View tracker

En regnig måndag i februari. Stan är tom, utöver någon enstaka människa. Det enda som syns är blinkande ljus och fåtalet bilar. Någon går snabbt förbi bussfönstret, och i ljuset från en klädesaffär syns det en silhuett av någon som inte kommit från jobbet än.

Staden är tyst, utöver ljuden från något enstaka övergångsställe, och någon bil som kör i vattenpölarna vid vägkanten. Storstadslugnet sköljer över en.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

  • 18-00
  • 2 readers

Likes

Comments

View tracker

"Att kvinnor och män är olika är ingen nyhet. Så varför ska man försöka ändra på det som som redan finns, och försöka få kvinnliga bröst att bli lika naturligt offentligt som männens?" - debattartikel, nyheter24

Jag vill börja med att poängtera att kvinnor och män inte behöver vara så olika som folk säger. Vi alla har olika kroppar, oavsett våra kön. Och våra kroppar bestämmer inte våra kön. En så kallad "kvinnokropp" behöver inte tillhöra en kvinna, lika lite som en så kallad "manskropp" behöver tillhöra en man. Därför blir det också konstigt att säga att kvinnliga bröst inte ska få synas offentligt - för hur vet du vad som är kvinnliga bröst och inte? Samhället lurar i oss att en viss kropp måste tillhöra ett visst kön, eller att ett visst kön måste tillhöra en viss kropp. Det är fel. Dessa "kvinnobröst" som det talas om, ser olika ut för alla.

Och "ska man försöka ändra på det som redan finns, och försöka få kvinnliga bröst att bli lika naturligt offentligt som männens?"

Det är nästan enbart i västvärlden som de kvinnliga brösten är skamfyllda. I de flesta mer "primitiva" (det vi i väst ser som primitivt) folkgrupperna är de kvinnliga brösten lika naturligt som de manliga. Där är det inget fel med att gå runt barbröstad, oavsett hur dina bröst ser ut. Så varför är det så i väst?

Jo, för att män sedan århundraden tillbaka har sexualiserat och objektifierat kvinnobröst. Män har gjort kvinnor och deras bröst till egendomar, likt de kolonialiserade världen. De gjorde allt till sitt. Därför är jag mån om att jag en dag ska få visa mina bröst utan att de ska bli stirrade på. Min kropp är inte männens. Den är min. Min, bara min. Jag ska ha rätten att bestämma hur jag ska klä mig, och jag ska ha rätten att visa det jag vill utan att bli anklagad för att göra det för männens skull. Jag klär inte av mig för att de ska ha något att njuta av. Jag klär av mig för att jag kan, och för att jag vill. Jag vill ha makten att gå barbröstad, precis som männen. Jag vill ha den rättigheten, utan att bli kallad "attention Whore" eller att jag gör det för att provocera. Jag gör det endast för mig.

Jag tycker frågan debattören ställer är otroligt dåligt formulerad, dessutom.
"Ska man försöka ändra på det som redan finns, och försöka få kvinnliga bröst att bli lika naturligt offentligt som männens?"
Ja, det är klart en ska försöka ändra på det som redan finns? Det är så vi människor har tagit oss framåt i utvecklingen. Det är så vi har skapat allt vi idag har. Det är så vi har format alla de samhällen som idag existerar. Genom förändring. Och jämställdhetsfrågan borde, in my opinion, idag inte ens vara en fråga. 2016 borde jämställdhet vara ett faktum. Men eftersom det inte är det, måste vi fortsätta med #freethenipple och dylika så kallade "kampanjer". Vi måste fortsätta kämpa för det vi vill, och vi måste fortsätta kämpa för allas lika rätt, oavsett hur ens kropp ser ut.

Sen handlar det inte heller om att alla med "kvinnokroppar" måste visa brösten. Det handlar inte om att alla en dag ska gå helt näck. Det handlar om att alla ska ha möjligheten att göra det. Det är väl det jag tror många missförstår med denna debatt. Det handlar inte om att vi "extremfeminister" vill ha ett nudistsamhälle, där allt hänger löst. Det handlar om att vi vill ha tillbaka makten över våra kroppar, och ha möjligheten att gå barbröstade.

Och kära syster, som ser ner på oss som kämpar, och som gör det för oss alla; vi kämpar för dig också. Även om du aldrig kommer vilja gå barbröstad, så tror jag att det är skönare att i alla fall ha möjligheten. Precis som när kvinnor fick rösträtt - det såg befängt ut i mångas ögon. Männen var ju de som visste bäst, jag menar - vi är ju trots allt olika skapta. Men rösträtt betyder inte att alla kvinnor måste rösta. Bara det att vi i alla fall kan. Vi får säga till om det vi känner behöver förändras. Det var många kvinnor som var emot det också. Men jag tror du, som skrev debattartikeln (samt alla andra kvinnor som sparkar åt sidan på sina systrar), är rätt glad över att de som var emot inte vann. För även om du kanske inte röstar, så har du i all fall chansen. Trots att män och kvinnor är olika skapta.

