bada, läsa, äta, dricka, köra jetski och detta var exakt vad vi gjorde tre dagar i sträck. På morgnarna och kvällarna när ingen hade kommit eller alla hade åkt tillbaka med båtarna var det väldigt häftigt att bo där mitt på stranden. Att vakna på morgonen med ljudet av vägorna och att sedan gå någon meter från rummet och mötas av morgonstrålarna mot det blanka havet. Man kom in i en väldigt lugn och skön stämning, vi gick inte och lade oss efter 8 en ända dag📖😴
Sista dagen hyrde vi jetski en timme. Detta är ju så himla kul! Vi hyrde på morgonen när nästan ingen hade kommit till stranden och vattnet var väldigt lugnt. Dock försökte han vi hyrde av lura oss rejält... vi hade kommit överens om 100.000 pesos för en timme innan vi åkte, detta är ca 310 svenska kronor. När vi sedan ska betala säger han att han menade 100 amerikanska dollar?! Man kan använda dollar i hela Sydamerika men priserna står alltid i deras summa, pesos. Han säger alltså att vi ska betala 900 kr istället 310... Vi försökte förklara och argumentera emot honom men i sånna här situationer är det väldigt bra om man hade kunnat prata och förstå spanska helt. Vi försökte rita upp i sanden och förklara, tillslut kom det en kille som han kände som kunde lite engelska och vi förklarade för honom och han förklarade vad han andra sa men han andra höll fortfarande fast vid dollar och gick ner till 80 dollar men detta var fortfarande så mycket mer än vad vi hade sagt. Den andra killen kollade på oss och sa att vi tyvärr fick lösa det själva med honom. Efter mycket om och men och frustration från både han och oss gick han ner till 120.000 pesos men fick 100.000 av oss och sedan gick han. Vi ville verkligen inte ge oss och låta honom vinna men tillslut blir man ändå lite skeptisk då man inte vet vad det är för en människa man pratar med men vi gav oss inte. Senare på kvällen träffade vi den andra killen som kunde engelska och han frågade hur det hade gått för oss. Vi berättade och då säger han att han andra försökte ta ett rejält överpris och lura oss med att säga dollar istället för pesos och att 30 minuter kostar 50.000 pesos och 60 minuter kostar 100.000 pesos, exakt det vi betalde. Tyvärr är detta något som är väldigt vanligt med lokalbefolkningen mot turister och det är ju så i hela världen, allt för att få ihop pengar. Förutom denna incident som löste sig bra var det mycket häftigt att bo på denna strand.

Efter tre dagar av slappande åkte vi tillbaka till Cartagena för att boka flyg till Meddelín på kvällen. Vi hade hittat flygbiljetter för 350 kr per/person men dessa var tyvärr rejält höjda till denna kväll så vi fick ta en natt till på hostlet i Cartagena för att sedan flyga nästa kväll istället. Under resans gång har vi knappt träffat några svenskar alls förutom på surfcampet i Costa Rica. Det är sådan skillnad från när jag och Felicia reste i Asien och Australien för där hörde man svenskar och skandinaver hela tiden. När vi kommer tillbaka till hostlet är det första vi hör fyra svenska killar. Vi börjar prata lite med dem och sedan visar det sig att där är tre andra svenskar också, så sammanlagt var vi 10 svenskar som bodde där denna natt, så konstigt. Det blev en helkväll med öl och lite festande med dem.🍻

