Postad i: mens, psykisk ohälsa, Skola

Hallå

Kanske är lite motsägelsefullt att säga att jag de senaste dagarna mått lite bättre, då jag varit tvunget att stanna hemma från skolan 2,5 dagar och trodde ett tag där under natten till Söndag att jag skulle bli tvungen att åka in till akuten men EXTREMA menssmärtor.

Men faktum är att jag psykiskt sätt mått bättre. Jag har känt mig mycket gladare och mindre känslig. Det är väl långt ifrån toppen, men ett steg åt rätt riktning i alla fall. Jag mår i alla fall så pass bra att jag känner mig motiverad och har ork till att hitta på grejor som kan få mig att må ännu bättre och jag har inte heller behövt att tvinga mig upp ur sängen. Jag hoppas nu att det fortsätter åt det bättre hållet och att det kommer upp saker här lite mer regelbundet.

😘Puss och Kram❤

Likes

Comments

Postad i: psykisk ohälsa, Övrigt, mens

Deprimerad

Nu var det för länge sen asså!

Men ska jag vara ärlig så har jag faktiskt mått rätt så uselt på sistone. Sen nyår ungefär, har jag känt mig väldigt deprimerad, känslig och ensam. Jag har inte haft någon ork eller vilja att göra/träffa någon. Jag har liksom fått tvinga mig själv att gå ut genom dörren.

Vi funderar på om detta skulle kunna bero på att jag i början av December började med p-piller, för att minska mina menssmärtor. Att dom hormonerna i samspel med min antidepressiva medicin, plus skolstart, mens och en lite jobbig tid. Har gjort att jag mått såhär, att när allt krockade med varandra så blev det lite för mycket. Så vi får se hur detta utspelar sig och i värsta fall får jag väl sluta med p-pillerna och hitta en annan lösning på min extrema mensvärk.

Men om någon undrar varför det inte kommer upp något här så är det för att jag just nu inte känner någon ork till att göra något, över huvud taget. Grejen med depression är ju att inget känns roligt eller positivt. Trots att jag känner mig ensam så drar jag mig "omedvetet" bort från andra, vilket väl egentligen bara gör saken värre. Och helst av allt vill jag bara sitta på mitt rum och titta på någon fånig barnfilm eller läsa.

Men förhoppningsvis hittar vi väll en orsak till mitt mående och kan åtgärda det snart, för så här vill jag inte må!

😘puss och kram❤

Likes

Comments

Postad i: självkänsla/självförtroende, Skola, Övrigt, Stress

Val

Vi tvingas hela tiden göra olika val, stora som små. livsavgörande och bagateller. Men det är trots allt våra val som avgör vart vi kommer och hur vårt liv ser ut. Vissa ångrar vi och andra tackar vi högre makter för att vi valde. Vi kan kanske aldrig göra om ett val. Men det finns alltid en möjlighet att försöka rätta till det i efterhand.

Jag har känt ganska påtagligt hur stressen över gymnasievalet eskalerar runt omkring mig i kompiskretsar men även hos vuxna, ju närmare slutet på Januari vi kommer. Stressen över att välja "rätt", prestera bra och komma ut med "bra" betyg.

Men något jag har lärt mig och som mina föräldrar varit väldigt noga med, är att alla kan nå sin dröm! Det tar bara olika långt tid för olika personer beroende på vilka val de gjort och förutsättningar det har. Det finns många vägar att ta sig dit och ditt gymnasieval eller betyg på matteprovet. avgör inte om du kommer dit du vill eller inte. Det är bara en fråga om hur hårt du är villig att kämpa för att nå din dröm.

Jag tror att det är mycket utav det som mina föräldrar lärt mig som gör att mitt gymnasieval ser ut som det gör. Att jag kanske inte valt det "ideala" valet med en vision om att bli veterinär. Men jag har valt att leva min dröm från början och välja ett gymnasium där jag kan plugga det som intresserar mig trots att jag kanske blir tvungen att kämpa hårdare än andra, för att jag inte valde en baslinje. Jag kommer istället alltid att ha i baktanke att jag kan komma dit jag vill. Och om jag ändrar mig på vägen finns alltid en möjlighet att ta sig till sin nya dröm.

