När vi reste till Asien hade vi bara bestämt vilka länder vi skulle till samt bestämt på ett ungefär hur många dagar vi skulle vara i varje land. Detta kan uppfattas som lite riskabelt men vi tyckte att det fungerade väldigt bra för oss. Detta tack vare tips från våra Karlskronavänner, som var i Asien samtidigt som oss och ofta ett steg före i rutten, andra känningar som varit på liknande resa, samt från människor vi träffade på vägen. Vår fria planering värdesatte vi högt då det var skönt att känna att vi kunde stanna på ett ställe längre än tänkt om vi ville eller behövde det. Tre nätter var vår genomsnittliga tid på varje ställe då vi ofta kände oss "klara" efter det. Ställen vi stannade längre på var Koh Tao på grund av dykningen och att det var en så mysigt ö och likaså med Gili Trawangan där vi också spenderade fler än tre nätter. Såklart är det olika från person till person hur en vill resa, men för oss blev det en del av resan att hela tiden tänka på var vi ville därnäst. Det var även skönt med fri planering då vi kunde gå efter våra behov och viljor för tillfället när vi valde nästa ställe och därmed gjorde precis vad vi kände för. En härlig frihet.

Planerar du en liknande resa tipsar vi om att tänka på vilken ordning du väljer att åka till olika länder. Så klart handlar det om fysisk rutt så att en slipper onödiga kostnader på transporter hit och dit men det handlar också om balans. Allt beroende på vad en vill få ut av sitt resande. Vi började i Vietnam, ett land där en upptäcker. Att boka utflykter och genom dem se den vackra naturen och de vackra sevärdheterna Vietnam har att bjuda på eller ta sig runt på egen hand. Thailand erbjuder sol, bad, avkoppling och fest. Malaysia och Singapore innebär, såsom Vietnam, upptäcka. Bali och öarna runt om bjuder på sol, bad och fest. En bra blandning i form av varannan alltså. För oss var det bra att börja med att upptäcka och ha mycket att göra och avsluta med chilla, sola och bada. Såklart är detta en stor generalisering av länderna. En kan så klart ta det lugnt i Vietnam och Malaysia också om en åker till de ställen där det finns sol och bad till exempel. Likadant med Thailand och Bali, om en vill åka på utflykter finns det gott om dem. Vi åkte på några utflykter i Thailand och på Bali men bara några få.

Här är lite allmänna tips till en backpackerresa i Asien:
• Kolla väskorna innan varje flygning så att ingen har lagt på er diverse otrevligheter.
• För att hålla sig undan vägglöss har vi egentligen bara två tips. Kolla recensioner på stället ni ska bo på från den app ni bokar och kolla sängarna efter deras bajs och ömsade skal.
• Ha lite uttagna pengar i den valuta som tillhör det land ni ska inträda. En vet aldrig när det behövs pengar till mat eller taxi.
• Screenshota adressen och telefonnumret till ert nästa boende. Taxichaufförer har inte koll på varenda hostel och tillgången på wifi är ofta bristfällig på resande fot.
• Uber och Grab är ett mycket billigare alternativ till taxi. Du behöver internet för att boka en bil och på många ställen, speciellt på Bali, är de inte tillåtna vilket gör det lite komplicerat men absolut värt besväret.
• Ska du befinna dig en längre tid i ett land är det smidigt att köpa ett simkort med lite surf. Det gör att du aldrig blir strandsatt någonstans utan kan få tag på transport.
• Se till att ha lite plats över i väskan när du åker hemifrån.
• Ta med dig hälften av det du tänkte ta med dig, behoven väcks när du väl reser.
• Ta med fickkniv. Bra om en vill äta frukt samt bra med kapsylöppnare.
• Portabel laddare är väldigt användbar! Det är svårt att förutspå vad som ska komma härnäst som backpacker och därför är det bra att alltid ha tillgång till extra laddning.
• Förgrenare till laddare och hörlurar kan vara användbar.
• Se till att ha många tamponger med dig då det är en ovanlig vara i Asien och där det väl går att köpa är det dyrt.
• Vår uppfattning är att nästan alla vill tjäna pengar på dig. Var bestämd vid tal om priser och låt dig inte luras. Vi har med tiden, eller egentligen rätt kort inpå resan, insett att vi är olika när det kommer till hjälpsamma människor. Johanna har trott att människor faktiskt vill hjälpa en utan att tjäna något på det medan Sally inte har gått på deras list.

Hemsidor och appar som vi har använt oss av:
• UD resklar - en app från UD som informerar om olika faror i världen. Till exempel var det är extra stor risk för jordbävning eller terroristgrupper.
• Agoda - en bokningssida för boenden som bjuder på ett stort utbud av olika boenden med många användbara recensioner till. (Finns som app)
• Maps.me - en gratis kartapp där en kan ladda ner ett eller flera länders kartor med hjälp av internet och sedan använda appen internet. Maps.me har hjälpt oss att hitta vägen till allt från boenden till sevärdheter hela resan och vi är evigt tacksamma för det.
• Uber/Grab/Go-Jek - appar för alternativ till taxi. (Se förklaring högre upp i inlägget)
• TripAdvisor - en bokningssida för boende och flygresor samt en informationssida om sevärdheter och restauranger. Här kan du i princip hitta recensioner om allt. (Finns som app)

