Jag hade som mål under denna graviditetspenning att äntligen baka kanelbullar! Har ju gjort det tidigare också men aldrig helt själv!

Förra gången jag skulle baka så blev det lite fel så jag gick in och kastade mig gråtandes i sängen och Patrik kom efter och frågade vad som hände... jag råkade få mjölken lite väl kall innan jag hällde i den bland jästen och då var ju allt kört..

Men att börja gråta över det kan jag inte mer än skylla graviditetshormonerna på 🙈

Som tur är har jag världens finaste sambo så han pussade på mig och erbjöd att handla ny jäst, men vi åkte iväg o handla på Jysk istället :)

Denna gången gick det bättre, så efter att ha gjort en sats vaniljbullar tänkte jag att det var lika bra och köra en sats kanelbullar också!

Under tiden degen jäste, passade jag på att vila kroppen. Igår var vi ute och gick 5km (öm och trött i kroppen igår och sen stå idag...) jag kan säga att det känns i kroppen nu att jag är i vecka 37, men det var helt klart värt att bli lite trött i kroppen för nu är frysen full av bullar till besökare när bebis väl kommit :)

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Den segaste lördagen på lääänge idag! Trots att jag inte druckit alkohol sedan februari så känner jag mig bakis idag, haha!

Igår hade vi nämligen över våra föräldrar på middag och det blev rätt sent, klockan var efter ett när jag gick in och la mig..

Det var mycket förberedelser så det var fullrulle hela dagen och det märks framför allt på kroppen när man inte sover hela nätter och sen fixar en hel dag utan att sätta sig ner och vila :)

Det blev verkligen en mysig kväll och jag är så glad att vår lilla bebis kommer få växa upp med mormor och morfar och farmor och farfar så närvarande i sitt liv ❤️

Till efterrätt blev det vit chokladmousse och lite annat smarrigt! Och pappa sa "Mhm gott med lakrits" och vi bara nä det är inget laktris i, haha! Men sen visade det sig att det visst var det i chokladen 😂 så dom hade bra smaklökar, haha!!

Likes

Comments

Idag var jag och Patrik hos barnmorskan för den vanliga kontrollen. Vikt, järn, blodtryck, SFmått och hjärtljud är sånt vi oftast går igenom. Jag har gått upp ca 12kg sedan inskrivningen och det är verkligen ingenting jag lägger någon fokus vid. Jag äter det jag är sugen på och tyvärr har det varit alldeles för mycket gottis som åkt ner genom matstrupen på mig, haha! Men jag hoppas att bebis inte mår allt för dåligt av det! Bitvis är det riktigt jobbigt att undvika allt annat man inte får stoppa i sig, så lite får jag unna mig ;) Järnvärdet låg på 127 idag, vilket är utmärkt, jag kan till och med välja att trappa ner till varannan dag. Mitt blodtryck hamnade på 130/80 och mitt SFmått låg på 33, alltså mitten på kurvan. Även hjärtljudet var alldeles utmärkt, så det var skönt att höra! :)



Jag har ju turen att ha en väldigt lugn krabat inne i magen, vissa gravida brukar ju gnälla lite om hur bebisen trycker mot revbenen och sparkar och har sig.. Denna filuren är snarare tvärtom.. Ibland känner jag knappt av den! Nu i slutet på graviditeten ska man vara mer vaksam vid minskade fosterrörelser och i förra veckan var den lugnare än vanligt, så jag fick be Patrik lyssna och då hörde han hjärtljudet och även små rörelser, vilka jag oftast inte känner... Men för att vara lite mer lugn i det hela så har jag nu börjat skriva upp på telefonen när den är aktiv, även minsta lilla och jag ser ett tydligt mönster ;) Nästan alltid så är det en liten knuff när klockan är halv :)

Det kan också vara lite så att Patrik varit hemma lite för mycket, haha! Förut så rörde sig bebisen när Patrik kom hem och pratade, så nu är väl bebis så van att alltid höra sin pappas stämma. Så ska bli roligt att se nästa vecka hur det blir då, när P börjar jobba igen :)


jag kan inte förstå att det bara är 30 dagar kvar tills vi får träffa lilla bebisen! jag längtar!!!