Dagen därpå gick jag och Felicia in till stan igen och gick runt lite medan Marcus stannade på hostlet. Vi hittade en liten glassbutik där en colombiansk kille som bott i USA stod och gjorde egen glass. Han hällde i glass-smeten som endast var gjord av grädde och jordgubbar i en behållare och hällde sedan i en sorts iskall syra som frös glassen. På den fick Felicia sedan grädde och jordnötter, en riktigt god glass! 🍨
Efter många timmars väntande på hostlet var det dags för oss att ta taxi till flygplatsen för att sedan flyga till Meddelín, Colombias näst största stad. Då vi var tidiga och flyget var försenat 1,5 h blev det mer väntande och vi kom fram till Meddelin på natten. Här blev vi körda till vårt hostel "Garden in". Alla hostel har hittills varit väldigt fräscha på resan och det var även detta! Vi bodde i ett område i Meddelin som heter Publado, ett turistiskt och välbärgat område. Efter några sköna timmars sömn gick vi ut i stan, gick till en tatuerings-studie vi hade hört mycket bra om pratade med dem. Marcus och Felicia hade pratat länge om att de skulle tatuera sig men jag har varit väldigt osäker. Jag vill göra det men fegar alltid ur. Felicia och Marcus visar tatueraren vad de vill ha och jag visar vad jag kanske vill ha... han bad mig att tänka på det medan vi äter lunch så att jag var riktigt säker. Vi går till ett sandwich-ställe och äter och går sedan tillbaka. Jag var väldigt inne på att göra ett sorts livsträd med rötter som stod för mina familjemedlemmar och hade hittat några fina på en hemsida som heter Pinterest. När vi kom tillbaka till studion bestämde jag mig helt, nu ska jag göra detta! Han skissade upp våra tatueringar och Felicia var först ut, en jättefin jordglob med ett pappersflygplan som åker runt den på innerarmen under biceps. För mig blev det ett enkelt livsträd under armvecket och Marcus skrev sin pappas, mammas och brors födelsedagsdatum runt om armen. Vi alla var väldigt nöjda! ✒️

På vårt nya hostel var där kök så vi bestämde oss för att handla och laga mat, spagetti bolognese 🍝 som vi längtat! Helt ärligt har maten hittills inte varit super... speciellt var maten i Meddelin inte den bästa, mycket mycket skräpmat och friterat. På ett ställe åt vi vad som är typiskt colombianskt, ris, plantain( en sorts matbanan som de steker) bönor, sallad, kyckling och något smaklöst risbröd. Detta var dock gott. Då Marcus inte är så glad i den lokala maten här har det blivit extremt mycket burgare för hans del, som tur har de ofta haft detta så det har alltid löst sig, han kommer bli expert på dåliga och bra burgare efter denna resan, haha 🍔

Nästa dag var det dags för en Pablo Escobar- tour. Vi blev upphämtade av en guide och det var bara vi tre så det var super. Han var tydligen bekant med Pablos frus sida så han visste väldigt mycket om honom och allt runtomkring. Såklart var han väldigt vinklad åt Pablos sida men detta var förståeligt då hans pappa träffade Pablo en gång och fick en stor summa pengar av honom. Pablo var en man som gjorde extremt mycket dåligt men som även hjälpte mycket folk så han är både gillad och hatad av människor i Colombia. Han dog 1993 men kan än idag vara ett väldigt känsligt ämne för många. Vi fick se hans grav, ett av hans 5000 hus han ägde, hans "fängelse" och stället han enligt många och vår guide tog sitt eget liv men enligt andra blev dödad av en liga som var anställda av staten endast för att hitta och döda honom. Det var en lyckad och intressant tur med en guide som dessutom nästan pratade ren amerikanska då han hade bott och jobbat många år på Wallstreet i New York.

Efter turen gick vi i cirka 20 minuter till ett väldigt stort köpcentrum vi hade hört om. I detta området var där väldigt mycket skyskrapor, universitet, stora företag osv. I köpcentrumet fanns där många butiker. Vi har hört på vägen att det kan bli ganska kyligt uppe i bergen i en stad som heter Cusco i Colombia och sedan är det början av Argentinas vinter när vi kommer som vi inte heller visste... hur kall deras vinter är vet vi inte säkert men vi köpte oss vars ett par jeans där så är vi lite utrustade iallafall. 👖

Väl tillbaka gick vi till "Crepes and Waffles", exakt vad det låter, ett ställe med enbart detta, både matiga och till efterrätt 🥞vi tog alls varsin olik med bland annat nutella, jordgubbar, glass, grädde, bär osv, galet smaskigt👅

