​Vad är egentligen ångest? En sjukdom? Ett virus? 

Nej, du måste bara bli vän med dina egna ångest, du måste förvränga tankarna på alla sätt som finns. Ta en chili och tugga på för då måste du tänka på att de är starkt, jag hör ifrån min psykolog att ångest inte är något man dör av. Jag tror henne men samtidigt inte, jag menar de finns nog många människor som blir deprimerade pga deras ångest och och senare tar livet av sig för hjälpen inte finns eller kommer i rätta tid! Allt detta är tillstånd, depression är en annan femma men ångesten är ett tillstånd som alla människor kan få, jag får ångest när jag ska göra något omkring människor som att gå till skolan, det är verkligen mitt skräcksenarium och de nätter jag ska försöka ta mig till skolan är verklig piss off. jag sover ingenting och ibland händer att jag kräks pga panikångestattackerna jag får men vad ska man göra åt det? Jag försöker se saker positiva även fast de kan vara skit jobbiga men jag försöker iallafall. Har hållit på med min medicineringen ett tag nu och trivs väl både bra och dåligt med den för har många biverkningar och mår fruktansvärt dåligt men de vet jag. 

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Det var den här kvällen det rann över för mig. 


Kvällen kom som jag hade väntat på så länge, alla mina tjejkompisar hade pratat om denna kväll hela veckan i skolan och man kunde inte mer än att längta ännu mer. Vi slutade skolan och jag tog bussen hem som i vanlig ordning åt mat med mina föräldrar och sa att jag skulle sova hos en kompis, packade en väska och cyklade iväg. De var jag och 5 tjejer till som satt och sminkade oss och drack på alkoholen vi tagit hemifrån. Jag var 15 år gammal och skulle verkligen inte dricka alkohol som jag gjorde men jag blev aldrig så påverkad att jag inte hade kontroll för den kvällen fick jag hjälpa en tjejkompis som druckit alldeles för mycket. De var många människor på festen i alla åldrar, jag tyckte de var lite obehagligt men jag träffade på min bästa killkompis som jag länge känt! Vi dansade till musiken som ett par killar hade hand om och han började bli väldigt närgången men jag försökte tänka bort de, jag dansade närmre mina tjejkompisar och viskade till dem att jag tyckte de var obehagligt men eftersom han var väldigt snygg så sa dem bara '' han vill ju ha dig''... och de är väl ändå lite häftigt att en snygg kille vill ha en tänkte jag så jag började dansa emot honom och vi pussades lite men kvällen gick och han försvann så jag och mina tjejkompisar gick ut på altanen som låt utåt en stor skog, där fick vi varsin cigarett av två killar som jag känt sedan jag var 5 år och vi skrattade och hade allmänt roligt. 

Klockan blev 12 och då stod han där i vardagsrummet bland alla människor som dansade och ramlade omkull, han gick fram till mig och frågade mig om jag skulle kunna hänga med han ut för han var tvungen att kissa och hans polare hade dragit.. sa han iallafall.. jag följde med ut för att vara snäll och sa de till Oskar & Gustav ( inte de två personernas riktiga namn) och vi gick upp för backen i skogen som man inte såg till ifrån altanen. 

Du kissade och jag började gå tillbaka för jag kände att de var obehagligt, men jag hann inte långt innan jag kände ett hård handslag på min axel, jag vände mig om såg han hånflina emot mig och tog ett stadigt tag runt min nacke och började trycka in sin tunga i min mun ( han var cirka 2 huvud längre än mig och var ur stark ) jag försökte komma ur hans grepp men lyckades inte, han slängde mig till backen och jag landar på den kalla mossiga marken helt handlöst. Han river upp mina byxor som de vore strumpbyxor, han pressar in sina fingrar in i mig, en efter en och mina ögon fylls med tårar. Jag kunde inte skrika, jag var helt tom, han tvingar mig därefter att ta på honom, jag rycker iväg handen och han slår till mig över min högra kind med en handflata, men i ögonvrån börjar jag se en ficklampa som lyser och de är två personer som ropar mitt namn, Melker ( inte hans riktiga namn) får panik och ställer sig på alla fyra och låtsas kräkas. Jag drar upp mina söndriga jeans och springer emot lampan och möts av Oskar o Gustav, Oskar som gillade mig under den tiden försökte stanna mig men jag bara gick. Han gick efter mig och frågade vad som hänt och såg snart att mina byxor var helt söndriga, han tog tag i min arm och frågade allvarligt vad som hänt, då brast de, jag bara föll ihop, tårarna rann ner för kinden i många timmar. Tankarna går fortfarande än idag... var de mitt fel? Var de mitt fel att jag hade på mig en urringad tröja som gjorde de? Men egentligen så vet jag ju att de inte är mitt fel... men en sak är säker och det är att jag inte kan se honom för då är jag på ruta ett igen. 

Likes

Comments