Postad i: mens, psykisk ohälsa, Stress, Övrigt

Glädjen rann sakta ur mig.

Nu var det ganska länge sen sist som jag skrev något här, faktum är att jag försökt ett antal gånger, jag har skrivit ett halv inlägg, inte blivit nöjd och hållit in delete knappen tills det sista ordet försvunnit från skärmen. Sen har jag ursinnigt loggat ut och försökt mig på något annat.

Har inte mått någe vidare av olika orsaker och i Onsadgs slutade jag helt med p-pillerna. Jag fick ett totalt meltdown. Har haft det så deppigt, inte hittat något att se fram emot, inget att längta efter och inget som fått mig att vilja kliva upp på morgonen. Istället för att vakna med ett leende på läpparna och gått upp och ätit frukost. Har jag tänkt "ånej, jag vill inte". Det har faktiskt varit extremt jobbigt, mycket ångest, tårar och tankar snurrande i huvudet. Maten började bli svårare utan att jag kunde hitta anledningen och självskadetankar dök upp i bakhuvudet. Glädjen rann sakta ur mig. Tillslut sa mamma "stopp, nu slutar du med p-pillerna och så hoppas vi på det bästa".

Än kan jag inte säga så mycket, men jag märker en lite skillnad. Jag har fått tillbaka motivationen att vilja bli gladare och att vilja må bättre. Tankar som att det kommer att bli bättre har börjat fastna i hjärnan och jag kan nu lita på dom. Men jag kämpar fortfarande ett inre krig.

😘Puss och Kram❤

Likes

Comments

Postad i: psykisk ohälsa, Skola, Stress, Övrigt

Blir inte riktigt klok på detta

Frustrerad, det är vad jag är! För jag fattar inte vad problemet är.

Idag har jag varit på vårdcentralen och docktorns mening var in princip "Jag blir inte riktigt klok på detta, jag hittar inte vad som kan vara orsaken till dina besvär". Hon ville i alla fall inte skylla allt på p-pillerna på en gång och tog en massa prover för att kunna utesluta allt från astma till mindre infektioner och blodproppar. så nu gäller det väl att vänta och se. Mamma och jag är mer övertygade om att detta är något psykiskt. Att jag är psykiskt utmattad och att det även visas fysiskt.

2 timmar i skolan endast sittandes på en stol, gjorde mig så utmattad att jag gick hem och sov i två timmar och tillbringade ungefär resten av dagen i sängen med min Ipad i knät. Men att vara på MOS i helgen från morgon till lunch var inte alls lika jobbigt.

Hur som helst blir det väl att ringa till gynekolog och BUP i morgon och så ska jag försöka att i alla fall ta mig iväg till skolan, vi får se hur länge jag orkar det. Men jag känner att det är viktigt att ändå försöka och inte bestämma sig för att "det här går inte". Sen får vi ju vänta på provsvaren från vårdcentralen och se vad som sker här näst.

😘Puss och Kram❤

Likes

Comments

Postad i: psykisk ohälsa, Stress

Vad är det med mig?

Jag har haft ett par riktigt jobbiga dagar. Min kropp sa totalt STOPP och jag har verkligen varit HELT slut. Både Torsdag och Fredag fick jag lov att (mycket motvilligt) stanna hemma från skolan. På Fredag kväll konstaterade även mamma och pappa att min puls var lite för hög och att jag verkade väldigt andfådd. Så igår morse åkte jag och mamma in till lättakuten. Dom kunde egentligen inte konstatera något mer än att när jag kom in låg pulsen över det normala. Men efter att ha legat ner en stund såg det bättre ut (men det är något jag också själv märkt). EKG;t såg bra ut och proverna visade inte konstigt. Alltså har jag inget fysiskt akut problem. vilket jag inte trodde heller. Det hänvisade oss istället vidare till vårdcentralen för vidare undersökning och till gynekologen (som kan ta reda på p-pillernas påverkan i mina besvär). vi tror nämligen att det kan vara P-pillerna som gör mig deprimerad och något slags utmattningssyndrom eller nått.