Nästa dag hade vi bokat ett nytt hostel vi hade hört mycket om där det dessutom var lite mer fest. Denna dagen åkte vi in till det "riktiga" Meddelin, herregud vilken skillnad från där vi bodde. Tusentals människor i rörelse, marknad, matstånd, tygaffärer, skoförsäljning på bilar och flak och mycket mycket mer. Det var verkligen en kontrast. Vi gick runt där ett tag, kollade på alla både bra och mindre bra kopior av alla sorts kläd och sko-märken, köpte churros av en liten gubbe på gatan för 6 kr och strosade lite. Det var roligt att se detta också men man kände av efter ett tag att det räckte. Vi pratade en del med vår guide på Pablo touren vad hunger kan göra med människor, att det tillslut slår slint i huvudet. När vi gick och skulle ta en taxi hem såg jag ett sådant här exempel, en man som desperat letade efter mat i papperskorgar, hans blick var väldigt obehaglig och manisk. När vi gick förbi honom försökte han ta Marcus dricka. Jag kände en stor klump i magen, och nu såg vi en person... tänk så många fler det finns.

Väl tillbaka på hostlet blev det spagetti med bacon och sedan lite dricka på rummet för att sedan gå ner på vårt hostel som hade egen bar och "nattklubb". Vi träffade ett gäng australiensare som hade varit ute innan och vi följde med dem. Vi var ett stort gäng på ungefär 10 personer som gick till samma ställe. Ett stort uteställe med alla möjliga sorters människor, en del liveuppträdande, reggaeton och salsa såklart💃🏼🕺🏻Vi hade väldigt roligt!

Lite trötta dagen efter tog vi en buss på lite fler timmar än vi trodde till ett ställe som heter Guatapé. Här åkte vi tuktuk till en stor klippa med ca 700 trappsteg som vi gick upp på. Väl uppe var det en galet fin utsikt över ovanligt grönt vatten blandat med massa grön natur. Efter lite för mycket fotande tog vi oss ner och åkte tuktuk tillbaka till själva staden. En väldigt färgglad och gullig stad. Där åt vi och skulle sedan ta bussen tillbaka. När vi väl kom till bussen och skulle köpa biljett var där kö till luckan. Vi frågade en busschaufför om det var här vi skulle ta bussen och han nickade. Vi ställde oss i kön men då kallade han lite tyst på oss och tog oss till hans buss, som var fräschare en den vi hade åkt dit med, han pekade att vi skulle gå upp på bussen och visade oss sedan var vi kunde sitta, längst fram var där ett säte, plus två kuddar bredvid hans stol... haha där satt vi oss och betalde han rätt ner i fickan, lika bra så! Efter en timme var där som tur två lediga platser längre bak som jag och Marcus kunde ta. Vi hade ganska ont i rygg och gump... 😁
Väl tillbaka blev det faktiskt en tur till på Crepes and Waffles... 🙄.

Nästa dag lagade vi lunch och sedan var det dags att bege oss till flygplatsen för att flyga till nästa land, Peru! Colombia var verkligen ett häftigt land och hade man haft mer tid hade man såklart kunnat se så mycket mer men vi gillade verkligen detta landet! Nu är det dags för Peru, där blir nog mycket äventyr med bland annat sandboarding, jeepkörning, Machupichu och Amazonas 🏜🏂⛰

!Hasta Luego¡

Likes

Comments

På måndagmorgonen väntade shuttlen på oss nedanför den kämpiga backen som vi för övrigt hatade att gå uppför till campet...🏃

Färden tog cirka 7 timmar till Nicaraguas gräns. Vi hade fått en beskrivning och en karta av managern Martin på campet över hur gränsen gick till och var vi skulle gå. Vi hade blivit varnade att det kunde vara väldigt mycket folk där och svårt att veta hur man ska göra. Där är även många som vill hjälpa en men som sedan vill ha pengar för det. Vi kom dit och hans karta och info hjälpte oss så mycket. Vi hittade rätt och när vi stod i kön till att visa passen hoppade Filippa och Sebastian av en lokalbuss som de tagit till gränsen så resten av färden genom gränsen gick vi allihopa. Sebastian är Felicias bror och Filippa är hans flickvän som jag även jobbat med så det skulle bli väldigt kul att resa med dem nu ett tag. Vi tog oss till San Jorge där vi skulle bo en natt för att sedan ta båten ut till en ö som heter Omtepe. Vi märkte direkt på bussfärd, taxi och mat att Nicaragua är ett väldigt billigt land jämfört med Costa Rica, och det gillar vi 💸

I San Jorge fanns det inte så mycket att göra så den dagen käkade vi, tog vår första nicaruganska öl "Toña" och gick sedan och lade oss.

