Inatt har ångestattackerna avlöst varandra 😕 Var så otroligt längesedan jag hade ångest överhuvudtaget och inatt och idag har det vart fruktansvärt.

Hade börjat trappa ner mina ångestdämpande för att så småningom kunna sluta med dom då jag försöker äta så lite mediciner som möjligt. Hamnade dock i ett läge i fredags när jag skulle hämta ut mer medicin och fick veta att receptet hade gått ut. Så det blev nästan en vecka utan medicinen och fy för fan vad dåligt jag mår. Helt överjävligt vidrigt! Allt runt mig snurrar och jag känner mig som att jag har en järndräkt som är 5 cm tjock runt mig. Så fort jag rör huvudet fylls jag med snurrigt vadd och vill bara gråta.

Nu har jag iaf hämtat ut medicinen och tagit en och har tagit atarax ett par gånger idag bara för att överleva och ta mig igenom dagen.

Så jag förstår verkligen varför man ska trappa ner medicinen försiktigt och absolut inte sluta tvärt. Nu ska jag komma i balans igen så att jag kan börja trappa ner den igen.

Någon som har erfarenhet av nedtrappning av ångestdämpande? Jag äter idag Citalopram 20 mg, hade tidigare Mirtazapin som läkaren bara tog bort när jag var gravid med Iris, vilket slutade med ordentlig depression och höll även på att bli en sen abort för att jag var så väck i huvudet. Usch, vad arg och ledsen jag blir när jag tänker på det 😕

Älskade unge vad jag är glad att jag fattade vad som var fel och inte gjorde nåt galet. Hade tur att ha min "stor-sis" också som fick mig att förstå vad som hände ❤

Nog om allt skit nu, nu vill jag bara må bättre igen, vilket jag snart gör bara jag kommer i balans ❤

Förra veckan när jag fortfarande mycket mådde bra. Party på jobbet, med jobbet. Som alltid drack jag alkoholfritt.

Puss och kram /Jennie

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Börjar med lite bilder från dagarna som har vart, skolavslutning för pojkarna och sommarfest för Irisen och en bild från en del av min trädgård.

Har haft en tuff vecka med en sjuk Iris, astma är inte att leka med inte heller den befarade nattskräcken som höll alla vakna inatt. Skulle ha lämnat Iris på förskolan för att kunna åka och jobba, men ingen var i form för att lämna hemmet efter en sömnlös natt, stackars Hans klev upp 04'30 och hade väl sovit ca 2-4 timmar totalt i omgångar. Han var inte så pigg när han kom hem vill jag lova. Irisen är återigen krasslig tyvärr så vabben är inte helt slut än. Så länge natten går bra så ska jag i alla fall fara till jobbet och jobba några timmar innan jag måste hem och ta hand om henne.

Så sjukt bara att jag som nästa aldrig har vabbat tidigare, har detta år vabbat hur mycket som helst känns det som. Det är liksom inte så det brukar vara. Kollar jag tidigare år på försäkringskassan har jag kanske 5-10 dagar på ett helt år och nu är jag nog uppe i det på bara ett par månader. Helt galet vilken otur vi har haft hittills i år. Bara hoppas att det ger sig nu och att de nästkommande månaderna/åren fortsätter som det har vart tidigare.

Kärlek
Ni, ni är mitt allt.
Ni är luften jag andas,
Ni är solen som värmer mig,
Ni är stormen som håller mig allert,
Ni är vinden som håller mig torr,
Ni, ni är allt en mamma kan önska sig.

Ni, mina älskade barn, bio som bonus, ni är alla mina älskade ❤

Idag är jag tacksam över dessa fantastiska barn som ger mig så mycket glädje i livet.

//Jennie

Likes

Comments

Okej, det har gått en vecka sedan sist. Det är ju inte meningen att det ska gå så lång tid mellan mina inlägg, men det blir tyvärr så ibland.

Min plan att hoppa en kvart om dagen har väl gått sådär, vädret har verkligen inte vart på min sida, men nu har jag lyckats i två dagar iaf då vädret har vart toppen.

Jag har filmat en snabb visning av de hopp jag gör 🙈 Kollade på filmen och insåg att jag ser förjävlig ut rent ut sagt, men å andra sidan är det ju också som är anledningen till att jag gör det här, att jag ska slippa se ut så 😂 (jag älskar mig själv, tro inget annat)

Ja, okej... jag bjöd på den även om den är skämmig som tusan.

Likes

Comments

Nu jäklar är jag så sugen på att experimentera. Som ni vet om om ni har läst bloggen så har jag en hel del extrakilon som jag bär runt på och vill bli av med. För mig finns det inga dieter eller liknande, jag måste kunna få äta allt när jag vill, dock ska man såklart inte äta allt, mycket och jämt.

Jag har tidigare börjat på en vikt på 88 kilo och har hamnat tillbaka dit igen, så jag går ner ett par kilon och sen direkt upp igen och så vidare. Har tidigare haft en målvikt på 65 kilo, men jag funderat lite och pratat med min man och kommit fram till att det kanske inte ens är en rimlig målvikt i och med att jag har förändrats i kroppen en hel del sedan det var en idealvikt för mig. Så med den tanken så har jag tänkt om och satt min målvikt på 75 kilo, inte så att jag kommer att sluta om jag går ner lite till, men målet är 75 och blir det mer är det bara en bonus.

