I morgon åker han! Min älskade son, mitt halva jag, han som får mig att tänka nytt och utvecklas.

För att stilla mammahjärtat något har jag gjort matlådor med hans älsklingsrätt, plockad jordgubbar, hjortron och rabarber. Den sista lingonsylten från i fjol får han oxå med sig.

Nu står jag och viker hans tvätt. Noga. Sakta. Med kärlek i varje rörelse.

Han kommer att saknas mig.......

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

Likes

Comments

Idag är jag låg igen. Så där dränerande låg så att jag bara vill gömma mig, inte träffa någon, inte göra något, inte känna något.

Jag misstänker att det beror på en kombination av för mycket aktivitet, separationsångest och skam. De senaste dagarna har jag rusat runt och fixat och donat. Totalt glömt bort de viktiga micropauserna som jag vet är livsviktiga för att jag inte ska få bakslag utan kört på tills jag kollapsar i soffan. Detta påverkar, såklart, nattsömnen. Sover jättedåligt just nu. Har svårt att somna, vaknar flera gånger på natten och det känns som om jag bara snurrar runt, runt i sängen.
På fredag lämnar min älskade son mig! Jag borde egentligen skriva att han återvänder till sitt liv, för det är det han gör, återvänder efter att ha hälsat på. Han bor inte här längre, men mammahjärtat känner sig lämnad. Hej separationsångest! Vad jag önskar att jag kunde växa ifrån dig!

När man har tankar man inte kan dela, inte törs dela, med dem som brukar hjälpa och stötta, då kommer skammen. Jag skulle verkligen behöva prata med någon om alla de känslor som rusar runt i min kropp, men de flesta är "förbjudna" och jag känner ingen som jag vet skulle kunna hantera dem. Ja, jag vet, det finns inga förbjudna känslor, alla har rätt att finnas och ta plats, men ändå! Oavsett om det är arv, kultur eller något annat så skäms jag och det gör det ohyggligt svårt att prata om dem. Jag vill inte bli dömd, tittad snett på, skvallrad om, utkastad........

Inatt låg jag och "skrev" ett blogginlägg i mina tankar där jag släppte ut alla dessa känslor och tankar. Var nästan påväg att kliva upp och hämta telefonen för att publicera. Tänkte att jag kan ju alltid radera inlägget sedan, om jag skäms. Nu gjorde jag inte det och ångrar det faktiskt. Det kanske är den enda utvägen jag har och att skriva hjälper mig att tänka färdigt. Kanske kan det hjälpa mig att KÄNNA färdigt också!

Ska fundera på det idag....

Likes

Comments

Igår kom vi hem efter några underbara dagar i vårt paradis i skogen. Dagar som har varit helt galet underbara men med så mycket känslor att jag är alldeles urlakad!
Nu sitter jag i soffan och håller hårt i kaffekoppen för att inte somna om igen. Det kan bli dagens utmaning, att inte somna och fly in i det varma sköna mörker sömnen innebär. Vaken, jag måste hålla mig vaken och sortera känslor och tankar här hemma. De har ju rätt att finnas här också. Här i vardagen där så mycket annat tar plats och jag väldigt lätt kliver tillbaka och lever i skuggan.

Jag har två mål idag, förutom att hålla mig vaken. Rensa de stackars blåbär jag hittade i skogen, till skillnad mot hjortronen fanns det väldigt lite, och yoga. Jag saknar yogan!!! Av någon anledning fick jag inte till någon rutin när alla andra var ledig, ingen yoga, ingen meditation på flera veckor. Nu ska rutinerna dit för jag tror verkligen att jag behöver lugnet och styrkan yogan ger mig när jag ska börja arbeta igen. Arbetet ja...... Det blir veckans mål. Jag ska hälsa på jobbet två gånger. Har bestämt mig för tisdag och fredag förmiddag. På något sätt måste jag komma över den ångest och panik jag får när jag svänger in på parkeringen. Vägen tillbaka känns tuuuuung!

Åter till yogan! Jag är en bekväm människa. Saker ska vara smidiga annars kommer jag med undanflykter och de blir inte gjorda. Nu har jag undanröjt det första hindret genom att helt enkelt hoppa in i yogakläderna direkt från sängen. Nu får det vara slutsåsat i morgonrock i flera timmar. Min bekväma hjärna skrek att guuuud så jobbigt att först byta om från morgonrock till yogakläder för att sedan byta igen!!! Ha!! Nu har jag undanröjt de argumenten så det är bara att rulla ut mattan och sätta igång!