Jag tänker ta som exempel min Farbror som hoppade av skolan i 8;an, men som nu jobbar på Ericsson, har rest till fler länder en jag kan räkna och dessutom lever sin dröm som privat pilot och fallskärmshoppare. Hans bas kanske inte såg så lovande ut, men han har tagit sig extrem långt gör nu det han brinner för.

Vad jag vill komma fram till är att om du är osäker på vad du vill bli eller vilket gymnasium du ska välja, ska du inte tänka bort det som tilltalar dig mest bara för att det kanske inte är en så bred linje. För det finns alltid en väg för dig till din dröm. Den kan bara se annorlunda ut.

😘Puss och Kram❤

Likes

Comments

Postad i: Övrigt

God fortsättning

(det är så man säger, va?)

Min jul har varit relativt fullspäckad. Släkten hemma på julafton, juldagen hos kusinerna, annan dag jul hos Farmor och gäster den 27 (en av anledningarna till att jag inte skrivit något här). Men jag vaknade dessutom upp på julaftons morgon med feber och släpar mig nu runt lite halv förkyld i myskläder, har tråkigt och klagar. Som om det liksom inte var nog med att själva jul var lite känsligt, då jag faktiskt var hemma på permission från 23 till nyår (då jag skrevs ut) förra året. Visst hade jag lite jobbiga tillbakablickar. Men jag tyckte ändå att det blev en bra jul när allt kom omkring. Och missförstå mig inte det var jätte mysigt att träffa alla människor, käka köttbullar och öppna lite paket. Nu på senare jular har jag börjat uppskatta sällskapet och kärleken mer än vad som befinner sig i paketen under granen.

Men idag hade jag en helt ledig dag och tillbringade den åt att inte göra ett skvatt. Jag låg mest uppkrupen under en filt och läste eller kolla Netflix. Kämpade mig upp ur sängen ett par gånger för att få något i magen eller försöka få ner halsontet med lite te. Pappa jobbade och då mamma känner sig ännu mer miserabel än jag så blev det hämtmat nu till middag. Vilket vi nog alla uppskattade som omväxling till all julmat vi ätit... (haha)

😘Puss och Kram❤

Likes

Comments

Postad i: Övrigt

...till alla de som sitter själva.

Jag vet inte riktigt vad det var som gjorde det, doften av knäck eller julmusiken och den mysiga stämningen, troligtvis allt tillsammans. Men jag har äntligen lite julkänsla. Dock känns det ju inte som att det är julafton i MORGON...

Just nu är vi i full fart med att göra extrema mängder julgodis, skinkan gottar till sig i ugnen och jag smälter ljusmassa på spisen. Köttbullarna är klara och de sista klapparna slås in i kväll. Det är mycket att fixa och jag har dessutom hunnit med en minijul med mina bästa vänner. Då vi allihopa för första gången är hemma över jul.

Men så slog det mig att jag har sån tur. Som har MÖJLIGHETEN att få fira jul. Att familjen har RÅD att köpa julklappar och mat åt hela tjocka släkten. Att jag är omringad av älskade människor och inte behöver frysa under jul. Det var något man inte förstod när man var mindre, att alla inte har den lyxen. Därför ska jag tänka extra på dom människorna i morgon och kanske tända ett litet ljus för alla de som inte har samma fördelar som jag. Till nästa jul skulle jag även vilja komma på något så att jag konkret kan hjälpa dessa människor. Det kanske kan bli ett nyårslöfte. Det var bara något som slog mig när jag stod med näsan över knäcken.

