Det första och det sista. Relation som varar hela livet o den e vilse igen. Jag söker något, säkert något ouppnåligt. Oro rastlöshet o irritation. Vet inte vem jag är i mitt liv. Rädd för vad nästa år kommer bära med sej, en spark i arslet eller ett måste till en insikt ja ej har o inte heller eftersöker att få. Känner att nåt kommer förändras o lät bli negativt oavsett om det gäller spark lr insikt.  Borde jobba borde kämpa, men vad är en tillvaro som ej är dräglig. När barn, hus, djur o man känns som en belastning... Istället för det bästa jag kan önska. När ja går sönder och inte längre kan hålla ihop mej. Allt för att jag är patetisk och inte kan inse mina begränsningar. Att vilja inte kan vinna i alla lägen. Fysiska begränsningar på ena sidan, egenvalda psykiska på andra. Egenvalda får det att låta så lätt, bara välj nåt annat o kör... Men strävan är ändå det som utvecklar oss. Så ta bort egenvalda så finns inte det som är jag kvar. Och det kan ja verkligen ej leva med! Vill inte heller för den delen.

Året har gått han finns kvar... Psyket mitt är lite lugnare men ändå ej. Kan inte andas ut o på nåt sätt inbilla mej att om inget hänt på ett år så e allt bra. Det är inte bra. Hopas bara inte det är så dåligt som mitt jag påtalar. Vill inte finnas kvar längre än han.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments