När lillebror väl var ute kände jag världens största lättnad. Alla stenar trillade från mina axlar jag klarade det, VI klarade det! Eufori, självklart över skrikande lille Henry. Han va här och levande. En stor stolthet över mig och min kropp. Det gick, vi klarade det och vi överlevde båda två. Och självklart en stolthet över mig och Rickie tillsammans. Vi tog oss hela vägen i mål. Ingen graviditet är lätt och lättare blir det inte av att ha vårt bagage. Att ha förlorat ett barn. Att ha fött en stilla perfekt liten flicka. Som om inte det räcker blev det en tuff tid i graviditeten efter RUL där det fans frågetecken kring Henrys hjärna. MR röntgen, fostervattenprov och massor av oro. Men alla resultat såg bra ut och vår perfekta lilla kille ligger nu i min famn.

Samtidigt som min oro för stunden släppte när Henry väl va ute så vidtog pappans. Rickie är en mycket lugn och stabil kille. Men han va så orolig och nervös i början att jag blev stressad av honom. Inte så konstigt, det va ju först nu när Henry är här som han kan påverka, göra något. Innan bodde han ju i min kropp. Inget jag kunde påverka heller men det va jag som kände rörelser och mönster.
Varken jag eller Rickie kände igen honom de första två veckorna. Självklart va jag också jätte orolig för att Henry skulle sluta andas eller liknande men jag fick där och då ta den större rollen, jag fick vara den stabila och trygga och trycka undan min oro något.

Idag delar vi lika på oron vi är två väldigt oroliga föräldrar jämfört med många andra. Men det är inte så konstigt med vår historia. Men vi är också duktiga på att njuta och ta vara på vår tid.

Vi stannade på BB i fyra dagar. Personalen va fantastisk, förstående och tog så bra hand om oss. Tog ett tag dör mjölken och amningen att börja fungera och det va skönt att vi fick stanna tills både vi och dom va nöjda. Dagen efter vi kom hem va det alla helgons afton. Kyrkogården va så himla vacker och vi fick äntligen visa Elly hennes lillebror 💕

Att få ta med sin bebis hem 💙

Elly & Henry, mamma och pappa önskar att vi fått hålla er båda i vår famn. Älskade ungar ❤

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Vart ska jag börja?
Den 27 oktober så föddes vår efterlängtade lillebror Henry med ett planerat kejsarsnitt. En dag vi aldrig kommer att glömma. Vi va oerhört spända och nervösa. Han fick plockas ut med sugklocka, när narkosläkaren sa detta stannade våra hjärtan för en sekund. Ångesten kom och det kändes fruktansvärt. Lillebror va tydligen väldigt fixerad och långt ner så det va därför.

Att höra honom skrika så fort de plockade ut honom är de mest fantastiska ljud vi någonsin hört och tårarna bara rann. För första gången på ett år så grät vi tårar av glädje och lättnad. Allt gick bra, han föddes levande. Att möta sitt barn för första gången är alltid något oerhört speciellt och fint. Men att möta sitt levande barn för första gången efter vad vi varit med om var nästan överväldigande. Jag är så glad, stolt och tacksam.

Samtidigt tycker jag det är jobbigt att Elly inte får lika mycket tid av mina tankar nu som innan. Hon finns med mig varje dag men det känns väldigt jobbigt att hon nu inte är den enda jag tänker på, som att jag sviker henne. Jag vet att det inte är så men tanken finns där ändå. Saknaden efter henne är så otroligt djup. Önskar så innerligt att vi skulle fått ha både Elly och Henry här.

Men vilken tur att lille Henry kom till oss. Med ljus och hopp. Han är så älskad och efterlängtad av så många. Och jag hoppas att Elly är stolt över oss alla.

