View tracker

Hej!

Vi landade i Sydney samtidigt som staden vaknat till liv och folk börjat röra sig mot sina arbetsplatser. Och efter att ha stött på diverse felplacerade servicefolk i Nya Zeeland fick vi för första gången på länge ett varmt välkomnande då vi klev innanför dörrarna på vårt hostel, Wake up!
Trots att vi kom dit nästan fem timmar innan incheckning bjöds vi på kaffe då vi åt frukost på deras café. Och efter knappt en timmes väntan fick vi nycklarna till rummet.
Trots minimalt med sömn och att vi kände oss flottiga efter att ha rest är det fantastiskt vad trevligt bemötande kan göra med humöret.

Väl ute på gatorna i Sydney insåg vi att vårt område lika gärna kunde ha varit Tokyo eller Seoul då det låg asiatiska butiker och restauranger överallt. Och många av de människor som vi delade trottoar med såg ut att komma från östra Asien.
Vår första kväll spenderades vid Darling Harbour där det var fyrverkeri-show, jättefint och det lockade många åskådare.

Dagen efter gick vi upp tidigt för att åka till Hunter Valley på vin-, sprit-, ost- och chokladprovning. Utflykten började sådär med två minibussar som havererade, men ungefär en timme sena kom vi fram till vår första vingård och efter provningen blev vi bjudna på pizzalunch.
Därefter ett litet destilleri som lät oss prova smaksatt vodka och likör ur små provrör. Spriten smaksatt med ingefära smällde högst hos både mig och Anna, fantastiskt gott! Därefter en liten vingård som dessutom gjorde egen olivolja. Bland deras olivträd på gården hade vi turen att få se en flock på ungefär 50 stycken kängurur!
Dessa fantastiska djur, som dagtid njuter av skuggan och passar på att sova.

Efter att ha provat riktigt bra Merlot-viner och schysst ost gav vi oss av mot vårt sista stopp. Vin och choklad bjöds det på, och en kelig hund som verkligen trivdes bland alla besökare.
Som grädden på moset lyckades vår guide tillika chaufför bli fotograferad av fartkameror då han gasade lite extra för att slippa vänta vid ett trafikljus. Trötta och nöjda kom vi tillbaka till Sydney, åt middag och hoppade i säng.

I sällskap av några nyfunna vänner tog vi oss iväg till världsberömda Bondi Beach. Efter att ha badat och blivit skrämda av en ofarlig haj som lever på botten började vi kustpromenaden mot en annan känd strand vid namn Cogee. Helikoptrar cirkulerar till och från över vattnet för att kunna varna om någon nyfiken haj närmar sig stranden. Men vad vi fått reda på så är det snarare hajarna som håller sig ifrån oss då vi människor dödar ungefär 7 miljoner hajar om året.

Efter två dagar med shopping, fest och barquiz packade vi våra väskor och gav oss iväg mot Arrawarra Beach, Spot X och surfcamp. Efter en hemsk tågresa på nio timmar kom vi fram och blev visade byggbarackerna där vi skulle sova. Utav elva deltagare var vi fem stycken svenskar. Att surfa kanske låter lite glammigt, för hur svårt kan det vara att ta sig upp på brädan och glida på en våg egentligen?
Svaret, sjukt svårt!
Vi hade 2x120 minuter lektioner om dagen i fyra dagar och lyckades dessutom klämma in Ocean-rafting, en kanottur och lite golf på en bana som även agerade hem för ett gäng kängurur.

Vi kom fram till att surfa innebar mycket slit för några sekunders njutning. Förutom att Anna började känna sig hängig under sista dagen hade vi ett superkul surfcamp. Och många fina människor lärde vi känna dessutom 😃

Wehåå!
/Andreas

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

View tracker

Nya Zeeland, södra ön del 2 av 2.

Hej!
Morgonen efter maskeradfesten, som avslutade föregående inlägg, fick vi beskedet att vägen vi skulle åka var avstängd. Detta på grund av det kraftiga regnet som fallit de senaste dagarna.
Efter frukost fick vi ändå klartecken att åka mot Franz Josef. När vi väl kom fram låg ett hotell halvt under vatten och vi såg två bilar på dess parkering. Den ena bilen låg på taket och den andra syntes bara taket på.

