Hur hamna allt så otroligt fel hur blev ångesten så påtaglig... Så länge sen men så igenkänt. Ledsen i allt förvirrad, inte veta inte kunna besluta. Okapabel att se vad som blir bäst. Men i nästa tanke inser ja att man aldrig kan veta. Söka bekräftelse, e d allt ja e ute efter. Isf vart kom ångesten ifrån?!  Den va min vän o blev idag min bästa vän igen, som om vi aldrig varit ifrån varann trots många års frånvaro. Saknad nog ej men kanske behövd så ja vågar ta något steg ut, oavsett vilket d må bli.
Dagis iaf avklarat idag, varit en stor oro som nu äntligen är löst. Jobb häst liv kvar. Insikt att som nu är inte kan fortgå finns även den.

Nä annan dag när tankar återkommit.

Likes

Comments

En spark lr en insikt, vad vet ja... Gå hemma eller jobba, vad vet ja... Bara att reda i men sökt jobb nu då gå hemma kanske inte blir det bästa under omständigheterna som uppstått. Att välja barnens bästa, vad e egentligen barnens bästa. Är det att jag jobbar lr är det att de bara får 15h dagis i veckan. Hursomhelst så la ja klart över det beslutet på tredje part, mesig som ja numera är. Får ja inget jobb kan ja ju ej jobba. Dock om ja får jobb hamnar bollen ännu en gång hos mej, men det tar vi då!
Min smärta söker mej, vissa tidpunkter mindre andra betydligt mer. Önskat få en paus, men ser också det orimliga i den önskan. Folk tycker jag är så stark, svårt med det, känner mej allt annat än stark. O egentligen e d ju så att folk ser bara det ja visar, inte vad jag slåss mot inom mej. Tror fortfarande livet hade varit lättare om jag varit korkad. Inga dumma tankar som bottnar i otillräcklighet, ej heller i min psykiska strid kring val. Kanske ej hade sluppit välja men hade åtminstone haft färre val. Hatar ännu kommentaren du är för smart o utbildad för att ta d jobb lr ect. Fan e min sak om ja väljer intresset för jobbet istället för pengarna de genererar. Hade ja velat tjäna pengar o inte trivas m mitt jobb finns d ju massa andra saker jag kunnat utbilda mej till!
Nä detta blir inget av något. E fan på gränsen till bitter denna dag o så får vi ju ej ha det 👅

Likes

Comments

Det första och det sista. Relation som varar hela livet o den e vilse igen. Jag söker något, säkert något ouppnåligt. Oro rastlöshet o irritation. Vet inte vem jag är i mitt liv. Rädd för vad nästa år kommer bära med sej, en spark i arslet eller ett måste till en insikt ja ej har o inte heller eftersöker att få. Känner att nåt kommer förändras o lät bli negativt oavsett om det gäller spark lr insikt.  Borde jobba borde kämpa, men vad är en tillvaro som ej är dräglig. När barn, hus, djur o man känns som en belastning... Istället för det bästa jag kan önska. När ja går sönder och inte längre kan hålla ihop mej. Allt för att jag är patetisk och inte kan inse mina begränsningar. Att vilja inte kan vinna i alla lägen. Fysiska begränsningar på ena sidan, egenvalda psykiska på andra. Egenvalda får det att låta så lätt, bara välj nåt annat o kör... Men strävan är ändå det som utvecklar oss. Så ta bort egenvalda så finns inte det som är jag kvar. Och det kan ja verkligen ej leva med! Vill inte heller för den delen.

Året har gått han finns kvar... Psyket mitt är lite lugnare men ändå ej. Kan inte andas ut o på nåt sätt inbilla mej att om inget hänt på ett år så e allt bra. Det är inte bra. Hopas bara inte det är så dåligt som mitt jag påtalar. Vill inte finnas kvar längre än han.

Likes

Comments

Mycket är så himla lätt just nu, bara flyter med lixom... Undrat ofta den senaste tiden hur vettigt det egentligen är för mitt psyke. När det tar slut lixom ... Nöjd e väl sin sak, men passade inte mej. Passar kanske nu... Eller så faller ja, om än väldans långsamt. Vill så mycket men kan så lite. Smärta under kontroll om ja inget gör mer än det nödvändiga. Vill ju så mycket mer.
Mörkt nu, alltid gillat mörkt, men här uppe förstörs det mörka av snön. Det gör det ej där nere. Men vill inte för den saks skull ner igen, lagom m hälsa på ibland. Saknar ändå det mörka, energin det gav som hjälpte mej genom sommaren. Sommaren har blivit stabilare sen ja flytta upp, den förstör mej ej på samma sätt som förr.
Oron drar i mej nästan tär på mej, snart gått ett år sen han dog. Eller vad vi ska kalla det... Tänk om ja ej hade lyckats få liv i han... Vill ej ens tänka så... Kan ändå ej släppa känslan att han kommer försvinna. Känns i varje millimeter av mej att min lilla loppa inte kommer växa upp. Känns Så hemskt att sätta ord på, men känslan finns varje dag hela tiden. Ser förändringar i han nu, saker som i efterhand även var där förra året vid denna tiden. Tänk om han försvinner från mej redan nu... Är ej redo vill ej tänka så, kan ej sluta. Ej släppa att min lilla loppa kommer lämna mej. Min loppa är för alltid älskad.
Blää på detta gör mej så lessen! Måste leva med han nu, ta vara på all tid vi får. Sörja måste vänta, vänta tills det blir oundvikligt.
Tänk vad svag jag blev när jag fick barn, antar dock i mitt fall att det varit övervägande positivt. Ja ser o känner så mycket mer ljus nu. Det positiva ljusa o vem vet kanske det som gör mej stabilare i det riktiga ljuset...

