Postad i: Skola

Delar med mig av några pluggtips

Tänkte faktiskt dela med mig lite av mina bästa plugg tips till er alla där ute som studerar på ett eller annat sätt.

nr 1: Pluggkompis

Mitt tips till dig som känner att du hela tiden har saker som lockar, kanske du har lagt fram alla dina studier på köksbordet hemma, har allting klart för en pluggkväll. Men så har du den där Youtube videon som lockar, eller den där snygga tröjan du måste söka upp. När du själv sitter hemma och pluggar kan det lätt bli så att du kommer på ursäkter till att göra något annat och hela tiden lockas till något roligare. Själv har jag upptäckt att det då är mycket lättare att plugga tillsammans med någon. Då känner i alla fall jag mig mycket mer fokuserad på det jag ska göra.

nr 2: Planera

Är du en sån som hela tiden skjuter upp saker till sista sekund, blir arg och tänker "aldrig mer" men trots det gör du om samma sak, om och om igen. Hur tråkigt och bacic det än må låta så PLANERA. Sätt dig ner och planera tid och dagar för regelbunden pluggtid. Tänk dig pluggtiden som ett träningspass eller en fritidsaktivitet som du inte får missa. Om du har planlagt när du ska plugga, är det svårare att skjuta upp det än om du bara tänker "jag pluggar när jag har tid".

nr 3: Snacks

Att tugga på något eller ha en kopp te bredvid sig hjälper i alla fall mig att koncentrera. Jag har även hört att smakerna och doften kan koppla ditt minne till det du håller på med, och där med göra det lättare för dig att komma ihåg.

nr 4: Organisera

Kanske lite samma som att planera, men att dela upp pluggandet i de olika ämnena och prioritera det viktigaste först. När läxor dyker upp i skolan brukar jag även skriva ner dem i telefonen. Men för mig är det även lika viktigt att ha det organiserat runt om kring mig. Hitta alltså en lugn och bra plats att sitta på.

Även att dela upp pluggandet och lägga in kortare pauser skärper din koncentration.

Lycka till!


Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - click here!

Likes

Comments

Postad i: Tankar

I slutändan väljer du

Jag lever enligt mottot att allt händer av en anledning. Att alla val vi gör och alla vägar våra medmänniskor väljer leder oss fram till olika platser och de händelser vi upplever.

Jag tror att vi lever för att känna. Alla möjliga känslor som finns på denna jord. Ilska, sorg, glädje, lycka, ångest, kärlek, panik och allt där emellan.

Hur jobbiga känslor eller händelser än må vara så krävs de för att vi ska kunna växa som människor. Jag säjer inte att det var meningen att jag skulle få anorexia, där emot tror jag att det fanns en anledning bakom det. De val jag gjorde, kulturen jag är uppväxt i och det jag omringades av ledde fram till att jag blev sjuk.

Jag tror att livet är lite som ett sånt här frågetest i ungdomstidningar, där varje svar leder fram till nya frågor. Livet är liksom inte en rak asfalterad väg som är uppbyggd och kartlagd redan från det att du föds. Genom livet kommer du ut på sidospår, väljer nya stigar och leds till nya vägar. Ibland är vägen lite knackig eller bara en fet jäkla uppförsbacke. Ibland är det en nerförsbacke där du bra kastar ut armarna, "flyger" ner och känner vinden i ansiktet tillsammans med solens strålar. Du ställs ständigt framför korsningar utan en aning om vart de olika vägarna kommer att leda. Du kommer någon gång att ångra dig riktigt rejält, tänka "varför gick jag inte åt andra hållet" utan möjligheten att vända tillbaka och börja om. Men förr eller senare kanske du inser att du trots allt gick rätt, för du blev ju den du är idag.

Ju mer jag har tänkt på det här, desto mer har jag insett hur mycket det stämmer för mig.

Men min teori kräver också ständigt arbete. Att ständigt ifrågasätta och lyssna på sig själv. Det är ju jag som har makten över min egen väg. Det är jag som i slutändan väljer vilken stig jag vill kliva på. Livet är faan inte lätt asså.

Men detta sätt att tänka och vetskapen om att det ändå är jag som har kontrollen, har hjälpt mig så mycket den senaste tiden och gjort att jag kunnat uppskatta och njuta av livet lite mer.

