Som jag nämnt tidigare ska man absolut prata om sin ångest, dels för att lättare inse själv att det är okej att må dåligt men också för att komma över den. Det är svårt att komma över sin ångest om man håller allt inne och intalar sig själv att man mår bra. Visa att ni mår dåligt, let people know, men snälla - prata med rätt personer -

De personer jag har valt att prata om min ångest och min ortorexi är mina närmsta vänner, familj och pojkvän - och er såklart, men det är ert val att läsa denna blogg -

Jag skulle aldrig kunna tänka mig att prata med någon annan om min ångest,
1 - För att det inte är deras ensak och jag vill inte dumpa min skit på deras axlar,
2 - Den personen jag pratar med kanske själv lider av någon slags ångest och om jag då kommer och pratar om mina träning-/matproblem eller bara allmänt om min ångest så kanske den personen mår ännu sämre, eftersom jag inte har någon som helst aning om i vilket stadie dennes ångest är i.

Prata om er ångest, men håll det inom era kretsar med personer ni känner på riktigt och inte personer som ni vet har ångest men inte känner så bra. Det är ingen tävling om vem som har mest ångest, alla går igenom olika ångest och alla tar det olika.

Jag tex är väldigt känslig när det kommer till min ångest och min ortorexi, det är därför jag bara pratar med ett visst antal personer i person men att jag skriver av mig här är lite som terapi för mig.

Så tänk på det, allas ångest är olika och går igenom den på olika sätt.

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments



Bra att göra mot ångest


1. Ta ett varmt bad
- Tänd ljus
-Sätt på en ansiktsmask

2. Lyssna på musik som gör dig glad

3. Meditera
- Ladda ner appen "Mindfulness"

4. Omringa dig av roliga människor

5. Skriv av dig,
Skriv vad du känner just där & då

Bra att komma ihåg

~ Viktigt att va i nuet

~ Gå ut & ha kul, njut

~ Gör det som känns bra

~ Våga sätta gränser

~ Kom ihåg att du aldrig är ensam

~ Du är amazing, du är stark
& du är grym

~ Du kommer komma ur detta

~ Ta hjälp om det är för mycket
att ta hand om själv

~ Prata, prata, prata

Alla är olika när det kommer till ångest & vad som behövs, men detta är det som fungerar på mig och förhoppningsvis andra. "Bra att göra"-saker samt "Bra att komma ihåg"-saker

Likes

Comments

Denna blogg ska absolut inte bara visa de dåliga dagarna man har och livet behöver inte alltid vara jobbigt för att man har ångest. Så jag måste bara säga att just idag mår jag så jävla bra. Det är sant och jag är otroligt glad.

Det har varit några jobbiga veckor, många många veckor med mycket tårar och oroliga tankar, men just idag så känner jag ingenting sånt. Idag ska jag äta exakt vad jag vill och känner för och jag ska ha det så gött. En stor anledning till mitt härliga humör idag är att jag bokat en resa till Grekland i juli och det är det enda jag kan tänka på och dagdrömma om just nu och då försvinner alla mina bekymmer. Förutom att jag längtar och drömmer mig bort till Grekland så har jag de senaste dagarna känt mig här i nuet, jag har varit mer närvarande och tagit en dag i taget. Jag kan nästan inte ens beskriva mitt välmående idag, så jag ska bara lämna det här och ta vara på det.

Hur stor ångest ni har eller hur mycket ni oroar er för något, ta det lugnt, helt plötsligt har ni en dag, eller kanske dagar, då ni känner er on top of the world och lova er själva att ta vara på den dagen eller dagarna, för de är heliga.

Idag mår jag så jävla bra och det kommer jag leva på

Likes

Comments

Det här inlägget är till er som kanske blir påverkade av att någon i din närhet lider av ångest. Ni som kanske inte riktigt förstår när en person med ångest förklarar vad hen känner och varför hen känner så. Vad ni behöver göra och kanske inte bör göra, för det är svårt att hjälpa om man inte vet hur. Jag kan enbart utgå från mig själv och vad jag behöver och inte behöver då alla människor är olika i hur de hanterar ångest.

När jag känner att en ångestattack är påväg, när alla tankar börjar gro i huvudet att jag inte passar i något, att jag måste träna för jag känner mig ful, att jag inte kan äta den där godisen jag vill ha för jag kommer gå upp flera kilon eller när jag inte har någon aning om vad jag känner och bara börjar storgråta, då behöver jag detta:

  • Någon som är där, håller mig eller bara sitter med mig, tyst och stilla
  • Jag vill oftast höra att det är okej att äta den där godisen, inget kommer hända med min kropp.
  • Att jag inte behöver träna varje dag för att vara fin
  • Positiva ord och kramar, massor med kramar

Kort och gott bara någon eller några personer som finns där, det behöver inte vara något stort eller komplicerat. Kanske hitta på någonting roligt ihop med några vänner, pojkvän eller familj, släppa all oro och bara slappna av även om det bara är för ett par timmar. Skratta och ha kul.

Det finns öven saker man inte vill höra och jag lovar er, ingen vill att ni gör detta:

  • Står och glor på en utan att göra något, då känner man sig så otroligt liten och utstirrad
  • Lämna personen ensam
  • "Men skärp dig, ät den bara"
  • "Men åk och träna då om det får dig att må bättre"
  • Det där går över snart, ryck upp dig lite

Nej, snälla, vad ni än gör, säg inte/gör inget av detta. Det är redan jobbigt som det är och jag förstår att det är jobbigt för närstående som inte förstår eller kan hantera en person som bara helt plötsligt får en ångestattack, men det är okej att inte förstå, men om ni känner personen så bör ni veta på ett ungefär vad som är känsligt och inte.

Det viktigaste är att bara finnas där, tyst och stilla och bara vara, då kan man inte säga något dumt och personen känner närhet och värme och får en trygghet.

En annan sak jag känt senaste veckan, man kan bli rätt frånvarande, tankarna flyger iväg och man kan helt plöstligt bara sluta lyssna eller kolla på det som ska lyssnas eller kollas på. - Låt det bara vara så, bli inte arga eller irriterade, det är inget som händer medvetet -

Framför allt, ta det bara lugnt själv och andas, det är inte på grund av er.

Likes

Comments

Hej på er,

Jag hoppas er påskhelg har varit bra. Min påskhelg har varit väldigt lugn, föräldrarna åkte ner till landet så det var bara jag & Mark hemma. Trots att min helg har varit lugn så har det varit en av mina sämsta helger på länge… Jag har känt så otroligt mycket ångest och mått ganska dåligt men bara försökt bita ihop för att ta mig igenom helgen.

Jag tror den största orsaken till min ångest denna helg har varit all onyttig mat man förväntas äta, självklart har jag proppat i mig godis och gottat mig, känt ångest efteråt och bara låtit det vara, men just denna helg hängde ångesten med från dag ett, varje kväll kände jag mig uppblåst och var inte alls bekväm i mig själv, kände mig obekväm och ful i allt jag satte på mig, bytte kläder x antal gånger innan jag var helt okej nöjd. Tränat gjorde jag knappt vilket i sig var väldigt bra och jag känner inte längre att jag måste träna, skönt.

En annan orsak till min ångest denna helg är att en sån här helg vill man ju spendera lite mer pengar, lägga pengar på middagar, unna sig att köpa någon fin tröja, men just nu ligger jag så lågt med pengar att jag får en orolig känsla i hela kroppen när jag tänker på vad jag vill kunna göra och vad jag inte kan göra… Ansökan till skolan är inne nu också så jag får ju bara hoppas på positivt svar men nu behöver jag inte längre gå och oroa mig för att skicka in ansökan i tid osv.

Ångest och stress kan verkligen förekomma för minsta lilla och jag vet att jag förstorar upp saker ganska mycket, jag tar mycket på alldeles för stort allvar och jag tror att hela mitt liv kommer gå utför om jag inte redan nu är utbildad och jobbar med det jag ska leva på. Jag måste lära mig att bara andas och jag måste lära mig att ta saker som det kommer och bli mer spontan, inte planera allt i minsta detalj.

Min stress just nu har visat sig i form av magont har haft ont i magen ett tag och gick till doktorn i tisdags som direkt sa att det var magkatarr, jobbigt men jag har verkligen fått ett slag i pannan att jag måste varva ner, slappna av och sluta analysera hela mitt liv, det kommer lösa sig.

Till alla er som är som jag - svårt att slappna av och släppa saker, tänker alldeles för mycket, planerar alldeles för mycket, är orolig för framtiden osv - det är värt att bara låta det vara, värt att bara ta en dag ledigt om det är för mycket på jobbet som stressar, försök undvik alla stressmoment om ni kan, gör det ni känner för och ta hand om er, innan ni bränner ut er totalt.