Dagen därpå tog vi båten till Omtepe. Vi hade inte bokat något hostel så det första vi gjorde var att gå till ett boende som vi hade sett på "Hostelworld", som är en app vi använder oss mycket av för att hitta och boka boende. Vi gick till detta hostel men där var inga lediga rum, då ringer ägaren ett samtal och säger att han har en familj som bor några hus ifrån där man kan hyra ett rum med 5 sängar för 5 dollar/person per natt. Vi var först lite skeptiska men vi följde med honom och tittade och det visade sig vara ett bra boende där det redan satt ett gäng tyskar som skulle checka ut. Denna dagen hyrde vi mopeder och körde runt på ön. Vi körde till en lagun med naturligt vatten, badade och körde sedan och åt och såg solnedgången på kvällen nere vid en liten strand och bar. På Omtepe var det många som hade en restaurang, pub eller affär bredvid eller i sina hem. Så när vi körde ner mot havet för att se solnedgången ställde vi mopederna och gick sedan in genom en grind i en trädgård med massa grönska, där låg en liten bar och en liten strand, väldigt mysigt!
De andra dagarna hyrde vi moppe igen, gick i en fjärilspark, och gjorde vår livs tuffaste och hemskaste hike uppför en av två vulkaner "Conceptión" som är en aktiv vulkan på cirka 1600 m höjd ovanför vattenytan. Senaste utbrottet var 2007. Vi var ett gäng på 9 personer som gick med två guider. Det började ganska hyfsat då man gick genom bevuxen natur, det blev brantare och brantare ju högre upp vi kom. Man blev så himla svettig och fick hög puls snabbt på grund av värmen och klättrandet uppför träd och stenar. Vi fick ganska många pauser då vi fyllde på med vätska. När vi var uppe på 1000 meters höjd var där en väldigt fin utsikt men man kände att kroppen redan då var helt slut.... hjärtat dunkade och benen skakade. 2,5 timme hade vi gått och man såg inte fram emot de 600 meterna som var kvar. Då var det verkligen som att gå på en vulkan, bara sten, grus och dimma... man såg utsikten ibland när väl molnen sinade men det var inte mycket man såg... efter några 100 meter upp blev vi helt för rädda, man slant nästan hela tiden på gruset och det blev bara mer och mer blåst. Guiderna bara sprang upp så det kändes som om man hade 0 säkerhet... när vi var på 1400 meters höjd efter mycket suckande och glidande gav jag, Marcus, Felicia och Filippa upp... vi hade mött några på vägen ner från vulkanen som sa att de inte ens hade fått gå hela vägen upp och väl där uppe hade de inte ens sett sin hand när de sträckte ut den. Sebastian var den ända som fortsatte med de andra till toppen och vi började vår väg ner.... detta var det vi fruktade och tänkte på hela vägen upp, " hur ska vi ta oss ner utan att trilla och skada oss". Som tur var följde en guide med oss ner så han hjälpte oss ner men det var väldigt otäckt. Nervägen var dock mycket vackrare för ibland så försvann molntäcket och då såg man verkligen den otroliga utsikten, då kändes det som om man var med i en "Sagan om ringen-film". När vi väl kommit ner på 1000 meter väntade vi där på gräsplätten i cirka 2 timmar tills Sebastian och resten kom ner. De hade kommit upp men han sa att det inte var värt det, men han gjorde det iallafall så det var han stolt över! Efter 2 timmar neråt från 1000 m var vi äntligen klara, puuh, det där gör vi aldrig om igen!! Det var vi alla överens om. Efter detta var vi värda en pizza och sedan satt vi uppe på hostlet och snackade lite innan vi lade oss helt möra i hela kroppen🌋

