Att ej räcka till att ej kunna fram det som så lätt borde komma. Känner sorg, känner oro. Vill vara den som får dej att känna dej behövd o viktig. Inte värdelös o inget. För mej kommer du aldrig bli inget, för mig är du allt. Vill bara kunna dej att förstå, att lita på dej själv. Du är fantastiskt, du är underbar o MinaFina.

Mycket har lett till idag, avslutet med min vackra ponny kommer aldrig. Han åkte i början av maj, men allt blev så fruktansvärt fel. Vill inte ta mej genom allt detta, vet jag ej förtjänar det. Att inte kunna påverka ett skit är inte hur jag klarar fungera.

Jobbat lite över två månader nu, det är underbart. Mitt jobb är nog det bästa jag haft. Kanske detta att få känna sej behövd o viktig är av vikt. Fast jag vet att familjen ger mej det, så är ändå jobba otroligt behövt i min röriga värld.
Jag har kraschat, nåt botten t den gräns att medicin jag alltid nekat nu är min vardag. Trots kort tid har jag lärt mej leva m den, acceptera den o nog faktiskt börjat lita på den. Har den att tacka att jag klarar jobba!

Hur kunde det bli så fel, hur kunde jag plötsligt bli så otillräcklig att jag mår illa... Vad missa jag, vad är det jag ibland missar som leder till att du tappar allt. Jag inbillar mig att jag ser dej, hör dej, men ändå missar jag något väsentligt. Så inbillar mig är väl precis vad det är... Måste reda i oredan, men hur ska jag kunna m kaoset inom mej. Allt är nytt i livet, jobba är så otroligt länge sen, tårarna varje gång ponny kommer på tal o din känsla av att ej räcka till. Allt leder till slut till något positivt, erfarenheter är något av det bästa att ha.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments