​Nu ska vi snacka toppar och dalar. Jag skulle vilja säga att jag är en känslomänniska, jag känner väldigt starkt och väldigt ofta och det visar sig tydligt utåt. Jag gråter ofta, antingen för att jag är glad eller för att jag är ledsen. 

Jag ska försöka beskriva vad jag menar. Jag har väldigt nära till alla olika känslor. När någonting tar emot minsta lilla kan det ibland kännas som att jag ska gå sönder. Om jag råkar tappa ett glas, har massor med disk, eller spiller något på golvet kan jag börja gråta, det kan också leda till att jag inte orkar göra någonting och ligger i soffan och mår dåligt, vilket är precis det jag gör nu. Om jag känner mig stressad eller pressad kan jag få sån ångest att jag inte kan äta, dricka eller knappt sitta upp. Jag och min kropp ballar ur. Ibland tar det en dag innan jag kan gå ut och göra saker igen, ibland tar det flera dagar. 

Om jag måste gå till skolan eller måste jobba så gör jag det, men det suger oftast ur mig all kraft och gör att jag behöver återhämta mig i en dag eller flera efteråt. Det är en ohållbar situation eftersom det är en ständig kamp mot livets alla måsten. De stunder jag mår bäst är när jag kan göra vad jag vill när jag vill utan att yttre faktorer känns pressande. När jag träffar min kille mår jag oftast bra, men dagarna efter, när jag inte träffar honom hamnar jag i något slags dåligt mående. Jag är då själv, måste klara mig själv och ensamheten och separationsångesten sveper över mig.

Problemet blir ju tillslut att jag känner mig låst. Inlåst i samhällets system, det vill säga att man måste jobba, eller studera för att ha pengar, man måste ha pengar för att kunna bo och äta, och man måste äta och ha någonstans att bo för att överleva. Men om man känner sig så inlåst, skör, och orkeslös, hur ska man kunna känna sig fri i detta samhälle? 

Likes

Comments

Bloggen kommer handla om mina upplevelser av ångest, panikångest och depressioner vilka jag har levt med i nästan fem år nu. Jag kommer även försöka dela av mig av mina tankar och upplevelser kring de påfrestningar som finns i vårat samhälle idag, vilket är någonting jag funderar över väldigt ofta. 

Jag har länge funderat över om jag ska starta en blogg eller inte, men eftersom jag anser att det finns ämnen att lyfta som inte ofta syns i medier och liknande beslöt jag mig för att ändå starta en blogg och lyfta dessa problem. Det diskuteras mycket kring ångest och dåligt mående just nu, men det sägs inte tillräckligt. Flera personer som inte upplevt hur det är att må dåligt diskuterar hur det måste vara att må dåligt, men jag känner inte igen mig alls i många diskussioner och känner att det är viktigt att försöka förmedla hur det är att ha ångest ur en ångestpersons liv. Vissa som kommer läsa bloggen kanske inte alls är personer som lever med ångest, och vissa kanske är personer som lever med ångest. Hur som helst är min mening med bloggen att försöka förmedla tydlighet till de som vill försöka förstå en person med ångest och få de som lever med ångest att förstå att de inte är ensamma. Jag vill även lyfta de ämnen som många inte pratar om eller reflekterar över eftersom jag anser att samhället vi lever i nu inte är hållbart. 

Likes

Comments