View tracker

Idag skulle jag och min dotter på bio! 😊 tyvärr blev det inget av det hela för när vi satt i våra stolar och filmen skulle rulla igång så kom det ingen bild 😕 något hade gått sönder och skulle ta tid att laga så det blev pengarna tebax och 2 extra biobiljetter som kompensation! men så tråkigt....kört tre mil för att kolla juh! Istället blev det ett besök hos min äldsta syster och lek med kusinen 👍😊



helt okej dag idag måste jag säga! På fm hann jag måla ett fönster och klippa färdigt gräset innan avfärd till bion. När vi kom hem har vi inte gjort så värst mycket. Älsklingen lagade middag medans jag tjötade och underhöll barnen. 😉



Kvällen avslutades med en liten promenad med dottern på sin cykel med stödhjul och hundarna. Här blir jag dock så trött på mig själv 😠 istället för att ha vara i nuet och ha koll på läget så ska jag även prata i telefonen under promenaden! nu hade jag visserligen koll på läget med trafik och så ändå men varför ska jag göra så många saker samtidigt?!?! nä det är slut på det!!!



fokus på det där fokus ska vara!



nu blir det nog en soft kväll med lite förberedelse inför jobb imorgon! Inget jätteångest inför det faktiskt. Ska bli skönt med lite rutiner igen.




http://se.filmtrailer.com/cinema/search?q=den+stora+nötkuppen

​Filmen vi skulle sett...

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

View tracker

oj vad det snurrar i skallen alltså! ska jag göra si eller så? 2 månader utan piller och nu har jag börjat må sämre igen. På måndag är det åter till jobbet efter semestern 😕 ångest inför att jobba igen men sanningen är väl egentligen den att jag mår bra av det. På jobbet finns det struktur och rutiner. Värre med det när man har semester...

Jag funderar på att prata med chefen om mitt mående. Vet egentligen inte varför men det hade kanske varit en lättnad? Idag är det inte många som vet om mina problem. Bara den närmsta släkten och inte ens de kan nog förstå. Förutom min yngsta syster då. Hon har samma bekymmer som jag om än lite annorlunda. Blir många samtal oss imellan.

På måndag blir det iaf att ringa vårdcentralen och få tid hos läkaren. Hemskt med ångesten, stressen och alla tankar. När kroppen bara skriker samtidigt som man är så trött och håglös. Och mitt i kaoset ska man få ihop vardagen och lite därtill.

Nähe dags att slå igen ögonen! Damen jobbar natt så bara jag och kidsen hemma. Behöver vara lite utvilad inför frukosten imorgonbitti. 😜

Likes

Comments

View tracker

Hej allesammans!

Nu har jag varit helt utan min antidepressiva medicin i 2 månader och nu börja jag känna av det, Slutade alltså med de helt och hållet i slutet på maj 2015 efter en relativt lång nedtrappning på 9 månader. Just idag känner jag att det hade varit skönt att stå kvar på de men annars är jag en sån person som tvekar innan jag stoppar i mig en alvedon. Märkligt då att jag har ätit citalopram i totalt kanske 5-6 år

. Har de hjälpt mig?? Ja det måste jag nog påstå att de har. Första gången jag började med de var jag 19 år och allt rasade ett halvår efter studenten. Kommer inte ihåg hur länge jag åt de första omgången, men max 1 år. Därefter åt jag inte nån medicin fram till jag var 27. Varför jag började med de igen kan jag berätta en annan gång.

Men varför slutar jag med de nu då?? Ja det undrar jag med ibland men enligt mig så är inte tabletter lösningen på problemet. Bättre då att fundera över hur man lever och har levt. Kan man ändra på något? Att bara trampa på i samma spår med antidepressiv medicin vill jag inte. Sen får vi inte glömma biverkningarna som medicinen för med sig.

Jag har visserligen varit ganska förskonad mot biverkningar men en sak som speciellt min sambo märker på mig är att jag blir likgiltig och svårt att visa känslor när jag stoppar i mig de.

Nu är bara frågan hur jag går vidare? Jag kanske ska nämna att jag har trappat ner helt på eget bevåg utan någon kontakt med läkaren. Finns en helt fantastisk grupp på facebook där man kan få stöd och råd under utsättning av antidepressiv medicin. Fri från Psykofarmaka: antidepressiva, lugnande, antipsykotika, neuroleptika heter gruppen och man får ansöka om medlemskap. De har också skapat en hemsida där man kan läsa sig fram till hur man går tillväga för att på bästa sätt sluta med dessa mediciner: www.frifranpsykofarmaka.wordpress.com.

Åter till frågan hur jag går vidare nu? Ja det får nog bli att ta kontakt med läkare och berätta att jag att ut medicinen och sen kanske få en remiss till någon samtalskontakt. Men det viktigaste av allt är nog att jag lär känna mig själv och lyssnar på mig själv. JAg har en förmåga att sätta alldeles för stor press på mig själv och tillåter inga misstag....

Jag behöver rutiner

Likes

Comments