Header

kärlek, trasigt

Får jag säga att jag är förstörd? Att jag kan ha lämnats trasig? Eller är de för avslöjande, för hemskt ifall du skulle få reda på de, ifall du skulle läsa och uppfatta hur de handlar om dig.

Har återigen funnit mig själv vid ett vägskäl, där jag inte vågar fortsätta gå över gatan ifall att något skulle fara (eller rättare sagt ramla) förbi och svepa mig med sig. Blickstilla står jag kvar i rädsla, eftersom att jag inte finner mig fram till att släppa taget, utan istället så fäller jag krokben för mig själv. Med de inre initiativet: vad händer ifall du går över för tidigt? korsar vägskälet för tidigt?

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Vid samma tidpunkt som igår, i tisdags och för två veckor sen. Där är den igen, känslan av att inte veta vad som är in eller ut. Om de är saknad som fyller ångesten eller ångesten som fyller saknaden eller om de är något helt annat- någonting oberört långt bak i hjärnan som bara trycker och trycker på en öm punkt tills allt i kroppen börjar krackelera.

Om jag blundar tillräckligt hårt å omfamnar täcken och kuddar i min omgivning så kan ja låtsas ett litet tag, låtsas att jag är någon annanstans i någon annans famn. Ursäkt att detta är vad jag behöver, ursäkt av att någon behöver hålla ihop mig och alla mina bitar så att inte allt kraschar å dör och utan detta så försöker jag i varje gatuhörn att sortera ihop dessa bitar, en sortering som tappas varje gång.

J

Likes

Comments

Borde egentligen skriva på någon meningslös svenskauppgift men jag fann mig här, hoptrasslad mellan alla trådar och nerver. Mitt i detta trassel så spelar en välkänd hjärtskärande musik i öronen. Den där musiken som brukade va bomull för själen men byts alltid efter en period ut emot rivande toner. Toner som återigen betyder lika mycket som då, toner som man inte förstår kan bli hoptryckta i ett hörn och bortglömda. Låt texter tillhörande dessa toner som brukade viskas, skrikas och nynnas på.

Älskade låt texter som inte har blivit spelade på för lång tid.

Det ligger där, lika prydligt och vackert, oberörda av det som kraschade, symmetriskt i rad. Det enda som skiljer sig åt är tillägningsdatumet, att det har passerat för längesen. RADERA

Likes

Comments

kärlek
Hur kan man inte vara kär i någon som tar ens hand på öppen gata. Viskar ens namn kl 04:32 på natten. Ringer en efter för många timmar av tystnad, och passionerat pratar medan ljuset smyger sig in på dina vita lakan. Korkar upp rödvin i samma lakan för att sedan lägga sig nynnandes närmare mig i sin lägenhet på jarla. Värmer mina höstnedkylda händer och kysser varje knoge. Kysser mig och släpper inte förens behovet av luft skriker.

Likes

Comments

Allt ja säger till andra är bara bullshit, de är bara skit alltihop. Låtsas som att jag vet, som att jag har en aning om vad, vem, hur ( den mest kvävande frågan någonsin ), nickar och beter mig som att jag har svar på alla problemen, som att jag har en manual till allt som går fel. Som att jag vet, utan några sprickor i kaklet "Jag är bra ensam, behöver va ensam just nu" låtsad att jag vet, resonlig. Låtsas att vara medveten om val. Folk som springer ifrån mig eller jag ifrån dom sker för att de är bäst för mig så, att jag egentligen inte var i behov från första början. Skit som jag matar in i mitt huvud, skit som jag övertygar mig själv om, små ursäkter. När jag egentligen skriker så mycket att det inte hörs och bedövas ut i vaga svar.


Är superdupermega bra, de var iallafall det jag fick höra, men superdupermega bra räcker inte, de ger inte ens mina ben en meter att gå. De är fortfarande bara lemmar som rör sig släpandes fram på marken.
"Du är värd guld" men ändå så stöter ja ifrån allt som att jag skulle vara värd papper.

Likes

Comments

trasigt
Jag hatar att känna, att bry mig. För när jag väl gör det så gör jag det bottenlöst. Jag tänker för mycket, känner för starkt. Det är en av mina stora nackdelar. Jag har så fruktansvärt lätt för att släppa in folk, så därför försöker jag hålla avstånd. För att inte bry mig, för att låta bli att älska; för att inte vara i riskzonen till att bli sårad eller lämnad.