Likes

Comments

1. Myt: "Personer med psykisk ohälsa är farliga psykopater."

Sanning: Om detta vore sant så skulle alla antingen träffa på flera psykopater under sitt liv och/eller själv bli psykopat då och då. Dessutom farlig. Psykisk ohälsa är densamma som fysisk ohälsa, bara att sjukdomen utspelar sig i hjärnan. Psykisk ohälsa kan vara allt från ångest, depression till borderline, bipolär och så vidare.

2. Myt: "Personer med psykisk ohälsa måste bara rycka upp sig."

Sanning: Att lida av psykisk ohälsa som exempelvis en depression är inte det samma som att vara ledsen eller tillfälligt nedstämd, precis som diabetes inte är detsamma som när man får ett blodsockerfall för att man inte ätit på 12 timmar. En person med diabetes måste ofta ta mediciner och kan inte bara äta för att allt ska bli bra igen, precis som att en person med depression inte bara kan rycka upp sig.

3. Myt: "Personer med psykisk ohälsa fungerar inte i arbetslivet."

Sanning: Nej nej nej inte alls sant. Okej vissa kanske inte klarar av att arbeta just under den "värsta" tiden men då kan man sjukskriva sig. Annars är det väldigt svårt att se om någon lider av psykisk ohälsa och man kan jobba precis som alla andra.

4. Myt: "Det är ovanligt att må psykiskt dåligt."

Sanning: Så många som en av fyra lider av någon sorts psykisk ohälsa och idag är det den största folksjukdomen.

5. Myt: "Det är bara svaga personer som kan drabbas av psykisk ohälsa."

Sanning: Vem som helst kan drabbas, stark som svag. Om man tror att man är svag för att man lider av psykisk ohälsa så bör man läsa på lite mer. Från vad jag känt blir man endast starkare. Jag vet att man kanske känner sig svag at the time, men ingen annan bör lägga någon vikt i vad du går igenom.

Likes

Comments

Hej och glad påsk på er!

Jag är just nu inne i min tredje vecka med att träna varannan dag och om jag ska vara helt helt ärlig så måste jag nästan säga att oh herregud vad jag har slitit ut mig själv. Jag blir nästan lite rädd. Jag har ångest, jag har ångest för kropp och träning, ångest för framtiden, ångest för att inte vara tillräckligt bra, ångest att jag inte har satsat på min ridning osv. listan kan bli lång. Under dessa tre veckor har jag haft otroligt mycket tid till mig själv, att ta hand om mig, göra sånt som jag kanske annars inte har tid med, shoppa, träffa vänner. Jag har varit lugnare, gladare och starkare.

Jag har självklart haft ångest över min kropp, att jag känt mig tjock, men jag har accepterat att det är så jag känner, känt mig irriterad, sur och äcklig, tänkt på det och gått vidare. Min kropp ser precis likadan ut nu när jag tränar ett pass varannan dag som när jag tränade två pass varje dag. Men oj så sliten jag är, trött i kroppen, inflammation i ryggen som kommer fram nu när jag skippat träningen, trött trött och åter trött. Det är nu min kropp återhämtar sig, återhämtar sig från all jävla träning som jag gjort för att jag känt att jag måste, nu slår min kropp tillbaka mot mig.

Jag får ångest av att inte träna, för jag har känt att jag måste och jag har känt att det är det jag måste göra för att bli älskad, för att jag och andra ska tycka att jag är snygg. Men stressen och pressen som uppstår när man tränar sådär fruktansvärt mycket gör att man aldrig hinner reflektera vem man själv är, vem man gör det för och vem som kommer tacka dig. Ingen kommer tacka dig för alla är så upptagna med sin egna kropp och hur de ser ut än hur någon annan ser ut.

Vill ni veta en sak? Jag har på riktigt känt mindre ångest dessa tre veckor än vad jag gjort när jag tränat som en galning. Jag tar hand om mig själv på ett helt annat sätt, jag känner efter och jag äter vad fan jag vill. Självklart får jag konsekvenser av det, tankarna kommer lite då och då, men jag mår genuint bättre. Jag får tid till att hitta på spontana grejer och jag planerar inte min vardag efter min träning, nu planeras min träning efter min vardag.

