​Trigger warning, problem med maten!



Hola mis amores! Som jag tidigare sagt har jag ju tänkt gå ner i vikt. Jag har börjat räkna kalorier, men det har gått helt snett igen, jag klarar inte äta ordentligt, jag klarar inte av att äta mer än 600 kalorier utan att få extrem ångest, har jag ätit för mycket får jag panik och spyr upp det, jag har varit nere på denna väg förut, att jag spytt, jag har varit nere på den här vägen förut, att jag inte klarar äta ordentligt. En bra dag resulterar i havregrynsgröt med Stevia på morgonen, pizzasallad/vanlig sallad till lunch och lite middag, men så blir det inte alltid. Som idag när jag skriver detta (16/10-17) Idag åt jag en riskaka till frukost, lite vanlig sallad till lunch samt två riskakor, en riskaka till middag. 240 kalorier. Jag klarar inte att äta mer, plus att jag tränar. Vet inte hur jag ska äta utan att må illa, får ångest av de kalorier jag ätit idag och det är typ inget. Jag har fastnat i den här onda spiralen igen, och inte blir det bättre av stressen i skolan. Har börjat må väldigt dåligt igen men det känns lite bättre nu då jag pratade ut med Agnes innan hon åkte hem, minns inte när jag grät så mycket senast, men hon får mig alltid att må bättre. Hon är verkligen fantastisk den där människan. Hennes kramar är genuina och hon bryr sig verkligen. Många gånger säger hon inte vad man vill höra utan vad man behöver höra. Jag är många gånger förbannad på henne, men hon brukar titta på mig och skratta lite och säger ”Jag har rätt eller hur” och det har hon alltid så jag kan verkligen inte fortsätta vara arg på henne haha. När jag flyttar härifrån ska jag ge henne en present och ett stort jävla tack för att hon i princip räddat mitt liv. På tal om att flytta, i november går mitt beslut ut och jag hoppas att jag får stanna kvar ett tag till, jag är verkligen inte redo att flytta än. Jag behöver lite mer tid, jag vill inte flytta än för då förlorar jag min trygga punkt, den jag kan prata med liksom, om ni inte förstår så menar jag Agnes. Jag kan verkligen inte prata med någon annan än om hur jag mår, som idag, jag kunde sitta mittemot henne och bara säga ”Jag mår piss” med alla andra är det ”åh jag mår så bra, helt fantastiskt faktisk” med ett falskt jävla leende och en falskt glad ton för att få min lögn att verka som sanning. Jag är inte redo att stå själv än, jag vet, jag är 18 och borde klara det vid det här laget, men med mitt mående har jag inte kommit dit, jag fick aldrig hjälp av bup så min hjälp att klara allt blev liksom försenad tills det att jag började med unga vuxna. Men nu har jag fått diagnosen bipolär typ 2, mediciner, och jag ska till unga vuxna med Agnes nästa tisdag, anledningen att hon följde med mig var för att jag verkligen inte kan komma ihåg vad som ens hänt när jag varit där själv, är ofokuserad och allmänt borta i huvudet. Men nu är klockan strax 22:30 och mina mediciner börjar kicka in, så nu ska jag sova, godnatt, eller aa godmorgon eftersom jag publicerar detta imorgon bitti haha, puss och kram gul banan <3

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Hola mis amores! nu är det såhär att jag hamnar mer och mer efter i skolan och det är därför jag inte lagt upp något nytt här, jag tänker ta några veckor att hamna ikapp, närmare jul tror jag att jag borde ha några inlägg redo att läggas upp, jag kommer berätta hur det gått för mig, hur läget är på hemmet mm.

Likes

Comments

​Hola mis amores! Jag tänkte dela med mig om en liten text jag skrev för tre år sedan, den handlar om samhället och går så här:


”How come in society today we need to go by everyone else's expectations?

Because if you believe and are yourself you might get a bad reputation?

