Efter långt velande fram och tillbaka bestämde vi oss till slut för att vårt nästa stopp skulle bli Gili Trawangan. Det finns tre Giliöar, en är smekmånadsön, en är partyön och en är nånting däremellan. Vi valde partyön eftersom vi gillar party och aldrig har problem att somna om vi skulle vilja det, oavsett hur mycket party det är utanför. Det var även hit nästan alla andra från surfskolan skulle efter surfveckan.

Surfveckan är alltså redan slut. Vi hade riktigt otur med vågorna de sista dagarna, de va få och inte så stora. En av dagarna satt vi mest bara på brädorna och väntade, tror vi lyckades fånga två vågor var på de timmarna vi låg ute i vattnet. Men vi har hunnit med att lära oss mycket ändå. Vi båda stod upp på första lektionen, vi har båda lyckats klara av att svänga och Max har lyckas ta vågor helt själv. Linnéa har lite svårt att hinna ikapp vågorna än så länge och våra armar är helt slut efter allt paddlande, så nu ska det bli skönt med några dagars vila.

I morse blev vi upphämtade at en indones som skulle köra oss till båten, enligt klassisk "Balitime" var han självklart sen, men han kom i alla fall. På vägen upptäcker vi att alla i bilen inte har rätt biljett utan det har blivit felbokat så de skulle bli tvungna att betala dubbla priset mot vad de fått höra. Organisatör som hon är fick Linnéa på sig att ringa och försöka lösa problemet. Efter en del suckar och frågor och telefonen och massor med omräkning av pengarna var det till slut löst och alla var glada.

Nu har vi äntligen tagit oss till paradisön och det är verkligen en paradisö! Ön är totalt omringad av strand, det finns ingen kustbit som inte har sand. Motordrivna fordon är förbjudna här så det är helt tyst från motorljud och tutor, allt man hör är musik från nån av strandbarerna eller bjällror från en häst och vagn som glider förbi. Även om det ger oss allergiska reaktioner så är det ändå helt fantastiskt att Indonesiens tuk-tuks är häst och vagn.

Precis som vi fick höra innan vi åkte hit vill vi också tipsa alla om. Om någon ska resa till Bali nångång så skippa Kuta och turistkaoset och ta er direkt ut till någon av öarna, det är som att komma direkt ut till paradiset. Det finns ingen anledning att slösa tid i Kuta om det finns ett paradis bara en bit utanför helt enkelt.

Den här veckan har vi fått frågan fler gånger än på resten av hela resan: "Är ni typ såna där backpackers eller?". Som att det inte var uppenbart på våra utslitna flip-flops och solblekta/slitna hår, vårt överanvändande av barlinnen vi samlat på oss på diverse pubrundor, vår tolerans mot den asiatiska attityden och framför allt vår avslappnade attityd.

Det börjar kännas ganska jobbigt att vi om 6 dagar inte får kalla oss för backpackers längre, då är vi helt plötsligt oss själva igen.

Det bästa med att vara backpacker:
- En backpacker stressar inte, den vet att det aldrig hjälper att stressa upp en local och det är bara onödigt att stressa upp sig själv.
- En backpacker vet att hamnar jag inte på rätt plats nu så hamnar jag nån annanstans och jag kommer ändå att se och uppleva saker där.
- En backpacker kan ta en öl vid 10 på morgonen utan att få en konstig blick, man måste ju fira livet varje dag.
- Ryggsäcken känns inte så tung längre efter att man lärt sig att den är ens bästa vän och man har blivit proffs på att packa smidigt i den.
- En backpacker blir ett geni på huvudräkning då man hela tiden jämför priserna på mat och öl mellan länderna man rest igenom.
- En backpacker vet hur man får försäljare på stranden att förstå att man inte vill köpa deras gigantiska fågel av skört trä, med ett leende.
- En backpacker vet att man borde uppleva saker varje dag och är rädd för helger som spenderas på soffan i väntan på att tiden ska gå.
- En backpacker firar livet, genom att leva det, varje dag.