Så dom ska vi ringa i morgon.

Men jag känner mig så extremt frustrerad att jag inte vet vad det är, att det inte går över och att de inte hittade något direkt problem. Jag hoppas verkligen att det är något som år att åtgärda relativt snabbt, för såhär kan jag INTE fortsätta.

Som det ser ut nu är jag konstant utmattad, trött och andfådd så länge jag inte ligger ner.

Mamma tyckte det skulle vara en bra ide att hitta på något i alla fall. Så i morse drog vi iväg till MOS. Nu sitter jag lite halvförlamad här framför datorn, med nymålade naglar och vill helst av allt bara sova. Inget blir ju heller roligt och allt går ner i en ond spiral. Så jag hoppas innerligt att detta löser sig snart!!!

😘Puss och Kram❤

Likes

Comments

Postad i: psykisk ohälsa, Skola, Stress, Panikångest

Utmattad

Jag har insett att jag nog inte mår så bra som jag kanske hoppades på. Ungefär sen terminens början och kanske även lite innan dess, har jag bara känna mig så extremt utmattad. Jag har tyckt att det varit extremt jobbigt att gå till skolan. Men det har även börjat bli så att själva upplevelsen I skolan är värre än förväntningarna och det är jag verkligen inte van vid. Jag kan inte heller sätta fingret på vad det är som är så hemskt, mer än att det känns som att jag sprungit ett helt j**la maratonlopp framåt slutet av skoldagen. När jag kommer hem har jag absolut ingen ork ALLS. Jag kan knappt läsa min bok eller ens bara titta på tv. Plugga är nästan helt ute ur bilden för inget går in i huvudet. Allt roligt har helt plötsligt blivit extremt jobbigt och allt jag vill göra är att sova. Men när jag väl sover känner jag mig aldrig utvilad.

Jag vet inte om detta blev lite flummigt kanske men tänk er att det känns som att varje skoldag är ett maratonlopp, det är så jobbigt när du väl är där att du inte kan prestera på topp. Men när du sen kommer hem är du så slut att ögonlocken känns blytunga och allt du kan göra är att ligga och stirra upp i takt, kanske lyssna på lite musik. När du ligger där utslagen på sängen känner du dig helt slö i kroppen medans hjärtat slår snabbare än vanligt och trycket över bröstet som funnits där hela dagen, hela veckan, hela månaden, känns lite värre för varje dag. Trycket som jag så väl känner igen som ångest, men som nu snarare känns som att jag inte får in tillräckligt med syre i mina lungor. Allt är ett litet träningspas och inget är det minsta roligt, huvudet fungerar inte riktigt som det ska och när jag vaknar på morgonen känner jag mig inte helt utvilad. Men trots det måste jag göra om samma sak.

Jag har i alla fall nu förstått varför jag nästan alltid tackar nej till att göra saker efter skolan eller hitta på något efter middagen. För allt är så jäkla jobbigt. Men det absolut värsta är just den känsla av att allt är jobbigt, det är inte roligt och trots det vet jag att i morgon måste jag göra om det. Mina helger tillbringas i sängen för jag orkar inget annat, men jag är ändå inte utvilad på Måndag morgonen.

Att känna såhär gör mig deprimerad och det har resulterat i att jag mått ännu sämre.

Igår när att lyfta pennan till korsordstidningen var en ansträngning kom jag och mamma överens om att idag ringer vi Bup. För så här kan jag inte fortsätta att ha det!

😘Puss och Kram❤

Likes

Comments

Postad i: Skola, Övrigt

Jag är frusen ända ner i tårna..

Har ni varit med om känslan då man är så trött att man inte vet om man ens orkar att gå och lägga sig.

När man är så trött att man tror man ska somna bara man blinkar.

Om ni inte har det så kan jag berätta att det är jävligt jobbigt och jag tror att jag majoriteten av dagen gått runt med munnen öppen i en gäspning. Att det är iskallt i skolan och hälften av eleverna går runt med dunjackor (innomhus), gör inte direkt saken bättre då man går runt och ständigt spänner och kurar ihop sig. Sen kan vi lägga på litet kaos artade och livliga lektioner och kanske lite för lite sömn (har jag insett). Så har vi livet som Alma...