Saken är den att man "ska" väga sin målvikt i ca 2 år innan kroppen anser det var sin idealvikt, vilket är orsaken till att jag snabbt jobbar upp till mina 88 hela tiden.

Nu kommer jag till mitt experiment! Jag har som de flesta andra barnfamiljer satt upp en studsmatta och mitt mål är att jag ska hoppa ca 15 minuter varje dag (hoppar över stormdagar eller spöregniga dagar pga skaderisker) Jag har tagit mått nu (har äntligen hittat måttbandet) och vet vad vågen stod på sist. Så nu ska jag se om det går att hoppa bort mina extrakilon. Det blir ett experiment och jag säger inte att jag inte kommer att göra något annat än att hoppa, men tanken är nog att jag bara ska hoppa för att se om det funkar. Vad tror ni? Är ni med mig? Låter det orimligt? Kommentera gärna era tankar kring detta om ni vill.

Jag är i alla fall peppad och tänker testa!

Idag är jag tacksam för att jag har så otroligt mycket stöd och kärlek från min man.

//Jennie

Likes

Comments

Alltså, jag vill ut och gå. Nästan till och med så att jag vill springa. Okej, kanske inte riktigt springa då, men ni fattar vad jag menar. Jag vill motionera, röra på mig, träna på alla sätt och vis. Men jag är så jäkla lat, bekväm, kalla det vad ni vill. Självdiciplin Noll, Zero 0, ingen alls.

Jag ska bättra mig och jag är på väg, bara det att allt annat känns så mycket mer lockande än att bli varm och svettig. Ser ju knappt min man heller, så när vi väl är hemma tillsammans vill jag så gärna bara vara med honom och mysa i soffan.

Men egentligen är nog det också en ursäkt för att jag är lat. Förra veckan blev det ingen träning alls, men jag var inte helt kry då så anledning fanns då iaf och idag är det ju bara måndag så jag ska kanske inte vara så hård mot mig själv. Imorgon SKA jag ut i spåret efter att jag har lämnat pojkarna till S.

Btw, har min PT släppt taget också 😂 så wtf, men jag kör ändå, jag ska klara det, jag vill, jag måste. De säger ju även att vikten kan påverka chanserna att bli gravid, så det om något är ju en morot till att tappa vikt i alla fall. (sen att jag tjockade pizza idag är en annan sak) 😱

Vi har fått föl också, det om nåt är ju positivt, vi har så få hästar så det var bra att vi fick en liten till ❤

Idag är jag tacksam för att jag har ett jobb att gå till, där arbetskamraterna är grymma och att jag fullkomligt älskar mitt jobb.

//Jennie

Likes

Comments

Jag har sprungit!! Två gånger denna vecka.

Kan inte fatta det. Det går ut på att jag ska springträna så att jag ska kunna springa 5 km efter 8 veckor. Det är tre pass i veckan och så varvar man med att gå och springa, sen ökar man det successivt varje vecka. Denna första vecka är det 5 min uppvärmning, sen varvar jag 60 sek springa, 90 sek gå i 20 minuter och sen är det nedvarvning 5 minuter. Fan är ju helt färdig när det är runt 3*60 sek spring kvar. Men jah ska klara mig. Har en arbetskamrat som också kör det här så vi ska springa 5 km tillsammans sen när vi är redo för det.

Syns inte så mycket, men jag är helt genomsvett här efter att ha klippt en stor del av vår trädgårds gräsyta. Var helt slut efteråt, eftersvettades nåt så grymt. Det är bra träning det också, imorgon blir det att räfsa och det ger väldigt mycket.

Annars njuter jag mest av att vara gift, men den för mig absolut perfekta mannen. Känslorna svämmar över av kärlek till honom. Han, den där Hans, gör mig så vansinnigt lycklig ❤

Idag är jag tacksam över att jag är så frisk jag kan vara i mina sjukdomar. Att jag kan röra på mig och kunna klippa gräset. Det är inte alltid en självklarhet för mig.

//Jennie

Likes

Comments

Jo, vi har drabbats av sjukdom här hemma och då blir tyvärr träningen lagd åt sidan och matintaget är nog inte heller på topp.
Men jag kommer igen! Imorgon eller på söndag så blir det ut i spåret.

Puss 💋

Likes

Comments

Fick börja helgen med att vabba två söta pojkar. Den ena med migrän, den andre genomförkyld.

Ska ändå försöka få till motion idag med trädgårdsarbete och minibands. All rörelse är bra så länge man gör den rätt.

Maken åkte på att åka och jobba på gamla jobbet så där försvann vår myskväll som vi hade sett fram emot, men vi får ta igen det imorgon istället med mellomys. Funderar på att ta en promenad sen om det är så att Iris sover lite middag, då kan jag och Valter gå en sväng om han orkar.

Kommer inlägg senare, ska se om jag kan få upp videon då också från igår (om jag vågar).

Delar med mig av lite bilder från påsken som för övrigt var fantastisk, hela storfamiljen var här ❤

Nä, nu ger vi oss ut i det fantastiska vårvädret med all pollen 😝

//Jennie

Likes

Comments