🇨🇷🇱🇦🇻🇳🇮🇩🇸🇪❤️

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - click here!

  • 39 readers

Likes

Comments

Bali börjar kännas bättre och bättre. I måndags blev vi upplockade från hotellet i Kuta av en liten bil med en liten indonesisk man som skulle ta oss till surfcampet. Efter en timmes cirkulerande på samma gata nere i Kuta var vi till slut på väg mot campet som låg en bra bit utanför, helt isolerad på en kulle. Campet var ganska fantastiskt, en pool med galet varmt vatten och surfbrädor att flyta runt på, vita bungalows med stråtak och en bar med supertrevliga killar i. Vi chillade vid poolen hela dagen och avnjöt till sist en fantastisk middag med hela gruppen.

Dagen efter var det äntligen dags att starta surfskolan. Vi blev upplockade på morgonen och körda till revet där vi skulle surfa. Det var lite klurigt i början men både Max och Linnéa lyckades fånga några vågor och vi båda stod kvar till vågen dog ut av sig själv. Win! Det jobbigaste med att surfa är inte att lyckas stå kvar på brädan, utan det är att ha tillräckligt mycket kraft i armarna för att orka paddla ikapp vågen och sen att paddla tillbaka ut efter att man åkt med en våg (det är fucking pain ibland). Vi har lärt oss att göra en "eskimorullning" som går ut på att när man paddlar ut ska vända sig själv och brädan så att man åker under vågen istället för över vågen.

Första dagen fick Max en bräda i ansiktet så att det blödde och blödde. Sen såg han ut som att han varit i slagsmål i några dagar. Men det börjar bli bättre nu.

  • 53 readers

Likes

Comments

Vi åkte in i Thailand i norr och stannade en natt i Chiang kong som är en liten stad på gränsen mellan Thailand och Laos. Dagen efter var det dags för en lång bussresa till välomtalade Chiang Mai. Det var en mysig stad men vi förstod inte riktgt hypen, den va lik de flesta småstäder vi rest igenom. I Chiang Mai gick vi på äkta thaiboxning och cookingschool, båda var ganska fantastiska på sitt sätt. På cookingschoolen blev vi upphämtade av en typisk Thailändsk farmor och hon tog oss till en marknad där vi köpta alla råvarorna till maten, sen åkte vi hem till henne för att laga maten. Det blev röd curry, pad thai, fried chicken med Cashew nut och mango med stickyrics. Middagen den kvällen blev McDonalds då våra kära medresenärer hade lite hemlängtan, det var förvånansvärt gott!

Efter ett dygn i Chiang Mai tog vi vårt tredje nattåg som skulle ta oss ner till Bangkok. Thailands nattåg var väldigt mycket bättre och bekvämare än Vietnams nattåg. På nattåget spenderade vi också vår näst sista natt med gruppen.

I Bangkok var det dags för lite sightseeing med vår fantastiske gruppledare som också bor och kommer från Bangkok. Tyvärr blev vi inte mer imponerade av Bangkok den här gången heller. Men vi såg krokodiler mitt i Bangkok, det var nämligen En stor flodvåg i Bangkok för många år sen så det spolades in krokodiler in i ett tempel och på tempelområderna får man inte döda djur så de bor där nu. En kvällen spenderades med avslutningsmiddag på en takterassresturang med utsikt över floden. Därifrån tog vid lokalbuss (med tema fast and The furious) till khao san road för att avsluta Bangkoktripen på rätt sätt. På Khao san road var det självklart drinkar, öl, dans och fantastiskt mycket backpackers.

