View tracker

14:32 Lördag

Sitter på KB, varit här i ungefär en timme eller så för att skriva på min metod för mitt gymnasiearbete, lite stress nu ändå. Jag ska se hur tillväxten påverkas av livsvolymen samt tillgången till solljus genom att göra ett experiment i slutna kretslopp bla bla. Kan verkligen rekommendera kungliga biblioteket i Humlegården att sitta och plugga på förövrigt, this is my go to. Dock suger det att det stänger klockan tre på lördagar och är stängt på söndagar!! Flera är de söndagar då jag tagit mig hit alldeles förgäves ;( Snacka söndagsångest då haha.

Idag var det dock några kaxiga jävla kids på KB!!! Oftast brukar jag eller andra gymnasieelever vara yngst här då det bara är UNIkids här annars men atm är det några hmm ksk 13-åriga tjejer som sitter ovanför mig här i bunkern. Idag var en ovanligt lugn dag här, har bara typ 5 andra i syne atm. Men i alla fall så vet jag inte ens vad tjejerna höll på med, hur de lyckades göra så mycket oljud och dunsar men till slut fick jag nog!! O sa till dem... detta är inte typiskt mig men det kändes bra att vara äldre än dem yeah!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Idag har jag studiedag men den har inte startat på topp, har börjat vakna 5 varje morgon och går ofta upp och gör något då sen försöker ja somna om och så försover jag mig till typ 7.30 -.- Känner mig typ som Mumin gör i Tove Janssons 'Trollvinter' när Mumin råkar vakna när alla har gått i ide. Den gjordes även som julkalender där det är människor i dräkter som är mumintrollen o den e asläskig!!

It me haha.

En sån märklig grej hände mig sedan på morgonen. Brukar aldrig läsa dödsannonserna i tidningen men idag började jag skumläsa. Läste om en random gubbe när jag sedan sneglade upp på annonsen ovan. Såg direkt "Borgerskapet" vilket är äldreboendet jag jobbade på förut så det fångade mitt intresse och det visade sig va en man Ulf jag ändå hade rätt bra koll på. Enda fkn gången ja läser dödsannonserna o det är just den dagen :-0

Likes

Comments

View tracker

Skulle jag väntat i tre och en halv timme till skulle det vara exakt ett år efter det senaste blogginlägget som jag skriver det nästa ha ha vad fan har hänt detta året ens.. ENS? Tror jag låtsas som ingenting och bara skriver ett inlägg nu:

Atm, 20:36 söndagen den 11/9 sitter jag ute på glasverandan med ett ljus, en bok, ett glas vatten och en påse nejlikor bredvid mig och datorn i mitt knä. Ljuset är atm min enda ljuskälla så jag känner mig som en riktig nattuggla men tanken på att klockan inte ens är 9 känns väldigt bra :) Skulle egentligen hålla ett föredrag om boken "Glaskupan" av Sylvia Plath imorgon men pga läkarbesöket imorgon bitti blir det uppskjutet. Gjorde iaf klart uppgiften vilket känns bra, det är f.ö den som är boken bredvid mig. Ska nog tillägna ett så himla fint stycke ur boken ett alldeles eget blogginlägg senare (det kanske dröjer ännu 365 dagar till nästa men w//e).

Igår, lördag klockan 13.30 träffade jag en snubbe och åkte hem till honom, efter att vi varit på en skogspromenad. Min tanke var att vi skulle hänga nån timme kanske men åkte hem kl 11 imorse........... Tror inte jag har klickat / känt mig så bekväm med en ny människa så snabbt. Dock hade vi snackat mycket innan men det kan ju också vara en fälla och de kan visa sig vara en helt annan person IRL. Hur som helst gick det väldigt bra o sexet va asnice. Skulle nog kunna skriva ett helt blogginlägg om honom och de 20 timmarna vi spenderade men tror jag sparar det till sen. Har inte riktigt bestämt mig för vilka som någonsin ska få läsa dessa inlägg, om ens någon. För tillfället vet ingen i världen om denna blogg mohahah. Det bästa var väl kanske att han gillade mig också.. Han är en av de finaste jag sett och jag hade helt ärligt endast drömt om att lägga händerna på honom för några år sedan. Fattar inte riktigt hur detta gick till.

