Äntligen blev det dags för rehabilitering i 6 intensiva veckor på Rehabiliteringen på Borås lasarett, smärtteamet. Har stått i kö i ca 9 månader. Den 2/1 skrevs jag in på dagavdelningen och checkade in på sjukhushotellet. Hur skulle jag fixa 6 veckor med rehab och allt vad det innebar? Blandade känanslor mean mest glad över att väntan var över, nu var det verkligt.

Vilken smärtvårdsrehabilitering vi har på Borås lasarett! Så duktiga, erfarna och professionella personer jag har träffat. Bara det att ha ett team som fokuserar helt på mej, märklig känsla. Läkare, sjuksköterska, arbetsterapeut, sjukgymnast, psykolog, socionom. Under sex veckor har jag pratat, gråtit, skrattat, övat, tränat, träffat människor i liknande situation som mej själv (vi var en grupp på 5 patienter som hade en hel del behandling i grupp ihop). Tränat, varit i bassängen, haft terapeutiska samtal, jobbat i arbetsterapin, yoga, mindfulness, kroppskännedom, akupunktur, Tens, varit på föreläsningar, haft gruppbehandlingar. Ja, herregud. Träffat underbara personer som fått en plats i mitt hjärta.

Framförallt har jag fått en förståelse för mej själv och den sjukdom jag har. Kroniskt smärtsyndrom. Samma mekanismer igång som vid fibromyalgi.

Fakta nedan kommer bla från en föreläsning som smärtläkaren Malin Kim hade:

"""Sensitisering. När det uppstår ett fel i kroppen kan vi bli sjuka. Ibland blir det fel i kroppens smärtsystem. Långvarig smärta, svår smärta eller upprepade smärtepisoder kan reta upp smärtsystemet, så att det börjar reagera på ett onormalt sätt. Då skickas allt fler signaler i ryggmärgens smärtbana och den normala balansen av smärthämmande och smärtökande substanser rubbas. När det händer blir man mycket mer benägen att reagera med smärta på allt möjligt stimuli. Detta fenomen kallas för sensitisering.

Några vanliga symtom på sensitisering som jag upplever är: Allodyni, stimuli som inte brukar göra ont blir smärtsamma. Exempelvis en klapp på axeln, åtsittande kläder kan ofta upplevas som smärtsamt. Hyperalgesi, sådant som i vanliga fall gör ont gör ännu ondare. Det som endast get lätt smärta hos en icke-sensitiserad person kan vara outhärdlig för den som är sensitiserad. Ömma punkter, vissa punkter på kroppen är extra sensitiseringskänsliga och blir extremt ömmande, även vid mycket lätt tryck. Smärtspridning, det smärtande området växer och blir allt större. Det som kanske började med mitt diskbråck, mina fötter (har PPP som är en sort psoriasis som är extremt smärtsamt) eller min artros gör tillslut ont i hela kroppen😯.

En långvarig smärta kvarstår efter att skadan har läkt pga att nervsystemet har sensitiserats. Den långvariga smärtan saknar varningsfunktioner. Vanliga smärtlindrande läkemedel hjälper dåligt - felet sitter ju inte längre i det onda området, utan i nervsystemets sätt att hantera smärtsignaler.

Många smärtpatienter, så även jag, upplever stress. Ofta blir man stressad av smärtan i sig,av att man inte klarar av att leva som tidigare. Jag har hamnat i en livskris med allt vad det innebär av stress, ilska och sorg. Stressen orsakar hormonella förändringar i kroppen. Halten av stresshormonet kortisol ökar, vilket gör att man blir irriterad och känslosam. Aptiten kan öka och fettinlagrigen i kroppen ändras. Sömnmönstret blir ofta ytligt. Kortisol påverkar också vår förmåga till minneslagring vilket kan förklara varför jag glömmer saker på ett för mej ovanligt sätt. Kortisol kan hämma kroppens immunförsvar, så att men lättare drabbas av infektioner (haha, nähe 😂😯). Många av dom symtom man upplever vid långvarig smärta beror alltså inte på smärtan i sig utan på stresshormonet kortisol. Samtidigt leder stressen till minskad motståndskraft mot smärta. Det är lätt att hamna i en ond cirkel.

Hur behandlar man långvarig smärta då? Läkemedel bla. Jag har provat det mesta som finns för smärtpatienter utan någon direkt förbättring. Biverkningarna har varit många😧😦😢. Det finns alltså ingen bra läkemedelsbehandling för mej helt enkelt. Det som har fungerat hyfsat nu under rehabiliteringen är TENS (el, typ😊) och accupunktur. Bassängträning har också varit bra. Att försöka vara aktiv är något som är bra, det bildandet av smärtlindrande endorfiner. Men som min läkare föreläser om så är det också viktigt med stressreducering och mental reorientering. Att jobba med avslappning och stresshantering. För att må bättre måste man minska sina förväntningar på sig själv, så att det blir bättre anpassade till den nya situationen. Ofta blir man stressad av "tankefällor" som gör att man tror att man måste mycket mer än vad som är nödvändigt. Tex Samtalskontakten jag hade på rehab med socionomen och psykologen var ett värdefullt stöd i att ändra invanda tankemönster och hitta en ny tillvaro som känns mer acceptabelt, åtminstone är jag på väg däråt 😊. "" "

Oj, det blev mycket, ja ni fattar, jag har lärt mej massor om mej själv och denna sjukdom. Så frustrerande att inte kunskapen finns i tillräcklig stor utsträckning på vc om långvarig smärta.