Vårt vandrarhem hade iallafall klarat sig undan vattnet och efter en lugn natt såg vi fram emot att flyga helikopter upp på en glaciär för en vandring på tre timmar.
Besvikna fick vi reda på att vår tur ställts in då skyfallet spolat bort de gångar som skapats på glaciären.
I ett desperat försök att hitta någon form av substitut hittade vi på en kajaktur på en smält glaciär. Och vilken besvikelse det blev. Vi paddlade i tre timmar och såg i princip ingenting av intresse.
Och förutom det faktum att guiden delade min smak av musik pratades det inte om något som någon av oss fastnade för på tre timmar. Som tur var fick vi några schyssta bilder från turen, men det kändes ändå som om vi kastat våra pengar i sjön.
Bokstavligt talat.

På väg mot Queenstown stannade vi en kväll i Wanaka. Vi gick ner till sjön i eftermiddagssolen och tog en kort promenad med en varsin glass i handen.
Och förutom att någon i receptionen på vandrarhemmet rostade en brödskiva så att vi fick utrymma huset, hände det inte mycket som är värt att nämna.

Väl framme i Queenstown på påskdagen skulle vi ha någon form utav avslutningsmiddag(läs fest). Men då alkohol ej säljs under påsk blev det knepigt. Det slutade med att vi blev utskickade på en "foto-skattjakt" innan klockan slog måndag och nattklubbarna öppnade.
Strax efter midnatt gav vi upp och gick hem, en förkyld Anna mådde knappast bättre av att jaga fotografier i regn och kyla(15°C).

Kort sammanfattning av våra resterande dagar i Queenstown.
Vi såg Milford Sound (ett utav världens sju underverk), spåren efter en glaciär som trängt sig ut genom bergen mot havet.
Vi spenderade några kvällar med trevligt sällskap och provade på olika uteställen.
Vi åt på världskända Ferg Burger och förutom jag som valde någon konstig kycklingburgare, var alla väldigt nöjda.
Dessutom matade vi fåglar nere vid stadens lilla hamn. Där träffade vi en man som matat fåglar på samma ställe, varje dag, i tre år. Ett riktigt original.

Vi tog farväl av Moa och Alma som vi lärt känna rätt bra efter ett par intensiva veckor här i Nya Zeeland, för att sedan lämna Queenstown. Och efter en stillsam eftermiddag vid Lake Tekapo var det dags att flyga vidare från Christchurch mot Australien och Sydney.

"It's all about fear and love" - Okänd fågelmatande man.

På återseende!
/Andreas

Likes

Comments

View tracker

Hej mina vänner!

Håll i hatten för nu kommer en lång sammanfattning av vår vistelse på Nya Zeelands södra ö. Vi delar upp den i två, så detta blir del ett.

Efter tre timmar av kortspel på färjan till Picton började vår resa genom det världskända vindistriktet Marlborough.

Framåt eftermiddagen kom vi fram till Kaiteriteri, eller Abel Tasman som området kallas. Ett jättefint litet ställe vid kusten som erbjuder forsränning, paddling och besök i en utav landets alla nationalparker. Vi nöjde oss med lite strandhäng och ännu mer kortspel. Morgonen efter fortsatte vi mot Westport, en stad känd för sina gruvor.

Men då alla gruvor lagt ner sin verksamhet fokuserades det idag på turism.

De två vanligaste aktiviteterna att välja mellan var surfning och ridning.

Gissa vad vi valde att göra.

Efter att ha druckit ett par öl och snackat med folk från Tyskland och Danmark sov vi och laddade batterierna inför den tidiga morgondagen. Vi båda har erfarenhet av hästar sedan tidigare, men det var ett bra tag sedan någon av oss satt på en.

När man väl satt där i sadeln kändes det ändå som att cykla, man kommer ihåg grunderna. Turen började lugnt med skritt över några ängar och fortsatte sedan längs med, och delvis i, en liten flod.

Efter ett tag travade vi genom skogen och när vi kom ut på en stor grönyta fick alla som ville rida ännu fortare göra det.

Efter att ha galopperat en kort sträcka försökte min häst bli av med mig utan någon vidare lycka. Så när det var dags för ett öppet fält tackade jag och Amadeus (hästen) för oss och skrittade lugnt därifrån.


