Vi svenskar kan nu mera nästan kalla oss officiellt för mjölkflaskor. Då vi vet hur viktigt det är med att få åtminstone en gnutta solsken för att på något underligt sett över gå från snövita Michelin gubbar till brännskadade kräftor än att få den vackra exotiska solbrännan under sommarhalvåret. När kvällstidningarna lovar oss värme och sol hela sommaren, för att understryka lite här den sommaren jag talar om varar max två månader, blir vi år efter år lika lurade ändå tror vi året därefter kommer bli annorlunda med att få bättre chanser till soliga dagar men hemligheten att få njuta av solen är faktiskt att köpa sig en veckas om ni inte nöjer er med en weekends utomlandssemester, vad vet jag?

Hur så helst... Oavsett hur mycket pengar vi lägger ner på väldoftande solskydd, uppblåsbara krokodiler, solstolar från RUSTA med namn vars kan anses härstamma från den spanska ön Mallorca och sist men inte minst de snygga badkläderna som kan för all del matcha våra resterande outfit så har vi ändå ingen makt i världen att påverka regnet.
Regnet i sig är ett enda stort träligt elände som vi i Närke skulle säga. Jag å andra sidan kan tycka regnet ger en oerhörd mysfaktor när tunga vattendroppar glider av taket ner på fönsterbrädan. Lika mysigt är det att stå ute med paraplyet i ena handen höra det smattra. Om man är den som äger paraplyet vill säga...
Själv blir jag oftast den personen som tränger mig in där under, bönar och ber om att det ska sluta regna då det titt som tätt sipprar ner droppar från paraplyet ner på jackans krage och ja ni vet det känslan burrr....
Detta hände mig senast igår. Var ute och gick då jag träffade på min vän. Inte för att jag är direkt stor utav mig men det kunde hjälpa mer om vännen som äger det förbaskade lilla skyddet kunde hålla paraplyets hölje än i metallstången.Därav kröp jag närmare in till min vän för att slippa himlens läckage och det var inte smart gjort av mig då hon i sin tur tar ett nytt grepp om metallstången vilket inte bara fyllde jackan med rinnande vatten utan också att jag fick huka mig ännu mer där under. Med ett nytt försök var jag närmare med huvudet vattenpölen på gatan som vi nästan stod i än att få något skydd alls och med en aning böjd rygg kröp jag längre under paraplyet, fick dessutom en till skvätt ner i jackan då hon tog ytterligare ett stadigare grepp om paraplyets metallstång. 

Likes

Comments