På fredagen var det dags att bege sig till nästa ställe, San Juan Del Sur! En stad vid stranden med sol,bad och fest! Här flyttade vi in på ett Hostel som låg mitt i centrum, Javiérs. Vi hade bokat ett 8-manna rum men fick ett 6-manna med bara oss i det så det var väldigt skönt! Denna dagen gick vi ner till stranden, satte oss i solstolar och beställde drinkar och öl. Det var happy hour, två dequri för 24 svenska kronor... helt galet! 🍹
Vi satt där till solnedgången och gick sedan och åt middag för 25 kr. På vägen till vårt hostel köpte vi med oss lite dricka, satte oss på hostlet och begav oss sedan till "Pacha Mama", ett uteställe vi hade fått höra om på stranden. Här spelade vi beerpong, dansade hela kvällen och hade väldigt roligt! 💃🕺

På lördagen blev det en lugn dag med poolhäng och käk. Sunday Funday närmade sig, detta är en dag vi hade hört mycket om och den innebär fest hela dagen varje söndag i San Juan Del Sur. Dessa söndagar börjar försäljningen av biljetter vid 09.30 och sedan börjar festen vid 12.30 på Pacha Mama. Man åker runt till fyra olika ställen med pool och är på varje ställe ca 3 timmar, så det är helt enkelt ett heldags poolparty! 👙 Vi korkade upp vår första dricka vid 08.30- snåret då vi trodde att festen redan började runt 10 efter biljettförsäljningen men så var det inte men efter några timmar på hostlet gick vi till första stället och sedan blev det en heldag/kväll med allt vad Sunday Funday hade att erbjuda! ☀️

På måndagen åkte vi till en strand 30 minuter därifrån. En kille som heter Fran som Felicia träffade i Costa Rica kom också till Nicaragua och ville testa på surfningen på denna stranden. Jag och Marcus satt i bagaget på två säten med ansiktena bakåt i bilen och med halva fönstret där bak öppet. Denna bilen vi åkte med var verkligen inte frisk så det kändes som om vi blev kvävda av avgaserna... fyför vad hemskt det var... inte bara ljusa stunder på denna resan men dessa är ju roligast att skriva om och man ska ju verkligen inte klaga på denna underbara resan 😁 

Denna dagen var väldigt blåsig och det blåste något ordentligt på stranden men annars var den väldigt fin! Vi hittade ett ställe med lä inne vid restaurangen så här satt vi hela dagen fram till solnedgången. Spelade lite boll, killarna spelade volleyboll och vi fotade lite 📷 

Nästa dag var det min födelsedag 🎂 Jag hade redan fått Sunday Funday av alla som min perfekta present. Väl efter vi ätit frukost och packat fick jag en väldigt fin bikini av Marcus som jag hade kollat på i stan och ett mobilskal av Felicia, blev så himla glad! Sen gick vi till ett café och köpte smoothies och kaffedrinkar, så gott! 

Vi gick sedan och åt lunch på ett tacoställe för att sedan tyvärr säga hejdå till Filippa och Sebastian efter en otroligt rolig resa tillsammans. Det var roligt att vara ett gäng och Sebastian och Marcus gillade att hänga ( dricka öl 😉) ihop. Det blev en perfekt vecka! Nu väntas ett 2 dagars resande från Nicaragua-Costa Rica-Colombia(Bogota)-Cartagena.... herregud. Men detta fixar vi och det ska bli mycket spännande att komma till Colombia!

¡Hasta Luego! 🇨🇴

Likes

Comments


En vecka har redan passerat och vi har haft en riktigt grym tid i Costa Rica.

Resan började ju lite sådär med försening av flyg etc. När vi tillslut kom till flygplatsen i Costa Rica insåg vi att vi inte var så sugna på att spendera 12 h på en flygplats så vi tog in på ett hotell i närheten. Dagen efter kördes vi till en liten stad som hette Alajuela, som ligger utanför San José. Här skulle vi bo en natt för att sedan dagen efter bli upphämtade och körda till Santa Teresa. Vi trodde att vi skulle bo på ett hostel som låg i San José men istället kom vi till denna staden, en söndag... helt dött. Dem ända människorna som var ute var lokalbefolkning som sålde lotter och de som hade tagit ett eller annat... så denna dag/kväll spenderade vi inne på hostlet, kollade film på mobilen och köpte Subway.

