View tracker
View tracker
View tracker

Det värsta jag vet. Nästan i alla fall. Älskar mitt skrivande.
Får nog skylla på insättning av den nya medicinen. Stämningstabiliserare.
Ja, ni hör ju på ordet. Bara hur det låter. Det är också en neuroleptika. Det låter inte heller så trevligt. Neuro hå hå jaja.

Tänkte då skriva lite om hur den fungerar i relation till min smärta och utmattningen.
Relativt bra faktiskt. Får sömn. Helt fantastiskt, obeskrivligt och fenomenalt skönt. Har nog inte sovit så här bra och länge sedan treårsålder. Dvs några timmar och med otaliga uppvak och mardrömmar (terroriserade mina föräldrars nätter tills jag blev förbjuden sisådär i 8-års åldern).

Får något mindre vansinnesskärande i fötter och händer. En del domningar borta. Handgranatexplosionerna inkastade i rygg och knän minskat något. Blir fortfarande vansinnestrött men kommer ur sängen mer. Ytsmärtan minskad men den där vidriga djupvärken kvar. Vila, mer vila och åter vila. Usch vilket tjat hörni...
Men verklighet är verklighet.
Allas är olika.
Och jag berättar min historia.
Blir seg o geggig kognitivt, säkert anledningen till att texten inte flyter på.
Det var Alles.

Syntolkning: 9 år gammal och inte mycket har ändrats. En katt, en penna, en gråt. Och en vilja till max. Det ska gå.

Likes

Comments

Har börjat acceptera tanken på mano-depressiv diagnos. Äter en utjämnande/ångestdämpande medicin. Quetiapin. Får sova lite. Mycket mardrömmar. Och uppvaknanden.
Är rädd. Väldigt rädd för litium. Behöver också ett svar på mina deppskov och min förjävliga nervsmärta. Kommer nog lugna mig med inlägg på bloggen tills jag kommit lite längre i tanken. Kram 💜 ps har någon en erfarenhet kring ämnet får ni gärna dela med er.

Likes

Comments