Anna, Alma och Moa (våra nya vänner) + guiden gav sig ut på fältet. Där berättade guiden att de skulle ta en galopptur. En lugn och behaglig galopptur tänkte de, men icke. Guiden själv tog täten släppte tyglarna(?!) på sin häst och lät den skena i okontrollerad gallop. Vilket såklart resulterade i att de andra hästarna hakade på. Anna som låg sist i ledet försökte flera gånger så sansat och bestämt det gick att få sin häst att sakta ner. Men med tanke på att det låg tre skenande hästar före i ledet gick det inget vidare. Efter ett tag började Annas häst bocka i galoppen som grädde på moset. Vilket såklart ledde till att Anna blev avkastad och som landar på näsan och slår i huvudet. Det skall också tilläggas att både Moa, Amla och Anna har rejäl erfarenhet av knäppa hästar tidigare. De har alla suttit på skenande, bockande och stegrande hästar förut men trots detta tyckte att att denna sistuation var helt bortom kontroll, vilket man absolut inte förväntar sig på en anordnad ridtur i naturen?! Guiden sa också till Moa och Alma(utan att Anna hörde)att släppa tyglarna helt i galoppen för att "hästarna gillar inte när man håller dom i munnen under galoppen". Totalt oansvarigt och såhär i efterhand är vi besvikna på hur denna riduturen var uppstyrd och slutade. Detta ska inte få hända.

Då Annas huvud och nacke fick sig en rejäl smäll befarade vi att hon åkt på en hjärnskakning. Men som tur var klarade hon sig från det, och efter massage med vietnamesiskt tigerbalsam blev nacken så småningom bättre.

Kvällen efter denna upplevelse till ridtur spenderades i ett område utan varken wi-fi eller mobilsignal. Här var vi inbjudna till maskeradfest och fick stanna vid en secondhand-affär och köpa det vi behövde. Temat för kvällen var första bokstaven i förnamnet vilket gav en del valmöjligheter.

Jag tillhörde armén och Anna hade på sig en alienmask.

Kvällen bjöd på två busslaster med festsugna människor från hela världen. Bästa utklädnaden för kvällen vann en Nevis Swing till ett värde av ~300NZD, vi vann inte men hade kul ändå 😃

Del 2 kommer senare och får avsluta berättandet om hur vi upplevt Nya Zeeland.

Peace!

/Andreas

Likes

Comments


Vi klarade det!
Efter 5 timmar och 59 minuter klev vi ut ur skogen och blev skjutsade till vårt hostel.
Men jag tar allt från början.
Tidig morgon var det fortfarande ovisst om vi skulle få genomföra Tongariro Alpine Crossing, en vandring på nästan två mil över ett berg (där slutet av Sagan om ringen spelades in). Slutligen kom beskedet att vi trots det dåliga vädret fick tummen upp, och efter 90 minuters bussfärd
började vi traska i värsta tänkbara väder dvs tät dimma, blåst och regn.

Vi kom ganska snart till den tyngsta stigningen kallad "The Devil's Staircase" vilket visade sig vara ett passande namn.
Det krävdes ett flertal pauser då vi bokstavligt talat gick upp för olika trappsteg i ungefär en timmes tid. Helt otränade tog vi oss ändå upp för att sedan ta oss ännu högre upp på berget, då utan trappor.

När vi väl hade kämpat oss upp slog regnet och kylan oss. Men då vi knappt kommit halvvägs kunde vi inte stanna. Efter en lång och fysiskt utmanade sluttning (som också den tog över timmen att genomföra) kom vi fram till ett skjul och åt lunch.
Härifrån var det endast ett par kilometer kvar att beta av, men då vi fortfarande var tvungna att gå nedför blev det fantastiskt jobbigt åt benen.
Väldigt stolta och trötta, men besvikna på vädret och den dåliga sikten.
Men detta är något man aldrig kommer glömma.

På kvällen valde många att fira St Patrick's Day, men vi åt pizza och sov sedan istället.
Oerhört slitna lämnade vi Taupo och efter en färd på smala och böljande vägar bland bergen anlände vi River Valley.
Här passade vi på att bada i det friska, knappt 15-gradiga vattnet. För att sedan på kvällen dricka vin och spela kort, med två trevliga svenska tjejer vi precis lärt känna.

