Det tackar vi för!
Struktur & rutiner är bästa levnaden.
Redan igår började min dotter Mira i skolan, Idag började bonusdottern Bella.
Så upp tidigt för mig så jag kunde skicka dem till skolorna.

Mysfrukost varje skoldag står på ”schemat” med Mira nu & framöver, jag är själv dålig på det med frukost och matintag.
Ens dotter är väl lätt den bästa sporren då? Att faktiskt äta frukost tillsammans innan det är dags för skola.
Man har inte förmågan att ta hand om andra om man inte tar hand om sig själv.

Får Mira bestämma så är det fiberrik havregrynsgröt som gäller till frukost, med hallonsylt & mjölk. Med ett glas Jucie till & sina vitaminer.
Vad äter era barn till frukost?

Nu sitter jag och latar mig, efter skollämningar & handling på City gross samt lite plock här hemma.
Volbeat på stereon & kaffe i näven!

Jag är full av energi, men energin töms också snabbt & behöver mycket återhämtning.
Så fungerar jag!
Tro inte att jag är världens lataste, för det är då jag inte. Men däremot har jag mycket svårt för sätta gränsen på mig själv - när jag behöver lugna ner mig & inte.
Det är livet med npf..

Idag har jag en tjej som är mycket förväntansfull.
Hon ska ju vara hemma själv i en hel timme idag!!! (Assistent & syster också förvisso hemma, men dem räknas inte idag)
Mira ska ju passa sig själv, ta hand om sig själv och har fått tydliga riktlinjer på allting.
Det kommer hon greja fint, min klipska lilla tjej!

Det Mira oroar sig mest för är om jag ger henne något att äta innan jag kör till jobbet ha ha då hon har en riktlinje att inte vara kylskåpsråtta som hon annars gärna är.... ;-)

Hon har fått välja om att vara hemma en timme själv, den tiden som jag börjar jobba & mannen slutar jobba, då jag börjar 16 och han slutar 16. Eller vara på fritids, hon ville absolut prova vara hemma själv.
Stolt som en tupp var hon idag när hon for till skolan!

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

I all allergi & annat ting, så har jag & mannen ordnat lite förändring i vårt hem.

Mannen är plåtslagare (blir väldigt mycket plåt i hemmet då) Men det gör absolut ingenting!
Kul att ha det annorlunda, ha sitt eget och kul när vi gör saker & ting själva.

Sen är vi båda för mer industriell stil & ngt av den ”grövre” stilen...

Jag blev riktigt nöjd! (Ni får nöja er med lite tjuvkik) ;-)

Likes

Comments

Hejsan hoppsan, Hoppas ni haft en bra helg allesammans.

För min del har allergin spökat massor, och lite till därtill. Men det här med att bli prövad i livet är ju liksom min livsstil..

Adrenalinpenna och sådant ska jag tydligen springa runt med nu förtiden, Herregud! Ska jag behöva skaffa en handväska??????! Det är inte riktigt jag det...

Tror att allergin börjar successivt ge med sig nu, troligen fått i mig en hel del nötter av något nytt choklad jag provade.... som satte fart på denna karusell. Vi får väl se, Följer en kur ut nu med allergi läkemedel osv.

Måndag morgon var inte riktigt min dag, hitta inte mina bilnycklar... när jag väl hittade reservnyckeln så kom jag inte in i min välfrusna bil...... Men till sist gick en dörr upp & jag fick snällt klättra genom bilen!
Tur vart ju det eftersom jag hade möte att åka till denna dag.

Inte vilket möte som helst, möte hos psykologen.
Det är vääääääldigt mycket som kommer upp till ytan där som jag själv inte riktigt kunnat sätta fingret på förut, mkt bra! Allt från uppväxt, barn, skola.. allt!
Det bästa av allt, psykologen lyssnar & säger inte att mina känslor är fel eller tankar. Jag får känna & tycka vad jag vill. Man blir sedd & hörd - Viktigt för alla!
Svårigheter som suttit i mig alltid, Dem blir plötsligt lättare att acceptera..