Arbetsterapin var ett kapittel i sig. Jag fick jobba med vardagsergonomi och att känna in vad som är "lagom", svårt det där. Här nedan kommer bilder på vad jag jobbat med bla. En bommerangkudde för avlastning, den tog tre veckor. Jobbat med pauser, arbetshöjder, lyssna på kroppen. Sen lät jag mej ryckas med av rotting, haha, vem hade kunnat ana😂. Skulle blivit något annat men ibland tar saker en egen vändning som tex denna rottingskulptur, eller tex livet. Den blev verkligen en symbol för många saker i mitt liv. Nu är jag sjukskriven 6 månade för att se om jag med dom verktyg jag fått med mej från rehab kan hjälpa mej.

Vi hörs senare,

Kram!

Likes

Comments

... tillbringades på Brännö Värdshus i Göteborgs skärgård. Sköna dagar! Tyvärr var vi lite förkylda och jag har sedan ett par veckor tillbaka värre värk än på väldigt länge så det blev korta promenader och mycket vila. Inte klokt vad fort tiden går, senaste blogginlägget var på sommarens första dag och nu har det gått en sommar sedan dess. Den har varit full av möten med släkt och vänner, resor kors och tvärs i Sverige och en hel del bekymmer med åldrade föräldrar. Det är verkligen svårt när ens mamma och pappa sviktar i hälsan och i sinnet, för alla. Stora omställningar, motstånd och slitningar, sorg och ibland lite glimtar av glädje också. Demensen tar på oss alla😳.

I sommar fick Jenny en fast helårsanställning som vaktmästare i Bjärke församling vilket var glädjande och skönt. Ingen arbetslöshet i vinter😀.

Jag kämpar på med min rygg och värk. Väntar på möte med arbetsterapeut och sjukgymnast på rehabkliniken i Borås och sedan inläggning för utredning/rehabilitering i sex veckor. Det är kö dit så det blir nog inte förrän i slutet på året. I Oktober har jag varit sjukskriven i tre! år. Vad har hänt under den tiden? Ja, förutom att livet tickar på så har jag mest fått symtombehandling (som inte hjälpt), inte någon vidare fördjupning till orsaken till värken. Visst, röntgen visar på buktande diskar i svanken som ju är orsaken till det ryggonda, men värken i kroppen (knän, höfter, axlar, muskler) är ju något annat😳. Sover dåligt, kommer inte ihåg saker, glömmer bort ord. Känner inte igen mej själ helt enkelt. Van att ha många bollar i luften samtidigt, vara effektiv. Så icke nu. Hmm, inväntar rehab.

Vera är en solstråle i vardagen. Hon fyller två nu i September och ser till att jag/vi har att göra😄🐶.

Barnen stretar på med sitt. Louise går nu sista året på Estet på Alströmmerskolan och har sommarjobbat på MX musikaffär i sommar. Hon har nu också fixat extrajobb på Nygrens café. Carl jobbar på på Candidator och trivs bra. Lars jobbar fortfarande natt på posten i Härryda. Moa har prövat på lite extrajobb på Olerys men kan ha svårt för att fortsätta med det efter att hon fått gå tillbaka på kvällspasset på posten i Härryda. Men hon har nog lite annat kul på g😉.

Sköt om er,

❤Åsa

Likes

Comments

Sommarens första dag! 

I dag är det sommarens första dag, enligt almanackan, 1/6 2016! Jag och Vera har tillbringat den på Skårs klippor ute vid Lövekulle i Alingsås. Med 27 grader i luften och marken full av fårbajs så var det som att komma till himlen, enligt Vera😂. Det var fantastiskt vackert där ute. Har inte promenerat där sen jag var i grundskolan. Det underbara med hund är att oavsett hur men mår, hur ont man har, hur trött man är, så måste hunden, och därmed du(jag) ut. Nu har vi fått lite mer tipps av bästa Ulrika K. Mer bilder kommer på fina platser i vår närhet. Får nog bli lite havsutflyckter också😉🌞.

Likes

Comments

Äntligen vår, igen😊. I lä är det skönt men det blåser kallt denna Aprilmånad. Jag har varit nere en kort sväng till Stensjö hos mamma och pappa för att hjälpa dom lite. Där hittade Vera (bild ovan) denna blåa matta. Går inte riktigt att fånga hur vackert det var på bild. Vi har börjat fixa lite på balkongen och det är nu man verkligen inser att en balkong som har sol som försvinner vid tolv på dagen har sina begränsningar. Fått tipps om fuchsia och skall försöka med det. Har även satt ett par rosor, får se hur det går. Saknar verkligen en trädgård 😕.