Jag fick just det där att låta så deprimerande... haha, jag har bra stunder också, jag lovar.

Men just för tillfället känner jag faktiskt att jag hade lärt mig mer av att sitta hemma och jobba än i skolan...

I övrigt har jag faktiskt haft en väldigt bra dag och dessutom varit på ungdomsmottagningen. Efter som att de förra p-pillrena inte hjälpte alls mot mensvärken och jag tror att det är dom som även ligger grunden i min deppighet, så har jag nu fått några nya utskrivna. Så det känns jätte skönt och så hoppas jag att dessa funkar bättre.

😘hej svejs, puss och kram❤

Likes

Comments

Postad i: psykisk ohälsa, Stress

Småsaker kan avgöra dagen...

Att få bulla upp med massa kuddar under en stor och gosig filt, med en kopp värmande te i händerna och en bok i knät. Vissa dagar är det det bästa jag vet. Ett sätt att fly till en annan värld, en påhittad en, där jag kommer långt ifrån min vardag och problem, men kanske också kan hitta sätt att lösa dom på.

Samtidigt som det är en källa till inspiration och glädje, är det också ett sätt att dra sig undan, in i sig själv och bygga upp sin egen lilla värld.

Vissa dagar är läsning min räddning.

Jag har på senare tid hittat många såna här små saker som hjälper mig genom min vardag. Småsaker som kan avgöra min dag och mitt humör. Småsaker som kan värka fåniga men som ändå hjälper.

Att få läsa min bok och uppleva en annan värld genom ord på ett papper (eller en skärm om man har läsplatta som jag).

Att själv gå ut och gå, utan något speciellt mål. Med hörlurar i öronen och låta tankar komma och gå. Göra omvärlden till din egna musikvideo och låta fantasin flöda.

Något så enkelt som att rita, måla eller färglägga.

Det finns så många saker som man inte tänker på, som får en att må bättre. Men det är just dessa saker jag försöker göra när allt känns hopplöst och dumt. När inget känns rätt och orken ligger på bottens botten.

Kom ihåg det! Små saker kan göra skillnad, vad det än handlar om.

😘puss och kram❤

Likes

Comments

Postad i: psykisk ohälsa

Depression

Som ett tungt täcke lägger det sig över en. En känsla av tomhet som sprids i kroppen. Man e inte glad, inte ledsen, inte arg och inte sur. Allt är meningslöst och det känns som att inget kan hjälpa. Man är den allra ensammaste personen i hela världen, men har ingen ork att göra något åt det. Att kliva upp ur sängen gör väl ingenting bättre? man ligger kvar där, med ögonen stängda och huvudet tomt. Tomt på tankar, tomt på idéer och tomt på känslor.

Det är så det känns under mina deppiga dagar. Ingenting spelar någon roll, vilka kläder jag har, vad jag äter eller vad jag gör. Vilket ofta resulterar i att jag känner mig ful och oproduktiv.

Genom dessa tider har jag lärt mig att tricket är att göra saker trots allt detta. Att hitta på något, även fast det känns dödstrist och meningslöst. Men det är inte alltid lätt.

Likes

Comments

Postad i: mens, psykisk ohälsa, Skola

Hallå

Kanske är lite motsägelsefullt att säga att jag de senaste dagarna mått lite bättre, då jag varit tvunget att stanna hemma från skolan 2,5 dagar och trodde ett tag där under natten till Söndag att jag skulle bli tvungen att åka in till akuten men EXTREMA menssmärtor.

Men faktum är att jag psykiskt sätt mått bättre. Jag har känt mig mycket gladare och mindre känslig. Det är väl långt ifrån toppen, men ett steg åt rätt riktning i alla fall. Jag mår i alla fall så pass bra att jag känner mig motiverad och har ork till att hitta på grejor som kan få mig att må ännu bättre och jag har inte heller behövt att tvinga mig upp ur sängen. Jag hoppas nu att det fortsätter åt det bättre hållet och att det kommer upp saker här lite mer regelbundet.