Men såklart kan inget gå riktigt smooth.. :-) Även om vi bara träffats en gång fick jag ändå en sådan ångest av att höra att han har köpt en enkelbiljett till Bologna om mindre än en månad. Frågan är nu om man ska försöka passa på att träffa honom den lilla tiden nu eller om man inte borde ta sig närmre. Åh suck what 2 do.

Likes

Comments


Just som man tror att allt börjar gå bättre kommer en sådan här dipp. Hela kroppen bara immmmmploderar inåt av ledsamhet. Man känner sig ensammast i världen trots allt det faktiskt inte är alls så. Idag har varit en sådan konstig dag, den började med den så kallade "pralin-dagen". Vi började klockan 10 och skulle tillsammans med klassen över, NB13, diskutera skolans värdegrund. Tyvärr var inte Clarence, den vackra, där. Hm. Martyna skulle varit i hans grupp men jag antar att han sov. Dagen var i alla fall väldigt onödig och vi fick sluta efter bara en och en halv timme, klockan 11.30.

Vi åkte till Panduro efter det att vi hade slutat för att fixa glitter inför kvällen, idag fredag den 11/9 var nämligen Södra latins inspark för 99:orna som jag, Martyna, Mickiz, Sara och Erika gick på tillsammans. Vi blev väldigt fulla, vilket jag inte har varit på länge. Ppå tal om det tror jag verkligen inte att alkohol är något för mig, blir ofta så ledsen. Känns helt sjukt nu när jag tänker efter att förra insparken, när jag träffade Mickis bl. a för första gången, att det var ett helt år sedan! Tiden går verkligen snabbt och jag känner genuint att min livskvalité har förbättras så mycket.

Idag på lunchen frågade Betty om jag inte hade blivit smalare sen förra året, och jag blev kanske väl lycklig över det hon sa. Jag berättade om mitt puppy fat, och sa att det var det. Men faktum är att jag har gått ned 10 kilo sen det att jag stod inne på Nannas toalett, det ar förmodligen början utav 2014. Jag kommer ihåg att jag vägde mig, vilket jag alltid gör när jag är hemma hos folk som har vågar. Även mamma snackade om det i våras när vi var och shoppade, att hon tyckte att jag hade blivit slankare. Dessa ord ger mig så mycket energi, vilket de egentligen inte borde. Dessa ord borde bara flimra förbi och jag borde inte tänka på dessa klockan 02.41 en fredagkväll. Men det gör jag i alla fall och jag tror verkligen att spökena i huvuet sitter kvar. ÄTSTÖRNING KOMPLICERAT FÖRHÅLLANDE TILL O FÖDA

Det var på tal om detta jag skriver faktiskt. Kom precis hem och jag känner mig fruktansvärt ful. Jag får den här fulångesten jag hade för några år sedan samtidigt som jag tidigare på dagen tänkte att fan det börja settle down, jag kommer mer till min rätt. Det var som Hanna sa i Prag för en månad sen, att alla människor har en viss mental ålder och att det är när man är i den åldern man känner sig som lyckligast och kommer mest till sin fulla rätt. Det är därför familjer egenligen är så fuckade, för att alla är i så olika åldrar så alla ba miss-matchar alla. En anledning att jag känner mig så ful är att jag inte hfafade någon idag vilket är så konstigt att jag känner så. Dessa spelar verkligen ingen roll egentligen förutom möjligen för självförtroendet en bråksekund av denna hetsiga situation.