😘Puss och Kram❤

Likes

Comments

Postad i: Skola, Övrigt

ÄNTLIGEN

Sååå, nu är engelska texten klar, No sammanfattningen inskickad och den där jädrans jazz uppgiften" inlämnad. Matten ligger i fas och Nationella proven i Svenska är avklarade trots lite hinder(läckandet av provet och allt). Datorn är tillbaka efter lagning och fungerar nu som det ska.

ÄNTLIGEN har jag möjlighet att låta fingrarna flyga över tangenterna och omvandla mina tankar till ord på skärmen framför mig.

ÄNTLIGEN har jag lite tid att kika in här och se om någon fortfarande är med mig.

Jag tänker att detta blir ett ganska kort inlägg och att mer innehållsrika och intressanta kommer snart. Ville mest bara höra det avslappnade klickandet av tangenter och berätta att jag fortfarande lever (haha).

I och med Nationella prov och mycket läxor nu i slutet på nian, kan det bli relativt stressigt och kanske inte så mycket fritid över. Därför kan jag inte lova om det dyker upp mer här på ett tag, där emot kan jag säja att jag ska skriva så fort jag har tid!

Tänker avsluta detta inlägg med att rekommendera att lyssna på Zara Larssons nya album, assåå jag är KÄÄR.

😘Puss och Kram❤

Likes

Comments

Postad i: mens, psykisk ohälsa, Stress, Övrigt

Glädjen rann sakta ur mig.

Nu var det ganska länge sen sist som jag skrev något här, faktum är att jag försökt ett antal gånger, jag har skrivit ett halv inlägg, inte blivit nöjd och hållit in delete knappen tills det sista ordet försvunnit från skärmen. Sen har jag ursinnigt loggat ut och försökt mig på något annat.

Har inte mått någe vidare av olika orsaker och i Onsadgs slutade jag helt med p-pillerna. Jag fick ett totalt meltdown. Har haft det så deppigt, inte hittat något att se fram emot, inget att längta efter och inget som fått mig att vilja kliva upp på morgonen. Istället för att vakna med ett leende på läpparna och gått upp och ätit frukost. Har jag tänkt "ånej, jag vill inte". Det har faktiskt varit extremt jobbigt, mycket ångest, tårar och tankar snurrande i huvudet. Maten började bli svårare utan att jag kunde hitta anledningen och självskadetankar dök upp i bakhuvudet. Glädjen rann sakta ur mig. Tillslut sa mamma "stopp, nu slutar du med p-pillerna och så hoppas vi på det bästa".

Än kan jag inte säga så mycket, men jag märker en lite skillnad. Jag har fått tillbaka motivationen att vilja bli gladare och att vilja må bättre. Tankar som att det kommer att bli bättre har börjat fastna i hjärnan och jag kan nu lita på dom. Men jag kämpar fortfarande ett inre krig.

😘Puss och Kram❤

Likes

Comments

Postad i: psykisk ohälsa, Skola, Stress, Övrigt

Blir inte riktigt klok på detta

Frustrerad, det är vad jag är! För jag fattar inte vad problemet är.

Idag har jag varit på vårdcentralen och docktorns mening var in princip "Jag blir inte riktigt klok på detta, jag hittar inte vad som kan vara orsaken till dina besvär". Hon ville i alla fall inte skylla allt på p-pillerna på en gång och tog en massa prover för att kunna utesluta allt från astma till mindre infektioner och blodproppar. så nu gäller det väl att vänta och se. Mamma och jag är mer övertygade om att detta är något psykiskt. Att jag är psykiskt utmattad och att det även visas fysiskt.

2 timmar i skolan endast sittandes på en stol, gjorde mig så utmattad att jag gick hem och sov i två timmar och tillbringade ungefär resten av dagen i sängen med min Ipad i knät. Men att vara på MOS i helgen från morgon till lunch var inte alls lika jobbigt.

Hur som helst blir det väl att ringa till gynekolog och BUP i morgon och så ska jag försöka att i alla fall ta mig iväg till skolan, vi får se hur länge jag orkar det. Men jag känner att det är viktigt att ändå försöka och inte bestämma sig för att "det här går inte". Sen får vi ju vänta på provsvaren från vårdcentralen och se vad som sker här näst.

