3am

02.42, tiden på dygnet när allt antingen är perfekt, eller helt värdelöst. Det var den 7 juni, och du tog studenten, vår lilla fling gjorde att när jag såg dig där, på skolgården, fylld med glada studenter, så var du ändå den finaste av alla. Den som fick magen att pirra till lite extra, bara för att senare inse, att du hade samma fling med henne, samtidigt.

9 juni, alla som skulle ta studenten hade fått göra det, det vankades efterfester hit och dit, fulla 18 åringar som skrattar och skålar med varandra. Jag hånglade med främlingar, av ren och skär lycka, ingen brydde sig om nåt, vafan alla var ju fria. Fria från alla lektioner, fria från alla lärare, press och stress. 02.42, natten mellan den 9 och 10 juni, var en sådan perfekt natt.. En natt att minnas.

Dagen efter vaknar jag upp, och inser att natten inte varit så perfekt. Den obrydda tjejen var mitt fulla alter-ego, festens höjdpunkt, den man såg upp till, som gjorde exakt va hon ville utan att bry sig. Mitt nyktra jag, inte så obrydd. Läser igenom alla sms jag skrivit under min värsta period alkoholmässigt, natten innan. "Fan fan fan" är det enda som flyger genom mitt huvud. Går igenom sms, efter sms, det ena värre än det andra. Jag läser högt:

- "Jsg vill ibte backa, men har inget val, du vill ha hdnne. Finns ingft jag ksn görs åt sakwn, Säg stt di gillar henne och vill ha henne och jag kmr försvinna helt" 

Tänker för mig själv, "jag fylleskrev till honom, va tänkte jag ens???" Panikattacken smyger sig tätt inpå, och allt rasar. Min perfekta natt blev genast en perfekt ångestfylld natt..


......Fortsättning följer....

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Ett år kvar. Ett år kvar till studenten. Ett år kvar, sen, frihet. Sitter på min franska balkong, och lyssnar på fransk musik, i hopp om att än i bara nån minut, sluta mina ögon och låtsas att jag är i världens finaste stad, Paris Där känner jag mig hemma. Där är jag mig. Där vill jag vara, resten av mitt liv. Bära en basker och prata halvkass franska, ta metron och hoppa av på fel hållplats och bara gå, upptäcka. Cykla runt i staden, bli stammis på caféet som ligger längre ner på gatan. Höra regnet smattra på fönsterrutan. Allt blir fint i Paris. Ett år kvar, ett år kvar av drömmande, sen befinner jag mig i min egna dröm. ÅH va jag längtar!!

Likes

Comments

Ni vet när man är så inåt helskotta dum i huvudet på grund av kärlek? Man hör hans namn och flinar som en idiot. Man har världens sämsta dag, men lyser upp som ett barn som får sitt lördagsgodis, bara man känner hans doft. Vad är det? Är det äkta kärlek? Vad är äkta och vad är fejk? Hur vet man när man är kär, och när vet man när man är fast? När övergår kärleken från det finaste som finns, till livsfarligt? Så farligt att om det en dag tar slut, vet man inte hur man ska bete sig. Luften i ens lungor försvinner under några sekunder, och man känner sig döende. Man blir helt jävla dum i huvudet. Det finaste som finns​ blir snabbt en livsfarlig drog, som dödar en på samma sött som droger. "Kärlek dödar" borde det stå i folks pannor, som en varning. Precis som man ignorerar "Rökning dödar" kommer man undvika "Kärlek dödar", men man får åtminstone en liten varning.

Fast å andra sidan, åt helvete med varningar. Bli kär, bli dum i huvudet, det förtjänar du. Alla förtjänar att få vara lite dum i huvudet ibland, för trots allt, det är pga världens finaste grej, kärlek.

Likes

Comments

Dag 1: Idag mår jag okej. Hela min kropp ömkar inte längre av smärta när jag tänker på dig. Det är skönt. Att känna att det går över, allt går över. Smärtan dit är dock oemotståndlig. Vissa dagar kan jag andas. Vissa dagar drunknar jag. Men för nu, är jag okej. Att ännu en gång få sitt hjärta trampat och stampat på får en att fundera, är det värt det? Är det värt den lyckan som varar i nån vecka, eller nån månad om man har tur. För att sedan ligga sömnlös, för att ens kudde är dränkt i tårar? Jag vet inte. Vi alla söker efter lyckan på ett eller annat sätt. Vissa söker sig till droger, vissa till cigaretter, vissa till alkohol och vissa till framgång och pengar. Men alla med samma mål - att känna någon slags lycka, om så bara för en sekund.

Likes

Comments

Jag började röka igen, varför? Trotsa kanske, jag vet ju hur mycket du hatar när jag röker. Du kanske ser mig röka och bestämmer dig för att prata med mig. Även om du skriker på mig, så bara att höra din ljuva stämma kommer få mig varm. Det är tre månader sen, tre månader sen jag såg mitt livs kärlek försvinna ut genom dörren. Tre månader sen vi sist pratade. Tre månader sen du sa att du älskar mig. Så ja, jag röker i hopp om att få din uppmärksamhet, för allt jag gör är för dig, älskling.


Likes

Comments

17 år, 17 år och så olyckligt kär. 17 år, hjärtekrossad. 17 år, ung och dum. 17 år, vinflaskan är hennes bästa vän. 17 år, firar rökfri i fem månader. 17 år, pappan lämnat. 17 år, ärr på handlederna. 17 år, ångestfylld. 17 år, hela livet framför sig. 17 år, hela livet bakom sig.

Likes

Comments

Likes

Comments

Kärlek är ett konstigt ord, men när man analyserar det så har det ju faktiskt en rätt bra betydelse. KärLEK, lek som i spel. Någon vinner och någon förlorar. Kan man ens vinna? Och vad vinner man? Allt är bra, tror man, sen vaknar man en dag utan honom, sängen tom, igen. Han drog, han också. Man skickar ett sms i gruppchatten "han är borta", och alla förstår en och svarar "ses om 5". Möter upp tjejkompisarna utanför närmaste pressbyrån för att köpa deras billiga kaffe, då allas studiebidrag tog slut veckan innan, snyltar en cigg från sällskapet bredvid. Tjejerna är vana nu, jag är van nu. Alla stirrar på mig med den sorgsna blicken i ögonen, ni vet den där “det är synd om dig för det är inte första gången”. Jag känner blicken ända in i ryggraden, men skakar snabbt bort den, sträcker på mig och säger “vet ni, jag mår bra”. Tar en klunk av mitt kaffe som kostade 10 kr, och bara skrattar rätt ut. “jag mår bra, jag mår så jäkla bra”. Alla börjar skratta osäkert, men för första gången på länge skrattar jag PÅ RIKTIGT, ett genuint jävla skratt. Trodde jag va glad i mitt förhållande med honom, hans fina drag och hans bruna varma ögon, alla interna skämt vi hade. Det har gått 2 dagar sen han sa hejdå. Kändes som livets undergång, kände mig lurad, som jag levt i en lögn i 5 månader. Men nu har jag aldrig mått så bra. Kanske fortfarande i chock, men bryr mig inte. Hans patetiska bruna ögon, hans patetiska drag och hans dumma skämt, HAHA varför ville jag ens ha honom för? Nä, tack för denna lärdom, men jag klarar mig bra, nä förlåt, jag klarar mig BÄTTRE utan dig. Tack för du hjälpte mig att inse det, verkligen.


Likes

Comments