Imorgon har jag en date planerat, får se om den blir av. Det är någon fransman Pierre jag snackat med i några veckor, men aldrig träffat. Vi tänkte ta en lunch, men förvarnade redan i tisdags att jag förmodligen kmr va rätt så bakis.

lyssnar på James Blunt (HA HA spellista från 2012 vilket skämt) och snapade en dum snap nyss till en dum kille men aja idag är idag och imorgon är imogon

\_(ツ)_/

Likes

Comments

Jag vaknade den dagen i Warszawa, på ett lyxhotell jag tillsammans med familjen hade spenderat de tre senaste dagarna. Jag och han hade planerat de senaste tio dagarna jag hade varit iväg att vi skulle träffas så fort jag kommit hem ifrån min Europa-turné och han ifrån sitt seglande i Grekland.

Halv nio hade vi stämt träff vid vart som redan blivit vår vanliga mötesplats: Under bron på Vasagatan. Det som endast var duggregn hos mig var här istället spöregn.

Vi gick förbi en park vid Norra Bantorget och fortsatte uppför den långa backen som gjorde oss båda pinsamt andfådda. För tillfället bodde han hos sin bonuspappa, och vi fick lov att vara i lillasyrrans rum. Hon är en "beuty vlogger" på YouTube, min syrra kände till henne.

Hissen som tog oss upp och ned till lägenheten, som på uppfärden var lite pinsamt för liten var på nedfärden precis i rätt storlek. Upptryckt mot väggen i min vita jacka och blå Levis-jeans fick jag mitt första hisshångel. Rekommenderas, D va nice (^~^)

Likes

Comments

Igår efter att jag och Erika ha mött frasse så satt vi och började berätta historier för varandra under den inte allt för produktiva svenska-lektionen. Martyna berättade om att hon var väldigt laktosintolerant när hon var liten (vilket sedan gick över av sig själv på något sätt!) och också om hur hon oavsiktligen hade råkat överdosera medicin när hon var mycket mindre och hennes farmors syster satt barnvakt åt henne. Jag berättade om när jag hade borrelia och halva mitt ansikte förlamades och om hur dålig vår husläkare doktor Landelius var.

Idag när jag, Erika och Martyna stod inne på den vanliga toan inne vid aulan, innanför hästarna på första våningen så berättade Erika så gulligt om hur hon verkligen gillade när vi berättade historier för varandra och jag kunde inte mindre hålla med henne. Det är faktiskt väldigt intressant när en av oss får tillfälle att egentligen bara berätta om vad som helst. Det kanske skulle låta tråkigt men kom ihåg att vi ändå vill få de andra involverade i vad vi säger så vi tar historier vi tror skulle vara intressanta att lyssna på. SÅ FINT!!

Likes

Comments

Hur hänger det ens ihop? Hur hänger det ens ihop att det är jag som avvisade honom men ändå så är det jag som slutar upp gråtandes på mitt rum efter ännu en skippad middag. Vi träffades idag klockan fyra vid Södermalmstorg. Jag var alldeles nyklippt och hade lockar i håret och han stod uppe vid spärrarna och kollade rakt på mig medans jag letade efter honom i folkmassan.

När vi träffades småsnackade vi lite vardagligt medans vi gick uppför Götgatans backe och sedan upp mot Mosebacke för att sätta oss på någon av bänkarna. Vi småpratade vardagligt och låtsades inte om att han hade tagit med mig på en fest i Gubbängen på lördagskvällen för att sedan låta mig hitta honom på balkongen hånglandes med någon tjej han sedan låg med. Jag visste flera som sa det. Det var nu Onsdag.

Det var ju nu jag skulle berätta hur jag kände för honom. Eller snarare inte kände för honom, åtminstone inte på det sättet så att säga. Så när vi satt där på en av bänkarna på M-backe torg så tog jag tillslut tjuren vid hornen och sa: Du ville prata om något?

Likes

Comments

Under diverse s.k "värdegrundsdagar" i skolan har jag flera gånger fått frågan om vilka personlighetsdrag hos kompisar jag finner de allra viktigaste och lika många gånger har jag besvarat den. Besvarat Frågan med adjektiv som då kändes lämpliga men som nu i efterhand bara känns onödigt jolmiga och intetsägande. Jag menar sådana adjektiv som till exempel "snäll" "stöttande" "rolig".