Efter 4 timmars sömn var det dags att hugga en taxi för att ta oss till flygplatsen. På grund av ett felaktigt tips vi fått av vår hönsmammiga gruppledare var vi på flygplatsen alldeles för tidigt. Vi båda somnade innan vi ens fått checka in. Men till slut fick vi gå på planet mot Kuala lumpur där vi bytte till ett plan till Bali. Båda flygen var med Malaysian airlines och båda landade säkert, även om man kanske hade lite ont i magen hela vägen.

Här åt vi vår första frukost på Bali!

Så nu är vi på Kuta och ingen av oss är särskilt imponerade. Folk här inte så värst trevliga, det är väldigt smutsigt och det regnar från och till. I morgon blir vi upphämtade för att åka till surfskolan, då hoppas vi att det blir bättre.

Som några vet så kommer vi hem tidigare så det är bara 2 veckor kvar.

  • 77 readers

Likes

Comments

Laos fortsätter att imponera och vi ska snart tillbaka in i Thailand.

Vi har varit i Luang Prabang som är en liten stad, den gamla huvudstaden i Laos. Utanför Luang Prabang ligger ett vattenfall som heter Kuang Si och är helt fantastiskt! Det är en massa klarblåa naturliga poler som man kan bada i (vilket vi inte gjorde då det var iskallt och lokalborna fotade alla som badade med bikini då det egentligen inte är ok här). Man kan också klättra upp på toppen, det tänkte vi att det kan väl inte vara så svårt? Men vi måste tagit en felsväng nånstans för vi hamnade mitt ute i djungeln bland djur och buskar. Lite dramatiskt. Men vi hittade till slut.

Den kvällen åt vi streetfoodbuffé och det är precis vad det låter, en buffé på gatan. Man köper en skål för 15kr och sen fyller du den med vad du vill från buffén och så sätter du dig där du hittar plats. Ganska coolt.

Luang Prabang är en tempelstad så det bor många munkar här. Varje morgon kl 6 så går de ner till byn med en skål och får mat av människorna i byn. Den mat som de får på morgonen är den maten de har att äta den dagen. Vi joinade och vi bidrog med sticky rice.

Kl 06.00 selfie!

Tvillingbanan

Efter Luang Prabang var det dags för ett nytt färdemedel, "slowboat". Det är en superlång och kall båt som vi åkte med på Mekongfloden i ca 8 timmar. På båten spelade vi poker, med kaffe och sylt som marker.

Med båten åkte vi till ett homestay som verkligen var ett homestay. En liten by vid floden med ca 500 människor och 70 familjer. Det var superhäftigt, vi bodde i små trähyddor utan el eller fönster tillsammans med familjerna och tjejer och killar blev uppdelade. Det var otroligt obekvämt och iskallt att sova men en upplevelse. Vi träffade en miljard barn som ville leka.

Nu sitter vi på båten igen och åker på floden mot Thailand, vi började 05.30 i morse. Ikväll ska vi korsa gränsen till Thailand.

  • 91 readers

Likes

Comments

Det häftigaste landet av alla länder hittills är nog Laos, där vi är nu. Det är så häftigt att man glömmer att ta foton så vi har nästan inga foton alls, än så länge.

Vi har påbörjat en ny gruppresa som ska ta oss från Hanoi i Vietnam, genom Laos och sen tillbaka in i Thailand. De vi reser med nu har rest tillsammans i snart en månad och vi har blivit väl välkomnade in i gruppen. Vi började allt i kylan i Hanoi där vi redan varit i några dagar.

Därifrån tog vi ett snabbt flyg till Vientiane, som är huvudstaden i Laos (där det också var 30 grader igen). När de sa att vi skulle till huvudstaden så tänkte vi mycket människor, mycket trafik och mycket ljud. Men Laos huvudstad är något helt annat. Bilarna tutar nästan aldrig, de stannar när man vill gå över vägen, du får själv välja om du vill köpa sakerna på marknaden (de tvingar inte på dig en massa krims krams) och allting går väldigt väldigt långsamt. Det här var vi ganska ovana vid efter en och en halv månad i kaosländerna i söder. I Laos är människor väldigt trevliga och väldigt blyga och alla lever efter filosofin "slow life" så jag får äntligen använda mig av mitt vältränade tålamod.