Likes

Comments

View tracker

Människan är sagd att rent krasst må bättre av ett sovmönster på två fyra timmars pass. En sover alltså fyra timmar, är vaken någon/några, för att sedan sova fyra timmar igen. Det har gjorts undersökningar på både urstammar som finns kvar idag, och även experiment på människor som är vana vid att sova ~ åtta timmar, och allt pekar på att åtta timmar i sträck, rent biologiskt, inte är det vi är anpassade efter.

Jag gillar idéen med två pass på fyra timmar. Jag vaknar ändå ofta mitt i natten, antingen för att kissa, eller för att någon av katterna är i närheten. Inte sällan är jag dessutom pigg då, och ligger i sängen och pillar navelludd istället för att göra något vettigt. Kanske borde en ta vara på evolutionen och hur vi faktiskt är utformade att vara, och börja försöka vara vakna mitt i natten. Kanske kan en jobba, eller göra något annat som behövs.

Dock förstår jag att det i samhället väl aldrig riktigt hade fungerat, men det tåls att tänka på speciellt då sömn är så otroligt viktigt för oss. Är vi egentligen menade att sova på ett visst sätt tror jag att vi bör sova på det sättet, eller något liknande. Evolution och våra instinkter fungerar på ett visst sätt av en anledning - det är inget att försöka se igenom.

Likes

Comments

Sol. Blåst. Kallt. Mobilen stängs av, och allt är som vanligt i Stockholm. Livet rullar på som sig bör, men något står inte riktigt rätt till. Allt må vara som vanligt, men allt står inte rätt till.

På gatorna vandrar numer svartklädda män, som säger sig göra det bästa för "sina" kvinnor, och "sitt" land. Svartklädda män, i full mundering med masker, som vill kasta ut kvinnor klädda i burka. Svartklädda män som, precis som alltid, säger sig veta bäst. Så fel de har.

Jag är inte "er" kvinna. Ni har tolkat allting fel. Jag tillhör inte någon, och speciellt inte vita, kränkta, och livsfarliga män. När jag varit utsatt är det aldrig en man som lagt manken till, och försökt göra något åt saken. Det har varit icke-manliga syskon. Männen har endast gjort mig otrygg.

Sverige är inte ert att beskydda. Det är allas vårt land, även om det i Sverige som fanns att glädjas över knappt längre syns. Det Sverige som är värt att bevara är inte Åkessons Sverige. Men det Sverige vi har idag, är inte heller värt att bevara.

Allt är som vanligt, och vintersolen lyser. Men vinden blåser inte som den brukar. Högervindarna är kyligare, och släpper inte lika enkelt. Frosten når in i kroppen, sätter sig, och lämnar inte förrän allt har frusit till is. Fascismen och nazismen har fått ny luft i sina lungor, och skriker nu högre, mer välorganiserat och mer dolt än tidigare. Makthavarna ser inte förbi lögnerna. Makthavarna sviker oss alla.

Likes

Comments

Den 1 februari 2016.

Som vanligt kan jag inte sova. Sov visserligen hela dagen igår, och misstänker att bristen på sömn nu kan ha något med den saken att göra. Det stör mig inte något vidare.

Jag gillar natten, och tystnaden för det mesta. En kan tänka klarare, och oftast kommer jag fram till bättre lösningar på mina existensiella kriser under morgon- än kvällstimmarna. Dessutom är katterna mycket lugnare nu än under dagarna, och trivs med att bara vara.

Jag känner hur mina tankar har kvävt mig på senaste tiden. Saknaden efter värmen, irritation på mina närmsta, och Sveriges värdelösa och omänskliga politik. Värmen vet jag att jag kommer tillbaka till, och irritation på mina närmsta försvinner inom en tid. Men Sveriges politik och ideologi vet jag inte om det kommer lösa sig. Jag är ett stort frågetecken, och undrar ofta hur vi kunde hamnat här igen. Vi börjar apa efter 30-talets Tyskland, och det verkar som att de som har makt i landet har glömt vår historia. Något vi lovade oss själva att aldrig göra. Något vi lovade oss själva att aldrig upprepa, håller på att ske igen. Dock med annat mål, men med samma metoder. Jag börjar bli rädd.

Likes

Comments