Just nu sitter vi på tåget hem från Kastrup. När vi landat hemma återkommer vi med lite tankar och känslor om resan och hur det känns att komma hem.
Stay tuned.
Kram så länge.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

  • 377 Readers

Likes

Comments

Bali hade för oss målats upp som paradiset. På ett sätt kan en säga att det var just det, med vita sandstränder och turkost hav. Jag hade dock inte förväntat mig så mycket turister, konstigt nog. På vissa platser, speciellt Kuta på Bali, är det nästan jobbigt att befinna sig på grund av den så utbredda turismen. Vi gick förbi en kille som sa "yes, where are you going tomorrow? Ubud?" utan att ens kolla upp från sin mobil. Vi kände oss nästan tvungna att köpa något vi bara gett en snabbt blick på grund av de sjuka försäljarna och deras desperata önskan om att få saker sålda. Våra favoritplatser var Gili Air och Uluwatu, dit kan vi verkligen tänka oss att åka tillbaka. Gili Air på grund av att det är en så vacker ö med en bra blandning av lugn och saker att göra. Uluwatu pågrund av den mysiga atmosfären och de vackra stränderna med roliga vågor. Bali bjöd både på vacker natur och sol och bad men det fanns också många utflykter att göra.

Här följer den traditionella tipslistan:

* Det är europeiska uttag, det behövs alltså ingen adapter.
* Det finns många bra vegetariska och rawfood-restauranger om en letar upp dem.
* Var beredd på att det är turistigt som sagt, med många försäljare som kallar dig "darling" och nästan drar in dig i sina försäljningsstånd.
* Prutningen är en klass för sig här. En mår nästan dåligt över hur lite en behöver betala. Ofta frågar försäljaren eller taxichauffören vad du vill betala.
* Uber och Grab är förbjudet på många ställen på Bali. Det går dock att komma runt rätt enkelt genom att lägga till föraren på den gratis meddelandeappen WhatsApp, som de flesta chaufförer använder sig av, och skriva till dem där. Då kan de kalla sig privatchaufför och riskerar inte att åka fast. Var noga med att inte nämna Uber eller Grab högt.
* Surfing är vanligt i Bali, främst i Canggu och Kuta, så passa på att testa om du är där.
* Det finns många trevliga homestay att bo på i Bali. Ofta är det billigt, en enkel frukost ingår och familjen som äger det är ofta väldigt hjälpsamma.
* Kosta på er en dag på Waterbom i Kuta, riktigt kul!

Vi har haft ett eget inlägg för nedskräpningen, då i Vietnam. Det som gör att jag vill ta upp ämnet igen är att det här har blivit så påtagligt, speciellt i Uluwatu men också på resten av Bali. Här simmar vi bokstavligt talat runt i sopor. Turister och lokalbefolkningen badar i havet omringade av plast i alla dess former. Mest plastpåsar av olika slag, gamla leksaker, sugrör och allt du kan tänka dig. Det känns så bisarrt på ett sätt. Varför skrivs det inte mer om detta? Varför görs det inte mer? Det är vanligt att surfcamps har städdagar där de går och plockar skräp på stränderna och de fyller säck efter säck. Visst gör det skillnad, dagen efter är det rent och fint. Efter en vecka är strandkanten en barriär av plast igen.

Nu fick inlägget en lite tråkig avslutning, men vi rekommenderar absolut en resa till Bali. Som en kan läsa ur våra inlägg finns det mycket variation. Fundera över vad det är du är ute efter och vad det är du vill göra och välj platser att besöka utefter det.

  • Bali
  • 378 Readers

Likes

Comments

I Uluwatu hamnade vi verkligen rätt. Det har känts skönt att få njuta de sista dagarna med fräscht boende, fina stränder och bra restauranger. Saknar ni oss? Längtar efter att vi ska komma hem? Eller är det rätt skönt att inte ha oss rännande på Karlskronas gator? Hur som helst får ni oss snart tillbaka, för om bara två dagar lämnar flyget Bali med två tjejer som är taggade på att komma hem.

Uluwatu är härligt. Dreamland Beach har blivit vår favorit bland stränderna. Där kan en både komma bort från folkmassan och ligga lite avsides bland klippor men också få massage, solstolar och mangojuicer på den mer turistiga delen av stranden. Blue Point Beach var häftigt. Den låg som i en grotta omringad av klippor. Vi har förstått att Uluwatu är paradiset för surfare. Tyvärr finns det inte så många nybörjarstränder då vågorna är stora och strömmarna är många. Sally skulle ge det en chans en tidig morgon, men när hon väl kom till stranden med surfinstruktören var där inga vågor alls. Hon blev besviken förstås. Vi fyllde istället dagen med sol, bad och lek i de stora vågorna på Dreamland Beach. Eller ja, lek och lek, ibland kändes det som att vi kämpade för våra liv i de grandiosa vågorna. Men kul var det och svalkade blev vi.

Här på södra Bali blir en tvungen att ta sig runt med moped då stränder och restauranger ligger utspridda längs kusten och det finns inget riktigt centrum. Inte vad vi har hittat i alla fall. Dessutom låg vårt hostel en bit bort. Jag som passagerare och kartläsare hade det himla trevligt bak på moppen och njöt, medan det förstås är en större ansträngning för Sally.