Likes

Comments

Ge mej ett ögonblick, så jag kan reda ut sanningen i lögnen.

Tänk när ja levde livet så, när där inte var någon skillnad på sanningen o lögnen. Allt var bara en lek. Ibland vill ja sakna detta då men kan ej förmå mej.
Saknar väldigt lite av det som en gång var av betydelse. Det som då fyllde mitt liv har nulängre inte någon plats. Det finns lite att sörja när dagen är kommen, men det mesta är över och förbi.
Att återkomma till du måste älska dejsjälv för att kunna älska enannan... Stämmer betydligt bättre än ensamhet är frihet. Finns nog tyvärr inte något som binder dej värre än vad ensamheten gör...
Att våga dela har alltid varit mitt problem. Har nu delat i snart fyra år o känner mig helare än ja varit förut. Har nogfan mer frihet också. Inger mer vi delar på kärlek, du tar kär ja tar lek 👅
Nä nu spårar det ur, dax att lägga ner för denna gången!

Så slut e ju hemskt. Fjärde sprutan biologisk medicin idag. Vet ej om ja ska skratta lr gråta. Första natten va en befrielse sov sex timmar o vakna med mild smärta. Detta att jämföra med normalt sova fyra timmar gå upp o gå 1-4 gånger, vända mej en gång i kvarten o vakna med enorma smärtor o ännu tröttare än när ja la mej.
Dock blev d bara en natt med vettig sömn men e ändå i det hela bättre i ryggen än innan, så alltid nåt. Biverkningar haum huevärk litta då o då men e la överkomligt. Kissar hela tiden, tröttsamt men ej otippat. Asont i halso bihålorna plus feber två dagar efter spruta men lugnar sej t dag tre.
Dessvärre e axel riktigt dum mot mig, fick kortison men upplever bara den typ blivit värre. Min högra hand e även den en katastrof.

Nog om detta. I övrigt ny ponny kommen, ser illa ut just nu men potential finnes! Flyter på fint i stall utöver dum smärta o jobbigt många borstar som tappas hela tiden 👅
Hemma är åxå som ett borde, barn o man lever 😉

Likes

Comments

För att inte gnälla i verkligheten får ja la gnälla här 👅
Smärtan är ätande just nu och o axel av alla ställen inget typiskt ställe för min smärta. Hemsk smärta konstig smärta men framförallt ny smärta. Finns inte mkt som e värre än ny smärta. Inte veta hur den kommer påverka mej. Kom i onsdags värre varje dag idag var det kallsvett yr o äcklig ätande smärta. Provade m kyla utan effekt tog Alvedon blev iaf kontrollerbart då. Fattar ej var den kommer ifrån ens.... 😑 sjukgymnast sa vi ska avvakta t nästa v o se hur den artar sej. Ibland undrar jag varför det ej bara kan räcka med hand, si-leder, rygg o den vanliga runtgående smärtan. Den som ja antar kallas fibromyalgi alternativt kroniskt smärtsyndrom eller varför inte smärtöverkänslighet...  Helt beroende på vilken läkare som yttrar sej precis då... Namn kan la kvitta då vad den än må kallas blir den ju lixom ej bättre 👅
Ibland undrar jag antar det är fel i huet lr nået...  Jag har inga problem m att få medicin utskriven får betydligt mer medicin utskriven än vad ja ens ber om. Min läkare skäller på mej för ja ej vill ta narkotikaklassade mediciner... Ja brukar ge mediciner en chans men hatar kräka!!!  Samtidigt som jag har det så är där tydligen massa människor som ej ens får utskrivet de som de anser sej behöva.  Undrar ju ändå lite kring missbruk men tycker det är så otroligt många,  alla de kan väl ej missbruka!? Vad vet ja men tycker det ändå e konstigt när de beskrivs om smärta som jag iaf uppnever/de ger sken av är så mkt svårare än min..  Bara en fundering! Sen till detta att leva med smärta, känns lite som just det begreppet är nyckeln. Ja det gör ont vissa dagar önskar jag mej död... Men jag väljer att leva och då är det med smärta då inget alternativ finns! Jag har diverse diagnoser de flesta inom det reumatiska spektrumet. Men oavsett så är jag här jag klarar mej jag existerar inte bara utan jag lever. Är det min attityd som tillåter detta? Är det faktumet att jag ingen sjukdomsinsikt har? Eller har jag ej egentligen ont utan bara psykiskt och eller omedvetet inbillar mej det? Förstår åxå att det ej finns svar på detta men ibland gör dessa frågor mej så otroligt förvirrad o förstörd...  Jag vet ja har MR fynd som ej e vackra jag vet jag har vissa diagnoser mm.  Men ändå!
Försäkringskassan är en annan del...  Varit sjukskriven mer eller mindre i fyra år typ. Får alltid beviljat inget tjat om arbetsrelaterade insatser och liknande. Så i slutändan kanske det trots allt e dax o uppsöka en psykolog o börja arbeta med min sjukdomsinsikt...  Eller så skiter jag i det för uppenbarligen förnekar jag eller hör nået annat fiffigt som leder till att jag klarar leva och inte bara existera...  Och vilken idiot jag skulle bli om jag ändra på det!!
Jag vet oftast mina begränsningar, jag lever efter dom. Är tacksam för allt positivt o existerar igenom den värsta smärtan.
Natt!