Efter en natt i Vientiane tog vi buss till den lilla lilla staden Vang Vieng som är välkänd bland backpackers. Det är hit man åker för att slappna av, ligga på en badring med en kall öl och bara glida mellan barerna längs floden. Tyvärr får man inte göra denna badringsgrej om man reser med Gadventure som vi gör, pga alla dödsfall bland fulla backpackers, men vi fick paddla kajak längs floden istället, det var grymt! Det här är också stället där man sitter på små madrasser med kuddar på golvet och tittar på "Friends" på TVn i restaurangen istället för det gamla vanliga bord och stolar. Wi-fi finns knappt i Laos eller är väldig, väldigt långsamt så man blir lite isolerad från verkligheten, både bra och dåligt.

Vi har suttit på en badring och dragit oss in i en låg och kolsvart vattengrotta med pannlampor, vi paddlade kajak längs den strömmande floden, hoppat i blå lagunen från ett träd ca 8 meter ovanför vattnet.

Vi får äntligen stark mat igen (jag hällde chilisås på ALLT i Vietnam).

Lunch i gräset bredvid floden innan kayakingen.

Blue Lagoon

  • 112 readers

Likes

Comments

Vi har stannade inte länge i Saigon, då det var kaotisk storstad som inte var så rolig. Så när vår gruppresa tok slut blev det tyvärr dags att säga hejdå till gruppen, tråkigt. Eftersom vi kom till Vietnam mitt i "Tet" (Vietnamesiskt nyår) så var precis allt stängt. Vi lyckades lista ut var det fanns en tågstation och så promenerade vi dit för att köpa en biljett till Nha Trang. Vi lyckades men fick ingen säng på nattåget så det blev att sitta bland alla vietnameser och självklart fick vi en bebis bredvid oss och en bebis bakom oss...

Saigon, kaostraffik!

I Nha Trang tog vi in på vårt första hostel (inte medvetet) och på hotellet byggde vi en koja i vår våningssäng.

Efter att vi upptäckt att Nha Trang bara var ett Mallorca för ryssar och inte alls mysigt bokade vi snabbt en biljett därifrån. Denna gång blev det nattbuss till Hoi An. Dessa nattbussar har på riktigt sängar! Hoi An var däremot en glad vändning, tror inte man hittar en finare eller mer romantisk stad i hela världen. Dessutom fick vi låna cyklar gratis på vårt hotel.

Efter några dagar i Hoi An var det dags att röra sig igen. Denna gång nattåg med sängar. Tåget från Hoi An till Hanoi skulle ta 16 timmar. Helt galet. Självklart hamnade vi i en tåghytt med två barn. Men vi hade en massa exotisk frukt att äta.

Men vi tog oss till Hanoi och efter att inte ha ätit riktig mat på 24 timmar så smakade de här vårrullarna ganska fantastiskt!

Vi gick till en marknad i Hanoi i tron om att det skulle vara som vilken marknad som helst. Men den här marknaden var uppbyggd som ett shoppingcenter. Med rulltrappor och allting! Sjukt smala gångar och galet mycket krims krams. Men vi köpte i alla fall pinnar.

"Kan du ta en bild på mig vid sjön?"
"Ah, ställ dig där då"
*tar en selfie*

Bästa i Hanoi: Man sitter på gatan på små minimala plaststolar och beställer en "pot". Då får man in en stor kastrull och sjukt mycket mat, kyckling, kött, tofu, nudlar och grönsaker. De tänder en låga under kastrullen och så får man laga maten själv. Fett värt!

Vi hälsade på mammas kompis Ms.Phoung som bor en bit ut i Vietnam. Där fick vi fantastiska vårrullar och supergott vietnamesiskt kaffe.