😘Puss och Kram❤

Likes

Comments

Postad i: psykisk ohälsa, självkänsla/självförtroende

Mitt (förhoppningsvis) sista möte på BUP

Inte nog med att Det är min första dag på jullovet, så avslutade jag dessutom min tid på BUP i dag. Då min psykolog är gravid och jag inte känner ett behov av att lära känna någon ny, tyckte vi båda två att det var dags för mig att "prova mina egna vingar".

Vi gick igenom vårplanen som skrevs i början av augusti. och min första tanke va; "stackars lilla mig" (haha). Men det kändes som så länge sen, jag har kommit så långt, framför allt har jag lärt mig en massor och fått en hel hög med redskap för att hantera ångest och problem.

När jag kom dit i Augusti var jag en rädd liten tjej som precis avslutat sin tid på SCÄ. Jag var stressad inför skolan, jag tryckte ner mig själv och i fråga satte allt jag gjorde. Jag var min egen fiende och visste inte ens vem det var. Jag visste inte vem Alma Bertenstam var, eller ens vad hon gjorde här. Jag försökte desperat att passa in i en bild av mig själv som jag byggt upp. Jag var två personer, två osynkade personer.

Jag skulle förklara min resa från då och nu, som när du sätter dig i din nyinköpta fåtölj. Till en början är den hård och du vet inte riktigt hur du ska sitta för att vara bekväm. I Augusti hade jag, från att stå och se på fåtöljen, satt mig i den. Men den kändes inte som min. Jag passade inte in i fåtöljen, vi hörde inte ihop. Men ju mer tiden gått har jag gnuggat min rumpa längre och längre ner i sitsen och sjunkit långt ner i ryggstödet. Äntligen är jag ett med fåtöljen och jag passar in. Mitt avtryck är långt inpräntat i dess nu mjuka sits och det krävs mycket för att de ska försvinna Nu gäller det bara att kunna sitta lite mer självsäkert och det är vad jag har mina vingar för.

Vad jag försöker säga att jag känner mig extremt mycket tryggare i mig själv och jag har lärt mig att börja acceptera att jag är som jag är. Jag kan inte kontrollera allt, det finns inget manus för hur jag ska leva och jag kan definitivt inte skriva något. Jag måste låta saker hända.

Så nu ska jag sätta mig i min riktiga fåtölj med en kopp te i handen och bok i knät.


😘Puss och Kram❤


Likes

Comments

Postad i: Övrigt

Loooooooov

Det är alltså tre dagar kvar till jul. TRE dagar, jag har jullov, då vi avslutade höstterminen klockan 20.00 i år med att utse en vinnare av pepparkakshus-tävlingen som pågått sedan fem. Men jag har ingen julkänsla. Ingen överhuvudtaget. Det känns mer som slutet på Januari, och trots att min sista julklapp är betalad, julgranen klädd, sovrummet pyntat och huset luktar gott av pepparkakor, så känns det inte som att julen står på ingång. Det känns bara jäkligt sorgligt. Jag vill banne mig ha snö och minusgrader.

Kära tomten, jag önskar mig ett vinterland utanför fönstret.

Men jag hoppas verkligen att jullovet ger mig lite tid att komma in här och skriva lite...

😘Puss och Kram

Likes

Comments

Postad i: Övrigt

Första advent

"När första ljuset brinner, står julens dörr på glänt och alla människor glädjas att fira få advent"

Äntligen, som jag har längtat. Nu kan julfixet börja. Adventsljusstakar i fönsterna, Tomtarna på pianot, Kransen på dörren och stjärnan i toppen. Den härliga stämningen, klappar som köpes och lussekatter som bakas. En bränd plåt med pepparkakor och risgrynsgröt till frukost. Doften av gran och hyacint som blandas med saffran och kanel.

Julen är det absolut bästa som finns (om man frågar mig)


Jag är ledsen att det varit så dålig uppdatering på sistone, men jag har haft mycket att göra med skolan. De muntliga Nationella proven är snart klara och förhoppningsvis slutar väl de nya uppgifterna läggas på högar och vi kan börja avsluta våra arbeten och sikta mot jullov. Men jag har känt att jag inte haft tid att lägga ner på ett inlägg och jag vill inte bara skriva något i stil med min dagbok från 2009.

