Jag vet att jag måste älska mig själv. Ja, det gör jag. Jag kan vara lite hård mot mig själv men älskar mig, det gör jag. Jag kan också vara lite konstig emellanåt och smått knäpp. Det vet jag också. Jag kan också vara way to nice mot andra. Jag röker inte, jag dricker minimalt med alkohol. Jag tar hand om min dotter, jag jobbar och betalar räkningar. Jag lever ett ordnat, städat liv, ja förutom att jag är knasig. Men hur kan det då vara så svårt att hitta någon som vill vara med mig? Jag dejtar knappt, är ute på dejtningsidor och jag har skojat med kompisar och sagt att om dom vill para ihop mig med någon så är jag fit for fight. Haha, nej men så desperat är jag inte. Inte än.


Jag har under hela min dotters uppväxt saknat någon som delar allt med mig. Vardagslivet. Kärleken till svenssonlivet. Jag har blivit utbjuden ett par gånger, men jag har inte känt att det har klickat. Jag har fått dra saker ur killarna, och sånt orkar jag inte.


Jaja, tills han med det stora H:et kommer in i mitt liv så fortsätter jag med mitt liv. Jag har det bra med mitt älskade barn och kommer att fortsätta ha det fortsättningsvis.

Design your blog - select from dozens of ready-made templates or make your own; simply “point & click” - Click here

Likes

Comments

Idag har min älskade katt flyttat. Jag tog beslutet häromveckan när hon fortsatte att kissa ner allt jag har och äger. När det börjar gå ut över min dotters kläder så fick jag nog. Tilläggas bör är att jag gjort allt jag kan för att hon ska ha det bra. Men nu pallade jag inte mer. Så idag lämnade jag henne till min moster. Jag grät hela vägen dit i bilen, medan jag hörde hennes mjauande i bilen. Usch, var inte alls trevligt.

Det märks mest nu ikväll. Här är ingen katt som kommer och kelar med mig i soffan. Så himla ensamt när min dotter somnat för natten. 

Är ju första advent idag. Har ni julpyntat?

Likes

Comments

Sitter här i mitt lilla kök igen och tittar ut på människorna som går förbi. Det är rätt kul att se vad dom faktiskt gör på vardagarna. En ung, snygg kille går fram och tillbaka flera gånger, någon gång med en matdosa, andra gånger utan. Och så är det en pensionär som går in till sin sons lägenhet flera gånger om dagen. Där snackar vi om att mamman tar hand om sitt barn, även om barnet är medelålders idag. Och så har vi såklart den arbetslösa mannen som cyklar flera gånger om dagen. Slutligen har vi mig, skummisen som sitter i köket och spanar på folk.

Likes

Comments

Idag ska jag egentligen plugga. Jag sitter framför datorn och jag har skolarbetet framför mig. Men jag kan inte koncentrera mig. Jag har för mycket saker i huvudet som gör att jag bara stirrar blint. Jag vet inte ens om jag kan berätta vad jag tänker på ens. 

Likes

Comments

Änglarna

Var är den jag ska leva med

Som inte sårar mig när han säger att jag är för svår att leva med


Änglarna

Var är min rätte

Som älskar mig för den jag är

Som älskar att vara med mig

Som älskar våra bråk och våra tjafs

Som älskar våra glada stunder


Änglarna

Var är min man


Änglarna

Jag längtar så tills han kommer

Det vet ni

Jag trodde att den förra var den rätte men han kanske var rätt för stunden

Var är han som är rätt helt och hållet

Vad ska jag göra för att se honom

Ge mig ett tecken

Jag ska försöka vara öppen och se det


Änglarna

Jag vet att ni vill det bästa för mig

Jag måste bara lita på att ni arbetar i skymundan

Jag vet att ni finns

Jag vet att kärleken finns

Låt den komma till mig

Likes

Comments

Jag registrerade mig på Happy Pancake för att kolla läget lite. Det här är vad jag fick:

En kille ville träffas direkt efter några mejl - Liiiite för tidigt för mig.

En kille ville ha mitt telefonnummer och en nakenbild - I dont think so.

En kille ville ha sex - Nej tack.

Seriöst, glömde de killar att få med en hjärna till huvudet eller? Särskilt den killen som ville träffas direkt. Jag förstår poängen med att man inte behöver mejla fram och tillbaka i flera år innan man träffas. Han började prata om att jag inte fångade dagen och tog chansen när jag fick den. Hallå. ta det lugnt va!!

Det är svårt att hitta någon som matchar en. Fördelen med nätet är att man kan blocka personen om man inte klickar. Det kan man ju inte direkt i verkliga livet. 

Har ni några tips på dejtning så berätta gärna. Im all ears!

Likes

Comments

Idag vill jag dela med mig av om sorgen efter min pojke som dog i plötslig spädbarnsdöd för 10 år sen. Jag var nyss fyllda 21 år. Min son dog när han var 4 månader. Det är det värsta man som mamma kan gå igenom. Att förlora sitt barn. Man tappar sig själv, att vara mamma är en sån stor del av sig själv och när den biten försvinner så försvinner en väldigt stor del av sig själv. Jag tappade mig själv helt. När man är 21 år så är man inte tuff. Nätterna var jag uppe, jag kunde inte sova. Dagarna var jag också uppe, mitt liv var som i en bubbla. Jag kunde se att folk pratade med mig men jag kunde inte höra dom. Munnen rörde sig, men inget ljud kom ut.