Vädret har verkligen varit på vår sida nästan hela tiden. Vi har fått tre härliga dagar med solsken. På vår sista kväll i Uluwatu tänkte vi festa till det och åka till den välkända baren Single Fin. Det visade sig att det var stängt. Som grädde på moset stod vi där i skyfall, en halvtimme med bil från vårt hostel och undrade hur vi skulle ta oss hem. När vi senare låg i vår sköna, torra säng hade vi betalt överpris för taxi. Åskan vaggade oss till sömns och även här skakade väggarna omkring oss.

Nu sitter vi i Kuta efter en rolig dag på vattenland. Asiens största vattenland för att vara exakt; Waterbom. Våra sista två dagar ska bestå av manikyr, pedikyr, klippning och relaxing vid hotellets pool om vädret tillåter.

VI SES SNART,
Kram Johanna.

Dreamland Beach

Bluepoint Beach

Uluwatu Temple
Som ni ser var vi inte jätteimponerade av detta tempel. Vi fick i alla fall en mysig promenad och pratstund.

WATERBOM
(Tips: klicka upp bilderna för större storlek och zooma in)

  • Bali
  • 451 Readers

Likes

Comments

Balis kultur kräver sannerligen ett eget inlägg. Det finns mycket att säga och ännu mer att uppleva, vi skriver ner lite av det vi tänker på och blir berörda av. "Jag" i det här inlägget kan antingen syfta på Johanna eller Sally.

83,5% av Balis befolkning är hinduer och det märks tydligt på alla statyer och minitempel och framför allt att du ser ganesha, elefantguden, överallt. Dessutom har många två, oftast läskiga, statyer på vardera sida om porten till sina hem. Vi spekulerade lite i att det kunde ha något att göra med att hålla ondska borta. Andra största religionen på Bali är islam och sen kommer kristendom. Att islam är en stor religion i andra delar av Indonesien märkte vi bland annat av när vi väcktes klockan 6 varje morgon på Gili Trawangan av ett böneutrop.

Vårt hostel i Ubud låg som i en tempelgård med minst fyra olika byggnader för bedjande. Varje morgon går kvinnorna i familjen runt och lägger upp små boxar av grönska och rökelse på många platser runt om i huset, vanligast vid ingången. Sedan kastar hon vatten på dessa små konstellationer. Alla morgnar följs av samma procedur. När vi gick runt i Ubud kunde vi se hur nya tempel var på väg att byggas och gamla restaureras. Vi såg män som la ner mycket tid på att finstilt knacka ut drakar och annat som skulle smycka utsidan av templet. Jag tycker att det är fascinerande hur mycket tid, ansträngning och pengar människor kan lägga på sin tro.

Vi lyckades ännu en gång under vår resa pricka in en högtid. Denna gången var det Nyepi, den tysta dagen, som hör ihop med det balinesiska nyåret. Den 27:e mars detta året är det stor familjefest och själva nyårsafton. Som vi förstod det finns det till och med ett schema att följa från regeringen med olika traditioner, ceremonier och ritualer för att fira in det nya året. Dagen efter, den 28:e mars, är det meningen att alla ska vara tysta. Allt är stängt, till och med flygplatsen, så de turister som befinner sig på Bali får bunkra upp med mat och hålla sig inne på hotellet. De enda som är tillåtna att vara på gatorna är räddningstjänsten, kvinnor som ska föda och de religiösa "poliserna" som ser till så att reglerna följs. Denna dagen är dessutom en faste- och meditationsdag och du har tid för självreflektion i samband med det nya året. Som vi förstod det, från de vi pratade med, var så klart festen en stor del och något en sett fram emot hela året i princip men den tysta dagen var den viktigare av de två. Dagen efter den tysta dagen ber en om förlåtelse till sina nära och kära och utför även denna dag speciella ritualer.

Vi var på Gili Trawangan vid denna högtid och märkte därför inte av den, vilket känns både positivt och negativt. Det hade såklart varit intressant att få se firandet av högtiden men också lite besvärligt för oss då allting skulle vara stängt. Vi nöjde oss denna resa med att endast se förberedelserna inför den.

Det är de hinduistiska balineserna som firar högtiden men överallt på gatorna gjordes förberedelser. Gränder och hus rensades upp och gjordes fina. Olika typer av statyer och konstverk byggdes upp, de flesta rätt läskiga och obehagliga.

På tal om läskigt och obehagligt besökte vi en dansföreställning en kväll i Ubud. Mycket speciell med vackra utstyrslar och annorlunda rörelser. Att skaka på ögonen och händerna var något återkommande. De använde ögonen och sina rörelser på ett skickligt sätt till live-musik som spelades och en förstod när intensiteten ökade och minskade i hur mycket dansaren/na spärrade upp ögonen. Vi förstod inte så mycket av historien bakom dansen men gissar på att det varit något med att en kung bekämpade onda andar typ.

Som ni har förstått har vi besökt många tempel runt om i Sydostasien. Vi besökte även ett i Uluwatu och det var här vi fick känslan av att de flesta tempel vi har besökt har varit mer fokuserade på turism än det verkliga syftet med dem; en plats för bedjande.