Likes

Comments

Denna veckan har sprungit iväg och det har varit mycket tankar och funderingar... så bebisen har varit relativt lugn vilket gör att min hjärna går på högvarv, mår bebisen bra, nu har jag inte känt den mm.


Men som tur är lyssnar Patrik på hjärtat och då känns det lugnare. Jag känner ju inte alls alla rörelserna så jag vet ju att den rör sig fast jag själv inte känner ngt.

I måndagsvar vi på ultraljud på KK och kollade om moderkakan följt med under tidens gång eller om den fortfarande låg ivägen. Och lyckligtvis hade den följt med, så det blir inget planerat kejsarsnitt! Vilket det blivit om den inte förflyttats.

Och i onsdags var jag iväg igen och pratade med en barnmorska/doula som man får träffa om man är förlossnings rädd. Hon var super bra! Och jag fick bl.a. veta att jag har möjlighet att komma in till förlossningen om Patrik inte är hemma. Vilket är ett utav dem största rädslorna jag har, att jag ska få en ångestattack här hemma för att jag har ont. Men att jag sen har möjlighet att åka hemåt igen när han kommit till Malmö.

Det är verkligen skönt att man som kvinna inte blir ifrågasatt om förlossningen, iaf har jag inte stött på det inom vården ännu, utan mer från vanliga människor som fött barn och menar på att det är en baggis, eller vissa som drar sina historier om allt som gått fel...

Annars mår jag bra, vissa dagar är jag mer illamående efter måltid men dem flesta dagarna mår jag precis som vanligt, toppen :)

På nätterna springer jag på toaletten minst 3-4 gånger innan jag kommit till ro. Märks att bebisen ligger nära kissblåsan nu 🙈 och är i behov av att tömma tarmen på natten, haha!!

Jag har haft mer foglossning än innan (tog mycket stryk av att vara på Lindex Babyshower där jag stod upp mycket) och lite mer kämpigt än vanligt med kroppen.. den är ju betydligt tyngre nu :)

Likes

Comments

Nu tänkte jag berätta om hur vi fick reda på att vi skulle gå från att vara två till en familj på tre!

Det hela började på måndagen dagen innan alla hjärtans dag. Jag kände mig trött och hängig. Typiskt influensa symtom. Så jag var sjukskriven från jobbet hela veckan. Men Patrik tyckte inte jag såg något vidare sjuk ut, utan att det mer kändes som jag "spelade" sjuk. Men som sagt, jag mådde inte vidare bra..


Redan när jag slutade med mina p-piller började jag föra dagbok över mensen och ägglossningen i en app på telefonen, så jag hade rätt bra koll på när min mens skulle komma.


Den 27 februari (Bim +2) var Patriks tvillingbror Fredrik här och planerade inför deras födelsedagskalas dom skulle ha dagen efter. Vi hade planerat att göra ett test efter att han gått hem och när han stängt dörren efter sig gick jag direkt och hämtade en mugg som jag kunde kissa i.

Vi hade gjort samma procedur några gånger innan, men alltid med ett negativt resultat. Så båda var rätt inställda på att det inte skulle visa något denna gången heller..


Jag vågade inte kolla på stickan, utan bad Patrik gå in och kolla. Då sa han "kom in och titta, (båda kollar) jag tycker det är ett streck till, vad tycker du?!" Och jag såg också ett tunt i princip genomskinligt streck. Men, det var ett streck mer än det varit förut!

Vi hämtade ännu ett test, från clearblue som skulle vara "mer" säkert... och när kisset nådde stickan hände det ingenting, men då hade Patrik varit lite för snabb så han fick stoppa ner testet igen lite längre och då blev det ett plus direkt. Och vi kollade på varandra, sjukt osäkra på om vi skulle skratta eller gråta och kramade om varandra.