Jag har börjat skriva på detta inlägg många gånger men inte blivit färdig med det. Svårt att få ner känslorna men samtidigt har jag många känslor och tankar att få ur mig. Henry är lycka, men sorgen av Elly försvinner inte, såklart. Den är nästan ännu djupare. Det är svårt att förklara men tror att jag behöver det någon gång. För mig själv. Henry är nu 4 månader ❤

27 oktober 2016

4 månader gammal ❤

Likes

Comments

Denna måndagskväll har varit fruktansvärt jobbig. Jag och min sambo ska gifta oss i juni. Något som varit bestämt sedan innan jag blev gravid med Elly. Har föreställt mig hur hon då skulle vara 1,5 år och världens gulligaste brudnäbb. Ikväll gick det upp för mig på riktigt att hon inte kommer vara där. Det är så mycket jag vill att hon ska vara med oss på som inte kommer bli av.

Nu är det inte många veckor kvar tills älskade lillebror är här. Jag vill få hålla honom i min famn NU och inte behöva släppa taget, någonsin. Är så rädd för att det ska gå åt helvete igen. Kan inte föreställa mig att vi kommer få med en bebis hem. Känns som att jag går och väntar på katastrofen. Som ett skadat djur som lider. Vill att lidandet ska vara över.

Saknaden och längtan efter Elly kommer aldrig försvinna. Men lidandet jag känner i denna graviditet hoppas jag ska vara över snart. Vill få uppleva vår son. Levande.

Likes

Comments

Idag är det den 11 september, det är redan september månad. Det känns inte som att jag varit medveten under detta år. Vad har jag gjort? Den 26e har det gått 10 månader sedan du föddes och det känns helt ofattbart. Vi har vaknat utan dig i 10 månader. Första tiden trodde jag inte det va möjligt. Små många kvällar när jag skulle somna som jag hoppades på att jag skulle få slippa vakna. Slippa denna mardröm. Vi lever nu i denna mardröm och man väljer sig vid det. Jag tänker på dig hela tiden men kan ändå fungera som människa. Men du ska veta att du alltid finns i mina tankar. Alltid. Älskade barn. Vissa dagar kan jag inte sluta gråta. Kan inte förstå varför inte du är här, vårt älskade barn. Mamma & pappa saknar dig. Du är alltid älskad och för evigt saknad.

Långsamt går tiden ur aspekten att det är ca 8 veckor kvar tills lillebror är här. Det känns som en evighet och helt ärligt har jag svårt att tro att vi kommer få med oss en bebis hem. Vill så gärna tro på det men det går inte. Hoppas innerligt och vill ha honom här nu men det känns för bra för att vara sant.

En del av mig vill förbereda för honom, andra delen säger att det är onödigt då vi ändå kommer få packa ihop det igen. Just nu känns det som att vi inte kan annat än hoppas på att det går bra, men vågar inte tro på det. Helst av allt vill jag ha båda mina barn här. En önskan som aldrig kommer att bli sann.

Likes

Comments

Ja jag tror på spöken/andar och liknande. Både jag och sambon har vid ett par tillfällen känt oss iakttagna hemma när inte den andra varit hemma. Detta även när Elly låg i magen och levde fortfarande. Inte varje dag eller vecka men ibland.

Igår när jag stod och sorterade ut den vita smutstvätten från tvättkorgen för att slänga in en maskin tvätt upptäckte jag något mycket konstigt. Halvvägs ner i korgen hittar jag en vit babymössa. Ellys mössa som vi fick ärva av några vänner. Vi fick två stycken och den ena hade vi med till BB. Har ingen aning om hur den hamnat i tvättkorgen. För det första har vi inga av Ellys saker eller kläder kvar hemma hos oss just nu. Våra föräldrar packade ihop allt innan vi kom hem och satte det i deras garage bland annat (på order av oss såklart). Mössan och resterande saker som vi hade med till BB tog sambons syster hand om efter hon hälsat på oss. Visst kan det legat kvar en liten mössa som missats att plockas bort men vi har inte sett den på dessa 8 månader och än mindre lagt den i tvättkorgen. Tvättkorgen som dessutom var helt tom för två veckor sedan. Mycket märkligt, läskigt och lite mysigt på samma gång. Tänk att det kanske snart är någon som får bära den mössan, hemma hos oss.