Här tänkte jag egentligen skriva att jag har svårt för att bli nära med folk, men det är just det jag inte har. Tvärtom. Jag har så lätt för att bli nära med folk. Lära känna, vara trevlig, umgås. Jag är inte alls stel överhuvudtaget och absolut inte blyg heller. Men vad jag vill är nog att ha svårt för att bli nära med folk. Jag vill inte låta mig själv släppa in människor i mitt liv så lätt. Jag vill inte tänka så mycket, jag vill inte bry mig så mycket.

Jag är duktig på att hålla folk på avstånd. Jag är verkligen det, duktig på att vara känslokall och arrogant. Men det går bara i perioder, för det är inte 100% JAG. Jag önskar att det var det. Jag önskar att jag kunde leva ett balanserat liv, där jag älskade precis lagom och visste var jag skulle dra gränser. Men det kan jag inte. Är jag glad, så dansar mina endorfiner runt i kroppen som fyrverkerierna på nyårsafton, och är jag ledsen, så känns det som att varenda cell i min kropp slocknar som nyutblåsta, uppradade ljus på en födelsedagstårta. Är jag arg däremot, så tar mina organ fyr och kämpar för att vända ut och in på min kropp tills jag inte vet vart jag ska ta vägen, och är jag lycklig, så utstrålar jag glädje och lycka i mängder som skulle kunna lysa upp en totalt nersläckt planet.

Tillbaka till början av stycket. Jag önskar, att jag inte kände, för det värsta jag vet är tanken av att varenda person jag älskar en dag kommer att lämna mig. På ett eller annat sätt. Ingenting varar förevigt, och vår tid på jorden är redan tillräckligt kort. Men endå präglar vi den med massa sorg som vi själva skapar. Varför det? Jo, för att vi behöver varandra. För att vi behöver kärlek, både ge och få. För det är så människor fungerar. Mensker trenger mensker.

Jag vet inte vem i hela friden som har designat detta konceptet, vem som har bestämt att våra kroppars drivkraft i första hand ska vara kärlek som är vackert nog att erbjuda liv, samtidigt som det är hemskt nog att ta det ifrån en.

Men DET om något, är fängslande och bedårande på ett sätt som inte går att jämföras med något annat i världen.


-Elif Cicek

Likes

Comments

Dödlig av saknad, saknad av de som va och av det som hade kunnat blivit. Går sönder. Är sockret som smakar salt och jag går sönder. För mycket, för mycket överallt och i huvudet! De tär på mig, är inte samma, är inget första pris men ändå så valde du att komma hit

Likes

Comments

18

Likes

Comments

Hemma, slängde in resväskan i hallen utan tanke på att packa upp den någon dag under denna vecka. Bäddade snabbt ner mig och sov nästan 16h. Ska möta upp Anna och yasmine på pizza, behöver äta.

vi på våran härliga balkong

Likes

Comments

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Likes

Comments

De är dagg på bladen

Allt e samma, samma eko

Likes

Comments

-j

Likes

Comments

Fin helg i juni.
Tack

Likes

Comments

På lastkajen la du för sista gången din hand i min, där ingen såg. Dina axlar och din konkava bröstkorg gömde sig under den blåa manchesterjackan, den där jävla jackan. Du frågar varför, hör det söndriga i rösten, hör tonläget som alltid får mitt hjärta att gå itu. Ditt tonläge. Vattnet under oss skvalpar mot pelarna. Allt stängs och här sitter vi. Flickan med alldeles för trasiga skor och pojken med alldeles för tomma ord. Det här är vårt, vårt fina någonstans mellan dröm och verklighet.

Likes

Comments

Egentligen är det inte tyst inuti. Det hårda i bröstet. Det som fyller igen en kroppsdel i sänder. Det är bara något jag säger. Något jag kallar det för. Att det förfrusit och dött. Om någon skulle fråga. För därinne är det inte livlöst. Inte alls. Det finns ingenting som vill ta över så mycket som det som har gömt sig där. Det finns ingenting som skriker liks högt. Rymdens största svarta hål av rörelse.

Och skulle jag ge efter, skulle jag falla och låta det klättra ut skulle det bara säga en sak.
KNYT SKORNA. TA TRAPPORNA UPP TILL HONOM . RING PÅ DEN DÖRREN OCH SKJUT HONOM.

Fina Sandra, du är otroligt vacker

Likes

Comments

Likes

Comments

Kom nyss hem från jobbet och slängde mig snabbare än snarast ner i min säng, och nu ligger jag här ihopkurad och gömd under dubbla täcken. Är sjuk, sjuk i maj.
Nu ska ja återgå till mina trista lakan och en dokumentär

Min fina vän som kom över igår och lapade sol med mig <3

Likes

Comments