Sommaren 2015 skulle jag ta studenten och äntligen bli ”fri” från plugg. Jag har dock sedan länge vetat att jag inte ville ta ett sabbatsår och sökte mig direkt in på universitet. Många som kommer från en småstad brukar vilja flytta till en storstad men det lockade inte riktigt för mig. Jag ville hellre bo i en mellanstor stad som ändå låg relativt nära Borlänge. Därför stod det mellan Karlstad och Örebro. Jag var och tittade på båda Universiteten innan men fick en så mycket bättre magkänsla för Karlstad och jag är så glad över mitt val.

Innan jag skulle söka så hade jag tagit reda på vad för betyg som krävdes för att komma in på programmet och jag skrev även högskoleprovet för att förbättra mina chanser. Provet gick inge vidare och betygen var det som jag skulle söka på. Några dagar innan antagning släpptes så skulle jag räkna om mitt meritvärde och inser att jag räknat fel, där kom paniken och all dess hysterik. Vad ska jag göra i höst?

Några dagar gick och antagningen kom, jag kom in. Jag skulle inte bara bli Civilekonom utan även Värmlänning. Jag var så himla glad, det blev precis som jag ville. Insåg ganska snabbt att det var onödigt att stressa upp sig och att statistiken bara är ett genomsnitt från föregående termin.

Att flytta hemifrån var inte så skrämmande för mig eftersom jag i princip flyttade hemifrån som 16-åring. Jag valde att läsa på ett gymnasium en timme bort ifrån mig för att det lockade mer just vid den tiden. Så när jag var 16 år flyttade jag till en korridor med 7 andra tjejer, det fanns både fördelar och nackdelar att bo i korridor. Fördelarna var att du aldrig behövde vara själv och nackdelen var att du ALDRIG var själv. När jag sedan började tvåan på gymnasiet flyttade jag till en lägenhet som jag delade med 2 andra, det här var så mysigt till en början men till slut så går man varandra på nerverna. I trean fick jag en egen lägenhet och det var så jag visste att det var det jag ville ha när jag skulle flytta till Karlstad. Jag hade turen att få en lägenhet via bostadsgarantin som fanns när jag sökte. Jag fick min alldeles egna lägenhet på 29kvm, det var här jag skulle bo de närmaste 4 åren. Bostadsgarantin finns fortfarande men den är omgjord och är inte lika effektiv som den var då.

Det som var skrämmande för mig var - kommer jag få några vänner? Absolut skulle jag svara till mig själv om jag kunde. Det är så himla bra arrangerat att det är nästan omöjligt att inte få vänner. 2 år har gått sen den 9 Juli 2015 då beskedet kom och ingen kunde vara nöjdare än mig angående mitt val.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

En helg i en students liv kan se väldigt olika ut. Ena helgen kan bestå av stressplugg tills man stupar och den andra av det ultimata "soffmodet". Den här helgen har bestått lite av både. Fredagen inleddes med en kväll av vin och paj hemma hos en vän till oss. Jag Sofie fick lov att göra en introduktionsvecka på mitt nya jobb och var därför inte med i fredags. Amanda har varit i biblioteket konstant de senaste 2 veckorna och pluggat inför terminens sista tenta den 24 maj. Vi är så redo för "sommarlov", även fast vi ska jobba mest hela tiden. Jag, Sofie ska jobba på ett lager hemma i Dalarna och Amanda ska jobba på Circle K.

Igår alltså lördagen så möttes vi upp i skolan och inledde terminens sista pluggdagar. Vi hade bestämt att vi skulle sitta i skolan till klockan 18 och sen åka och handla inför kvällens myskväll. Vi skulle mötas upp hemma hos vår vän Linn och se en film som man tydligen garanterat skulle gråta till. Hälften hulkade och andra hälften titta förvånat på och skrattade. För övrigt vill jag tipsa om filmen Lion.

Söndagen har endast bestått av plugg och några tårar över att inte få njuta av det fina vädret. Ikväll blir det en lugnt för att klara av de sista dagarna. Endast 17 dagar kvar av terminen och 18 dagar kvar tills Amanda ligger på playan.

Likes

Comments

Alla har olika upplevelser när det gäller beskedet om vad man ska plugga till eller vart man har kommit in. Vi tänkte därför dela med oss av våra känslor som vi kände under denna perioden. För mig Amanda var detta en av de värsta perioderna i mitt liv. Vissa känner sig redo att flytta hemifrån när de är 19 år, men det var inte jag. Jag trivs otroligt bra i Stenungsund med mina fantastiska vänner och underbara familj. Anledningen till varför jag sökte till Karlstad från första början berodde på min bror som pluggar här i Karlstad och trivs jättebra. Jag sökte mest som en rolig grej för att se om jag kom in och inte.

