Jag är en person som vill veta vart jag är på väg och ha en tydlig plan för att nå dit. Att bara rida för att det är kul är inte min melodi. Med det menar jag att det funkar inte för mig att göra det som jag har lust med för dagen, vilket då kan innebära att det blir ”vanligt” markarbete 5 dagar i veckan vinterhalvåret. För att jag skall må bra är det viktigt att min spanjor mår bra och min filosofi är att ju mer varierad ridning vi kan få till desto bättre mår han både kroppsligen och själsligt. Spanjoren är vad jag brukar kalla för en ”high sensitive personality” häst. Han trivs bäst med tydliga rutiner i den dagliga hanteringen dvs mat på någorlunda samma/regelbundna tider, in och utsläpp någorlunda lika från dag till dag. Han känner tydligt av stämning, vilket gör att han känner direkt om jag är arg, irriterad eller ledsen och visar det på sitt kroppsspråk. Däremot har han ibland svårt att koncentrera sig på det arbete som är tänkt att vi skall utföra och det gäller att rida varierat och skulle det mot förmodan bli så att vi på grund av väder och vind eller andra omständigheter måste rida vanligt markarbete 5 av 6 ridpass på en vecka så blir han uttråkad av det. Han visar också sitt missnöje om jag varit borta mer än en dag i sträck. Då visar han tydligt att han är jättesur på mig när jag kommer tillbaka. Det är alltså en häst med ganska stor personlighet som jag har. Både på gott och ont.

Tillbaka till det där med mål. För att vara säker på att få in tillräckligt med stalltid och antal ridpass och ”typ” av ridpass så brukar jag planera två-tre veckor i taget. Då planerar jag in vilka dagar och tider jag är i stallet, vilka dagar min medryttare (de perioder jag har någon) tar spanjoren åt mig, samt gör jag en anteckning om hur jag tänker rida de dagar jag skall rida. På hel vecka vill jag gärna att det blir sex ridpass och en vilodag. Under den veckan vill jag gärna hinna med en uteritt i skogen, en dag med bommar/cavaletti alternativt hoppträning, en dag med markarbete, dressyr för tränare en dag, min tränare rider honom en dag och en dag kör jag galopprunda alternativt en lång skrittrunda beroende på vilket jag tycker att han är i behov av mest just då.

Mitt största intresse är dressyr och det är det som jag fokuserar på och lägger ner mest energi på både ridmässigt och träningsmässigt. Däremot tycker både häst och ryttare att det är superkul att hoppa och jag tror på så stor variation som möjligt så vi försöker absolut att hoppa en gång i veckan så långt det går. Stallägaren där vi står är hoppryttare själv så hon brukar hålla träning för oss.

För en månad sedan ungefär hittade jag en kvinna (kallar henne Å) som jag klickade med direkt och som jag tillsammans med har satt upp mål och lagt upp en plan för att nå dessa. På kort sikt över vintern fram till dess att tävlingssäsongen drar igång i vår så kommer jag att försöka åka iväg på en del Pay’n ride för att få lite rutin på att komma till nya banor och ridhus. Till våren vill jag starta LC och målet är att i slutet på säsongen rida LB. Inom två år är målet att starta eller i alla fall rida på LA nivå.

Det har varit en lite speciell resa vi gjort jag och spanjoren då han är min första egna häst och vi har precis tagit oss ur en riktig svacka. Jag tappade självförtroendet gällande min ridning totalt och jag har kämpat med att kunna få tillbaka känslan av att jag KAN rida. Vissa stunder har jag funderat på att sälja och hitta en ny hobby och i andra stunder har jag funderat på att lämna iväg honom på tillridning. Anledningen till att jag inte vlat att lämna iväg på tillridning är för att jag vill så gärna göra resan TILLSAMMANS med honom, jag vill inte få tillbaka honom ”färdig” utan om möjligt så vill jag att vi gör den resan tillsammans. Kommer så klart att ta så mycket längre tid, men är det något min fantastiska dressyrtränare lärt mig så är det att vissa saker tar tid och det måste de få göra. Så istället så har jag tagit hjälp av Å som är dressyrtränare och har så många års erfarenhet. Hon rider honom en gång i veckan och jag tränar för henne en gång i veckan. Det blir som tillridning fast hemma. En superbra lösning om du frågar mig! Kunde inte vara mer nöjd.

Det är vad vi skall pyssla med framöver J

Likes

Comments

Tanken på att börja blogga har funnits av och till de senaste månaderna. Mest för att jag oftare och oftare har känt ett behov av att skriva. Har sedan jag var liten alltid gillat att skriva oavsett om det varit i form av uppsatser i skolan, dagbok, arbeten, blogg när barnen var små eller vad det nu kan vara. Som en ganska blyg och tillbakadragen person i ungdomens dagar så var det mitt sätt att få ut mina tankar och åsikter genom att skriva då jag i den fasen i livet inte var så frispråkig. Så nu har jag äntligen kommit till skott och som sagt mest för att tillfredsställa mitt skrivbehov och kanske för att jag ibland bara vill tala skrika ut till hela världen när min kropp fylls av den där fantastiska, pirriga känslan när något går som bra som det bara går att göra. Skulle det sedan råka vara någon som faktiskt är intresserad av att läsa det jag har att skriva så skulle ju det så klart bara vara en bonus.

Vad vill jag då skriva om? Jag är 36 år gammal och är vad man in hästvärlden numera kallar för återvändare. Jag red alltså när jag var liten. Började på ridskola vid 8 års ålder, men slutade i tidiga tonåren och återupptog sedan mitt hästintresse vid 3-års ålder. Numera har jag egen häst. En 10-årig PRE valack som jag nu ägt i 2 ½ år. Min 7-åriga dotter delar mitt hästintresse och just nu lånar hon en B-ponny som hon har som sin egen, så det är en utmaning att både hinna med min egen ridning samt att se till att min dotter (jag kallar henne för E) sköter sina stallsysslor och tar hand om ”sin” ponny på bästa sätt. Som om småbarnslivet inte redan är utmanande i form av tid, planering, logistik etc.

Jag vill helt enkelt dela med mig av min vardag som ”återvändare” och den berg-och dalbana som det brukar vara ridmässigt och hur jag får kämpa med de krav och förväntningar som jag omedvetet ställer på mig själv. När jag köpte min spanjor sa jag att jag aldrig någonsin skulle tävla för så seriös skulle jag inte bli med min ridning. Ni som ridit i flera år vet att det är svårt att inte bli seriös med sin ridning och sin häst. Min häst är min tredje bebis. Han betyder lika mycket för mig som mina barn gör (verkligen!) och hans välbefinnande är så viktigt för mig. Det vill säga många gånger prioriterar jag stalltid och ridning framför att se till så att jag får i mig en ordentlig lunch/middag. Till min mans stora förtret…..Av den anledningen så har jag även bestämt mig för att från och med nu inte fokusera enbart på ridningen och spanjorens fysiska välmående utan även att återuppta min egen träning. Främst styrketräning för att få tillbaka min core styrka och på så sätt bli en bättre och stabilare ryttare. Tänkte dela med mig även av den resan.

Utöver ovanstående så blir det nog en del om den vardagliga ridningen, tips på snygga saker till häst och ryttare som finns där ute, hur jag kan hålla balansen mellan stall/jobb och familjeliv, vägen mot mina uppsatta mål (återkommer till dem i kommande inlägg), dressyrträning för mina två tränare, min träning på gymet för att bli en bättre ryttare och lite annat smått och gott.

Hoppas att du vill kika in lite då och då och följa med på vår resa…..

Likes

Comments