Hur hamnade denna mitt bland vår smutsiga tvätt? Har vi haft vår lilla ängel på besök tro? Ville hon se till att lillebror får den? Just nu längtar jag efter mina bebisar, båda två. Lillebror i magen börjar kännas mer verklig. Och hjärtat skriker efter storasyster som alltid. Tänk om jag kunde få ha alla mina bebisar hos mig samtidigt? Det går inte men nu har vi börjat längta efter lillebror och är nyfikna på om han är lik sin syster. Våra älskade barn!

Likes

Comments

Idag hade vi tid för den första flödesmätningen och det gick bra, bebisen får bra med näring. Mitt kärl som de kollade låg på 2 de har en skala på 0-4 så inte perfekt men kan bättra till sig längre fram. Kan tydligen leda till högt blodtryck och en liten bebis. Men inget att oroa sig för just nu. Kan ändras och bli bättre vid v.25 vilket jag går in i idag så vi får se. Lillkillen mår bra nu och är normalt stor och det är det viktigaste 😊
Hade inga speciella förväntningar eller känslor inför dagens undersökning då Elly fick näring som hon skulle och va normal stor. Men det är alltid underbart att få höra att allt ser bra ut.

Nästa vecka har vi tid med vår läkare på måndag, vet inte vad vi ska göra eller prata om men gillar verkligen honom och känns så bra att vi fick just honom.
På tisdag har vi återbesök och ul av huvudet, dock med en annan läkare än sist då han har semester så hoppas att det känns bra med denna med. Alla prover kom ju tillbaka normala så hoppas verkligen inte det är nåt nu heller.

Likes

Comments

Allt är en ända röra i huvudet. Tankar på Elly och hur livet skulle varit om hon varit här. Bitter över att behöva jobba. Jag skulle ju varit mammaledig hela denna sommaren. Känts okej innan men nu när fler och fler går på semester och vädret är fint känns det extra jobbigt.

Nu under natten känns det som att oron slagit över mig. Att det ska hända bebisen i magen något med. Att vi ska få med oss en bebis hem i november känns högst osannolikt. Jag slits mellan känslan att vilja fixa saker och inte våga. Fick mail från babyshop att de har 20% på babyskydd från maxi-cosi. Det är ju bra tänkte jag först. Men nä det känns för tidigt. Och jobbigt att ha beställt på nätet om man måste lämna tillbaka det om allt går åt helvete.

Köpte en ny klänning igår på H&M de från förra graviditeten börjar bli lite väl använda. Älskar klänning då det är mjukt och sitter inte åt. Men denna gång är det jobbigt att magen syns. Gillar min lilla kula, absolut inte så. Tycker själv att jag är ganska fin som gravid. Mer att jag inte vill att andra ska fråga en massa. Jobbar i butik så svårt att undvika. Allt känns så privat denna gången och lite hemligt.

Min lilla familj, mätta & trötta. Allt känns som "here we go again" svårt att se att det kan sluta annorlunda men det får vi ju verkligen hoppas. Men det är svårt.

Likes

Comments

Imorse hade jag tid hos barnmorskan. Fick lämna blodprov för att kolla så jag inte utvecklat imunisering då min blodgrupp är RH negativ & lillkillen är positiv.
Blodtrycket va bra och de andra värdena med. Mätte magen för första gången i denna graviditet, ett SF mått på 23 så ligger på medel, känns bra. Och bäst av allt va att lyssna på hjärtat ❤️

På fredag har vi tid på specialist mödravården och vårt första tillväxtultraljud, det ska bli spännande. Just nu känns det som att tiden står still. Hade mer än gärna spolat fram typ 10 veckor. Men fortfarande känns allt overkligt. Overkligt att Elly inte är här och att lillebror ligger i magen.

