Blandade känslor när jag ser min fina fina dotter som springer omkring på skolgården med sina kompisar. Hur ska det gå för hennes småsyskon när de blir äldre? Kommer de ha kompisar? Kommer de kunna leka springlekar på gården? Man bör inte oroa sig i onödan, det vet jag. Men ibland är det svårt. Ibland kommer oron samtidigt som lyckan. Som nu på skolgården.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - click here!

Likes

Comments

Lyssnar på fantastiska podden "hälsosant" och det är sååå peppande och inspirerande och lärorikt! Jag sitt och googlar optimum-metoden och vill boka ett besök direkt för min stela kropp! Eller gå på en utbilding hos Walk-Feeling och lära mig gå eller springa så som vi är gjorda för att röra oss (men som vi av olika anledningar i denna konstlade värld glömt bort).

Men jag kanske ska ta en sak i taget :) Har nyligen varit på besök hos min massage-kineseolog och fått en del övningar för att öka rörligheten i kroppen. Får väl ge det ett par månader och se resultatet innan jag hoppas på något nytt! Som min "vanlige" kineseolog säger, så måste man ta det lite lugnt med kroppen, man kan inte ändra för mycket på en gång.

Senaste yoga-passet kändes riktigt bra också, och jag var så peppad efteråt. Berättade för yoga-instruktören att stela jag hittat en metod att bli vigare på som inte bara byggde på stretching, utan även på att träna hjärnan så att den inte sträcker musklerna. Surnade till när en som stod bredvid fnyste åt mig. Antagligen någon utbildad av landstinget... någon som VET hur världen funkar...

Likes

Comments

Fick tummen ur att fixa till barnens favoritgranola! Eko, och förhoppningsvis nyttig. Men om fröernas nyttighet råder det delade meningar om man läser på om autoimnun paleokost.... well, mejerifritt och glutenfritt iallafall 😅

Likes

Comments

Idag fyller minstingen 2 år! Fantastiska lilla bebis! Det kunde man inte tro för ett år sedan... räknade knappt med att han skulle överleva. Och om han hade överlevt så trodde jag att han skulle vara gravt handikappad. Men nu kryper han och klättrar i soffan som bara den! När som helst är jag övertygad om att han reser sig också 💕

Och igår kväll fick jag äntligen tummen ur och fick upp adventsstaken... ville ha det lite fint på födelsedagen 😊

Likes

Comments

Tillbaka till helvetet. Varför har mellanpågen haltat ett par dagar? Han sa innan att han hade ont i foten... Kan ha naturliga orsaker, men min hjärna tänker att det värsta inträffat! Dock är han sååå normal annars. Som han brukar vara. Och häromdagen ritade han sin första huvudfoting! Stolt är jag ❤️ fyra år och två månader gammal!

Idag var vi på något väldig spännande, rytmisk rörelseträning. Terapeuten såg direkt vad som felades pojkarna. Såååå ivrig är jag också att sätta igång! Reflexer kan ju sitta och störa nervsystemet, med olika problem som följd. Hon såg direkt att jag hade problem med el reflex som ger mig en stel baksida. Jo jag tackar för en korrekt analys! Giraff som jag är når jag INTE ner till mina tår om jag har raka ben! Men det lite träning så kanske det kommer att gå! Och då är det ingen stretching som hjälper!

Blev bråttom på vägen hem så tyvärr han vi inte med en indisk restaurang i närheten. Max fick det bli på vägen. Ibland får man synda. Glutenfritt bröd utan vetestärkelse är dock kravet, och mjölkproteinfritt till mig 😊

Likes

Comments

Jaha, då har det gått en lång tid. Bloggat har jag inte gjort. Mer än för närmaste familjen på vår familjeblogg.

Minstingen har lärt sig att krypa igen, ställer sig mot möbler, går längst med möbler, börjar prata, har sagt ett par tvåordsmeningar. Inget avancerat, men så underbart att det är på gång :)

På torsdag ska vi iväg och testa en ny grej, rytmisk rörelseträning, med mellangrabben. Kanske går det att jobba bort Moro-reflexen? Eller något är det som får honom att rycka till emellanåt och tappa balansen. Kanske hjälper det, kanske inte. Försöka duger iallafall! (har jag lärt mig).

Sen har jag själv gått hos en kineseolog det senaste året och fått otroligt mycket hjälp med min hälsa! Men på torsdag har jag också bokat hos en annan kineseolog, fast dock en massagebehandling. Ska bli en intressant dag, torsdag!




Likes

Comments

Idag var vi hos dietisten. De är bekymrade över att Micro inte går upp i vikt. Och att han inte dricker. Vi kände väl inte att besöket gav så mycket. Något jag dock tog med mig är att bebisar kan vara väldigt kräsna med nya smaker. Så om vi testar något så får vi inte ge upp! Så idag har det gått åt några bodys när jag har försökt ge lilleman vatten i glas! Dock så ville de att vi skulle trycka i honom modifierat socker. Det är helt emot vad vi tror är bra för honom… vår alternative läkare säger att v inte ska oroa oss. Just nu är hans kropp inte inställd på att växa, han är inställd på att läka sin hjärna! Och att stoppa fel mat i kroppen är en belastning. Det tar energi för kroppen att ta tillvara på maten också, enligt kineseologen. Så vi kämpar vidare med att försöka ge så bra kost som möjligt, med olika sorters kosttillskott. Och ikväll var lilleman otroligt pigg, energisk och motoriskt duktig trots att han både är förkyld och har sovit alldeles för lite under dagen. Hoppet om att han inte ska förbli ett paket har kommit åter trots ett negativt besök hos dietisten! och jag måste fortsätta läsa hur man stärker mitokondrierna enligt Dr Wahls. Men nu satte jag mig framför datorn istället när bebisen sover och köksdisken är undanröjd. Hrm…