Varför vi inte hoppade av lycka varför att vi båda inte kunde tro att det skulle gå så snabbt att bli gravida, så vi blev lite tagna på sängen. Jag slutade med mina p-piller i oktober. Men även för att dem första 12-13 veckorna är det så osäkert överlag att allting ska gå bra att vi inte vågade ta ut lyckan i förskott.

Men mensen var 2 dagar försenad och jag hade känt mig extremt trött, galet öm i brösten, väldigt kissnödig ibland och väldigt andfådd. Men jag hade också en molande värk i magen som påminde om mensvärk.

Strax efter att vi hade låtit allt sjunka in, att det faktiskt visade att vi var gravida ringde vi först min syster Jossa och facetime med henne och sen Patriks bror Niklas och Anette. Det kändes jätteskönt att få dela med sig av nyheten till dom :) så man hade någon att prata av sig med utan att spricka av att vilka berätta för hela världen! :)

Dagen efter kom ju hela Patriks familj hit på kalas, så ni kan ju tänka er vilken hemlighet vi bar på utan att få dela med oss av den!

Vi fortsatte ta några graviditets tester även efteråt. För vi kunde inte riktigt förstå att det var sant!

Än idag (är i vecka 35 nu) så kan vi inte riktigt förstå att det s n a r t ska komma en liten familjemedlem till oss!

Det här lilla livet är verkligen så himla efterlängtat av oss båda!



När ett ljus slocknar tänds ett annat ❤️

Likes

Comments

Idag åkte jag och Patrik till Kämpinge, som ligger i Höllviken. Det är det stället där Patrik som barn spenderade många somrar.

Vi skulle föreviga graviditeten vid dom färgglada badhytterna :)

Vi hade vädret på vår sida och jag frös inte speciellt mycket, trots att vi är inne i slutet på september! :)

Här vill jag definitivt åka tillbaka med bebis nästa sommar! Det var väldigt fint och att få låta vårt barn springa (kanske vi får nöja oss med en krypandes bebis nästa sommar, haha!) omkring på stranden där Patrik spenderat sin barndom är något jag gärna vill uppleva! :)

Likes

Comments

Idag var vi på familjerättsbyrån och skrev på att Patrik är fadern till vårt blivande barn!

Det är skönt att ha gjort det (tack för tipset Frida!) innan bebisen är här. Dels om något händer med mig vid förlossningen så Patrik är målsman och bestämmer över bebisen eller om det skulle hända Patrik något.

Det är en äcklig tanke att ens tänka, men jag är ju den som gärna tänker steget före och gärna katastroftankar 😴

Likes

Comments

I fredags gick vi in i vecka 34. Och jag tänkte sammanfatta lite kort hur jag mått nu i vecka 33..

Vi åkte iväg till Oslo i tisdags och på natten där mådde jag inte alls bra. Illamående och yr! Svårt att veta om det berodde på båtfärden eller om det var graviditeten?!

Jag sov dåligt då jag fick springa på toaletten några gånger. Under tiden vi var i Oslo gungade hela världen och även andra dygnet på fast mark, så snurra det fortfarande i huvudet.

Jag skulle vara hos läkaren klockan 13.00 i fredags, men kände att jag inte vågade sätta mig bakom ratten själv då det snurrade och jag kände mig yr. Så Patrik var gullig som körde mig!

På kvällen hade jag åter en konstig känsla och jag har haft huvudvärk till och från hela veckan, så jag pratade med prenatal och fick komma dit och göra lite tester.

Allting såg bra ut med både bebis och mig! Så efter att vi kollat feber, blodtrycket och ctg?! Fick vi åka hemåt igen, lite mer lättade än när vi åkte in.