😘Puss och Kram❤

Likes

Comments

Postad i: psykisk ohälsa, Övrigt, mens

Deprimerad

Nu var det för länge sen asså!

Men ska jag vara ärlig så har jag faktiskt mått rätt så uselt på sistone. Sen nyår ungefär, har jag känt mig väldigt deprimerad, känslig och ensam. Jag har inte haft någon ork eller vilja att göra/träffa någon. Jag har liksom fått tvinga mig själv att gå ut genom dörren.

Vi funderar på om detta skulle kunna bero på att jag i början av December började med p-piller, för att minska mina menssmärtor. Att dom hormonerna i samspel med min antidepressiva medicin, plus skolstart, mens och en lite jobbig tid. Har gjort att jag mått såhär, att när allt krockade med varandra så blev det lite för mycket. Så vi får se hur detta utspelar sig och i värsta fall får jag väl sluta med p-pillerna och hitta en annan lösning på min extrema mensvärk.

Men om någon undrar varför det inte kommer upp något här så är det för att jag just nu inte känner någon ork till att göra något, över huvud taget. Grejen med depression är ju att inget känns roligt eller positivt. Trots att jag känner mig ensam så drar jag mig "omedvetet" bort från andra, vilket väl egentligen bara gör saken värre. Och helst av allt vill jag bara sitta på mitt rum och titta på någon fånig barnfilm eller läsa.

Men förhoppningsvis hittar vi väll en orsak till mitt mående och kan åtgärda det snart, för så här vill jag inte må!

😘puss och kram❤

Likes

Comments

Postad i: självkänsla/självförtroende, Skola, Övrigt, Stress

Val

Vi tvingas hela tiden göra olika val, stora som små. livsavgörande och bagateller. Men det är trots allt våra val som avgör vart vi kommer och hur vårt liv ser ut. Vissa ångrar vi och andra tackar vi högre makter för att vi valde. Vi kan kanske aldrig göra om ett val. Men det finns alltid en möjlighet att försöka rätta till det i efterhand.

Jag har känt ganska påtagligt hur stressen över gymnasievalet eskalerar runt omkring mig i kompiskretsar men även hos vuxna, ju närmare slutet på Januari vi kommer. Stressen över att välja "rätt", prestera bra och komma ut med "bra" betyg.

Men något jag har lärt mig och som mina föräldrar varit väldigt noga med, är att alla kan nå sin dröm! Det tar bara olika långt tid för olika personer beroende på vilka val de gjort och förutsättningar det har. Det finns många vägar att ta sig dit och ditt gymnasieval eller betyg på matteprovet. avgör inte om du kommer dit du vill eller inte. Det är bara en fråga om hur hårt du är villig att kämpa för att nå din dröm.

Jag tror att det är mycket utav det som mina föräldrar lärt mig som gör att mitt gymnasieval ser ut som det gör. Att jag kanske inte valt det "ideala" valet med en vision om att bli veterinär. Men jag har valt att leva min dröm från början och välja ett gymnasium där jag kan plugga det som intresserar mig trots att jag kanske blir tvungen att kämpa hårdare än andra, för att jag inte valde en baslinje. Jag kommer istället alltid att ha i baktanke att jag kan komma dit jag vill. Och om jag ändrar mig på vägen finns alltid en möjlighet att ta sig till sin nya dröm.

Jag tänker ta som exempel min Farbror som hoppade av skolan i 8;an, men som nu jobbar på Ericsson, har rest till fler länder en jag kan räkna och dessutom lever sin dröm som privat pilot och fallskärmshoppare. Hans bas kanske inte såg så lovande ut, men han har tagit sig extrem långt gör nu det han brinner för.

Vad jag vill komma fram till är att om du är osäker på vad du vill bli eller vilket gymnasium du ska välja, ska du inte tänka bort det som tilltalar dig mest bara för att det kanske inte är en så bred linje. För det finns alltid en väg för dig till din dröm. Den kan bara se annorlunda ut.

😘Puss och Kram❤

Likes

Comments