Det här är vad vi har märkt och känt av men det är såklart bara en liten del av vad kulturen och religionen i Bali och Indonesien har att bjuda på. Vi tänker på något vår kära mentor Ann-Christin ofta sa; att nu har vi samlat på oss några få pusselbitar, men hela pusslet för Indonesien är verkligen inte lagt.

När vi var inne i en liten turistbyrå, som egentligen bara var som ett öppet garagerum bredvid vägen, hittade vi hela fem stycken sådana "bönepaket" vi tidigare nämnde. Ett litet ihopvikt paket med rökelser, blommor och lite mat. Ofta ställs dessa på ganska utsatta ställen, exempelvis i mitten av ingångar, och jag med min klumpighet får hela tiden anstränga mig för att inte trampa ner dem.

  • Bali
  • 477 Readers

Likes

Comments

Nu äntligen, efter en hel dag på resande fot, är vi på Bali igen. I Uluwatu för att vara exakt. Igår, 9.30, blev vi upphämtade på vårt hostel och blev satta i en fullpackad minibuss där våra väskor fick åka Lombokstyle (se bild), och efter långa bilfärder, mycket väntan och en fyra timmars lång båtfärd var vi framme på vårt hostel här i Uluwatu 22.00. Vårt Lombokbesök blev kort, kortare än tänkt faktiskt. Våra tre planerade nätter där blev istället bara två. Detta på grund av olika faktorer. Innan vi åkte till Kuta, en stad på södra Lombok, var vår bild av Kuta på Lombok livlig, att där fanns många turister och framför allt, sol. Då vi är i slutskedet av vår resa och nyss har tagit det lugnt på Giliöarna kände vi att den bilden matchade våra behov. Vi hade även hört att det var många underbara stränder strax utanför Kuta samt att norra Lombok hade en vulkan med varmvattenkällor vilket lockade oss väldigt mycket.

Det började med att vi anlände till vårt hostel i Kuta, Lombok sen eftermiddag. Vi kände då för att utforska staden och se vad den hade att bjuda på. Ägaren förklarade vägen och att det bara skulle ta tio minuter till centrum. Efter att vi hade promenerat i tio minuter kom vi till det så kallade "centret". Eller ja, vi var aldrig riktigt säkra på om det verkligen var Kutas centrum då det hela var väldigt öde. Men de restauranger som låg längs vägen med kanske en eller två gäster var, några folktomma försäljningsstånd och turistbyråer samt en falsk karaokesång vittnade att detta var stadslivets kärna trots allt. Om vi hade befunnit oss kanske bara halvvägs in på vår Asienresa hade vi nog sett det som ganska mysigt ändå, men nu kändes det bara dött.

Vi gick sedan till en resebyrå för att se om vi eventuellt kunde boka en tur till de där varmvattenkällorna vi hört om. Det visade sig att den kortaste turen dit var på två dagar och kallades "trecking", alltså att turen var en vandringstur där en skulle vandra i flera timmar i berg och tälta där. Samma sak här. Om vi hade befunnit oss halvvägs in på vår Asienresa hade vi nog bokat turen men nu, i vårt hopp om att de sista dagarna ska bli som en härlig solsemester, passade det inte riktigt in. Vi gick besvikna därifrån med drömmen om att få bada i varmvattenkällor förstörd.

Pricken över i:et var vädret. Regn, regn och åter regn. Vi fick veta att det stora berget Rinjani, där varmvattenkällorna finns, var boven i dramat då det var det som drog till sig alla moln som i sin tur drog med sig regn. Detta passade inte heller in i vår planerade solsemester. Vi förkortade därför besöket och spenderade bara en heldag på ön. Lombok är säkert en jättehärlig ö men för oss, i vårt läge och i regnperioden, passade den tyvärr inte in. Vi hoppas kunna återvända dit en annan gång i framtiden och få en bättre upplevelse av ön.

När vi skulle boka biljett tillbaka till Bali valde vi att först undersöka priserna de olika resebyråerna hade att erbjuda. Den första resebyrån vi var på låg precis vid hamnen och erbjöd oss ett ganska högt pris, högre än vad vi hade tänkt oss, och vi tackade därför nej. De fortsatte då att tjata. De påstod att andra resebyråer ändå ringde till dem i slutändan och att vi skulle få samma pris överallt, om inte dyrare. De påstod även att denna resa till och med var billigare bara för oss och visade upp en slumpmässig broschyr på deras språk där det stod ett annat dyrare pris, men hur skulle vi kunna veta att turen var relevant för oss och inte handlade om en annan tur? Vi stod ändå på oss och tackade artigt nej. Då gjorde dem det, som alla andra också gör och som är ett tecken på deras desperation om att vi ska köpa av dem; visade upp andra personers bokningar i hopp om att vi ska tänka: "Jaha, har ALLA dessa smarta personer bokat av er? Då måste ju vi med göra det!". Det fick oss bara att vilja boka någon annanstans ännu mer, vilket vi gjorde och gissa vad? Vi hittade biljetter som var mycket billigare. Det är inte första gången vi är med om detta. Överallt händer det att människor försöker suga ut pengar från oss och lura oss. I början av resan påverkade det vårt humör en hel del och vi kände oss lurade och ledsna. Nu, efter snart tre månader, är vi mer beredda och vana vid det och vi tar inte åt oss lika mycket.

