Header

Sorgen knackar på nu...
När man ser alla nyfödda bebisar alla fina gravid magar..
Jag tittar o vill gråta!
Även om jag var livrädd för hur det skulle bli om jag fortfarande skulle va gravid så tittar man nu o inser att det kunde ha varit jag där!
Jag sitter ibland o hoppas att det kanske va tvillingar! Kanske förlorade jag bara ett barn och att de finns något kvar! Men jag vet ju... jag känner ingenting mer än att jag fortfarande blöder Putte lite...
Jag vill inte titta in i klädkammaren dör jag har kläder hänger jag sytt eftersom att jag har sytt upp en del små plagg och fortfarande har en del kvar utklippta som ska sys..
De blir oxå lite jobbigt nu efter det här...
Att han jag kunde lita på han jag kunde gråta hos behandlade mig sådär när jag behövde någon som mest!

Men vad gör man?
Jag glädjes åt Celine som har berikat mitt liv i snart 3 år !
Utan henne hade jag inte vart dör jag är idag!<3

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Njuter!

Njuter ute på mammas altan i lugn och ro med kaffet i handen!
Celine är på dagis och busar, stora tjejen som nu mera fått byta till en större avdelning!
Tänk att hon snart blir 3 år!? Jag var nyss 17 år och hög gravid!.

Tröttare än någonsin innan känns det som!
Men det är väl klart efter allt nu.. hormonerna försvinner ju inte över en natt!..

När man sitter hör ute på altanen saknar man det lite extra lixom att kunna öppna dörren och komma rakt ut istället för att behöva klättra 4 våningar upp o ner så fort man ska göra något.

Likes

Comments

I söndags vaknade jag 04 på natten och fick för mig att ta det där testet jag köpte ifall att...
jag halvsov o väntade på att det där testet skulle visa inte gravid så att jag kunde gå och sova igen..
förstå chocken när de plötsligt blinkade till och stod gravid 1-2!
Jag skrattade la ifrån mig testet och gick och la mig igen, de måste ju visat fel! eller?..
vid 08 ca vaknade jag igen och gick upp o tog de andra testet det visade samma sak...
i ren panik skickade jag iväg ett sms till min syster
jag behövde berätta för någon även om jag egentligen bara vile att det skulle försvinna..

i onsdags samlade jag mod och berättade för ''pappan''
jag förklarade hur allt låg till och att jag inte var helt 100 på hur jag skulle göra, jag ville veta hur han ställde sig till det hela,
jag förklarade även att det kunde vara så att det var ett missfall på gång
det är ju ganska normalt att man kan få en pytte blödning när man är gravid vilket jag hade den dagen knappt synbart men det fanns där.
natten därpå morgonen till torsdagen vid 05 ca vaknade jag av en hemsk smärta och var tvungen att gå upp o ta värktabletter, det var ingen tvekan om saken.. det var ett missfall jag hade så ont att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.. det första jag gjorde var självklart att berätta för ''pappan''

I 4 dagar fick jag ''glädjen'' att kalla mig gravid, även om det varken var planerat eller helt 100 på hur jag skulle hantera detta så är det aldrig kul att vara med om detta.

Med blandade känslor kunde jag säga att det kanske var lika bra, för det bästa lixom,...
men att sen bli kallad lögnare o att allt var fejk, att få höra att han berättat för andra som också tror att detta är fejk gör om inte ännu ondare

För vem får för sig att skoja om ett missfall?
och v
em får för sig att klanka ner på en kvinna som sitter i förmodligen både sorg och smärta?
Det gör alltid ont att förlora ett barn oavsett!

Jag kommer aldrig förstå hur folk kan behandla en så illa!.

Likes

Comments