51abm5t76fl-_sl500_aa300_piaudiblebottomright1373_aa300_

Likes

Comments

Julen avklarad. Hoppet åter. Lille bebisen verkar må mycket bättre! Han har ätit mycket bättre de senaste dagarna, underbart! Och vi kämpar för att trycka i honom antioxidanter, oljor och mineraler. Det känns som en seger varje dag han fått i sig “sin dos”. Vi inbillar oss att han känns aningens piggare och rörligare. Hans handmotorik har förbättrats avsevärt. Jag tittade precis dock på en film från slutet av oktober, och där säger han tydligt “mama” och “babua”. Det säger han inte nu längre. Fan. Jag ser min andre älskade pojke hur han utvecklas i en rask takt. Han leker mer och mer fantasilekar, han har börjat sjunga enormt mycket, han hittar till och med på egna låtttexter. Ångesten kommer och tar tag  i mig samtidigt som jag beundrar min sons utveckling. Kan hjärnan ta stryk om de åker på en rejäl influensa? Kan allting tas ifrån dem? En treåring är så medveten om sig själv. Mitt hjärta blöder när jag tänker på att han skulle bli sämre och faktiskt FÖRSTÅ att han blir sämre. Eller har vi stärkt mitokondrierna tillräckligt genom att boozta dem med kosttillskott och så bra mat som möjligt så att de klarar av nästa infektion? Jag stoppar huvudet i sanden, tänker att vi har stärkt dem och tänker att morgondagen får man ta en annan dag, fokusera på nuet… inför det är ALLA lika, döden kan komma till vem som helst imorgon, den man minst anar. Kanske våra mitokondriekillar överlever de flesta av sina jämnåriga kamrater. Den som lever om 100 år får se!

IMG_1805 - version 2.JPG

Likes

Comments


Hur gör man när man inte orkar mer? När ungen skriker och skriker och vägrar äta och vägrar dricka och man vet att att inte är vanlig kolik som går över. Att han skriker för att han kanske håller på att dö. Hur ska man orka höra på det här skriket och gnället i flera år innan han dör, utan att kunna hjälpa. Båda vi går hemma och mår så kasst. Vi får ingenting gjort, mindre än när en jobbade och en var hemma med en frisk bebis. Hemmet är misär och grönsakerna ligger och ruttnar o kylen för vi orkar inte göra något med dem trots att vi borde äta bra mat. Storasyskonen kommer i kläm hela tiden, ingen har tid med dem.


Likes

Comments

Igår fyllde lille bebis ett år. Det var inte direkt en dag som vi laddade för. Det kändes för sorgligt. När han föddes för ett år sedan så visste vi ju att han kunde bli sjuk, att det fanns en sannolikhet för att storebrors sjukdom var genetisk. Men vi tänkte att ödet hade gett oss denna bebis, att han blev till på naturlig väg INNAN vi visste att storebror var sjuk över huvud taget. Vi har ju fått lite hjälp på traven med graviditeten innan. Det känes som om det var ödet att vi skulle få ett friskt barn, som tröst i all sorg eftersom läkarnas första diagnos var att storebror skulle dö en långsam död… och eftersom man inte hittade MLD eller någon annan genetisk sjukdom så hann vi aldrig ta fostervattenprov på bebisen heller. Jag skulle aldrig kunna föda ett barn till världen som var förutbestämt att dö en långsam plågsam död. Eller så var det bara en vaccinskada eftersom hjärnskadorna på storebror debuterade efter ettårsvaccinet.
I somras var livet perfekt, storebror blev bara friskare och friskare och bebis utvecklades som han skulle. Livet var så lätt. Ettårsdagen såg man fram emot, skulle han tulta omkring då? Eller till jul åtminstone? Jaga omrking med brorsan? Men så krachade livet i oktober då bebis injuknade, och det rejält!! För storebror gick det aldrig så fort, han tappade aldrig krypförmågan, det var knappt att man såg någon förändring. Från en vecka till en annan så förlorade Micro krypförmåga, sitta eller ligga på mage kunde han inte heller. Vi är nog fortfarande i någon slags chock. Jag lyckades få till en tårta till i söndags då vi hade ett par vänner över på kalas. Men det var många gånger jag höll på att slänga tårtan i golvet. Allt kändes så fel. Ett ettårskalas ska vara fyllt av hopp och joller och glädje. Till råga på allt hade han feber natten innan kalaset. Snacka om att vi fick mer ångest. Skulle infektonen trigga igång ännu mer problem i hjärnan? Turligt nog var han sig själv söndag kväll, pigg och sprallig igen. Och på måndag började han äta mat igen. Idag har han ätit som vanligt i princip. Och att få i honom mat är vår största prioritet just nu, rätt mat stärker mitokondirerna. Men jag är fortfarande rädd att vi inte har sett om hjärnan har klarat sig denna gången eller inte… får ge det några dagar till. Sjukgymnasten från habiliteringen var hos oss igår och gav lite tips på sjukgymnastik. Hon tyckte att han verkade mycket rörligare med händerna och lite mindre stel i benen. På en vecka bara🙂 Glädje!!! Men som sagt, hoppas det håller i sig, den positiva trenden… IMG_7915 - version 2

Continue reading

Likes

Comments