Detta blogginlägg kan verka en aning dystert men vi är på väldigt gott humör just nu faktiskt. En härlig känsla av att snart komma hem är blandad med den frihet och det lugn vi känner av att vara här i paradiset. Uluwatu verkar väldigt lovande av det lilla vi har sett hittills och vi är taggade på resans slutspurt!

Kram, Sally

  • Bali
  • 527 Readers

Likes

Comments

Personligen tycker jag mest om Air av giliöarna. Tillräckligt med folk, fina stränder och fint vatten och precis som på Trawangan och Meno är här ingen motordriven trafik. Lugnt och skönt med andra ord.

Meno är, vad vi förstått, paradiset för nygifta par. Eller ja, par i allmänhet. De var överallt; i havet när vi badade, på stranden när vi solade och i baren när vi beställde dricka. Uttrycket "skaffa er ett rum" passar bättre än någonsin. Sally och jag är trots allt överens om att om vi någon gång ska åka på smekmånad så ska det vara hit. Letade vi oss iväg från paren kunde vi ligga ensamma på stranden, hyra snorkel och snorkla lite, sätta oss på ett strandhak vid havet och bara njuta av ledighet och livet. På kvällen gick vi längs strandpromenaden och åt en trevlig middag på en av de få restaurangerna. Riktigt romantiskt. Vi är också överens om att en dag passade oss utmärkt på den inte så händelserika ön.

Vi var med om en sjuk händelse dock. När vi sakta lunkade hem från stranden till vår närliggande bungalow hoppar Sally plötsligt till och börjar småspringa bakåt för att hitta någonstans att gömma sig, allt i tystnad, medan jag står frågandes kvar. Sen ser jag den, eller snarare hör den när den springer in i våra glasdörrar några meter framför oss. En stor, vacker ödla. Den stannar upp på vår veranda i några sekunder innan den snabbt springer till nästa bungalow för att göra exakt samma sak där. Dunsa in i glasdörrarna, stanna upp på verandan och sedan springa vidare. När Sally sprang bort från den sprang jag efter den och försökte få den på bild, utan framgång tyvärr. Efter snart tre månader tillsammans där vi upplevt både jordbävning och x antal djur- och småkrypsattacker har jag smått börjat lära mig hur Sally reagerar under livshot. Tyst och snabbt hitta bästa möjliga utrymningsväg eller gömställe, och därefter informera mig. Lite som en ska göra vid nödsituation på ett flyg. "Trä först på syrgasmasken på dig själv innan du hjälper ditt barn."

Väl på Gili Air fortsatte jag med dykkursen, den vi började med i Koh Tao. Upplevelsen av PADI-centret här är bättre. Det är inte lika mycket folk, alla vet vem du är och kallar dig vid namn och inte lika stressigt. Jag har till och med haft en egen instruktör alldeles för mig själv, Vincent, som tog med mig på fyra bra dyk runt giliöarna. Jag har alltid älskat havet så dykcert har liksom känts som en självklarhet. Lite dyrare att fullfölja kursen här på Gili Air men det var det absolut värt. Det är en obeskrivlig känsla där under vattnet. Viktlösheten speciellt med också allt nytt du får se och uppleva. Det är som en egen värld där nere, fantastiskt. Jag har varit så uppe i varv de senaste dagarna att jag nu känner det som att luften sjunkit ur mig. Jag känner mig inte sugen på någonting, inte ens på att åka hem. Men de glada känslorna kommer nog snart tillbaka. Jag fick tyvärr inga coola bilder varken på mig med dykarutstyrseln eller under havet men det är upplevelsen som spelar roll.

Medan jag har ägnat dagarna åt dykning har Sally gjort det vi annars skulle gjort tillsammans; solat, snorklat och gått på spa. Hon var speciellt glad efter sin snorklingtur igår där hon bland annat fick se tre stora sköldpaddor på nära håll, så i antalet sedda sköldpaddor ligger vi nästan lika. Det känns lite konstigt att, efter att ha gjort allt tillsammans under så lång tid, nu göra olika saker om dagarna. Vi möts alltid upp till kvällen och äter middag tillsammans dock, och nu när kursen är slut blir allt som vanligt igen, de sista åtta dagarna.

Nu styr båten mot Lombok, vi får se vad den ön har att erbjuda.

Kram Johanna.

Det enda negativa jag har att säga om det trafiklösa livet är att transporten istället består av häst och vagn. Det kan låta exotiskt och mysigt men utnyttjandet av hästarna är hemskt. En verkligen ser hur de lider med tunga vagnar och alldeles för tighta munsboro. Vi fick höra att en häst i genomsnitt jobbar 12-14 timmar per dag, alla dagar i veckan och att hästarna i vanliga fall lever i 30-40 år men att de här har en livslängd på bara fyra år. Bara det visar på hur hemska förhållanden de lever under. Mår dåligt varje gång jag passerar en häst och ännu sämre när jag ser att medvetenheten är så liten hos andra människor. Folk tar bilder med hästarna och på varandra i vagnarna när de skrattandes blir skjutsade.