Den kvällen gick vi till samma ställe men beställde istället en "bbq" som är samma sak men med en stekpanna istället. Det var nästan ännu bättre. Dessutom hade vi fått med oss några av vårrullarna från lunchen som vi kunde steka upp.

Nightmarket i Hanoi

Sen var det dags för vår trip till Halongbay. Det är fantastiskt fint. Vi har stannat i "paradise cave" på "monkey Island" och träffat en massa apor och vi har klättrat upp superhögt på ett berg i nationalparken på Cat Ba.

*titta på grotta*

"Floating village" De bor på vattnet, har till och med en matbutik på vattnet.

  • 137 readers

Likes

Comments

Vi har hunnit med en del den senaste veckan. Just nu sitter vi på en buss i Vietnam på väg mot Saigon, vi har redan hunnit beta av hela Kambodja, fast det finns nog fortfarande mycket kvar att se där.
Från Samui tog vi nattbuss som tog oss direkt till khao san road i Bangkok. Khao san road som på nätterna är fullproppad med backpackers. buckets, ping-pongshows och dans låg kl 6 på morgonen helt tyst (så tyst det kan bli i en storstad som Bangkok) man kände knappt igen sig. Det tultade runt en och annan aspackad backpacker som troligen inte hittat tillbaka till sitt hostel eller bara inte velat betala för ett hostel utan körde en helnatt på Khao san road istället. Vi visste att vi inte kunde checka in på hotellet så tidigt så vi drog fram vår lifesaver, Maps.me, letade upp hotellet och började promenera. Totalt tog det ca 1,5h att gå till vårt hotel och vi såg massor och hamnade i trånga vrår, utegym med dansande tanter och köpte bakverk vid vägkanten. Väl framme blev vi glatt överraskade över kvalitén på hotellet, att gå från att sunkigt rum med iskall dusch och myror överallt till ett superfint hotell med badkar, AC, roomservice och pol kändes helt ok. Den kvällen träffade vi gruppen vi skulle resa med genom Kambodja och vi gick ut och käkade middag.

Sen var det tidigt morgon, frukost kl 6.00 och bussen gick kl 6.30 mot Siem Reap. Vi sov hela bussresan och kom sen fram till ännu ett fint hotel, denna gång med stor jacuzzi på taket vilket var skönt i 30 grader. Den kvällen var det dags att åka ut till en liten by där vi fick sitta på golvet och äta hemlagad mat, få en liten rundtur i den lilla byn och träffa en massa barn från byn. Jag pratade med en 17 årig tjej som gick i skolan och när hon skulle sluta skolan ville hon plugga turism för hennes dröm var att jobba på ett hotel, dock trodde hon inte att hon skulle kunna gå i skolan då hennes föräldrar behöver hjälp på fältet.

Dagen därefter var det tidig morgon igen, denna gång 4.45... Vi skulle upp så tidigt för att, precis som alla andra turister, kunna åka till Ankhor Wat och se soluppgången bakom templet. Det var fint men tidigt.

Whooo stenhus!

Den kvällen var det pubrunda i Siem Reap, jag åt en tarantellas ben...

Tidig morgon, igen... Upp vid 7 för att köra quads bakfulla och supertrötta. Fast det var skitroligt! Blev dock ganska arg då vi tjejer fick köra mycket långsammare och tråkigare än killarna, men jag lyckades byta grupp till killarnas grupp, win!

Efter quadsen var det bara att hoppa på bussen igen, för att resa ner mot huvudstaden Phnom Phen. Vi tycker mycket mer om Phnom Phen spm huvudstad än Bangkok, inte lika kaotisk.

Dagen efter var det upp tidigt igen för att åka till Killing fieldsen och prison 21. Det var ganska obehagligt då allt är lämnat precis som det var, alla cellerna, tortyrredskapen allt. Man kunde se ben och kläder från döda kroppar sticka upp ur jorden. Men fängelset var nog mest obehagligt. De gjorde ett tortyrfängelse av ett High school och byggde om klassrummen till massvis med celler. Bara 7 överlevde och 5 barn. En av de överlevande var där när vi där, det var ganska häftigt.