"Kära dagbok, idag var jag i centrum med mamma och köpte mjölk. Sen var jag med mina bästa kompisar. Godnatt"

Det kanske var att överdriva, men jag tycker verkligen inte om att läsa saker, där jag känner att skrivaren inte haft tid eller ambition.

Men förhoppnings vis kommer jag kika in här allt oftare ju närmare vi kommer julafton.

🎄Puss och Kram🎅


Likes

Comments

Postad i: psykisk ohälsa, självkänsla/självförtroende

På senare tid har jag insett en sak...

Jag har alltid klankat ned på mig själv och allt jag gör. Mobbat mig själv liksom och tryckt ner mitt lilla jag. När jag sen i perioder fått nog och försökt göra något åt saken, har jag gjort fel. Jag har varken accepterat eller varit "mig själv". Jag har byggt upp någon slags bild över vem jag är/vill vara, och sedan sätt till att hålla mig inom den bilden. Men man kan inte göra så, och sakta men säkert har jag fallit tillbaka i de gamla vanorna. För man mår inte bra av att piska sig på fingrarna när man gör något som inte hörde till "bilden av dig själv". Det är också att dra ner dig själv.

Jag har delat in mig själv i fack och tänkt att jag bara kan tillhöra ett av dom. "Om jag är så kan jag inte göra så också". Det konstiga är att jag aldrig tänker så om andra, jag tycker själv att jag är ganska accepterande och inte så fördomsfull person när det kommer till andra människor, och får också ofta såna kommentarer. Men när det kommer till mig själv har jag varit stenhård med att hålla mig inom mina "fack" av stereoskopiska personligheter. Jag inser också nu hur sjukt det är, jag behandlar mig själv totalt annorlunda.

Vad jag kommit fram till är att jag måste släppa dessa indelningar och bara låta saker vara. Jag måste lära mig vad att "vara sig själv" betyder. Hittils har jag kommit fram till att jag inte ska behöva ändra på min personlig heter för andras behag. Take it or leave it liksom. Jag måste sluta tänka på vad alla andra tycker. Tänka att om dom inte tycker om mig, så kan de dra någon annan stans. Hela världen kanske inte kan acceptera mig, det viktiga är att JAG gör det. Och att jag omringar mig av människor som får mig att må bra.

😘Puss och Kram❤

Likes

Comments

Postad i: Skola, Övrigt, mens

I am back, med klagomål...

Man känner sig ju lite sådär lagom patetisk när man tvingas gå hem från skolan för att mensvärken är så olidlig att man knappt kan gå ordentligt, trotts en Ipren.

Man tycker jag att jag dessutom kunde ha lärt mig vid detta laget att jag har så ont att den inte räcker utan att ett par Alvedon också behövs för att vardagen ska flyta på som vanligt... Men jag glömde det i morse när jag fick lite bråttom i slutspurten ut genom dörren. Och när skolsyster inte syns till och övriga lärare inte kan ge ut medicin, kunde jag typ inte göra annat än att framåtlutande med armarna lindade om magen gå hem igen. Stoppa i mig två Alvedon och äta choklad (shout out till Robin som gav mig en Marabou) och nu tänker väl ni alla icke "livmoderbärare" att jag inte alls har något att klaga över, men jo. För jag har fortfarande jävligt ont trots min mensvärks-kur, choklad och nerbäddad i tecken. Jag tror inte att någon kan förstå hur ont jag faktiskt har just nu och hur jobbigt allt känns. Inte ens jag kan föreställa mig det och det var kanske därför Alvedon glömdes bort idag. Men med det sagt ska jag återgå till mitt skolarbete och sedan kolla lite film.

😘Puss och Kram❤

Likes

Comments