  • Bali
  • 545 Readers

Likes

Comments

När vi reste till Bali var vi väl medvetna om att vår tid där skulle sammanträffa med slutet på Balis regnperiod. Men vi hoppades att vi inte skulle märka av det så mycket, det är ju trots allt i slutet på perioden. I början av vår vistelse i Bali märktes det bara en aning, med lite extra moln på eftermiddagen och lite duggregn här och där. Det var inte förrän när vi anlände till Gili Trawangan, en ö utanför Bali, som vi fick känna på det på riktigt. Vi var chanslösa när regnet drog igång och efter att vi sprungit hem i ösregn, och förbi vattenpölar djupa som sjöar och leriga så att vi riskerade att sjunka ännu djupare, var vi blöta ända in på kroppen. När regnet hade öst sådär två dagar i rad började vi bli rädda för att våra soliga dagar i Asien var över. Men våra rädslor försvann ganska fort då vi vaknade igår av strålande sol och även denna dag, som är en ny resdag, detsamma. Denna gång begav vi oss mot den mittersta och den lugnaste ön av de tre Giliöarna, Gili Meno. Så nu ligger vi alltså här, under en molnfri himmel och på en tyst och nästan tom strand, ännu en gång och njuter i solen.

En aktivitet vi har ägnat oss åt lite extra här på Gili är snorkling. Både dykning och snorkling är populärt här runt öarna då Bali är en del av Coral Triangle, vilket är ett område med den högsta biologiska mångfalden inom marina arter. I området Coral Triangle finns det sju gånger så mycket revskapande koraller som i hela Karibien (!!). Den tredje dagen på Gili Trawangan hängde vi på en organiserad snorklingtur. Johanna såg hela sju sköldpaddor! Jag fick se två små sköldpaddor på långt håll och många fina fiskar såklart. När vi kom fram till den strand där vi ligger just nu, på Gili Meno, fick vi höra att det skulle vara en så kallad Autobahn för sköldpaddor strax utanför stranden. Johanna och jag hyrde därför varsitt snorkelset och gav oss ut. En Autobahn skulle jag kalla överdrift men vi fick faktiskt se en meterlång sköldpadda bara ett par meter ifrån oss, så häftigt! Efter mötet med sköldpaddan och synen på många, olika sorters fiskar kände vi oss nöjda. Johanna tänkte även ge dykning ett nytt försök på den tredje och sista Giliön, Gili Air, som står näst på tur efter Gili Meno.

Vad gäller maten här har den verkligen fallit mig i smaken. För första gången på resan kan jag äta den lokala maten och ärligt säga att den är väldigt god. En stor anledning till det är den gudomliga jordnötssåsen. Nattmarknaden på Gili Trawangan blev en hit för min del då jag fick välja fem saker, såsom nudlar, vårrullar, stekta grönsaker m.m, för bara 14kr och sedan dränka det i så mycket jordnötssås som jag ville. Jag ger marknaden 5/5 vårrullar, då en kan äta både väldigt billig och god mat + det fanns mycket vegetariskt!

Nu väntas en nattpromenad ner till hamnen på Gili Meno för att utforska vad ön har att bjuda på. Redan imorgon åker vi vidare till Gili Air.

När vi sprang genom ösregnet (eller ja, ösregn är en underdrift på vad det var) på Gili Trawangan sjöng vi Håkan Hellströms låt "En midsommarnattsdröm". Därför vill jag tillägna "En midsommarnattsdröm" som dagens låt. 

https://open.spotify.com/track/6CWSkkbmN7Eb46jHVR1HXK

Kram, Sally

På Gili Trawangan bodde vi på Panda Hostel och spenderade hela fem nätter där. Hostelet var ett familjeföretag och de var väldigt öppna och bjöd in oss i gemenskapen. De gjorde allt för att vi skulle få det så bra som möjligt. Deras gästvänlighet blandat med hostelets pool och våran egna lilla uteplats förgyllde vårt besök på ön.

  • Bali
  • 619 Readers

Likes

Comments

Vi vaknar upp. Sängen skakar. Glasrutor slår mot fönsterkarmar. Sally rusar upp, drar på sig en klänning och svarar inte när jag frågar vad som händer. När hon är halvvägs ut genom dörren från vårt rum på tredje våningen flyger jag också upp, sliter åt mig första, bästa klädesplagg att hålla för brösten med och följer Sally ut på vår kombinerade balkong och trapphus. Vi upplevde vår första jordbävning. Lyckligtvis befinner vi oss i Ubud i mitten av Bali, cirka 48 kilometer från jordbävningens epicentrum. Den mätte till 6,4 på Richterskalan men ingen tsunami ska ha följt efter skalvet och ingen har påträffats död.

Annars var detta ingen större uppståndelse, några vi träffade tyckte snarare att det var mer coolt än läskigt.
Från en konversation med två svenskar:
- Nä vi kände att det inte var något stort skalv så vi låg kvar i sängen.
- Jaha, ni har varit med om en jordbävning innan?
- Nejnej, detta var första.
- Men var ni inte oroliga för större efterskalv?
- Nä.
En annan kille berättade hur balineser hade sprungit runt i panik medan han stod och skrattade åt dem och "njöt av upplevelsen".