Nästa dag blev vi upphämtade av en minibuss som körde oss 4 timmar till Santa Teresa där surfcampet La Point ligger. Där möttes vi av Felicia och Mikaela, var så roligt att träffa dem! Jättefint boende, La Casa Luna, som ligger högt uppe på en backe med pool och utsikt över havet. Här bodde vi i en vecka med 17 andra personer plus de som jobbade där. Veckan bestod av frukost på campet, 2 timmars surflektion varje morgon klockan 8, poolhäng, lunch på campet, fyrhjuling, besök av staden, solnedgångar vid stranden, yoga, firande av Marcus 25-årsdag och mycket mer. Denna start på veckan var helt perfekt! Surfningen har gått bra för oss, första tre dagarna lär man sig the basic och då är man inne på de vita vågorna men sedan de sista dagarna var vi ute på lineup vid alla andra surfare. Detta var extremt jobbigt men väldigt roligt. Det som är jobbigt är att man måste ligga på brädan och paddla ut väldigt långt med bara sina armar. Hamnar man då precis där vågorna slår ner måste man hoppa av brädan, dyka under vågen, fånga in brädan igen och fortsätta paddla ut, puuh. Dock var det värt det när de väl hjälpte en och ta en våg, vilken känsla när man väl stod upp och åkte på vågen ända in till grunt vatten. Våra surflärare var från Costa Rica och var jätteduktiga på att instruera och såklart på att surfa. Hela Santa Teresas vibe var enbart surfning, alla bar runt på brädor, hade långt lockigt hår med solblekta slingor, surfaffärer och alla där surfar varje morgon. Hela känslan där var väldigt lugn och chill, "Pura Vida" som alla säger där. Detta är ett uttryck som alla använder i alla konversationer de har. Det betyder väldigt mycket men det är den livsstil dem lever efter där nere, bland annat att man verkligen ska leva i nuet, göra det man trivs med, njuta av naturen och ta hand om vår jord och mycket mer. Väldigt fint och häftigt att detta följer med alla i hur dem väljer att leva sitt liv.

I morse tog vi vårt pick och pack och nästa destination är Nicaragua! Där ska vi möta upp Sebastian och Filippa i San Jorge för att sedan åka ut på en ö som heter Omtepe. Där ska vi hyra moped och förmodligen bestiga en vulkan. Efter några dagar där tar vi oss till San Juan Del Sur där det blir lite party!

Pura Vida gott folk! 🏄🏽‍♀️

Likes

Comments

Resan börjar som den ska... med problem.
Vårt flyg skulle gå 14.35 från Kastrup till Fort Lauderdel där vi skulle mellanlanda för att sedan flyga till San José, huvudstaden i Costa Rica. När vi vinkat av Marcus föräldrar på Kastrup och går in mot avgångstavlan inser vi att flyget blivit försenat och avgår inte förrän 17.00... vilket innebar att vi inte skulle hinna med nästa flyg från Fort Lauderdel till Costa Rica. Jag ringde företaget vi bokat med och fick ett nytt flyg till San José söndag morgon. Detta innebär en natt på något hotell i närheten eller en natt på flygplatsen. På resor ska det alltid komma motgångar så vi kan väl hoppas att detta var en av dem så att resten av resan flyter på galant ;)

Nu sitter vi och väntar på boarding som är om cirka en timme. Nu väntar 1 dag i San José för att sedan på måndag morgon åka buss till Santa Teresa, La Point Surfcamp. http://www.lapoint.se/surfcamp/costa-rica/

Där möter vi Felicia och Mikaela som drog till Jamaica den 27/12 och har varit på Costa Rica en vecka. Här ska vi tillbringa en vecka med förhoppningsvis surfning, mat, dryck, sol, bad och äventyr!

Skriver när vi förhoppningsvis har kommit tillrätta!

Ha de!

Likes

Comments