Jag tror att det som hjälpt mig att komma över tröskeln till att faktiskt känna mig okej genom att inte träna har varit att jag pratat om det. Jag har öppnat mig och inte känt någon skam. Jag har accepterat att det är såhär jag mår och det är detta som händer just nu. Absolut kan det vara svårt att öppna sig och det är väldigt ofta man inte ens vet vad man har att göra med, men eftersom att jag är medveten om det så har det hjälpt. Jag kan inte, precis som någon annan, hjälpa att jag/vi har det här, jag har inte valt att ha ortorexi, att träna tills kroppen säger ifrån eller tills huvudet inte vet in eller ut längre eller att äta exakt 4-5 gånger om dagen, förbestämt vad det ska vara och absolut inget annat än det. Jag har inte valt det och det tror jag inte någon annan heller har.

Vi måste vara öppna med det här. prata, skit i vad folk tycker och tänker. Det kanske håller emot att säga första ordet, för att det blir till verklighet när det kommit ut, men jag vet att det är skönt, det är skönt att folk vet, för pressen och stressen över att behöva bevisa något finns inte där längre. Du behöver inte bevisa någonting för någon.

Jag älskar att lyssna på musik och poddar och jag har precis börjat lyssna på Ångestpodden, jag vet supersent, men om något sånt hjälper använt det, lyssna och ta in, du är inte ensam, jag lovar.

Vad det än är du bär på så kommer du att komma över det, men prata prata prata, det finns alltid folk som vill hjälpa, som vet vad du går igenom och som innerligt bryr sig, även fast det kanske inte alltid känns som det.

Likes

Comments

Hej på er och hoppas ni har haft en bra helg än så länge,

Denna helg har känts otroligt jobbig faktiskt och jag tror att det är för att på helgen "förväntas" man äta lite mer onyttigt, vilket jag, har så otrolig svårt med men jag har verkligen försökt att äta det jag är sugen på samt bara låta mig få känna ångest när allt jag vill är att träna. Jag vet att jag måste försöka äta lite onyttigt och säga till mig själv att det inte är hela världen men det är såklart otroligt svårt att intala sig själv något när man känner något annat och tankarna i huvudet bara ger ut en känsla av att jag är ful, att inget klädesplagg passar och att man går runt med en magont...

Jag vet att jag kommer gå igenom dessa stadier ganska ofta och jag vet att jag bara måste vara lugn och låta mig få känna såhär för att sedan kunna komma över det, men det är så svårt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag ska vara stark och jag ska bara låta det vara och jag vet att det känslan kommer vara borta imorgon.

Ibland får jag också höra att jag är tråkig för att jag inte dricker och för att jag inte äter onyttigt, hur har det med hur jag som person är? Så snälla snälla snälla, ni som tycker att folk som inte dricker eller unnar sig är tråkiga, säg inte det till de personerna, ni har ingen aning om vad andra går igenom och varför de gör valen dom gör. Respektera alla.

Likes

Comments

Som jag nämnde i första inlägget så får jag ofta kommentarer om att jag är duktig som tränar så mycket, vilket inte stämmer, jag är inte duktig för att jag sliter ut på mig själv eller för att jag aldrig kan ta det lugnt. Det är inte att vara duktig. Idag på gymmet överhörde jag två personer prata precis när jag skulle ta på mig skorna för att gå hem.

Kvinnan sa:

- Om jag gör någonting så gör jag det jättemycket, jag kan inte gå till gymmet bara en-två gånger i veckan, jag måste gå varje dag.

Mannen svarar:

- Och helst två gånger om dagen då, eller hur? *skrattar*

Kvinnan svarar:

- Ja precis, helst två gånger

Mannen svara:

- Men gud det är ju jättebra, då är man frisk!

Jag bara stod där och tänkte för mig själv. Det är inte konstigt att vi har det här fenomenet att vi ska träna hela tiden, helst två gånger om dagen, för det uppmuntras. Nej det är inte friskt. Kroppen behöver vila. Du behöver vila. Din själ, ditt sinne, allt, behöver vila. Punkt.

Man behöver inte vara ”mer frisk” för att man tränar mycket, oftast är det dom som tränar med måtta som mår bäst. De som tränar för lite vill träna mer, de som tränar måttligt är nöjda och de som tränar för mycket vill träna mer.

