Nu är jag tillbaka, 23.40. Vill inte ta tag i mitt liv så nu ligger jag här i sängen, vaken. Jag insåg precis att jag är helt åt helvete jävla lost. Har ingen aning om vem jag är och vad jag vill göra med mitt liv, trodde jag precis hade hittat den jag var och så visar det sig inte alls vara jag... eller? Det kanske är jag, jag vet inte. Första året på gymnasiet kanske är lika mycket av ett helvete för alla, hur skulle jag veta jag finns ju bara i mitt egna huvud. Högstadieåren var väl inte så mycket bättre de heller... men då visste jag iallfall att jag hade vänner som verkligen stog vid min sida, men nu, med helt nya vänner och människor omkring mig känner jag mig som ett rådjur inkastad i en bur full med hungriga vargar på ett zoo. Redo att käkas medans publiken tittar på. Miljontals frågor surrar i huvudet... Är dessa människor rätt för mig? Passar jag in i den här gruppen? Tycker dom om mig? Tycker de jag är konstig? Osv, OSV. Ibland önskar jag bara att hjärnan kunde ge mig ett break nån jävla gång.. men uppenbarligen inte eftersom jag nu ligger här vaken mitt i natten.

Och en annan grej: hur kan ens vuxna kräva av femtonåringar att de ska veta vad de vill med sina liv? Man vet ju knappt hur man ska fungera normalt i ett socialt sammanhang för sjutton gubbar! Man snubblar runt där som ett awkward litet troll, mumlandes på skämt fulla med cringe nog för ett helt år. Jag menar pressen är sjukt jäkla stor, de flesta jag känner har ingen aning om vad de vill, inklusive mig och att redan nu bestämma sin framtida karriär som kommer ta fart om kanske fem år är helt absurt! Det är som om vuxna bara ber om mer ångest för sina barn, för att inte tala om depressioner och självmordstankar. Det är meningen att jag som ungdom ska vara ute och ha kul med mina vänner och göra misstag så att jag lär mig hur livet fungerar, inte tänka så mycket på framtiden och bara njuta av ungdomen medan den varar. Men istället funderar jag på hur jag vill leva om flera år frammåt. Alltså ja, planering är bra, men ska jag verkligen sitta och ha ångest över något som inte kommer ske förns om fem år det är ju inte klokt! Nej åt helvete med skolsystemet, och då har jag inte ens gått in på betygssystemet än... det kanske jag tar upp i en framtida rant. Dehär va allt för mig denna gång, vi hörs du obefintliga läsare!

Likes

Comments

Oj första inlägget, SPÄNNANDE right? Nej, inte direkt för ingen kommer läsa det jag har att säga i vilket fall. Men om någon mot förmodan skulle läsa detta så: Hej. Jag är bara här för att vara en nobody som vill uttrycka sig, jag har precis som alla andra varit med om mycket skit i mitt hittills korta liv och är helt ärligt inte speciellt imponerad av vad det har haft erbjuda so far. I bloggen kommer jag i princip prata med mig själv, reflektera över diverse och eventuellt dela lite snyft historier. Det vill säga smått och gott som jag annars hade skrivit i någon notis i telefonen för att sedan glömma bort. Det var allt, ha det bra tills nästa inlägg... du obefintlige läsare.

Likes

Comments