😘Puss och Kram❤

Likes

Comments

Postad i: psykisk ohälsa, Stress

Vad är det med mig?

Jag har haft ett par riktigt jobbiga dagar. Min kropp sa totalt STOPP och jag har verkligen varit HELT slut. Både Torsdag och Fredag fick jag lov att (mycket motvilligt) stanna hemma från skolan. På Fredag kväll konstaterade även mamma och pappa att min puls var lite för hög och att jag verkade väldigt andfådd. Så igår morse åkte jag och mamma in till lättakuten. Dom kunde egentligen inte konstatera något mer än att när jag kom in låg pulsen över det normala. Men efter att ha legat ner en stund såg det bättre ut (men det är något jag också själv märkt). EKG;t såg bra ut och proverna visade inte konstigt. Alltså har jag inget fysiskt akut problem. vilket jag inte trodde heller. Det hänvisade oss istället vidare till vårdcentralen för vidare undersökning och till gynekologen (som kan ta reda på p-pillernas påverkan i mina besvär). vi tror nämligen att det kan vara P-pillerna som gör mig deprimerad och något slags utmattningssyndrom eller nått.

Så dom ska vi ringa i morgon.

Men jag känner mig så extremt frustrerad att jag inte vet vad det är, att det inte går över och att de inte hittade något direkt problem. Jag hoppas verkligen att det är något som år att åtgärda relativt snabbt, för såhär kan jag INTE fortsätta.

Som det ser ut nu är jag konstant utmattad, trött och andfådd så länge jag inte ligger ner.

Mamma tyckte det skulle vara en bra ide att hitta på något i alla fall. Så i morse drog vi iväg till MOS. Nu sitter jag lite halvförlamad här framför datorn, med nymålade naglar och vill helst av allt bara sova. Inget blir ju heller roligt och allt går ner i en ond spiral. Så jag hoppas innerligt att detta löser sig snart!!!

😘Puss och Kram❤

Likes

Comments

Postad i: psykisk ohälsa, Skola, Stress, Panikångest

Utmattad

Jag har insett att jag nog inte mår så bra som jag kanske hoppades på. Ungefär sen terminens början och kanske även lite innan dess, har jag bara känna mig så extremt utmattad. Jag har tyckt att det varit extremt jobbigt att gå till skolan. Men det har även börjat bli så att själva upplevelsen I skolan är värre än förväntningarna och det är jag verkligen inte van vid. Jag kan inte heller sätta fingret på vad det är som är så hemskt, mer än att det känns som att jag sprungit ett helt j**la maratonlopp framåt slutet av skoldagen. När jag kommer hem har jag absolut ingen ork ALLS. Jag kan knappt läsa min bok eller ens bara titta på tv. Plugga är nästan helt ute ur bilden för inget går in i huvudet. Allt roligt har helt plötsligt blivit extremt jobbigt och allt jag vill göra är att sova. Men när jag väl sover känner jag mig aldrig utvilad.

Jag vet inte om detta blev lite flummigt kanske men tänk er att det känns som att varje skoldag är ett maratonlopp, det är så jobbigt när du väl är där att du inte kan prestera på topp. Men när du sen kommer hem är du så slut att ögonlocken känns blytunga och allt du kan göra är att ligga och stirra upp i takt, kanske lyssna på lite musik. När du ligger där utslagen på sängen känner du dig helt slö i kroppen medans hjärtat slår snabbare än vanligt och trycket över bröstet som funnits där hela dagen, hela veckan, hela månaden, känns lite värre för varje dag. Trycket som jag så väl känner igen som ångest, men som nu snarare känns som att jag inte får in tillräckligt med syre i mina lungor. Allt är ett litet träningspas och inget är det minsta roligt, huvudet fungerar inte riktigt som det ska och när jag vaknar på morgonen känner jag mig inte helt utvilad. Men trots det måste jag göra om samma sak.

Jag har i alla fall nu förstått varför jag nästan alltid tackar nej till att göra saker efter skolan eller hitta på något efter middagen. För allt är så jäkla jobbigt. Men det absolut värsta är just den känsla av att allt är jobbigt, det är inte roligt och trots det vet jag att i morgon måste jag göra om det. Mina helger tillbringas i sängen för jag orkar inget annat, men jag är ändå inte utvilad på Måndag morgonen.