society today is more wrong than it is right, we need to stand up for ourselves, raise our voice we need to fight.
Or do you want to just sit there and do nothing at all?
So that when you grow up and get kids you can watch society make them fall!
For some irrelevant reason I don't know why, but we're not allowed to stand up for ourselves we need to change, melt in and hide.
We need to understand, ourselves that it's okay to be you.
I'm not the first one to say this I know it's nothing new!
I'm being myself and now I want that to be possible for you!
When you've found yourself help others do it too.
Don't let society tell you what to do and who to be,
because I'm not in charge of you and you're not in charge of me.
No one owns us we only own ourselves!
You need to learn how to embrace yourself and have only you in charge of you and nobody else.
We need to lower our body expectations girls can't be Barbie and guys can't be Ken.
We need to accept, embrace and love ourselves because nothing can change the fact that we'll be us in the end.
Our generation, we're generation youth and we need to step up today so we can make sure our future children knows the truth!
It's okay to be different and love is love no matter what!
To be able to be yourself you have to accept who you are it's as simple as that!
I can't tell you how to do it you need to find the right way alone.
We need to stand up and fight make sure everyone has the same rights because I believe in world with equality.
But right now I only live in this world, this world of insanity!
I didn't choose to be born and I won't chose to die so please just let me choose how to live my life.
If you're with me we can all stay strong together.
Fight for our rights to be us and to just be us forever.
Because right now that's a sin in this incredibly horrifying world we live in.
In school and online you get hate for who knows?
no one is safe anywhere and it's absolute chaos!
One day I might wake up and someone I love is dead because of bullying,
Why don't people think about the consequences of their actions and what they're saying?
I've managed to stand up and stop bullying that happened in front of my eyes.
Please think about the consequences of your actions before acting even online.
Please stop hating, even if they act like it's a joke you can't see them behind the screen they might be cryin'.
What if it was someone you loved or maybe even you.
Would you like the hate to go that way?
maybe then you know that it's not okay.
But maybe by then you've caused lives to be lost and then it's too late.
Yes suicide happens and it's mostly because of hate.
I hope this have made you understand what we need to do.
But before standing up you have to embrace and accept being you!
Society of today is really really horrible.
But we have strong to change society of tomorrow.
If you've taken the time to read this whole thing through.
I want you to start the progress and start being you!”

Likes

Comments

Hola mis amores! Jag tänkte länka två videor från min youtube kanal som jag dock inte använder längre men kanske kommer komma igång med det igen någon gång!


Här är en video om våldtäkt (TW)

https://www.youtube.com/watch?v=SK6mA8AeU68


Och här är en video om transpersoner (Vill bara säga att jag ångrar att jag sa ”Jag är inte en han, jag är en hon” eftersom man inte kan vara ett pronomen, så var vänlig och ignorera det och tänk att jag, som jag säger om jag läser den live, säger ”Mitt pronomen är inte han mitt pronomen är hon”)


https://www.youtube.com/watch?v=UL9PdMCYPm8


meeesh <3

Likes

Comments

Hola mis amores! Imorgon kommer jag åka till min ena syster "Emma" då hon ska ha bröllopsfest två av mina andra systrar kommer också vara där vilka mer vet jag inte. Det kommer att finnas alkohol där men eftersom det är förbjudet att dricka någon form av alkohol när man bor på hemmet, även om man är 18, så kommer jag att skippa det. Jag har aldrig varit på krogen eftersom jag bodde på hemmet redan innan jag fyllde 18. På tisdag flyttar Mikaela hem och Johanna ska på en till hemresa på måndag fram till måndagen efter, och om det går bra den veckan kanske hon inte kommer tillbaka utan då kommer det folk och hämtar hennes grejer och så flyttar hon också hem. Då är det bara jag, Sara, Amanda, Jessi (jag har inte nämt henne men hon flyttade in för kanske 3 veckor sedan) och Nelli kvar (flyttade hit i februari, skitjobbig men hon är typ aldrig hemma så det är skönt) Idag fyller Agnes ”21” år (Hon säger så men hon fyller 29) skrev ett sms imorse och sa grattis, vet inte om hon läst än för hon har inte svarat.

Angående bröllopsfesten är jag torn mellan att ha en svart klänning med korsett-liknande snörning i fram eller en Skater klänning som är typ mintgrön/turkos-aktig. Vet inte om det funkar att ha mörkt på en bröllopsfest eftersom man inte ska ha det på ett bröllop.

Jag har inte så mycket mer att säga idag faktiskt, så jag skriver ut på måndag hur det var på bröllopsfesten mm. Trevlig helg på er (Min helg börjar i eftermiddag för jag har studiedag imorgon yay)