Namaste ❤️🙏

Likes

Comments

Vilken dag! Underbart väder, och för oss i skogen betyder det 18 grader, cumulusmoln och ganska kraftiga vindar. Jag och maken arbetade på på förmiddagen, jag han lägga mig i en kommande möhippa, och mina mörka tankar flög iväg.
På eftermiddagen mötte jag upp en kvinna i byn som alldeles nyss konstaterat att; Åsa! Du är ju skitnice!!
Vi tänkte kolla om det fanns några bär i skogen att bära hem. Fokus låg på hjortron, och om vi hittade dem!!! Jäsiken vilka mängder det finns! Ni som vet vad jag pratar om förstår när jag säger att jag satt på huk och plockade! Jag! Satt! På! Huk!
Helt abnormt ❤️
Sedan hem, micropaus, middag. God mat som vanligt när jag är i fas. Lycklig man, avslappnad fru, underbar miljö, kan livet bli bättre???

Jo! För nog kan ni hoppa upp och sätta er på att jag håller på och förstöra allt det fina jag har! Jag har en miljoner ursäkter och förklaringar, men de känns precis som de är, undanflykter....

I takt med att mitt känsloliv börjat vakna igen, började även kroppen vakna. Jag tror inte att min man riktigt hänger med, men helt plötsligt, vid 45, har jag behov!! På ren svenska så upplever jag ren och skär kåthet. Blir lite fundersam när jag skriver detta. Är det riktigt PK? Att erkänna att man är kåt? Män verkar ju inte skämmas det minsta, men jag gör det. Skäms alltså. För att jag är rent fysiskt i behov av en annan människa!!

Så här under Prideveckan lyfts ju sexualiteten. Allas rätt till sin sexualitet.... världen har inte kommit långt när jag som heterosexuell kvinna skäms över att min kropp vill saker....

Till råga på allt har vi en gemensam bekant. En man som väldigt klart och tydligt visar att hallå!! Åsa, du är åtråvärd.
Vi skriver till varandra på sms. Jag är väldigt tydlig med att jag är gift. Han är väldigt tydlig med vad jag gör med honom........

Min kropp är i uppror, min själ likaså.

Att vara åtråvärd. Vid 45. Efter två barn! Ett halvt liv.

Min älskade man ligger bredvid mig. Han ger mig allt , men min kropp förråder mig!


Natten är sen, hjärnan är full, kroppen är varm.

Love to all ❤️

(Kommer att återkomma till det där med heteronormativt.....)

Likes

Comments

Fick sovmorgon, skulle nog de flesta säga, till 9:30. Själv har jag inga problem att sova på morgonen. Problemet för mig är att ta mig UR sängen. Nu har min man insett att bästa sättet att få upp mig är genom att komma med en kopp kaffe. Då vaknar jag, kan ligga kvar en stund och bara vara innan jag möter dagen.

Nu sitter jag med dagens andra kopp, en banan och miljarder tankar om barn, hunger, nattens vinst över TVn, bad, gräs och nattliga sms. Det är lite för många tankar! Och definitivt för spretiga!
De bara snurrar bara runt och jag får inget grepp på dem. Vill bara stänga av och sova igen...... Sova och inte tänka eller känna. Fast samtidigt är det helt underbart att faktiskt känna! Jag har varit avstängd i så många år så det kanske inte är så konstigt att det spretar åt alla håll och kanter. Jag måste nog tillåta dem att göra det. Jag måste våga känna. Jag får inte bli avstängd igen.

Känslor är inte farliga!

Likes

Comments

Varning för kort inlägg utan bild!

Jag är pissed!!

Riktigt jäkla pissed!!!

Jävla TV! Vad har du som inte jag har??

Tror jag ger upp, men jag vill inte....

Jag vill.......

Vill ha kroppskontakt, kärlek, åtrå, passion. Efter nästan trettio år vill jag kunna bräda TVn...

Återkommer.:.

