Ja, detta skulle ju vara en blogg om mitt liv. Inte för att någon kanske är intresserad, haha. Sitter ju fast i ekorrhjulet nu som alla andra. MEN jag har ju märkt själv att det är intressant att läsa andras bloggar, och alltid kan det ju hjälpa någon kanske tänkte jag! Eller så kan man få kontakt med andra som är i samma situation... Dessutom tänkte jag att detta skulle kunna vara någon slags medicinsk dagbok samtidigt. Plus att jag skulle kunna få skriva av mig när det behövs.

Och idag känner jag att jag behöver skriva av mig.

MEN ungarna mår så himla bra... det är så otroligt fint att se hur de utvecklas!! Är så glad att vi har en fantastisk alternativ läkare bakom oss som hjälper oss. Som ställer upp utöver det "vanliga" åtagandet. Min man "pluggade" till terapeut också där i våras, så nu kan han också behandla. Han får behandla mig, pojkarna får gurun ta hand om. Dessutom verkar han ha förmågor utöver det vanliga, vilket INTE min man har, haha. Men vem vet, det kanske går att öva upp även om man inte är "född med det".

Anledingen till att jag är sänkt är... ja vaddå? Vet inte! Kanske att minstingen hade feber i söndags. I typ en timme... men det räcker för att min ångest ska slå till. Bevaka honom varenda (kryp)-steg han tar... tänker; är han slöare än normalt? Det var ju första tecknet när hans sjukdom slog till. När han väl piggnnade på sig efter sin feber som han hade vid 9,5 månaders ålder, så började han krypa igen, fast väääldigt långsamt. Efter två dagar började han snubbla. Efter en veckan kröp han inte alls. Blir så ledsen när detta minne gör sig påmint.

Sedan har mitt facebookande tagit så mycket energi de senaste dagarna. VARFÖR tillåter man sig att titta där så mycket! VARFÖR tillåter man sig att börja tjafsa med folk som kallar alternativa läkare för "pajaser" och "kvacksalvare" som bara vil tjäna pengar. Och blir kallad "faktaresistent" bara för att man inte köper ALLT som svenska sjukvården säger. Svenska sjukvården är duktigt på många områden, tex på att operera hjärtan, laga brutna ben, med mera. MEN ack så efter! Och ack så otillräckliga! "Evidensbaserat". Blir så less. Och börjar man prata om att läkemedelsföretagen kanske inte är goda änglar som alltid ser mänsklighetens väl och ve främst för ögonen, ja då skriker folk att "kom inte dragandes med Big-Pharma-konspirationsteorier". Tycker att man läsa Götzches böcker först för att få en mer nyanserad bild, samt fd kemikalieinspektionens generaldirektör Ethel Forsbergs bok om hur pengar påverkar världen. Skrämmande läsning. Allt är inte svart eller vitt, men jag kan nog tro att Pfizer tex inte är ett dugg mer änglalika än tex Nestlé och Monsanto. Jobbar själv på en myndighet som sysslar med människors säkerhet och kan titta åt andra hållet när jag ser hur mkt som styrs av pengar. Annars blir man för deprimerad.

Dessutom har jag märkt att i Sverige indoktrineras folk att tro att endast det svenska sättet funkar. Man VÅGAR inte ens testa något annat. Inte ens när det gäller ens liv. För att man inte tror. Men det räcker att vända sig till våra grannar i Tyskland och Schweiz så samarbetar den "vanliga" skolmedicinen med den alternativa.

Finns hur mkt som helst att skriva, men får väl nöja mig för idag :) Nu ska jag försöka komma på gott humör igen. Vår assistent kommer att hjälpa oss ikväll så att jag och min man kommer få en liten stund för oss själva på stan. Så välbehövligt. De senaste veckorna har vi inte fått någon hjälp av resten av familjen. Tja, jag ska försökta sluta känna mig nedprioriterad. Det blir nog bra ändå.



Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Jaha, då har det gått en lång tid. Bloggat har jag inte gjort. Mer än för närmaste familjen på vår familjeblogg.

Minstingen har lärt sig att krypa igen, ställer sig mot möbler, går längst med möbler, börjar prata, har sagt ett par tvåordsmeningar. Inget avancerat, men så underbart att det är på gång :)

På torsdag ska vi iväg och testa en ny grej, rytmisk rörelseträning, med mellangrabben. Kanske går det att jobba bort Moro-reflexen? Eller något är det som får honom att rycka till emellanåt och tappa balansen. Kanske hjälper det, kanske inte. Försöka duger iallafall! (har jag lärt mig).

Sen har jag själv gått hos en kineseolog det senaste året och fått otroligt mycket hjälp med min hälsa! Men på torsdag har jag också bokat hos en annan kineseolog, fast dock en massagebehandling. Ska bli en intressant dag, torsdag!




Likes

Comments