Att känna såhär gör mig deprimerad och det har resulterat i att jag mått ännu sämre.

Igår när att lyfta pennan till korsordstidningen var en ansträngning kom jag och mamma överens om att idag ringer vi Bup. För så här kan jag inte fortsätta att ha det!

😘Puss och Kram❤

Likes

Comments

Postad i: Skola, Övrigt

Jag är frusen ända ner i tårna..

Har ni varit med om känslan då man är så trött att man inte vet om man ens orkar att gå och lägga sig.

När man är så trött att man tror man ska somna bara man blinkar.

Om ni inte har det så kan jag berätta att det är jävligt jobbigt och jag tror att jag majoriteten av dagen gått runt med munnen öppen i en gäspning. Att det är iskallt i skolan och hälften av eleverna går runt med dunjackor (innomhus), gör inte direkt saken bättre då man går runt och ständigt spänner och kurar ihop sig. Sen kan vi lägga på litet kaos artade och livliga lektioner och kanske lite för lite sömn (har jag insett). Så har vi livet som Alma...

Jag fick just det där att låta så deprimerande... haha, jag har bra stunder också, jag lovar.

Men just för tillfället känner jag faktiskt att jag hade lärt mig mer av att sitta hemma och jobba än i skolan...

I övrigt har jag faktiskt haft en väldigt bra dag och dessutom varit på ungdomsmottagningen. Efter som att de förra p-pillrena inte hjälpte alls mot mensvärken och jag tror att det är dom som även ligger grunden i min deppighet, så har jag nu fått några nya utskrivna. Så det känns jätte skönt och så hoppas jag att dessa funkar bättre.

😘hej svejs, puss och kram❤

Likes

Comments

Postad i: psykisk ohälsa, Stress

Småsaker kan avgöra dagen...

Att få bulla upp med massa kuddar under en stor och gosig filt, med en kopp värmande te i händerna och en bok i knät. Vissa dagar är det det bästa jag vet. Ett sätt att fly till en annan värld, en påhittad en, där jag kommer långt ifrån min vardag och problem, men kanske också kan hitta sätt att lösa dom på.

Samtidigt som det är en källa till inspiration och glädje, är det också ett sätt att dra sig undan, in i sig själv och bygga upp sin egen lilla värld.

Vissa dagar är läsning min räddning.

Jag har på senare tid hittat många såna här små saker som hjälper mig genom min vardag. Småsaker som kan avgöra min dag och mitt humör. Småsaker som kan värka fåniga men som ändå hjälper.

Att få läsa min bok och uppleva en annan värld genom ord på ett papper (eller en skärm om man har läsplatta som jag).

Att själv gå ut och gå, utan något speciellt mål. Med hörlurar i öronen och låta tankar komma och gå. Göra omvärlden till din egna musikvideo och låta fantasin flöda.

Något så enkelt som att rita, måla eller färglägga.

Det finns så många saker som man inte tänker på, som får en att må bättre. Men det är just dessa saker jag försöker göra när allt känns hopplöst och dumt. När inget känns rätt och orken ligger på bottens botten.

Kom ihåg det! Små saker kan göra skillnad, vad det än handlar om.

😘puss och kram❤

Likes

Comments

Postad i: psykisk ohälsa

Depression

Som ett tungt täcke lägger det sig över en. En känsla av tomhet som sprids i kroppen. Man e inte glad, inte ledsen, inte arg och inte sur. Allt är meningslöst och det känns som att inget kan hjälpa. Man är den allra ensammaste personen i hela världen, men har ingen ork att göra något åt det. Att kliva upp ur sängen gör väl ingenting bättre? man ligger kvar där, med ögonen stängda och huvudet tomt. Tomt på tankar, tomt på idéer och tomt på känslor.

Det är så det känns under mina deppiga dagar. Ingenting spelar någon roll, vilka kläder jag har, vad jag äter eller vad jag gör. Vilket ofta resulterar i att jag känner mig ful och oproduktiv.

Genom dessa tider har jag lärt mig att tricket är att göra saker trots allt detta. Att hitta på något, även fast det känns dödstrist och meningslöst. Men det är inte alltid lätt.

Likes

Comments