Varför jag är där jag är idag, har inte bara med min döda dotter att göra.

Jag bär på så mycket annat, som fanns innan hon fanns. Men som inte lyckats komma till ytan, för än senare.

Jag bär på en fruktansvärd tung sorg. Självklart! Men hur mycket kunskap & kärlek bär jag inte på då? Erfarenheter? Lärdomar? Vad som är viktigt i livet? Vad är mindre viktigt?
Det funkar inte att gräva ner mig i att min dotter är död och hela hennes tio åriga tuffa liv som var. Allt som händer i livet kan man alltid dra ett & annat positivt strå ur & nytta på rätt vis. Alla gör vi olika med allt, men det är så här jag försöker ta mig vidare. Sen är det delar som inte alls är bra som jag gör med min sorg, men Tro mig - det är fan inte lätt.

Tänk er själva att leva med ett svårt sjukt barn som pendla mellan liv & död i tio år fleeeeertalet ggr i veckan hela sitt liv i princip - Hallelulja! (Stressen,pressen)
Det känns så sätt lättare för mig nu, Nu är hon död- Nu plågas hon inte mer! Men FY FAN vad tomt det är, för det där att ta på henne, röra henne... det existerar inte längre.. och det kommer aldrig tillbaka. Aldrig.

Vad är viktigt i livet?
Närvaro, Kärlek!
Sätt aldrig något annat före er själva & era nära. Jag lovar er att det finns ingenting som är viktigare än dig eller dina nära. INGET!


Jag är helt sjukt rik på livserfarenheter efter ett liv med min Mathilda och även rik på efterlivet.
Tillsammans med Mathilda är jag den jag är, lite rostig å dann kanske & vinglig.
Men jag är sååå Rik!

Ibland tänker jag ”oj vad jag kväver mina nära med all kärlek osv”. Men en sak - Det tänker jag INTE sluta med! All we need is Love!


Men i ”funktionen” vara Jag.
Ingår en hel del plus meny, jag har svårt med abstrakt tänkande - Det jag inte ser eller kan ta på - Finns inte! Ex som min familj/släkt som bor lite här & var i Skåne... dem kan jag inte hålla samma band & ”funktion” med.. går liksom inte alls. Jag har inte förmågan att känna att dem är nära mig... Svårt, inte helt lätt.
Men förhoppningsvis får jag allt mer verktyg eftersom hos psykologen till mina svårigheter/vinster.


Ta hand om varann

  • 274 Readers

Likes

Comments

Gomorgon Allesammans,
Bloggen har verkligen ballat ur & inte riktigt gått i det spår jag tänkte med tankar känslor m.m men men, den får ju va som den blir helt enkelt.
Inte så mkt mer tankar & känslor dessa dagar än ALLERGI.
För vaaaaar tror ni jag varit inatt?

Jo jag kom hem från akuten vid fyra inatt.
Fått restriktioner på att äta väldigt rent & inga krusiduller samt nu fått en adrenalin penna utskriven. De kommer också trycka på min allergiutredning så det börjar hända lite.

Jag såg både på fb och Insta att somliga undrar vad jag är allergisk mot.
Jag har varit allergisk mot nötter mandel sedan 14års ålder, åtminstone reagerat på det.
Tog prover på allergi år 2017 men är tydligen inte allergisk mig någonting!
Kokos allergisk också sedan några år tillbaka. (Kokos är en riktigt svår allergi för den gömmer sig verkligen ÖVERALLT!)

Men trots ingen allergi på papper så reagerar jag såhär?? Hmm...

Inatt blev jag alldeles varm, något svullen i ansiktet & hals & framförallt röd! Och blev ruskigt läskigt svag i alla leder & dem värkte som tusan.

Aja, innan akuten hade jag fantastiskt mysig kväll med min Karl och fina Pernilla & Clara!