Likes

Comments

Tror jag är det igen. Vet ej men nået irriterar, inte på ytan, än, men någonstans nere i. Vill nå ner dit, veta vad detta kommer leda till. Skakigt är ej hur jag e van att ha mej o mitt. Ibland undrar jag om jag egentligen ändå söker nået annat. Nåt onåbart, onåbart på det sätt jag en gång var onåbar. Bara fly, fly bort från allt ansvar o egentligen precis allt av vikt. Vet att ej ens jag kan vara så känslokall. Men just i detta nu, när allt på nået sätt känns tomt...  Önskar jag att jag vore någon annanstans, någon annan än den jag blivit.
Usch, fy att ens skriva såhär, känna. E ju ej såhär det är. Att det bara är antar jag är en stor skuld i alla dessa känslor, oavsett graden av äkthet.

Finns så mycket potential, så mycket jag hade kunnat...  O inget blir, allting bara är.  Vilse i min egen ovilja. Var tog genomföra vägen. Nu är bara idén här o vad är idén värd om den aldrig blir genonförd... Time 2 wake up..  Ta tag i genomförande delen, åtminstone för att skydda mig från migsjälv.

Likes

Comments

har väl alltid varit emot det på nåt åtminstone undermedvetet vis...  Iaf detta med dela o kär. Kär e ett dåligt påhitt, får folk att fatta massa dåliga beslut som kan leda till enorma konsekvenser. Låt oss flytta ihop,  låt oss gifta oss, skaffa barn mm...  Borde vara förbjudet att fatta såna beslut så länge allt e gulligull o naw!  Nog om detta inget ja kan skylla mina kassa beslut i mitt förflutna på.
Sen dela detta skrämmande ord som fått mej att fly snabbare än vinden. Idag delar jag, vi delar allt jag och min man. Numera är det naturligt i mitt liv. Så mkt jag har att tacka han för...  15år i mitt liv i år, som sambo i fyra o gifta i snart tre. Antar de är alla år fram till vänskap blev kärlek som är grunden t allt idag.
Vet ej ens var jag vill komma med inlägg...  Antar måendet för tillfället är alltför stabilt för att kunna skriva. Tänker jag efter är det ju egentligen inte kasst nu utan liksom ok. Fysiska smärtan e fysisk. Ångest o annat skit på nån distans iaf. Är inte längre tom. Inte utmattad, bara trött. Så för mig o mina förutsättningar så är det helt ok.
Så tråkigt m ok mående att all känsla för ord o formuleringar bara är helt borta. Får återkomma när mående ej längre är här helt enkelt!

Likes

Comments

Nåt gick vägen idag, nån känsla kom åter.  Frustration..  Kvittar vilken bara nån känsla. Jag vann en strid idag, betyder inget. Inte innan ännu en är vunnen. Kanske lite vilja kommer åter på nåt sätt hjälpt av frustrationen.
Minns speglar o avgrund, att hoppa o veta att jag kommer sluta falla, att allt har ett slut.  Oavsett smärta vid landning, landa går och det är saken. Ovisshet är det värsta o falla är just det. Kanske att jag nu landar om än bara för en stund. En stund att ge betydelse om inget annat så för mej o mitt.
För mycket snurr nu det omöjliga i att samla allt under en rubrik...
Natt!

Likes

Comments

Smärtan vann i helg. Att det psykiska blir fysiskt javisst..  Men tvärtom e ingen vana.. Obeskrivligt men nog mest hemskt. Rädsla kan nog vara närmsta känslsn, ingen kontroll. Kontroll o jag, det ena finns ej utan det andra, någonsin.
Men e här idag ännu hel o med smärta nere på en tia... Tänk positivt, haha lixom.
Alla pratar semester o i all ära mannen ledig fyra v nu så nu har jag semester från min sjukskrivning. För att gå hemma alltid m små barn e ju semester 👅
Natt

Likes

Comments