Jag var sjukskriven i tre veckor, sen var jag tvungen till att börja jobba. Hur kan man börja jobba efter tre veckor?! Jag fick ett vikariat på ett äldreboende. Jag var hyperkänslig, vet inte ens hur jag överlevde det jobbet. En gång kom en ambulans dit för att hämta en boende, han hade ramlat och slagit sig. Konsekvensen av att jag fick se en ambulans var att jag storgrät inne på toaletten en bra stund. Minnena sade bara "pang, här är vi igen!!"

Sorgen efter att ha förlorat sitt barn är förlamande. Det är det ordet jag vill använda för att beskriva det. Att gå vidare efter en sån förlust, är inte lätt. Många gånger när jag skrattade så kom jag på mig själv "jag har förlorat mitt barn, jag ska inte skratta" 

När jag sitter här, 31 år gammal, så fattar jag inte hur jag överlevde sorgen. 

Likes

Comments

Jag har börjar tröttna på att få ångest. Jag tappar koncentrationen och jag får tunnelseende. Jag kan få det av helt otippade saker; jag sade hejdå till min dotter på förskolan, då kände jag att ångesten kom krypande. Jag ska på seminarium imorgon till skolan, då kände jag att tunnelseendet kom igen. Jag kom på att jag ska till KBT, då kom ångesten igen. Jag är så himla trött på det, jag blir nästan arg när jag får ångest.

Jag vet att massor har ångest och psykisk hälsa. Men jag vill inte ha det längre. Jag vill vara en helt normal tjej som inte behöver tänka på att bromsa stup i kvarten. Jag har så smått börjat jobba igen efter ett uppehåll sen augusti. Jag har jobbat två dagar i veckan, och så pluggar jag resten av veckan, och jag är helt jäkla slut efter jobbet. Jag somnar nästan på vägen hem. När ska jag få tillbaka orken egentligen? När ska min ångest försvinna? När kan jag bli normal igen?

Jag vet att jag kommer må bra igen, men det är lite tröttsamt att hantera tunnelseende hela tiden.

Jag känner egentligen bara för att dricka en massa sprit, gå ut och dansa och ha riktigt kul. Men så kommer jag på att det löser inga problem. Jag måste vara här och nu, för mig själv och min älskade dotter. För hennes skull och min änglason där uppe med de andra änglabarnen, ska jag må bättre snart. I promise.

Likes

Comments

Jag är ju singel för tillfället, och livet har gått tillbaka till sin vanliga lunk. Det innebär alla aktiviteter med min dotter, städning, tvättning, matlagning. Ja, you name it. På kvällarna sitter jag på Facebook, i brist på annat, och tittar på film. Sen är det en ny dag med jobb eller plugg och allt går om igen. Visst saknar jag närheten, men det är rätt lugnt. Känner mig rätt nöjd med att vara ensam och få jobba med mig själv. Jag får göra det jag vill, jag behöver inte ta hänsyn till någon annan, förutom min älskade skatt förstås.

Jag tycker det är tråkigt att bli bortvald, men samtidigt hade jag det på känn. Jag har förmodligen redan förberett mig för att vi skulle bryta upp. På slutet hade vi knappt något intimt ihop alls, och vi kändes som bästa vänner. Såklart älskade jag honom, men jag visste innerst inne att det aldrig skulle hålla länge. 

Jag är en speciell tjej, och jag behöver en speciell man för att faktiskt orka med mig. Jag kastar inte grejer, jag svär knappt , jag dricker sällan, röker inte och jag tar inte droger. Jag vill inte ha någon rik, vrålsnygg man utan bara någon som pallar med mig och mitt liv.  Den tiden kommer, just nu så fokuserar jag på mig själv. Tror det är det bästa för relationen som kanske inträffar om 100 år.

Likes

Comments

Jag hade önskat att jag var en tjej som aldrig tänker. Kan jag bara inte stänga av huvudet och sluta tänka någon gång? Jag tänker på min ekonomi, jag tänker på mitt jobb som jag försöker få till, jag tänker på mitt utmattningssyndrom och att jag måste tänka på att inte ta slut på mig själv, jag tänker på min dotter och hennes jobbiga humör, och jag tänker på allt annat som jag inte ska tänka på. Jag går ju på KBT för att jag ska lära mig att sluta tänka så jäkla mycket men det är lättare sagt än gjort. Hur gör ni andra som tänker en massa? Mindfulness kanske?


Nu har jag dessutom fått svar från A- kassan, jag är inte berättigad till a-kassa för att jag studerar på 50% och att jag inte kan jobba 100%. Vill de att jag ska jobba ihjäl mig eller? Jag förstår att de har regler att följa, men om jag börjar jobba 100% så snabbt inpå igen så blir jag sjuk igen. Och då går jag verkligen in i väggen. DET VILL JAG INTE!!!

Likes

Comments