Annars har väl veckan varit relativt lik dom andra veckorna.. har också haft sjukt ont i min vänstra vad, så denna veckan har jag använt stödstrumporna flitigt :)

Så nu håller vi tummarna på att denna veckan blir lugn, att bebis visar lite mer rörelser (varit rätt lugnt bitvis denna veckan också med just rörelser) och att min huvudvärk, illamående o yrsel går över :)

Likes

Comments

Igår gick jag in i vecka 33, om bebis vill komma ut när den är beräknad är det alltså bara 54 dagar kvar!

Så, hur har jag då mått vecka 32, lite trött, lite foglossning (märks framförallt när jag går).

Jag sover desto sämre för jag går upp och kissar stup i kvarten, men vissa nätter sover jag ända till halv fem och då är man lycklig ;) Även om jag somnar senare vaknar jag ändå vid åtta, nio tiden och kan inte somna om.

Jag mår i det stora hela väldigt bra, men visst märker jag bitvis att det är jobbigare än i vanliga fall. Jag drar tunga suckar i soffan, för ibland är det lite jobbigt att andas, haha! Denna veckan har jag också märkt av hormonerna att jag varit känsligare. Vilket jag inte varit speciellt mycket i början på graviditeten.

Kusin Tindra fick lov att rita på magen och gjorde en liten avbild på bebisen! Älskar huvudfotingar, Såå söta!! Och Lukas var extra "mostrig" då mamma var hos tandläkaren.. men då kunde man inte lämna mosters famn 😍

Nu börjar jag tänka mycket kring förlossningen, hur allting ska klaffa. Blir smått stressad av att veta att Patrik kan vara i Linköping, eller Uddevalla... fast han säger att han kommer vara i närheten.. så då får jag helt enkelt tro på det! :) men sen kommer nästa tanke, tänk så är jag på vift, haha!!

I början kände jag absolut inte att jag skulle lyckas föda vaginalt och var väldigt rädd för det, men ju närmre förlossningen kommer, desto starkare blir min tro på mig själv, det kommer inte lika ofta negativa tankar om att just jag inte skulle kunna fixa det! Vilket är en jäkla skön känsla!

Tanken på ett eventuellt kejsarsnitt finns ju kvar och ingenting jag kommer kunna påverka, så vi får helt enkelt vänta och se om moderkakan har hängt med!

Jag är rätt tillfreds med hur graviditeten fortlöper och att jag känner mig trött, glad, ledsen, öm med mera för det är en himla stor grej kroppen är med om! Och då vore det ju väldigt konstigt om jag inte skulle känna något alls :)

Likes

Comments

Veckan som gått har varit fullsmockad (tacka gudarna för att jag är ledig!)

Måndag -
Föräldrakurs hela förmiddagen! Vi fick lära oss lite mer ingående om amning bl.a.
Sen åkte jag och Patrik till Nova Lund.

Tisdag -
Barnmorskan på förmiddagen, sen fixade jag och Patrik i ordning i tv rummet, tvättade fönster (blev så stolt över Patrik som har meeega höjdskräck, men han fixade ett fönster själv!)
Vi tvättade upp bebis första kläder och möblerade om i sovrummet för att ge plats till spjälsängen

Onsdag -
Jag åkte iväg och pantade!! Sen gick jag runt lite i butiker och köpte lite små saker :) börjar komma in i boa fasen, då jag vill ha allt på sin plats (blev bl.a. Stora plastlådor till sommarkläderna) sen åkte jag hem och vilade och kollade på tretton skäl varför..

Torsdag -
Chillade på förmiddagen med hjärtat! Sen när han åkte iväg på jobb så körde jag till Hässleholm!

Fredag -
Vaknade upp med mina små busungar! Deras mamma skulle till tandläkaren så då passade jag på att få lite egentid med dom! :)

Det var väl lite av vad som hänt! Inte glömma att varje kväll har jag suttit fast framför idol, Chris är ju favoriten och både Kishti och Nikki kan ju dra ett lakan över sig!

Hoppas ni får en härlig helg!! Puss o kram!

Likes

Comments