När beskedet kom blev jag först superglad men sen vred sig allt i magen på mig, jag var antagen till Karlstads Universitet och jag skulle flytta 230 km bort från mitt liv. Jag fick panik och började gråta, bestämde mig för att jag skulle tacka nej. Det var en för stor förändring, jag var inte redo. Det gick några dagar och jag var fortfarande inställd på att jag skulle tacka nej till utbildningen men en kväll tog jag mitt förnuft till fånga och insåg vilken möjlighet jag har fått. Jag kanske inte ens kommer in nästa år, jag kan inte låta en sån möjlighet försvinna så jag tackade ja. Letandet efter lägenheter började, jag ringde till alla hyresvärdar som fanns i Karlstad och bland dem sista jag ringde fanns det en ledig lägenhet som jag tog, en jättefin lägenhet på 36 kvadrat som låg nära skolan, enda problemet var att den först var ledig den tredje oktober. Jag var tvungen att lösa ett annat boende i 6 veckor innan jag fick min lägenhet. Min första tanke var att jag kunde bo hos min bror, men att dela hans lilla lägenhet var inget alternativ. Jag kontaktade en annan hyresvärd och de löste så jag fick bo som inneboende hos ett par. Problemet med att bo som inneboende var att man hela tiden kände sig i vägen och man kunde inte göra som man ville eftersom man var tvungen att ta hänsyn till ett främmande par. Det kändes som jag störde dem i deras vanor, men allt eftersom lärde jag mig när de brukade äta frukost och vid vilken tid de kom hem från jobbet. Jag passade in det så vi gick om varandra på dagarna och om kvällarna hade jag nollningen som sysselsättning vilket var värdigt skönt och när jag väl fick min egna lägenhet blev allting mycket bättre.

Men tillbaka till dagen då jag tog mitt pickpack på två stora rullväskor och begav mig mot Karlstad för första gången. Min mamma körde mig till stationen i Göteborg och verkligheten började sakta smyga sig över mig. Jag skulle flytta. Väl framme i Göteborg satte jag mig på tåget och stora tårar rullade ner för mina kinder när jag kände hur tåget sakta började åka samtidigt som min mamma stod kvar på perrongen och vinkade av mig. För första gången i mitt liv var jag helt ensam och jag kände hur klumpen i magen började växa. Jag visste inte vad som skulle hända. Väl framme i Karlstad tog jag första taxin jag såg och sa "ta mig till denna adress, tack". När jag väl kom fram till adressen hann jag endast lägga upp mina väskor, ta en snabb dusch och sminka om mig innan jag skulle till första träffen på nollningen. Det var med skräckblandad förtjusning som jag gick till mötesplatsen utanför huvudentrén, när man väl blivit indelad i grupper och "lära känna dagarna" drog igång insåg jag hur kul detta var. Jag som var extremt skeptisk till Karlstad i början trivs så himla bra här nu, detta är en resa som jag tycker alla borde göra. När man flyttar till en ny stad för att plugga lär man känna så många nya människor, de flesta har liknande intressen och du hittar vänner för livet. Jag är tacksam att jag vågade flytta. Jag tycker därför att alla som inte känner sig helt redo att flytta ska göra det ändå, ni lär er på vägen och det måste ske någon gång så det är lika bra att våga.


Likes

Comments

Nu kanske ni tänker lite såhär ”hur blev en dalmas och en göteborgare vänner?” Jo, allt började när vi första dagen på Universitet blev tilldelade en nollegrupp. Jag har alltid känt att jag är en väldigt lång tjej (178 cm) så blev jag helt till mig när jag såg någon som faktiskt var längre än mig, hela 1,6 cm. Vi blev faktiskt misstagna för samma person ett antal gånger, antar att vara lång och blond inte är så vanligt.

Både jag och Amanda trivdes väldigt bra i vår nollegrupp och hela vårt tjejgäng består än idag av ”Wermland forever”- tjejer. Gruppindelningen skedde så att du får dra en lapp med vilken grupp du tillhör och det är så kul att du kan bli ”tilldelad” vänner och att det faktiskt kan bli så himla bra. Nollningen är 2 veckor lång och består av en hel del ”lära känna” aktiviteter men det som gör själva stämningen är som Amanda skrev gemenskapen. En del fasas ut och är bara med den första veckan men vi var några tappra själar som härdade ut och oj så värt det var. Just därför valde jag att vara fadder åt de nollorna som började hösten 2016, men det är en annan historia.

Likes

Comments

Hej!

Vi är Amanda & Sofie och välkomna till vår blogg. Vi har känt varandra i snart två år och detta är vår första bild tillsammans från den härliga nollningen. Anledningen till varför Sofie har hennes namn i pannan beror på att vi tappade bort våra pannband med namn på under kvällen (fråga mig inte hur), och anledningen till varför jag, Amanda inte har kvar namnet utan endast ser smutsig ut beror på mina dansmoves och att jag fick den briljanta idéen att torka mig i pannan efter det... Den gula vackra tröjan representerar våran nollegrupp som var Wermland Forever. Det brukar finnas ett temat under nollningen och för oss var det Reality show, de andra nollegrupperna var Lyxfällan, Farmen, Robinson samt Wild Kids. Nollningen här i Karlstad är helt fantastisk med så många engagerade faddrar som gör allt för att nollerna ska få en så bra start på studentlivet som möjligt!

Lite snabb information om vilka vi är: Både jag och Sofie är 21 år gamla och vi kommer från olika ställen i Sverige, jag kommer från Stenungsund som ligger 4 mil utanför Göteborg och Sofie kommer från Borlänge som ligger i Dalarna. Vi har många gemensamma intressen som träning, plugg och mat i alla dess former. Vi är inne på vårt andra år på Civilekonomutbildningen i Karlstad och har klarat av hälften än så länge. Till er som är lite tveksamma på om ni ska plugga eller inte, GÖR DET! Detta är den roligaste tiden enligt oss och Karlstad har verkligen levt upp till förväntningarna. Vi vet att det finns många frågor om man tänker börja plugga och vi hoppas att vi kan hjälpa er med dem!

Likes

Comments