Morgonens uppvaknade hindrade i vilket fall inte våra planer för dagen. Istället för att ta en tur för att se landsbygden runt Ubud med vattenfall och risfält hyrde vi en moped och körde runt själva. Positivt: billigare, inte lika mycket turister och vi får själva välja var vi vill åka. Negativt: att själva behöva ta sig runt i vänstertrafik, rädslan för att bli stannade och bötfällda av korrumperad polis och att inte alltid hitta rätt. Som när vi skulle till de bedömda risterasserna. Vi prickade ut stället på kartan, körde den långa vägen dit och när vi kom fram var det helt tomt på folk och terasserna var mer som fält. Vi insåg väl rätt snabbt att detta var fel ställe men bestämde oss för att gå runt där en stund ändå. En stund blev till en timme av harmoniskt vandrande genom risfält och i skogen. De enda vi träffade på lite här och var var de som arbetade på fälten eller bodde i närheten. Jag tänker på ett citat som mamma brukar säga, något om att köra vilse annars hittar du inte smultronställen.

Vi hittade i alla fall till det vattenfall vi hört så gott om, och vilken upplevelse det blev. Solen sken i den lilla gläntan, det var relativt lite folk på plats och ingen hade hoppat i än. Vi gick i och fick snart sällskap av en kille liknande Jesus som hjälpte oss förbi strömmarna in under fallet. Underbar känsla i det svalkande, friska vattnet och strömt som tusan var det.

Lunch åt vi på ett veganskt ställe mitt ute i ingenstans kändes det som, Moksa. Mycket mysig och behaglig miljö och god mat framför allt! Väl hemkomna var vi trötta och skulle dessutom upp 01.30 samma natt för nästa äventyr så det blev en tidig kväll efter att ha ätit sushi till kvällsmat. Jag tror tyvärr inte att Sally var så imponerad av sin första måltid sushi. Jag ska bjuda henne på Sumo Sushis Crunchy maki när vi kommer hem så kommer hon definitivt bli ett minst lika stort fan av sushi som jag.

När vi släckte lampan på kvällen, bara några timmar innan vi skulle upp, sa Sally "är det inte jävligt dumt att åka till en vulkan när det precis har varit jordbävning?". En lång tystnad följde varpå jag sa "jo" och sen somnade vi. Kanske var det för att uppståndelsen kring jordbävningen varit så liten eller för att vi har sett det som en självklarhet att åka till Mount Batur, den aktiva vulkanen, under vår vistelse här, men vi hade inte tidigare haft en tanke på att det kunde vara farligt. Sally sökte lite på internet och vi hörde oss för med föraren och de andra turisterna i bussen och ingen verkade orolig över något utbrott.

Vi blev upphämtade 02.05 och turen började med frukost i form av friterad bananhalva och en kopp kaffe eller te. Med oss upp på vandringen fick vi också en frukostlåda att äta när vi väl kommit upp. Och så började vi gå, klockan var 04.00. Till en början var det rätt behagligt förutom det totala mörker som omslöt oss. Med ljuset från ficklampor gick vi på led efter vår gamle, inte så pratglade men dock väldigt söte guide. Det märktes att han hade gått här många gånger och höll ett snabbt tempo utan att bli varken andfådd eller svettig. Guiderna här jobbar sju dagar i veckan och på högsäsong går de två turer om dagen. Det kanske inte låter så mycket och när jag först hörde det innan turen hade börjat tänkte jag "äsch, hur jobbigt kan det vara att gå upp liksom, verkar vara ett rätt chill jobb" men ack så fel jag hade. Två timmar tog det att gå upp och ju längre vi gick desto brantare blev det. Vi klättrade på stenar och gled på lös sand. Svetten rann och våra hjärtan slog som aldrig förr. Med oss på turen hade vi fyra pratglada britter, två inte så pratglada svenskar och tre människor från okänd nation vilka vi tappade bort inte ens halvvägs upp för vulkanen. 2010 var året en svensk kille halkade och föll 150 meter ner i kratern och dog. Med det i tankarna tog vi det ytterst försiktigt och var lite halvt skräckslagna när vi stod där bredvid det stora, stora hålet. Det var i alla fall fridfullt att sitta på mattor högst upp och äta frukost till soluppgången. De två timmarna ner gick lättare även om benen och speciellt fotlederna hela tiden var spända. Resten av dagen tog vi det lugnt, jag gick på en fridfull yogalektion efter en power nap och Sally hade lite spa hemma. Kvällen avslutades med en raw food-restaurang och en mycket speciell dansshow. Mer om det i nästa inlägg. Jag tror att Bali kommer bjuda på många fler goda matupplevelsen framöver.

Hunden på bilderna tillhörde familjen som ägde hostelet vi har bott på. Vi kallade honom Morris och han blev vår nya vän. Han kommer vara mycket saknad. Ubud har varit en spännande och härlig upplevelse, nu beger vi oss vidare mot vår första Gili-ö; Gili Trawangan.