Dagar, år har passerat och jag har inte tänkt alls på denna fråga. Men så gick jag, Erika och Martyna inne i stan efter att vi hade träffat Frasse och helt plötsligt kom jag på vilket personlighetsdrag jag håller väldigt kärt. Både hos andra men även hos mig själv, då jag är rätt medveten om det. Nu när jag tänkt ännu lite mer (och lite nyktrare) så kan jag ju säga att självklart bör en kompis ha de ovannämnda kvalitéter OCKSÅ men den egenskapen jag har i åtanke tycker jag spelar sån sjukt stor roll ändå.

Okej, den egenskapen jag pratar om är att vara ENTUSIATISK. Jisses, när jag väl kom på det var det det enda jag kunde tänka på i åtminstone 10 minuter.

Det här är en skärmdump från vad synonymer.se säger om att vara "entusiast". Självklart ska det inte gå till överstyr men blir ändå inte allt mycket roligare med någon som är ​intresserad​??? Dels tycker jag att det är attraktivt när någon är passionerad i något. Är inte det typ det finaste? 

Sedan är det så fint också när någon är engagerad i något någon annan säger. Känner att jag  behöver ge något exempel för att kunna uttrycka mig och riktigt få fram det jag vill säga ordentligt så här kommer ett: När man kanske sitter och återberättar en film för en kompis som inte har sett den och hen ställer följdfrågor som, "men vadå, lyckades de hitta den vita mullvaden igen efter allt som hänt?" vilket visar att de faktiskt bryr sig om vad man säger.

Jag känner att jag väldigt lätt blir BETUTTAD i saker, jag kan så så lätt falla för till exempel ett band, en film, en djurart, ett par skor, något slags movement och sedan känna så sjukt starkt för det. Det är som att hela mitt liv kretsar kring vad det nu är jag har fått upp ögonen för. 

Jag känner verkligen att jag började i en ände och slutade i en annan i det här inlägget. Men det är okey för så får det vara ibland, särskilt när man inte alltid mår så bra. Jag gör nästan så gott jag kan. 

Likes

Comments

Vi hade alla klämt ihop hos på en bänk på en av Engelbrektskyrkans platåer. Eller ja, alla förutom Erika som stod upp bredvid oss. Klockan var någon gång på tidiga eftermiddagen och vi hade flytt Norra Real och gick till nämnda kyrka för att möta Frasse. Egentligen flydde vi nog endast oss själva. Jag kan ju endast prata för mig själv men det Hanna så klokt säger stämmer nog. Att det hela handlar om en verklighetsflykt. Det är klart att det gör ändå.

Erika stod bredvid oss i endast sitt tunna, vita linne med "spaghetti-straps". Hon och Amanda brukar alltid vilja lägga ifrån sina jackor för att de inte ska lukta någonting misstänksamt. Man skulle kunna tro att hon frös men det gjorde hon icke, vilket hon påpekade flera gånger. Hade inte kyrkans platåer varit i rätt riktning mot solen och hade det inte varit samma vackra väder hade Erika inte kommit in på sitt fina minne vilket hon återberättade för oss, all of a sudden.

Erika berättade, med livliga handrörelser och ett fniss då och då om hur hon till sättet är mest lik hennes yngsta syster, av de tre stycken hon har. Erika och hennes yngsta syster skulle gå på en vinterpromenad i det sköna vädret. Precis som när hon berättade detta så sken solen även när de gick promenaden, det var därför hon nu berättade om detta för oss.

Då systern endast är fyra år var det Erika som lite bestämde vägen de skulle gå genom Mälarhöjden, där de bor. Erika tyckte det var så mysigt att gå bredvid sin lillasyster och prata så när systern till slut frågade om de till slut inte skulle svänga in på en gata så ljög Erika, endast för att kunna gå lite längre.

I stunden var detta typ bland det finaste jag någonsin hört och jag ansträngde mig mycket för att med mina frusna, rodnande händer kunna skriva ned detta i en anteckning i mobilen. Allt för att kunna spara på detta minne som inte ens är mitt men som jag ändå håller så kärt att jag till och med skriver mitt första blogginlägg om det.​

Likes

Comments