Vårt sista stopp på den norra av de två öarna var Nya Zeelands huvudstad, Wellington. Här var det dags för vår första riktiga utekväll. Vi trotsade vandrarhemmets alkoholförbud och helt plötsligt dök det in en massa britter i rummet och till slut kunde vi räkna till 25 personer på ungefär 12kvm.

Första stoppet för kvällen blev en flopp. Anna hade jeanskjol och kunde gå rakt in medan jag som var klädd i shorts blev ombedd att ha långbyxor på mig om jag ville komma in nästa gång. Vi lämnade stället efter knappt 30 minuter. Efter ytterligare två nattklubbar och ett besök på vårt nya favoritställe Burgerfuel avslutade vi kvällen.


Vår andra och sista dag i Nya Zeelands huvudstad spenderades till en början vid hamnen och av en slump hittade vi en matmarknad. Efter att ha bestämt oss för att äta pulled pork och grillad halloumi gick vi vidare mot nationalmuseét vid namn Te Papa. Fem våningar med olika utställningar, vi hann knappt beta av två våningar på några timmar. Vi åkte upp till utsiktsplatsen på våning sex och spanade ut över hela staden innan vi begav oss vidare.

Väl inne på Cuba Street i centrala Wellington var det full fart. Någon gratisfestival pågick för sista dagen så det var folk, mat och musik överallt.

Efter att ha promenerat mycket och länge lagade vi middag och fixade lunch till morgondagens färjetur från Wellington på den norra ön, till Picton på den södra.

Vi ligger lite efter i berättandet då schemat är fullspäckat och internet kostar pengar, men förhoppningsvis får ni läsa om sydön inom kort 😉

Fred och kärlek
/Andreas

Likes

Comments

Tjenahejsan! Efter Annas sammanfattning av våra sista dagar i Kambodja/Vietnam är det dags för mig att uppdatera er om hur Nya Zeeland behandlat oss de senaste dagarna. Efter två flyg och en restid på ungefär 14 timmar inklusive mellanlandning kom vi fram till Nomads Hostel i Auckland.
Världskänt bland backpackers för sina billiga bäddar och schyssta priser på upplevelser. Att stället var något slitet och ofräscht gick att leva med då vi ändå inte spenderade allt för mycket tid på rummet.

Efter en hemskt svettig och syrefattig första natt tog vi oss ut för att shoppa och äta gott. Visst att Stockholm erbjuder bra burgarställen men Burgerfuel i Auckland slår det mesta, fantastiskt goda hamburgare, sötpotatis-pommes och dessutom glutenfria alternativ(Anna jublade!).
Utsövda och glada promenerade vi följande morgon ner till hamnen för att ge oss av ut på havet. Visst svider det i plånboken att åka på Val och Delfinsafari, men så fort vi fick syn på den första gruppen delfiner tänkte vi inte mer på det.

Det visade sig vara väl spenderade slantar då vi fick se fler delfiner än vi kunde räkna. De lekte runt båten och hoppade i vågorna efter oss. Och slutligen fick "Skip", som vår kapten/guide kallades, syn på en flock fåglar som tar sats och dyker ner i havet upp till 20 meter för att fånga fisk som delfinerna skrämmer upp mot ytan.
Anledningen till att vi styrde mot detta spektakel var helt enkelt att få se en val. De letar nämligen efter stora fiskstimm där de helt enkelt öppnar munnen och låter maten glida rakt ner i magen. Upp till 10 000 småfiskar kan en Bryde-val sluka åt gången.
Ett par små pingviner hann vi också se innan vi återvände till Aucklands hamn, fantastisk utflykt!

I fredags morse påbörjade vi vår resa genom landet och första stoppet blev Hot Water Beach på Coromandel-halvön.
Redan en timme efter ankomst gav vi oss iväg med bussen för att paddla kajak.
Efter att ha fått instruktioner och utrustning var det dags att ge sig ut på det 17-gradiga havet. Vi höll till i ett reservat, så tillväxten av djur hade skjutit i topp de senaste åren.
En säl som låg och chillade på en klippa fick vi se, så det har blivit många djur nu vilket är jätteroligt 😃. Plus en massa sagolik landskap!