Den kvällen åkte vi på en båttur på floden och åt mat på båten. Supermysigt. Vi fick testa tarantellavin, 60% alkohol, superäckligt. Den kvällen drog hela gruppen på en spontan pubcrawl runt Phnom Phen, det vart knas! Vi slutade på en gaybar mitt emot hotellet, andra slutade i en stol utanför mataffären... Superrolig kväll.

Vår guide genom Kambodja i partyperuk på gaybaren (som alltså är en hårsalong på dagtid).

Ännu en tidig morgon, kl 7 skulle vi på bussen igen mot Sihanoukville. Resan tog nästan 5 timmar på en extremt obekväm buss och alla var tokbakis. Väl framme slängde vi oss i vattnet och sen var det bara strandhäng tills solen gick ner. Därefter grill och öl på stranden och senare dans och drinkar. Sihanoukville är nog vår favoritplats i Kambodja, dit skulle jag kunna åka tillbaka. Dagen efter drog vi ut med båt för att snorkla, snorklingen sög och fiskarna hade precis matat sina fiskar så det var fullt med små fiskben i vattnet som rev mot huden och gjorde jätteont. Det blev därför ingen snorkling, men chill på en privat strand med gratis öl, vodkadrinkar och mat, helt ok. Den kvällen skulle vi köra Sihanoukvilles största och bästa pubcrawl! Med över 100 pers! Den var helt ärligt ganska tråkig... Deras gratissprit tog slut för vi var så många, de hade ingen koll på nånting så det blev tyvärr vår första tidiga kväll i Kambodja (gjorde dock inte så mycket då Maxan satsat stenhårt på dagsfylla på gratisölen på ön).

Självklart var det ännu en tidig morgon när det nu var dags att hoppa på bussen mot gränsen till Vietnam. Kl 6.30 satte vi oss på en lika dålig buss som sist och försökte sova, vilket var nästan omöjligt. Men vi tog oss till gränsen och vi blev insläppta utan problem! Efter boardercrossingen så hoppade vi på ytterligare en buss. Denna busschafför var galen, han tutade så man fick ont i huvudet och körde mer på fel sida av vägen än rätt sida. När vår guide frågade om han kunde stanna nånstans där det fanns en ATM och en toalett så började han skrika på vietnamesiska så vår guide blev superstressad. Efter mycket om och men tog vi oss till slut till vår slutdestination som var i byn Can Tho där vi skulle bo hemma hos någon vietnamesisk familj. De lagade supergod mat till oss och vi spelade kort hela kvällen. Däremot var det en GIGANTISK råtta där som gjorde att jag, när vi skulle sova, hade panik. Rummet vi sov i hade inga fönster eller isolering så det var bara för alla råttor att dansa in och festa i vårt rum hela natten om de velat. Max börjar bli sjuk tror vi, han kallsvettas och är supersnuvig så nu behöver vi mer sömn, mer strand och mer cill.

Nu sitter vi på bussen mot Saigon, i morgon ska vi till cu chi tunnlarna. Denna buss är iskall då vår Chafför inte förstår engelska så han stänger inte av ACn... See ya!!

  • 191 readers

Likes

Comments

Eftersom vi just ni befinner oss på en ö fylld med turister (såna där rullväsksturister som skriker helt omotiverat när det gungar på båten) så tänkte vi att vi lika gärna kunde turista lite själva. Vi har hittat det bästa och billigaste sättet att turista på. Man hyr en liten motorcykel för 50kr om dagen, samlar på sig en massa turistbroschyrer om safariturer runt ön, letar upp dessa på vår offlinekarta (Maps.me) som Gustav visade oss på koh Tao och sen är det bara att åka. Vi har sett vattenfall, buddha-tempel, mumifierade munkar, lokalmarknad (där jag köpte tre par shorts för 25kr totalt), secret Buddha garden och en massa fint runt ön. På vår andra dag på moppeäventyret så började det ösregna när vi var mitt uppe i djungeln så vi tog skydd under ett Robinsonskjul för att vänta ut regnet.