MEEEESHHH <3

Likes

Comments

Hola mis amores! Det har gått drygt en månad sedan skolan började och jag har redan hamnat efter i sååå många ämnen. Jag har en inlämning i samhällskunskap om feminism som ideologi och jag är långt ifrån klar, matten hänger jag inte med på för att jag blir så okoncentrerad. Jag lyckas typ inte skriva ett skit på min novellanalys, jag är efter i engelska, naturkunskap och jag tror även jag är efter i de estetiska ämnena också. Det är kaos, totalt kaos, och om inte det vore nog börjar jag må dåligt igen, ångesten kryper fram och liksom kväver mig, den uttrycker sig i min mat, jag kan inte äta något sött eller kaloririkt utan att få ångest, jag känner att jag måste ut på powerwalk/springrunda efter middagen, visst jag äter den mängd kalorier jag behöver (1800 för att gå ner i vikt) men jag mår ändå dåligt. Jag har haft mycket problem med mat, jag har hetsätit och gått upp massor, jag har räknat kalorier till den del att jag max åt 500 kalorier per dag, jag svälte i princip mig själv, förutom det har jag spytt upp maten också. Jag måste se till att jag har kontroll den här gången, att jag inte spårar ur, jag antar att personalen, eller mer exakt Agnes (Edit: Som jag skrivit tidigare är det min kontaktperson) och Caroline (Jag har inte nämt henne förut men hon är en av mina favoriter i personalen) märker om jag börjar spåra ur, för jag märker oftast inte det förrän efter ett bra tag…
Men nu till roligare saker! Jag, som har extremt svårt att hålla det rent och städat runt mig, har nu lyckats hålla mitt rum rent i 4-5 veckor, Jag bäddar sängen varje morgon, jag lägger alltid kläderna i tvättkorgen, jag har rent på skrivbord och byrå mm. Två gånger i veckan dammar jag av och dammsuger hela rummet. Imorgon ska jag se till att få ut allt onödigt ur mitt förråd. Jag har massa grejer där inne som jag inte använder såsom skor mm. Jag har försökt sälja det men ingen vill köpa så skickar iväg det till second hand istället. Där inne ska jag lägga alla handdukar, sängkläder och även halsdukar och mössor mm. Jag har en liten sån där metallgrej med trådkorgar på, bra formulerat Josse, bra formulerat hahaha. Förutom det så har jag lite filmer där inne som jag ska se om jag kan lägga någon annanstans, måste även plocka ihop alla mina Harry Potter filmer som ligger i vardagsrummet innan de förstörs, jag skiter i de andra filmerna som jag har lånat ut, jag bryr mig bara om Harry Potter filmerna. Just nu sitter jag på bussen in till Uppsala och ska till banken och fixa mobilt bank ID och swish eftersom de failade senaste gången, hatar banken helt ärligt… Vi är alltid lediga på förmiddagen fram tills 12:35 på onsdagar.

Likes

Comments

Ur dagboken!



17/7-17


”Ibland finns det inga enkla svar” är en bok jag börjat läsa. Har inte kommit långt men har redan fått förståelse över mitt eget mående. När jag undviker att äta eller om jag självskapad handlar det om att jag vill ha kontroll. Jag vill inte vara vilsen i mitt mående utan kontrollera det. Att jag ”boffar” handlar om att jag inte vill ha någon kontroll men samtidigt inte vara vilsen. Jag kommer bort, får en paus liksom. Och som titeln säger så finns det ibland inga enkla svar. Jag brukar ofta få frågan ”varför” när jag säger att jag mår dåligt. Jag vet inte. Ofta vet jag inte, och det är okej, inget speciellt måste hända för att må dåligt. Som Therese Lindgrens boktitel lyder ”ibland mår jag inte så bra”. (Måste köpa den!)

Att försöka hitta orsaken till mitt mående är som att hitta en nål i en höstack, det är inte omöjligt men jävligt svårt.

Likes

Comments

I detta ”ur dagboken” inlägg kommer jag nämna saker om folk på hemmet men jag kommer byta ut namnen. I det här inlägget kommer jag prata om ”Sara” som flyttade hit i oktober 2016, ”Johanna” som flyttade hit i början juli? Något sånt och två av hennes vänner som flyttade hit i slutet av juli, en som jag väljer att kalla ”Mikaela” hon hade flyttat in medan jag var hos min mamma (innan det hos pappa) och sedan ”Amanda” som flyttade in dagen efter att jag kom hem. Personalen ”Agnes” som också är min kontaktperson och personalen ”Celina”


Andra människor som jag kanske kommer nämna är ”Maliqa” som flyttade in i februari. Om vi går längre bak i dagboken kan det hända att jag nämner ”Lina” som flyttade in några dagar innan mig som har flyttat, ”Juliette” som flyttade in innan ”Sara” tror jag och har också flyttat för ett tag sen, sist men inte minst ”Jenna” som flyttat till egen lägenhet för typ en månad sen, som jag saknar henne asså!


Men som sagt de människorna i stycket över är de som nämns i detta inlägg, so here it goes!