Efter att ha sovit ut rejält och roddat med vår resa hyrde vi en spade och gav oss iväg mot stranden. Här låg det varma och kalla källor under sanden, så det gällde att hitta den perfekta mixen då vi grävde vår egen pool bland de hundratals andra turisterna.
Och som vi misslyckades, vi slet ett bra tag för att sedan upptäcka att vi grävt vår pool mitt på en kall källa.
Som tur var lämnade några andra sitt lilla hål på stranden och frågade om vi ville ärva det, självklart tackade vi ja och njöt av det heta vattnet en stund.

Nästa stopp var Waitamo där vi tog en promenad, åt pizza och drack våra första glas vin. Nya Zeeland är kända för sina krispiga och goda Sauvignon Blanc-viner och jag förstår verkligen varför. Inte bara druvor utan även humle är av hög kvalitet här. Jag passade på att prova öl från ett lokala bryggeriet, supergod pale ale.
Morgonen efter bar det av mot Rotarua men på vägen stannade vi till i Hobbitton, inspelningsplats för Sagan om ringen och Hobbit-triologin. Man förstår att Peter Jackson fastnade för det fantastiskt vackra sagolandskapet.
Väl framme i staden som är belägen på en sovande vulkan(!)blev det några långa promenader, och då vi mestadels packat för asien behövde vi inhandla varmare kläder eftersom det är kallare än vi förväntat oss här.
Vår tid i Rotarua avslutades med några flaskor vin och kortspel igår kväll med ett par vi lärde känna på vandrarhemmet.

Idag fortsatte vi vår färd mot Taupo, på vägen stannade vi och fick en guidad tur som inkluderade en insyn i hur Mauri-folket (NZ's ursprungsbeflokning) levde. Vår guide kokade ägg i en varm källa och vi fick se en gejser få utbrott. Sedan fick vi bocka av ännu ett exotiskt djur på vår lista då de hade ett mörkrum för Kiwifåglar. Både jag och Anna konstaterade att det såg ut som en förväxt igelkott på två ben med näbb. Kul att se men jättetråkigt att de flesta djur vi sett faktiskt är utrotningshotade.

Ett litet vattenfall fick vi se också, och nu laddar vi batterierna inför morgondagens vandring på 19 kilometer till Mount Doom, vulkanen där slutet av Sagan om ringen-triologin utspelar sig. Då jag är genomförkyld blir det en hike på smärtstillande, så håll tummarna för att jag återvänder i ett stycke!

Bilder kommer i ett ilägg för sig, så fort nätet är med oss.

Hörs, hej! /Andreas

Likes

Comments

Såå... vi är nu i Nya Zeeland och vi har i princip varit sysselsatta hela tiden under dagarna i Kambodja, Vietnam och resan mot NZ. Så därför ska jag nu fortsätta berätta där Andreas i sitt tidigare inlägg slutade.

Vi hade alltså avklarat vår tid i Siem Reap och tog i vanlig ordning bussen vidare. Ett kort stopp gjorde vi på en marknad kallad "spidermarket", och tja ni kan ju ana varför. Här såldes det spindlar, levande som döda, barnen hade de som sällskapsdjur på kläderna och bakom dem fanns stånd där de sålde tillagade spindlar. Tydligen så hade det varit sådan brist på mat under Kambodjas inbördeskrig att man helt enkelt tagit det som hittats och därav åt man det än idag. Bland de tillagade spindlarna låg också mängder av larver, kackerlackor och andra spännande så varelser. Varken jag eller Andreas provade men några i vår grupp gjorde och de verkade faktiskt gilla det. "Smakar som kyckling" sa de.

Efter vårt korta stopp fortsatte vi vidare mot huvudstaden Penom Penh. Väl framme tog vi det lungt, promenerade längs floden och avlutade kvällen skapligt tidigt för att vakna i god tid inför morgondagen och dess aktivitet, besök på "The killingfields" och S21-museum.
Vi blev tidigt upphämtade och inne på bussen befann sig våran guide för dagen. Han kallade sig själv för Mr Lucky, tacksam över att ha fått ett liv på jorden. Tacksam över att få dela med sig av sin historia.