Denna pyjamas hade jag tittat ut på next hemsida och tänkte att den skulle bli lillebrors första plagg att ha på sig när han är här. Men igår när jag va inne för att titta runt på sidan fanns den inte kvar 😔

Likes

Comments

Jag har svårt att föreställa mig att vi kommer få med oss en bebis hem. Kan inte föreställa mig det lyckliga slutet, eller jo det kan jag men det känns så overkligt och som att det kommer förbli en dröm. Vecka 24 nu, många veckor kvar tills det närmar sig mål för oss.

Det är en väldigt livlig liten kille i magen och det är jag oerhört tacksam för. Trots att han lever loppan där inne känns det inte som att han kommer komma hit. Jag hoppas att dessa tankar kommer att ändras men kan ju även vara så att de inte gör det förens vi är i mål. Bara vi får komma i mål denna gång.

Hade velat göra som alla andra gravida och köpa underbara saker till bebisen men det tar emot, känns inte roligt. Så väntar och hoppas på att det känns bättre längre fram. Ingen brådska.

Under sambons semester i början av augusti ska vi i alla fall tömma vår "snickarbo/skräprum" sett lika dant ut sedan Elly föddes och vi precis blivit klara med de stora renoveringarna. Nu ska det tömmas och vi ska börja med att ta hem Ellys saker så att vi kan gå igenom det <3 för att sen så småningom förbereda för lillebrors ankomst. I alla fall så att det bara är Ellys saker/kartonger där inne och inte allt annat skit. Det ser jag fram emot. Lillebror går ärva nästan alla saker. Kläder blir svårt då jag inte är så könsneutral av mig. Ska även välja ut något av Ellys gosedjur som lillebror ska få av henne. Resten förblir Ellys tror jag.

Lillebror & jag i v.24
16 veckor kvar till fullgången graviditet.

Likes

Comments

Här ligger jag, i Berlin. Varit vaken sedan 6 kunde inte somna om. Lyssnar på lugn musik, min klippas andetag och tänker. 7,5 månad har gått sedan vår dotter föddes. Många dagar, minuter & sekunder där mitt huvud och tankar varit hos Elly och inte här. När jag tänker tillbaka på saker jag gjort, resor, middagar, arbete. Så inser jag att jag har och är inte närvarande. Jag deltar i samtal, ler om jag känner för det och gör mitt arbete men jag är inte där. Det ser ut och verkar som att jag är med men det är jag inte. En del av mig och mitt huvud är alltid hos Elly. Ibland mer medvetet än annars. Men jag känner att jag är inte med, jag upplever inte och deltar inte fullt ut. För att jag är med dig. Precis så jag skulle haft det. Mina tankar är hos dig och vad vi skulle ha gjort tillsammans. Du & jag. Antagligen i stort sätt samma saker som jag gör idag, med samma människor. Men du skulle ha varit med.
Kommer jag alltid att känna att jag inte är riktigt med eller kommer jag vara en del av mitt eget liv igen? Kommer jag uppleva det som det är eller bara genom någon annans ögon? Så kan det ju också vara mitt gamla jag lever mitt liv och mitt nya jag tittar på. Förr eller senare blir jag kanske en blandning av dessa två. En liten del gamla jag blandat med det nya jaget. Men att än så vet jag inte riktigt hur dessa två ska funka på samma ställe. För helt ärligt, vem är jag? Ingen aning. Det jag vet är att jag är inte samma tjej som innan Elly föddes, kommer aldrig bli det heller. Men slutar säkert med en annan minst lika bra version. Ska bara ta mig dit.

Vårt liv blev inte som vi trodde men här är vi ändå, du & jag. Kärleken till dig är obeskrivlig. Du är pappa till vår fantastiska lilla tjej & efterlängtade lillebror. Det finns ingen som du, är lycklig att jag får dela livet med dig. Och att vi trots all denna sorg, saknad, förtvivlan, ilska & längtan har varandra. Det finns ingen som du. Vi två skapade det vackraste vi sett, vår älskade, älskade Elly.

Likes

Comments