Regnstopp nr 2, i en toalettfabrik

Matcharn!

Vi hittade den bästa raeggebaren med onsdagsjam och Max blev lycklig.

Billig middag i foodcourtet

Max och hans Buddie Buddha!

Vid det stora vattenfallet kunde man rida elefant och vi blev lite djurrättskämpande och tyckte mest bara synd om elefanterna ❤️🐘

Vi tog skydd från regnet!

Vi tog ingen bild på det men igår när vi skulle åka hem och lämna tillbaka vår lilla hoj så började det ösregna och det slutade aldrig så vi var tvungna att åka över ungefär en fjärdedel av ön i ösregn, vi blev helt genomblöta och iskalla. Haha!

Och idag var det en sån här dag

Likes

Comments

Efter att vi fått höra att vi skulle få sova en natt till på Koh Phangan, eftersom piren på Koh samui var helt översvämmad, gick vi och käka lunch och spela lite kort. Efter några timmar gick vi tillbaka ner till piren och frågade när nästa båt skulle gå, "om 40 minuter", haha men då så! Så vi tog oss till Koh Samui i alla fall och vi har hittat boende för 50kr/person och natt, vilket är jävligt billigt. Däremot innebär det billiga priset att vi inte har nån varmvattenberedare, så vi måste lära oss att duscha iskallt, men det är värt det billiga priset.

Idag har vi gått längs stranden och blivet genomblöta av vågorna som va enorma. Det va inte direkt badväder så vi gick och småshoppade lite istället. Det slutade med en bikini och ett par shorts.

Efter shoppingrundan gick vi och tog en öl i en bar och funderade på vad vi ska hitta på för roligt. Vi googlade på vad man kunde hitta på här på ön.

Det slutade med att vi gick och hyrde en moppe så vi kan ta oss runt på egen hand. Det började med att vi åkte runt på lite måfå och försökte hitta ett vattenfall i bergen samtidigt som vi försökte undvika döden i trafikkaoset. Vi lyckades tillslut ta oss in på en lite mindre väg som ledde upp i bergen. Efter en jäkla massa branta backar så fanns det en skyllt där det stod att 30m in i skogen fanns ett vattenfall. Så vi parkerade våran lilla bergsget och promenerade in. Eftersom det inte var den mest optimala vägen för vår moppe. Men när vi väl kom fram till vattenfallet så möter vi en moppe med en hel Thaifamilj på. 😄 Vattenfallet var jättefint och man kunde klättra upp längs hela vattenfallet upp till toppen där det fanns ett utkikstorn. När vi kollade på kartan efteråt så upptäckte vi att vi åkt till fel vattenfall, men det var i alla fall ett vattenfall.

På vägen hem stannade vi vid ett enkelt gatukök som visade sig servera den godaste mat vi ätit i Thailand. De hade till och med vunnit pris av tripadviser. Succé!

Vi tankade moppen fullt, det kostade oss 20kr, för 4 liter.

Nu ligger vi på hotellet och bara väntar på att få ut och bränna runt på moppen en heldag imorgon. 🏍

Vårt vrålåk som vi hyrt idag och imorgon 👌

Så här mörkt blev det när vi skulle klättra ner, så vi var tvungna att använda ficklampa.

  • 256 readers

Likes

Comments

Här sitter vi och längtar bort från denna fylleö, när det blir storm och ösregn, så att inga båtar lämnar... Haha! Så nu är vi strandade. Det blir kortspel och regnponchos istället så får vi se om vi hittar nåt boende för ikväll.

Likes

Comments