Pussar och kramar / Johanna

  • Bali
  • 704 Readers

Likes

Comments

Tjena! Sally här🌴

Efter vårt lyxliv i Canggu väntades ännu mer lyx i Legian. Eller ja, för oss backpackers som har bott på ställen där vi har fått duscha i avloppsvatten, trängts med 15 andra i en sovsal eller upptäkt bedbugs, kackerlackor och andra trevligheter, räknas det som lyx iallafall. För det första vill jag nämna den underbara frukostbuffén. Ni som känner mig vet ju att jag är som lyckligast när jag äter hotellfrukost - och den här var utöver det vanliga. French toasts, pannkakor, våfflor, baguetter, müsli och mycket mer satt vi och avnjöt. Enda negativa med frukosten var att vi upprepade gånger fick frågan vilket rum vi bodde i, som om personalen tvivlade på att vi faktiskt bodde där. Lite förståeligt dock eftersom att vi inte heller är så vana vid att bo så fint. För det andra har även detta hotell en takpool och en riktigt fin sådan till och med. Första dagen blev vi erbjudna en god välkomstdrink som vi satt och drack i våra solstolar med utsikt över hustaken. För det tredje luktar till och med toaletterna här ljuvligt. Jag blev förvånad varje gång jag omslöts av en vaniljlukt när jag gick in där, väldigt imponerande och fräscht!

Det som förgyller vår tid här ännu mer är att vi för tillfället är återförenade med Becca och Katja. Mycket av vår tid här har spenderats vid poolen. Detta kan jag erkänna med en viss skam då vi egentligen inte har utforskat staden särskilt mycket. Men vi njuter och det är väl det viktigaste. Enda gångerna vi egentligen har lämnat hotellet är när vi har varit på jakt efter matställen eller när vi bestämde oss för att utforska Kutas festliv. Det var inte mycket att ha kom vi fram till.

Nästa stopp --> UBUD! Där ska vi byta ut poolhänget med upptäcksfärd bland risfält och vattenfall. Hörs snart!

Kram, Sally

När jag skulle ta denna frukostbild sa Johanna att jag kanske skulle ta bort mina bönor med förklaringen att jag är en av få som tycker att det är gott. Pfft! Vem gillar inte vita bönor liksom?

  • Bali
  • 764 Readers

Likes

Comments

Hej vänner, Johanna här.

De förväntningar vi hade på Bali var dels att alla vill tjäna pengar på dig, alltså väldigt turistigt, och dels att det inte var det paradis alla drömmer om. Framför allt att många stränder är skräpiga. Vår första upplevelse av Bali var det sjuka antalet taxichaufförer som mötte oss på flygplatsen. Tror aldrig att jag har sagt "no thank you" så många gången under en och samma minut. Där gick vår förväntning nr1 i bruk. Upplevelse nummer två var dock två enormt snälla människor. En som körde runt Sally på moped och letade boende mitt i natten och den andra som körde oss till sitt hotell som hade ett rum ledigt för natten. De var inte alls ute efter våra pengar. Ja, en kan tycka att det var osmart av oss att inte ha ett bokat boende första natten då vi kom till Bali så sent men även den bästa glömmer bort saker och gör misstag. Det löser sig ju alltid, på något sätt. Och hela incidenten gjorde att vi dagen efter hittade ett superbra boende precis vid stranden med både inkluderad frukost, pool och massage för en billig peng. 200kr/natt för oss två skulle egentligen kostat 1 339kr enligt Agoda. Skumt tycker vi men här klagas det verkligen inte. Om det är så billigt att bo lyxigt kan vi gott unna oss det resten av tiden. (Vilket bara är tre veckor?!)

Stränderna här i Canggu är i och för sig svarta men inte så skräpiga som vi trott. Canggu ligger på södra Bali och är ett surfingparadis så att hitta surflekion var enkelt och känns som ett måste när en väl är här. Och vi älskade det! En aning jobbigt med allt armpaddlandet för att komma ut till de bra vågorna men väl värt när en fångade en bra våg och stod upp hela vägen in till stranden. Härlig känsla. Jag blev sjösjuk efter halva kursen på två timmar vilket var mindre kul. Hade inte alls tänkt på att det kunde inträffa men nu känns det rätt självklart med tanke på att en ligger på en bräda och guppar på vågorna liksom. Sally fick brännsår på båda låren och på magen men blev ändå så förtjust att hon tog en till kurs tidigt morgonen efter och det hade varit mycket vackert. Inte så mycket folk, bra vågor och lite svalare än mitt på dagen. Det hade till och med varit en regnbågen i fjärran, en riktig surfidyll. Det kanske låter som att vi är värsta proffsen nu men det är vi verkligen inte. De vågor vi fångade var inte många och de vi väl fångade stod vi inte alltid upp på, ramlade efter någon sekund eller så. Våra instruktörer fick sig några goda skratt i alla fall. Och bara det att ta sig förbi alla stora vågor på vägen ut, det kändes som att ta ett steg fram och två steg bakåt ibland.

Vädret har varit bra, trots att det även här har regnat om eftermiddagarna. Inte så konstigt då det är slutet av Indonesien regnperiod så vi är bara glada att få sol på förmiddagarna.

En kväll hade vi också turen att pricka in en middag med två tjejer från Karlstad som jag träffade när jag sommarjobbade som dansare där uppe för ett och ett halvt år sedan. Älskar sammanträffanden som dessa och Alma och Moa är hur goa och glada som helst så det blev en mycket trevlig träff. Vi fick lite fler tips om Bali från dem som avslutade sin vistelse här och ska vidare mot Nya Zeeland om några dagar.

Nu åker vi vidare mot Legian som ligger lite öster om Canggu och ska ännu en gång träffa Becca och Katja!

Pussar och kramar / Johanna

  • Bali
  • 847 Readers

Likes

Comments