En spark lr en insikt, vad vet ja... Gå hemma eller jobba, vad vet ja... Bara att reda i men sökt jobb nu då gå hemma kanske inte blir det bästa under omständigheterna som uppstått. Att välja barnens bästa, vad e egentligen barnens bästa. Är det att jag jobbar lr är det att de bara får 15h dagis i veckan. Hursomhelst så la ja klart över det beslutet på tredje part, mesig som ja numera är. Får ja inget jobb kan ja ju ej jobba. Dock om ja får jobb hamnar bollen ännu en gång hos mej, men det tar vi då!
Min smärta söker mej, vissa tidpunkter mindre andra betydligt mer. Önskat få en paus, men ser också det orimliga i den önskan. Folk tycker jag är så stark, svårt med det, känner mej allt annat än stark. O egentligen e d ju så att folk ser bara det ja visar, inte vad jag slåss mot inom mej. Tror fortfarande livet hade varit lättare om jag varit korkad. Inga dumma tankar som bottnar i otillräcklighet, ej heller i min psykiska strid kring val. Kanske ej hade sluppit välja men hade åtminstone haft färre val. Hatar ännu kommentaren du är för smart o utbildad för att ta d jobb lr ect. Fan e min sak om ja väljer intresset för jobbet istället för pengarna de genererar. Hade ja velat tjäna pengar o inte trivas m mitt jobb finns d ju massa andra saker jag kunnat utbilda mej till!
Nä detta blir inget av något. E fan på gränsen till bitter denna dag o så får vi ju ej ha det 👅

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Det första och det sista. Relation som varar hela livet o den e vilse igen. Jag söker något, säkert något ouppnåligt. Oro rastlöshet o irritation. Vet inte vem jag är i mitt liv. Rädd för vad nästa år kommer bära med sej, en spark i arslet eller ett måste till en insikt ja ej har o inte heller eftersöker att få. Känner att nåt kommer förändras o lät bli negativt oavsett om det gäller spark lr insikt.  Borde jobba borde kämpa, men vad är en tillvaro som ej är dräglig. När barn, hus, djur o man känns som en belastning... Istället för det bästa jag kan önska. När ja går sönder och inte längre kan hålla ihop mej. Allt för att jag är patetisk och inte kan inse mina begränsningar. Att vilja inte kan vinna i alla lägen. Fysiska begränsningar på ena sidan, egenvalda psykiska på andra. Egenvalda får det att låta så lätt, bara välj nåt annat o kör... Men strävan är ändå det som utvecklar oss. Så ta bort egenvalda så finns inte det som är jag kvar. Och det kan ja verkligen ej leva med! Vill inte heller för den delen.

Året har gått han finns kvar... Psyket mitt är lite lugnare men ändå ej. Kan inte andas ut o på nåt sätt inbilla mej att om inget hänt på ett år så e allt bra. Det är inte bra. Hopas bara inte det är så dåligt som mitt jag påtalar. Vill inte finnas kvar längre än han.

Likes

Comments