  • 379 Readers

Likes

Comments

Varje dag? Ibland blir det nog inte blogg varje dag tydligen. Men målet är det, för det ger mig mycket- det har det egentligen alltid gjort, så jag bör prioritera det rätt högt upp.

Varför det inte blivit nu...

Jo det var som bilden talar... allergireaktion.
Troligen att det funnits nötter i det goda chokladet jag provade att äta igår. Något jag lärde mig - ät inga ”främmande” choklad fler ggr.

Tog mina allergimediciner, men det eskalerade ändå. Så in for vi till akuten med mig, jag & min älskade man. (Även på väg dit eskalerade det)
Barnen låg och sov, ringde till deras pappa. Så han & deras bonusmorsa kom hit & passade när dem sov - Så tacksam!!

Blev väl omhändertagen och dessutom snabbt som attan. Riktigt bra!
Det blev att svälja ytterligare 24 st betapred, tavegyl & adrenalin spruta i.m... en jäkla cocktail skulle jag nog vilja säga... speedad å trött på samma gång, svår balans det!
Fy fanken det var riktigt otäckt igår må jag säga. Svullnad och kliande i hals, mun, ansikte ..
Hatar den här nöt allergin, den är inge å lek med!

Haft en riktigt bra dag idag, så bra som jag mått idag har jag inte mått på flera år.
Fantastisk känsla att känna sig glad, lycklig & tillfreds. Att kunna känna att man är sig själv, kunna skoja friskt å inte en enda tendens till Ångest eller andra psykiska svårigheter - SKÖNT!!
Satan lyxig känsla! Hoppas på fler sådana.

Tanken slog mig också då, att i nästa vecka ska jag börja utredas för eventuell kortisol brist...
brist på kortisol = depressioner, ångest och sååå mkt mer.
IDAG har jag varit full av kortison, 36tab inatt, 6tab imorse... MÅTT PRIMA!
Känns som ett samband, vi får väl se.

Barnen mina åkte till sin pappa idag, så när han kom hit för att hämta så fick han också lite middag innan de skulle hemåt - Ge & Ta - viktigt! Så tacksam för dem kom inatt. Oxå tacksam att ha en sådan kontakt för barnens skull <3 Mycket viktigt!

PLÖTSLIGT tidigt ikväll.. så blossade allergireaktion upp igen.
Ringde 1177 för att höra om jag kunde ta lite mer tabletter, men fick order om att omgående åka in akut.
Så Ja, ytterligare ett akut besök denna kväll blev det.
Om igen mängder av betapred, loratadin & den jäkla adrenalin sprutan i.m AJ. Jag är ingen fantast av sprutor - men har snällt fått stå ut nu i två dar med denna jäkla spruta :-(
Ikväll gick dem också ner med en otäck jäkla kameraslang i näsan - FY FAN!!!!! Men det var en mycket bra läkare, men självaste det han gjorde va inget kul.
Idag blev reaktionen lite annorlunda...
heshet, extrem röd och svullen i ansiktet å runt ögonen osv. Å typ, sandpapper i halsen och värk i lederna..

Aja, det som inte dödar - det härdar!
Som sagt - man överlever mer här i världen än man tror.

Nu är jag varje fall hemma!
Sittandes i soffan för att varva ner efter denna återigen cirkusen.. ätandes på choklad (känt & välbeprövat choklad) ;-)

Nu å en vecka framåt ska jag gå på Betametason dagligen och loratadin.
Så hoppas jag nu på slippa fler akut besök denna vecka åtminstone.

Jag hoppas att ni får en fantastiskt bra helg allesammans!

Ta hand om varann som om det vore sista stund..
Godnatt

  • 471 Readers

Likes

Comments

Nu är jag äntligen åter tillbaka i bloggvärlden, det är ofantligt bra för mig att skriva varenda dag SÅ därför är det krav för min del att skriva minst ett inlägg per dag. (Ni peppar mig bäst om ni lämnar några kråkfötter här ibland)
Detta har jag funderat på ett tag, och ännu mer efterhand som mina olika kontakter omkring mig ex. Psykologen m.m. Påtalat & förstått att det är ett bra sätt för mig att ventilera - Skriva.
Sen är det också så att jag fullkomligt Ä L S K A R om jag något kan göra för någon annan, exempel då som öka att förståelse för människor till olika ting eller ge tips eller vad som helst.

