Header
View tracker

Plötsligt så slog det mig.
Jag var tvungen att fatta ett beslut.
Och jag ville fatta beslutet fort.
Jag tar mitt pick och pack och flyttar. 
Jag har varit här i 3år nu och känner att det är dags att gå vidare. 
Börja på en ny kula. 

Numera kommer jag att finnas på
http://blogg.alltforforaldrar.se/pumas/

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Satt å snacka med en kille på nätet, vi diskuterade vad för typer av personer vi dras till. Han kunde inte riktigt säga vad för typ han dras till medans jag visste precis vad min stil är, svin. Jag tänkte inte så mkt mer på det. Men så började jag tänka på det nu. 

Jag har alltid dragits till killar med pondus, arroganta killar, killar som andra inte alltid ser som något långvarigt utan som något tillfälligt. De killarna är det jag dras till. 

Jag har testat dejta snälla killar, ja mammas pojkar typen ni vet. Men det är inget för mig. Inte för fem öre. Jag tröttnar och sticker. Å jag är för mkt för dom. Dom klarar sällan av mig, jag har extremt mkt humör och känslor. Är jag glad så är jag glad och är jag arg då kokar det om mig. Jag är för mkt för dom att hantera. Å jag blir arg på deras lugna attityd. 

Hel stört jag vet.

Jag har alltid tänkt att "snälla" killar inte är något för mig, men jag tror snarare att jag inte är något för dom. Jag tror inte jag någonsin kommer bli helt nöjd med en "snäll" kille, jag kommer nog alltid bli mer eller mindre rastlös i deras umgänge. 

Likes

Comments

View tracker

Det är inte alltid lätt att göra det man bör, gå och sova dvs.


Jag har många gånger satt mig själv i skiten, bränt mina broar, byggt upp dom igen för att bränna dom igen. Jag har blivit bränd och sparkad på otaligt många gånger. Jag har varit på botten mentalt, jag har varit på andra sidan jorden liggandes i sådana smärtor att jag trodde jag skulle dö. Jag har det inte fett, jag har ett bra liv, jag har ett rikt liv men jag har det inte fett.

Just nu halvligger jag i soffan, lyssnar på Renegade Five på Spotify, har precis pratat med Yogi, jag borde sova men jag kan inte. Tankarna snurrar inte som dom brukar göra. nej utan istället har jag ett sjukt skönt lugn i kroppen. Jg vill inte sova, jag vill njuta av stunden, ungarna sover, katterna ligger vid min sida och spinner ikapp. Utanför fönstret är det mörkt, gatubelysningen är det enda ljuset som man ser typ. Det är vår. Den årstiden då flest personer blir deprimerade sjukt nog. Man tro att det ska vara hösten med allt regn å blåst men nej våren är det.
Jag har kämpat hårt i mitt liv, jag har blivit satt på prov redan som barn, jag har varit med om så mycket saker att jag undrar hur fan det kommer sig att jag inte är mer störd än vad jag är.
MEN jag älskar mitt liv. Jag har ett rikt liv. Jag har en egen lägenhet med ett förstahandskontrakt, jag har två helt underbart fantastiska barn som är så lika men ändå totala motsatser, jag har en familj som älskar mig även fast dom ibland visar det på ett konstigt sätt, jag har lärt mig vilka vänner som är värda att behålla och jag har de bästa vännerna man kan ha. Jag är nöjd med mitt liv, trots alla bakslag som kommer så har jag ett bra liv, jag har ett bra nätverk, jag har ett rikt liv. 


Likes

Comments

Klockan är strax ett och jag går fortfarande runt i min morgonrock, det är söndag och jag är seg som få. Jag har precis serverat ungarna lunch, korv och makaroner blev det till deras förtjusning. Satan vad dom kan äta korv. 6st hotdogs till 2 barn plus makaroner, vart fan tar det vägen? 


Jag är seg i kropp och själ, orkar inte engagera mig i något. Irritationen över ett av mina ex slog ut mig ganska rejält. Satan vad jag undrar över vilken del av hjärnan han saknar ibland. Hur kan kan i princip glömma att man har barn? 

Utanför fönstret har snön fallit två gånger idag, trots plusgrader och sol. Skumt det där. Men ja det är inget som stannar och jag är inomhus just nu. Senare ska vi gå till mamma, som vanligt. Kitty lär väl leka med grannbarnen, satan vad med kompisar hon har där, typ som att jag tror vi bor på fel sida av  Bro. Jag är så stolt över henne, Kitty hon börjar bli så stor nu. Om precis 3 månader har hon sin första skoldag. Vart tog tiden vägen? 

Likes

Comments

POLLEN POLLEN POLLEN

JAG HATAR POLLEN!!!!!!!!!!!

Likes

Comments

Jag måste berätta en sak för en person idag. jag är sjukt nervös, jag tror personen redan fått höra om vad som hände igår. Å jag tror personen har fått höra av någon som inte har en aning om vad det egentligen handlade om. Jag orkar inte med massa missförstånd, jag har egentligen ingen skyldighet till att berätta för denna personen men jag känner att det är bäst att berätta det för folk snackar så jävla mycket och ja folk drar slutsatser utan att ha en blekaste aning om vad det faktiskt handlar om. Ush jag vill bara få berätta skiten å hoppas på en bra reaktion. Jag orkar inte tjaffs om saker som inte är en big deal. 