Anledningen till att han berättade om Kambodjas inbördeskrig som orsakat "The killingfields" var till stor del på grund av att hans mamma var en utav dom som överlevde kriget. Tre utav hans bröder hade blivit dödade under Pol Pots tid vid makten och han ville aldrig, aldrig att vi skulle sluta berätta för världen vad som faktiskt hände i Kambodja utan omvärldens vetskap, under 4 års tid, för mindre en 40 år sedan. Massmord och tortyr.

Jag har aldrig fått en historia som denna berättad med så mycket engagemang och inlevelse. Så fruktansvärd och ögonöppnande. Så ledsamt och tragiskt. The Killingfields lämnar ingen oberörd och tårarna kunde inte hållas tillbaka. Vi fick besöka EN av 388 massgravar som grävts upp. Det stack upp benbitar och gamla klädesplagg ur marken från de 17 000 personer som dödats där. Ett monument med skallar som hittats hade byggts, och där man såg att tortyren var ett faktum. Historian är för lång för att skrivas här men väl värld att lära sig av. Slutligen besökte vi S21-fängelset som numera var ett museum. Där satte man fångar för att bli torterade på olika sett innan som skickades ut till de olika Killingfieldsen. I slutet fick vi träffa en överlevande man vid namn Chum Mey. Frågorna var så många men orden kom knappt fram. Förfärad och tagen lämnade vi detta bakom oss för dagen.

Nästa dag gav vi oss vidare till Shianokville. Där hade vi tillgång till strand och det blev två lata dagar där. Varav en innehöll en snorkeltur. Kanske inte den bästa snorkling vi varit med om men vi hade trots det en toppendag på båten med resten av vår grupp.

Med allt detta avklarat hade vi genomfört våra 7 dagar i Kambodja och begav oss därför mot Vietnam. Där våra tre sista dagar spenderades med vårt härliga gäng. I Vietnam hann vi göra ett spännande andra homestay, där vi faktiskt sov över i en Vitenamesisk by hos en vietnamesisk familj och blev bjuda på hemlagad vietnamesisk mat. Det var utan tvekan den godaste maten jag ätit under alla dagar i Asien. Det var en upplevelse att få sova och bo som de själva gör för en natt. Väldigt simpla toaletter och badrum och för att inte tala om madrassen vi sov på med endast ett myggnät över och där diverse djur från naturen hade fri entré. Vi överlevde och det var en riktigt häftig upplevelse. Tänk vad vi har det bra där hemma hörni. Dagen därpå hann vi besöka omtalade floatingmarket, en marknad för lokalbefolkningen där det såldes mestadels frukt och grönt. De använde sina båtar som affär och gled runt på den smutsiga floden för att hitta kunder.

Sista dagarna traskade vi runt i Ho chi min, även kallad Saigon, en utav Vietnams största städer med inte huvudstad. Efter en hel del promenader runt stan började vi gilla det vi såg mer och mer. Dock galet mycket mopeder..! Man kan knappt tro att Vietnam är ett U-land när man traskar runt i Ho chi min. Men så fort man lämnar den staden förstår man bättre.

Sista dagarna besökte vi en skybar 52 våningar upp och hade utsikt över hela Saigon. Vi hann också med att besöka Cú chi-tunnels. Där hade vietnamkriget varat. Våran guide var 68 år gammal överlevande soldat från kriget, han hade på den tiden krigat för södra Vietnam och hade en hel del att berätta. Väldigt intressant och gripande dag!

Nu ska jag försöka avsluta denna novell. Snart kommer nya inlägg om faaantastiskta New Zealand som vi kommer att beskåda i ca 3 veckor till.

❤️ /Anna

  • 291 readers

Likes

Comments

Hej vänner!

För ungefär en vecka sedan lämnade vi Thailand. Där och då påbörjade vi en anordnad busstur med ett gäng på 18 personer från olika länder för att ta oss över gränsen till Kambodja. Själva passerandet gick till på så sätt att vi först var tvungna att ta oss ut från Thailand, för att sedan promenera igenom något av ett ingenmansland innan vi nådde den kambodjanska gränsen. Vid första anblick såg Kambodja väldigt fattigt ut, med mycket skräp och tiggande barn längs vägarna.

Dessa barn växer upp i familjer så fattiga att de inte har råd med skolgång, utan tigger på gatorna och kallas i folkmun för "streetkids". Hur hemskt det än kändes att en liten flicka i 7-8 års åldern bad om något att äta så fick vi instruktioner att inte ge barnen något, utan hellre skänka pengar till organisationer som kan hjälpa dem med skolgång och mat.