Det här ämnet måste lyftas så mycket mer. Jag vet att det tas upp lite grann i tidningar t.ex. men ena dagen står det ”skippa träningen, du är fin som du är” och andra dagen står det ”10 knep för en platt mage på 14 dagar”, det blir så himla mixade signaler, men INGEN (vad jag sett) har tagit upp hur man faktiskt mår och vad för mycket träning kan göra med en, ångest ångest ångest.

Skippa tankarna och försök lyssna på vad din kropp säger, smärtar det - träna inte, känner du dig trött/hängig - träna inte. Jag vet att det är svårt men ibland måste man och det är så otroligt tufft men i längden kommer det bli bättre. Skit i vad alla andra säger, du är lika ”duktig” om du tränar 3 gånger i veckan, ett pass per gång. Det är upp till DIG och ingen annan. Jag har kommit på mig själv med att förklara mig varför jag just nu bara tränar varannan dag, bara går på vissa speciella pass, jag har alltså förklarat mig. För vems skull? Min eller deras? Du ska träna för att du vill, för att det är kul, inte för att någon person du knappt känner ska tycka mindre om dig om du inte tränar eller ditt huvud som säger att du inte är värd något om du inte tränar. Fuck dom. Lyssna på DIG.

Likes

Comments

Hej allihopa!

Jag har haft en tanke om att starta upp denna blogg ett tag nu men har varit lite osäker på om jag verkligen ska öppna upp mig för alla, men för mig är det väldigt skönt att skriva av mig men det kan ju också finnas människor där ute som lider av samma sak och jag vill vara en hjälp för dem och för mig själv.

Jag har bott i England ett år för att jobba med hästar och det var nog tur, för när jag kom hem och insåg att jag egentligen inte känner mig hemma någonstans så började all ångest blossa upp, ångest som jag inte sett eller märkt av i England då jag alltid hade någonting att göra, som att jag gömde mig för ångesten. Att jag säger att det är tur är för att nu kan jag ta hand om den och nu kan jag försöka göra någonting åt detta. Jag är väldigt medveten om min ångest vilket på ett sätt är väldigt bra, dock har jag kallat min ångest för stress till en början innan jag kom fram till att - nej detta är inte stress, jag har inget att vara stressad för -.

Min största ångest har varit min träning, kroppsångest. Jag har ortorexi - träningsnarkomani -. Jag är otroligt mån om hur min kropp ser ut och otroligt mån om vad jag äter. Jag räknar inte kalorier, men jag planerar i förväg vad jag ska äta och tänker mycket på vad som är dåligt för mig, ibland blir det så överdrivet att jag inte ens vill ha dressing till min sallad för det är fettigt. Jag kan gång på gång få för mig att jag är tjock, att jag MÅSTE till gymmet för att jag åt den där godisbiten, att jag ”känner” hur fettet sätter sig på insidan av låren. Ibland räcker det inte ens att gå till gymmet några gånger i veckan, jag måste gå varje dag helst två gånger även fast jag inte vill, men tanken är starkare än viljan. Jag är medveten om att jag har detta och jag accepterar det, men jag vill göra något åt det, jag vill inte att detta ska styra mitt liv och styra mina val.

Folk säger ofta till mig att jag är så otroligt duktig för att jag går till gymmet ofta, för att jag är aktiv och för att jag går upp tidigt för att åka till stallet och rida för att senare hinna med ett dubbelpass på gymmet. Jag vill inte höra att jag är duktig, men för att vara helt ärligt så vet jag inte vad jag vill höra istället. Ta mig inte fel, jag älskar att träna, men när jag VILL och inte för att mina tankar tar över.

Jag går till en terapeut just nu, egentligen för något helt annat, men hon märkte att detta tar över mitt liv och nu jobbar vi på detta och det är jag så otroligt glad för. Hon gav mig lite guidelines för min träning, att försöka träna varannan dag och ENDAST ett pass den dagen, än så länge har det gått bra, men jag har fått några ångestattacker där jag bara känner mig äcklig, tjock och jag kommer inte kunna slappna av förrän jag tränat eller tvingat mig till att skippa maten. Som tur var har jag haft min underbara pojkvän bakom mig som hjälpt mig genom dessa stunder.

Tränings - och kroppsångest, fan vad det ska vara förjävligt, men jag har en känsla av att om man bara vill och vågar så kan man komma över det. Jag vill och fan vad jag ska våga.

Likes

Comments

Blogkeen
Nouw