Likes

Comments

Varannan helg åker du till din pappa. 
Varannan helg slits mitt hjärta itu. 


Du är min sol, min måne, min stjärna, mitt liv, mitt allt. 
Det är du som gör att mina lungor sylls med syre. 
Det är du som får blodet att pumpa i min kropp. 
Du får mitt hjärta att slå snabbare och långsammare på samma gång. 

Tack att du är just min skitunge och jag din mamma 

Likes

Comments



Så länge jag kan minnas har jag alltid älskat hästar. 
Hästar har alltid varit den största och viktigaste delen av mitt liv. 
Jag började rida på ridskola när jag var 8 år.  
Sedan första dagen jag satte min fot i ett stall har jag vetat att det är där jag hör hemma. 
Min barndom sög ganska så hårt. 
Mina päron krökade, i skolan var jag mobbad, jag hade inga vänner alls typ. 
Stallet var min plats, där kunde jag vara mig själv. 
Där hade jag mina vänner, min frihet, mitt liv. 

När det var dags för att börja på gymnasiet så var valet självklart naturbruksgymnasium. 
Det blev Berga NBG i Västerhaninge. 
3 år med enbart hästar. 
Bästa valet jag gjort utöver mina barn. 

2006 tog jag studenten, men jag hade tur, en kompis hade en häst jag fick rida på lite när jag ville. 
2008 föddes Kitty. 
Sedan dess har jag inte suttit på en hästrygg. 
Jag saknar det enormt. 
Jag får en klump i magen, jag känner hur tårkanalerna fylls på. 
Ångesten och saknaden är enorm. 
Hästar är mitt liv. 

Hästar är min passion. 
Min terapi. 

Jag saknar hästlivet så jävla hårt. 
Jag saknar det så det gör ont. 
Jag önskar att pengarna och tiden fanns. 

En vacker dag ska smärtan i mitt bröst gå över. 
En vacker dag ska jag sitta på hästryggen igen. 

En vacker dag ska jag få återuppta min passion, min terapi. 

En vacker dag ska jag göra det jag mår absolut bäst av. 
Jag behöver det för att må bra. 
Jag är inte hel utan hästar i mitt liv. 

Likes

Comments

Den senaste tiden har jag tänkt mer och mer på döden.
Inte direkt så att jag vill ta livet av mig tankar mer tänk om tankar. 
Mer vad händer om jag dör?
Vad händer med Kitty då? Vart ska hon bo? Vem ska ta hand om henne? Hur kommer hon att må? Vem kommer stötta henne om jag dör? Osv osv. 
Holly är jag inte lika orolig för. Holly har sin pappa och hans tjej. Hon har en till fast punkt i livet. Det har inte Kitty. Kittys pappa finns inte i hennes liv. Han har inte gjort det de senaste 2½året. Å ska jag vara helt ärlig så tror jag att han är för bortskämd och ouppfostrad för att han någonsin ska växa upp och ta sitt ansvar. Kittys pappa är död. I mina ögon är han död. 

Vad händer med Kitty om jag oxå dör? 

Faktum är att risken finns att jag dör i förtid. Den risken är förhöjd hos mig. Å jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tänker på att skada mig själv när jag mår dåligt. Inte så att jag gör handlingar av mina tankar men tankarna finns där, drivet finns där oxå. Viljan att skada mig är så stark.
Om ni bara visste hur läskigt det är att stå på¨centralen och störtböla för att du inte vet om du klarar av att motstå frestelsen att hoppa framför tåget som kommer nu. Att inte kunna lita på sig själv. DET är läskigt. Det är det läskigaste jag upplevt i hela mitt liv. 

Jag vill inte dö. 
Jag vill inte lämna mina barn. 
Jag vill inte dö.

Jag är rädd för döden
Jag är rädd för att min bipolära sjukdom ska vara starkare än jag tror. 
Jag är livrädd för att den ska få övertaget. 

Jag vill inte dö

Likes

Comments

Jag är allmänt less på folk. 
Jag spyr av tanken på folk. 
Jag lever mitt liv så som jag vill

Varför är mitt liv så jävla intressant? 
Är det för att jag är bipolär? 
För att jag är ensamstående? 
För att jag klarar av rollen som ensamstående och kroniskt sjuk jävligt bra? 

Vad fan är det med mig som stör er så grovt?!

Snälla har ni inget vänligt att säga, håll då bara käften och gå vidare. Låtsas inte att ni är bättre än mig för att sedan lägga en spydig kommentar om hur jag är som person. Ni vet absolut ingenting om mig och vad jag genomgått. Listan kan göras lång och jag tror helt ärligt att ingen av er skulle kunna resa på er så många gånger som jag rest mig. 

So shut the fuck up its MY life
BITCH PLZ 

Likes

Comments