Likes

Comments

Det rann bara av mig! Som kondenspärlorna på ett glas med väl kyld rosé rann vår dotters försök att trigga igång mig ner och försvann!
Början var en riktig klassiker. Jag bad henne att gå igenom hennes hög med ren tvätt som legat i flera veckor. Någon gång under de fem dagar jag och maken är borta. Denna lilla önskan, jag valde varje ord med omsorg, fick hon på ett par meningar att bli till att jag trycker ner henne! Fråga mig inte hur, men kränkt och nedtryckt kände hon sig.
Här gjorde jag något helt nytt. Jag diskuterade inte. Jag bråkade inte. Jag upprepade min önskan igen. Då klampade hon upp för trappen och stängde dörren hårt. Nu händer något ytterligare som aldrig hänt förut! Jag är lugn..... Totalt lugn...:.. Igen ångest, ingen hjärtklappning, inget dåligt samvete utan mer, jaha, det var en intressant reaktion. Undrar om vi får se henne innan vi åker?
Vi fortsatte med våra packningsbestyr och när jag tio minuter senare gick upp för att hämta det sista ropar hon på mig. Hon vill att jag ska komma och titta hur tokig katten är!! Allt är lugnt igen. Hon går ner i källaren och packar ihop sin tvätt och tar med den till lägenheten. Hon kvittrar som en fågel och bombarderar mig med mms på katterna.
Hon är tillfreds.
Jag är tillfreds.

Detta är ett stort framsteg för oss båda! För några veckor sedan hade en liknande konfrontation hållit i sig i måååååååånga timmar.

Vi är på rätt väg ❤️

Nu ska jag dricka upp mitt glas med rosé och försöka planera om kvällens middag. Jag hade tänkt laga mat ute, men åskan vill annat!

Likes

Comments

Sitter i mitt älskade kasslernät med skitiga fötter efter en dag i ogräslandet. Jag älskar att gå barfota och känna värmen från jorden och insekter som funderar på vad jag är för en filur. Med lite hjälp fick vi bort allt ogräs innan de stora svarta molnen nådde fram till mitt hörn av verkligheten.
Nu gungar jag sakta i mitt nät med en kär gammal vän i knät. En bok som är så magisk att det tog ett och ett halvt år innan jag klarade av att öppna den igen. Åskan närmar sig och det duggar lite lätt på plåttaket.
Jag misstänker att jag snart sover.

Vi är snart klara med sommaren. En sommar som har innehållit skratt och gråt, samtal och skrik, ångest och lugn, passion och avsky, fylla och måttfullhet, kyla och värme, trygghet och oro. Vi har överlevt. Jag har överlevt och jag känner mig starkare i detta nu än på länge!

Jag tänker inte fråga om ni har haft en bra sommar. Det är en av de värsta frågorna jag kan få, så jag frågar i stället;

Hur mår du just nu?

Efter tuppluren ska jag smaka på årets första skörd av jordgubbar.

Likes

Comments

Efter många timmar i sängen vaknade jag till liv och fick en galen längtan efter att baka. Som tur är hade jag tagit med mig surdegen och den visade prima liv. Ner med lite vatten, mjöl och salt, massor med arbete efterföljt av lika mycket vila resulterade i en näst intill perfekt baguette till middagen. Resterande deg bakades ut till frallor som ska gräddas i morgon bitti. Ett knep för att jag faktiskt ska ta mig ur sängen.....
Risken nu på sommaren är att frallorna hinner bli överjästa. Kylskåpet är överfullt så jag nattade dem i pumphuset. Hoppas, hoppas att det är svalt och skönt i natt.

Har man ett underbart bröd blir det ännu bättre om det serveras en sås som brödet kan samarbeta med. Perfekt tillfälle att rensa kylskåpet på grönsaker och rotfrukter i varierande fräschhet.
Bryn skiten ur morot, lök, palsternacka, kålrot, selleri och vitlök. På med vatten, buljong, balsamvinäger, salt och peppar. Koka lääääääänge.

Doppa brödet i såsen och njut!

Vill man kan man servera lite kött och potatis till, men det är inte ett måste.

Likes

Comments

Här sitter jag med andra kaffekoppen och tittar på mina fötter. I dag ska de få vara inne eftersom regnet öser ner och efter att ha sovit i tretton timmar känns det som om dagen aldrig kommer att börja.

Ja, tretton timmar sov jag! Från halv tolv till halv ett. Jag har bara ett vaket minne och det är när maken kastar sig ur sängen vid 10:30. Trodde nog att jag skulle kliva upp då, men Icket!
Nu är jag vaken och försöker att inte bli arg på mig själv för att jag sovit bort dagen. Det är väldigt länge sedan jag sov på detta vis och hjärnan kanske behövde det.

Nu ska jag stoppa något i munnen så att blodsockret, och humöret, stiger. Sedan får vi se vad denna regniga dag kommer att innehålla. Kanske ett löppass, sortering av skåp eller så kanske tånaglarna får lite ny färg.
En sak är då säkert...... Det är jag som styr över hur min dag blir. Det är jag som styr över mitt liv.

Det är jag som styr!

Likes

Comments