Ur dagboken


6/8-17


Idag har varit komplicerat. Johanna går runt och skriker att folk har baxat av henne. Först hennes jacka som hängde där nere, nu en deo som hon säkert kommer hitta snart. Hon har även anklagat mig för att ha tittat in genom fönstret när hon skulle duscha, så Amanda stack ut huvudet genom fönstret och sa ”Josephine, kan du ta och INTE titta in för Johanna ska duscha!” Fick inte ens svara utan hon stängde bara fönstret och jag fortsatte bara piska mattorna. Jag köpte cigg till Amanda och Mikaela, de erbjuder gärna Sara cigg utan att hon att hon ens frågar. Men jag blir inte erbjuden trots att de inte skulle ha cigg utan mig (Edit: Jag är den enda som är 18) Jag vågar inte ens fråga längre pga. Deras attityd när jag frågat förut. Imorgon kommer äntligen Agnes tillbaka! (Edit: Hon hade varit på en 2-3? Veckor lång semester) Fan vad skönt att ha någon att prata med igen! Klockann är nu 19:19 och jag ska tvätta sen sova. Måste klara mig utan cigg till imorgon efter 12:00 R.I.P

Aja får klara mig på fimpar… Just kidding får komma på något haha. Mitt rum är fint och städa men spegeln är trasig då den ramlade förut. Klockan är nu 22:00 Jag hann inte tvätta färdigt pga. Ett strömavbrott som fick tvättmaskinen att fucka ur men Celina fixade det. Ska tvätta det sista imorgon. Nu ska jag kolla på RuPaul’s drag race sen sova, Godnatt!

Likes

Comments

Hola mis amores! jag har varit borta ett tag nu och jag har ett antal anledningar, först gick min mobil sönder och för ett par veckor sedan fick jag efter typ 2 månader en ny telefon. En iPhone 6s. Efter det hade jag faktiskt glömt att jag startade den här bloggen, men nu har jag loggat in igen och ska börja bli aktiv.


Min sommar har varit ganska bra faktiskt, inte jätte händelserikt men bra ändå, vi på hemmet åkte till rullsand och Bodde i en stuga, sen har jag varit hos mina föräldrar, först pappa sen mamma. Jag, mamma och hennes kille åkte till Gotland över dagen och det var såååå fint där, har aldrig varit där förut. Förutom det har jag försökt fixa jobb eftersom gymnasieantagningen i Uppsala sa att jag inte blev antagen till estet media (Gick två år på frisör på grillska men valde att byta då det inte kändes rätt i och med att jag inte har mått så särskilt prima senaste iden) men den 21:a augusti ringde min förra mentor och frågade varför jag inte var i skolan och då hade gymnasieantagningen gjort fel så jag var antagen trots allt. Min klass är fantastisk, jag känner mig inte utanför eller att jag mår dåligt av att vara med dem, till skillnad från hur jag hade det med min förra klass. Första dagen som jag kom till skolan kände jag att jag kunde prata med alla, ingen var kall eller spydig, det är helt enkelt bara en varm kärleksfull klass. Go smes17!


Jag kommer att varva inlägg om hur det går för mig i skolan och hemma mm. med inlägg från min dagbok, hade extremt många och långa texter i min gamla telefon men det är ju helt borta nu, som tur är har jag en hel fysisk dagbok fylld med tankar och poesi mm. Sen tänkte jag att folk kan få ställa frågor till mig, ni får fråga allt ifrån vad min favoritmat är, till vad jag tycker om olika saker och såklart får ni ställa frågor angående min psykiska hälsa och mitt "missbruk". Feel free to ask anything.


puss och kram ❤️

Likes

Comments

Hej och välkommen till min blogg! Jag heter Josephine och är 18 år, jag bor för tillfället på behandlingshem för psykisk ohälsa och missbruk, under min uppväxt har jag bott hos väldigt många familjehem, jag har alltid kämpat med ångest men visste inte vad det var förrän jag var 16. I den här bloggen ska jag berätta om min resa, livet på behandlingshem och mina egna tips och trick för när livet är som värst. Jag kommer även lägga ut delar ur dagböcker och andra anteckningar såsom låtar och poesi. Jag har sedan jag var liten varit bra på att uttrycka känslor i skrift så det har många gånger varit min räddning. Här kommer jag öppna upp mig helt, visa att jag är en trasig person med många problem, för att visa andra att det är okej att inte må bra. Jag kommer prata om allt från problem med mat till skolan och familjehem. Jag hoppas den här bloggen kan hjälpa andra där ute att känna sig mindre ensamma, puss och kram 😘❤

Likes

Comments