Nu har jag till och med förutom min sida på Facebook också skaffat ett offentligt konto på Instagram där ni gärna också får följa mig @3hundrasextio5Days och har ni för övrigt något trevligt att skriva eller något ni undrar över så får ni hemskt gärna även kontakta mig via mail: Madde.krigarprinsessan@gmail.com

Som många vet har jag hållit i flera stycken föreläsningar om livet Med min dotter Mathilda och livet efter hennes död.
Föreläsningar har legat lite på is senaste året, börjar dock nu känna att jag börjar få mer kött på benen för att återuppta det igen.
För om inget annat har jag ju ofantligt ännu mer erfarenheter av livet efter min dotters död nu.




En mycket kort sammanfattning för nya läsare, Det är jag som är Madde! Trettio år.... men känner mig som tre hundra.. minst! Som 17åring fick jag mitt första (oplanerat) barn, Mathilda. Mathilda var inte vilket barn som helst, hon hade en mycket svår epilepsi - med flera hundra anfall per dag hennes första levnadsår. Hon hade också en mycket svår hjärnskada, hjärnsynskada, cerebral pares... Gravt utvecklingsstörd... åh lite Plusmeny på det! Mathilda svängde mellan liv & död hela sitt liv, flera hundra??tusen???gånger.. Till sist, Dog min Mathilda 2015-08-01.

Tanken vart ju en tid efter Mathildas födsel att några fler barn blir det då INTE!
Men man ska aldrig säga aldrig, för varför skulle inte Mathilda ha rätt till syskon? Eller vi rätt till fler barn?
Så när jag var 20år kom en liten buse till världen, Casper. Och när jag var 23år kom ännu en liten buse, Mira.

Tjaaaaaa... jag antar & hoppas på att ni anar något sådär hur jag mår idag efter denna karusell? Och det värsta är... den här karusellen kommer jag att få åka resten av mitt liv - Karusellen; Sorgen efter mitt barn..

Men jag lever och jag överlever!
Frågan man får höra jämt;
HUR överlever man sitt barn?

Ja, det är trist nog så enkelt att ditt barn dör och det är INGET som går att ändra på.

Inget blir heller lättare om man gräver ner sig i sorgen. Jag har provat alla möjliga lägen i detta livet efter Mathildas död, jag har kommit fram till att göra som jag gjort senaste året är TOTALT fel FÖR MIG!
Då det inneburit att stänga allt inom mig, inte gråta, inte prata med någon, tro mig vara i vägen om jag pratar om det, bara fylla på med ångest som det istället bildat å kämpa för att inte behöva känna eller tänka.

Så nu tänker jag att jag börjar om ”på nytt”... låter kanske märkligt. Men första året gick mycket lättare för mig med sorgen när jag var mer öppen och tillät mig att känna & tänka.

Vill ändå poängtera för mina närmsta, detta betyder inte att jag ständigt vill prata just den hårda sorgen över att min dotter är död.. Utan jag vill gärna minnas MASSOR av det som var underbart tillsammans med henne.

Snapchat, Mmm det är en god vän till mig det :-) Alla roliga filter, man får liksom jämt skrattattacker - Kul! Inte är det nån som mår dåligt av att skratta??
Sen kan man ju också bli riktigt snygg på snapchat även ;-)

Chokladen i knäet, Te på bordet å karlen mellan benen.... men oj NEJ fan de va ju inte det jag mena... vid benen sååååklart

Nattinatt och Välkommen hit,
HÄR får man stå ut med mkt skit!

  • 646 Readers

Likes

Comments

Det här är bara ett test-inlägg.
Återkommer senare.

Följ mig via blogkeen

  • 642 Readers

Likes

Comments