Väl framme i och Siem Reap bar det med tuktuk iväg mot en liten by, vårt första så kallade "homestay". Där blev vi serverade riktig kambodjansk mat, så som nudlar med fläsk, grönsaker, soppa och kyckling med ångad kokosmjölk i en skål av bananblad. Det mesta smakade väldigt gott och efter maten fick vi sällskap av byns barn som studerar det engelska språket. De var allt från bara ett par år till strax fyllda 18 år och de kunde prata förvånansvärt bra engelska!

Vi pratade med två av de äldsta flickorna som båda levde i fattigdom där föräldrarna antingen körde tuktuk eller jobbade som bönder. Den ena flickan drömde om att fortsätta studera, men då det kostar ~17 000 kr för fyra års studier trodde hon inte att familjen skulle ha råd. Genom att äta där och prata engelska med barnen både hjälpte vi till att delvis finansiera deras studier och även öva på språket. Med dessa bidrag blev engelskastudierna gratis och gav dem större möjligheter till jobb i framtiden. Med dessa "homestay" kommer man närmare lokalbefolkningen, kulturen och maten. Både intressant, roligt och det ger en nyttiga perspektiv.

Morgonen efter i Siem Reap besökte vi det världskända tempelet Angkor Wat. Vid 05.15 lämnade vi hotellet för att äta frukost till synen av solen som reste sig över templet. Något förstört av de mängder turister som slogs om de bästa platserna för fotografering, men visst var det vackert.

Väl inne i templet blev vi guidade runt och fick höra om dess historia. Vi besökte också ett till mindre tempel "Tomb Raider temple".

Efter en middagslur på dryga fyra timmar åkte vi för att se stadens cirkus. Den bestod av lokala förmågor som studerade på en skola i staden, och oj så duktiga de var. Trots att de såg ut som tonåringar var föreställningen riktigt proffsig. Även denna kultur-skola hjälpte många ungdomar ur fattigdomen.

Kvällen spenderades sedan på marknaden och efter ett besök på en bar var det dags att dra sig mot hotellet.

Nästa morgon checkade vi ut för att sedan spendera ungefär sju timmar i en buss, med slutdestination Phnom Penh. Mer om det får ni läsa i nästa inlägg, fortsättning följer..

Puss hej! /Andreas och Anna

Likes

Comments

Nu är vi åter i Bangkok igen. Att resa runt i Thailand kan vara minst sagt spännande. Turen från Koh Samui till Bangkok tog runt 14 timmar totalt och vi bytte mellan minvan, buss och färja. Väl framme i Bangkok åkte vi lokalbuss, skytrain och tunnelbana till vårat hotell för endast 15kr totalt(!). Alla thailändare kan inte prata engelska så det kan bli en del missförstånd på vägen dessutom.

Så efter en lång resa, många byten och lite språkliga missförstånd har vi nu checkat in, skapligt möra, på det mest lyxiga hotell vi skådat på hela resan. Imorgon kliver vi nämligen på en guidad 10-dagarstur med buss härifrån. Vi utgår från Bangkok fortsätter genom Kambodja och Vietnam. Vi kommer stanna på många olika platser på vägen och övernatta på ett nytt ställe var tredje natt. Vi är så taggade på att fortsätta vår resa och se vad Kambodja och Vietnam har att erbjuda.

Här i Thailand hann vi besöka Bangkok + fyra olika öar. Bangkok -> Koh Lipe -> Koh Tao -> Koh Phangan -> Koh Samui.
Koh Lipe tar helt klart första plats i vackrast ö, sagolikt vackert verkligen. Koh Tao kommer på andra plats och visst bidrog dykkursen till att ön blev ännu lite roligare i våra ögon. Koh samui och Koh Phagnan får nog delad tredje plats. Dock spenderade vi minst tid på dessa två öar och som grädde på moset var Andreas däckad med förkylning och feber så vi hann inte se jättemycket. Dessvärre fick vi inte alls samma mysfaktor på Koh Phagnan och Koh samui som på Lipe och Tao.

Nu ska vi ta en nap och och sedan hoppa i poolen!
Hörs snart igen. / Anna

  • 393 readers

Likes

Comments