Det händer äntligen lite på värkfronten. Har varit på ny rtg som visar att jag har kvar inklämning i segment/disk kota nr5 (sa ju det). Varit på ett första besök på smärtteamet i Borås som menar på att jag har fått fel sorts läkemedel för min värk som är kopplad till skelett, muskler och segment, inte så mycket till nervsmärta (förutom ichias). Detta har jag misstänkt hela tiden, att jag inte har "bara" ett smärtsyndrom. Jag skall nu förhoppningsvis vidare till Rehab i Borås.

I dag är Jenny iväg hos Jan-Åke och Marie och jobbar men när hon kommer hem skall vi faktiskt göra något så ovanligt, för oss, som att gå på bio😀. Det var väldigt länge sedan. Bra med att boka platser på nätet är att man kan få säten längst ut, långt bak, så att när jag behöver stå lite så stör jag ingen👍. Det blir en riktig gammal klassiker i ny tappning: The huntsman.

Ha en go helg! ❤

Likes

Comments

Hej blogg!
Inte skrivit på ett tag.
Sjuk😕, sedan 15/2. Ringde Vc i måndags när jag gick in på min fjärde vecka och dessutom börjat få feber. Besked: Du kan inte komma hit, vi kan inget göra, det är virus, hör av dej om du blir sämre eller febern inte släpper.
Så nu får jag nog höra av mej i morgon eller på fredag, febern håller i sig.
Väldigt många som verkat släpa omkring på långdragna förkylningar just nu.
Om man gillar serier så kan jag varmt rekommendera Damages med Glenn Close. Fantastiskt bra och spännande upplagt och Glenn är briljant!
Jag har ju fått långt hår på senaste tiden och funderar skarpt på att klippa mej ala Glenn Close. Vad tycks?
Fortsättning följer med sjukdomshistorien, hoppas på att bli bra tills påsk då vi smäller av ett 110 års kalas i Ronneby som inte kommer att gå av för hackor. Vi firar min femti årsdag (lite försenat) och Jennys mamma, Lisbeth, som fyller sextio! ❤

Likes

Comments

Värdens dunderförkylning i kroppen. Tack för den Carl😉. Ligger i sängen och njuter av fina tulpaner. Det är nog en av dom finaste blommor jag vet, eller så är man så svulten på blommor och grönt så här års att allt med blad och blomster är vackert. Tur i oturen att Jenny blev arbetslös i två veckor igen, från och med i dag, så att hon kan ta hand om mej lite extra😀. Och ta vovvens promenader. Tråkigt är det iaf och jag roar mej med diverse appar till surfplatta. Hittade en som kunde fixa till ens ögon. Lite kul faktiskt. Nu har jag ringt lite samtal så här på förmiddagen för på eftermiddagen så sticker rösten söderut. Nu upp och bädda, käka frukost och krypa ner i soffan med en bok.

Likes

Comments

Allt är grått just nu, både ute och inne. Inte lust med nåt. Skall börja prova en ny medicin mot värk. Är inte alls speciellt pigg på detta. Är rädd för biverkningar, ingen medicin har ju funkat hittills och jag har prövat många! Remiss till smärtläkare skickad och beställning på nya plåtar på rygg och höfter. Suck... Jag är i alla fall tvungen att gå ut varje dag pga hunden. I dag fick jag lite dåligt samvete för att vi inte kunnat ta nån riktig långpromenad på länge så jag bestämde mej snabbt när vi kom ut i regnet att, a vad sjutton, vi börjar gå Gerskenrundan så vänder jag var det börjar bli jobbigt. Rätt vad det var så hade vi kommit halvvägs så det var ju bara att kämpa på hela rundan. 6,59 km på 1 timme och 32 minuter (Endomondo). Haha, ja ni fattar, inte går det fort inte. Nu ligger vi här, hunden helt slut (hon sprang lös som en tokig vissa delar), och jag med en kaffe och var tvungen att ta värktabletter. Får bli lite kortare i morgon 😊. Katten, hon ligger och gosar på sitt ställe hon med, precis som hon gjorde när vi gick ut😄, en riktig livsnjutare!

Likes

Comments

Jag skall försöka bli bättre igen på att blogga. För min egen skull, som en sorts dagbok. Om någon annan vill ta del av vad jag skriver så är det ju kul😊. Jag har varit sjukskriven nu i två år och tre månader. Ryggen😕. Kommer skriva mer om det senare. Det är väldigt stressande, att inte veta hur livet kommer att se ut närmsta framtiden. Jag har också förändrats så till vidare att jag inte känner igen mitt vanliga effektiva själv. Glömmer saker och tappar ord. Kan parkera bilen och sen inte hitta den, inte likt mej. Blir stressad av småsaker. Tror att värk, sömnlöshet, ovisshet, nedstämdhet har påverkat min kognitiva förmåga att fungera normalt😯. Nu har jag iaf bestämt mej för att försöka hitta lite inre frid. Fokusera innåt, visst värk och smärta sitter där, men inte bara. Försöka hitta fokus innåt på annat också, andas. 🌼 Att det skall vara så svårt, kräver beslutsamhet. Jag skall försöka🌻

Likes

Comments